Drömmen om att bli onkolog

Starta en egen eller läs och kommentera någon annans
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

ORD

Hej!

Idag har jag inte hunnit plugga så mycket. Min lillasyster har ett biologiprov imorgon så går igenom kroppen med henne.
Det är kul att se hennes förvåning när vi går igenom vissa organ och utbrista ”Det är därför det här händer!”.
Jag inser också att jag glömt väldigt mycket av det jag pluggat under våra study sessions 😂 Kan få så konstiga blackouts ibland om saker som jag egentligen kan men som jag kanske inte aktivt tänker på - dock inser man att allt kommer tillbaka till en när man tvingas förklara det för någon.

Hur som helst så har jag hittills under dagen bara gjort 40 ord och scorat riktigt kasst på dem...

ORD
12/20
11/20

Blir lite irriterad att jag missar på ord jag kan men som jag kanske inte kan den fulla betydelsen av. ORD är definitivt det jag är sämst på, men har ändå på mina senaste HP (på riktiga provdagar) skrivit 15/20 vilket är helt okej för mig. 11-12 känns däremot inte okej. Tycker att jag har lärt mig massvis med nya ord som jag inte kunde för ett år sen men det syns inte när jag gör ORD.

Ska försöka hinna med 40 ord till innan jag lägger mig. Vi ska plugga snart igen så har knappt haft fritid idag. Kom hem från jobbet, plugg, paus för middag, plugg igen.

Redigerar inlägget senare ikväll med förhoppningsvis bättre resultat 😋

Hoppas ni haft en bra dag!

EDIT

Gick inte bättre 😅
9/20
10/20

Är jag verkligen så dålig på svenska? 😂
Det är ”bara” ord trots allt, men tydligen är det inte my thing.
Får försöka nöta ord men tycker det är så galet tråkigt...
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

NOG and quotes

Hej! :D

Idag är tanken att jag ska göra ett gammalt NOG-pass. De brukar i regel inte gå bra för mig men jag ska göra ett pass ändå.
Får se hur dåligt det går.

HP-dramat igår var kaotiskt. Jag följde det under dagen då och då och kände mig rätt glad över att inte behöva känna den stressen men också väldigt arg över att människor tvingades stå i kö i timmar och känna sig stressade över att inte få en plats. Tycker hela HP-grejen varit ett skämt. Om jag hade kunnat bojkotta HP så hade jag gjort det men tyvärr kan jag inte det 🙃

Kom över ett av mina favoritcitat från Strange the Dreamer av Laini Taylor:

“There comes a certain point with a hope or a dream, when you either give it up or give up everything else. And if you choose the dream, if you keep on going, then you can never quit, because it’s all you are”

Det här citatet har jag alltid förknippat med att bli läkare. Jag kommer aldrig sluta försöka för att jag bestämt mig för att det är det här jag ska bli.
Men detta citat går att applicera på allt i livet; när man vill något så kommer en tid då man måste bestämma hur länge man vill försöka. Antigen så ger man upp, eller så fortsätter man och då kan man till slut inte ge upp längre.

Återkommer med NOG-passets resultat. Är lite nervös haha men jag försöker ständigt påminna mig själv om att jag inte är det jag presterar.

Har börjat se om Gilmore girls. Blir alltid så glad av den serien och känner att jag inte är nedstämd längre. Är inte helt mig själv heller utan någonstans emellan. Det är mycket på jobbet men försöker att släppa det så mycket som jag kan när jag är hemma. Hoppas innerligt att jag på något sjukt sätt blir antagen i vår, vet inte hur mycket längre jag orkar stå emot allting som pågår. Behöver en förändring 🧬
Användarvisningsbild
Lov
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 119
Blev medlem: lör 09 nov, 2019 14:05

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Lov »

Rainbowgirl skrev: lör 26 sep, 2020 12:01 NOG and quotes

Hej! :D

Idag är tanken att jag ska göra ett gammalt NOG-pass. De brukar i regel inte gå bra för mig men jag ska göra ett pass ändå.
Får se hur dåligt det går.

HP-dramat igår var kaotiskt. Jag följde det under dagen då och då och kände mig rätt glad över att inte behöva känna den stressen men också väldigt arg över att människor tvingades stå i kö i timmar och känna sig stressade över att inte få en plats. Tycker hela HP-grejen varit ett skämt. Om jag hade kunnat bojkotta HP så hade jag gjort det men tyvärr kan jag inte det 🙃

Kom över ett av mina favoritcitat från Strange the Dreamer av Laini Taylor:

“There comes a certain point with a hope or a dream, when you either give it up or give up everything else. And if you choose the dream, if you keep on going, then you can never quit, because it’s all you are”

Det här citatet har jag alltid förknippat med att bli läkare. Jag kommer aldrig sluta försöka för att jag bestämt mig för att det är det här jag ska bli.
Men detta citat går att applicera på allt i livet; när man vill något så kommer en tid då man måste bestämma hur länge man vill försöka. Antigen så ger man upp, eller så fortsätter man och då kan man till slut inte ge upp längre.

Återkommer med NOG-passets resultat. Är lite nervös haha men jag försöker ständigt påminna mig själv om att jag inte är det jag presterar.

Har börjat se om Gilmore girls. Blir alltid så glad av den serien och känner att jag inte är nedstämd längre. Är inte helt mig själv heller utan någonstans emellan. Det är mycket på jobbet men försöker att släppa det så mycket som jag kan när jag är hemma. Hoppas innerligt att jag på något sjukt sätt blir antagen i vår, vet inte hur mycket längre jag orkar stå emot allting som pågår. Behöver en förändring 🧬
Det där var en riktigt bra quote! :)
Följde också dramat igår, och man blir verkligen förundrad över att de tagit de beslut som de har gjort. Man blir extra bitter på något sätt. Jag hoppas bara innerligt att det blir mer rättvist till våren så man kan sätta planerna i farten igen.
Håller tummarna för sin skull, och om det trots inte skulle gå så får vi hoppas att de fixar allt till vårens prov så vi äntligen får vår chans. Tycker det är bra att du har något som gör dig glad och tar tankarna bort från resten av livet lite, talar från erfarenhet när jag säger att det behövs.

Hoppas allt är bra annars!
Opportunity does not knock, it presents itself when you beat down the door.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Lov skrev: lör 26 sep, 2020 12:26
Rainbowgirl skrev: lör 26 sep, 2020 12:01 NOG and quotes

Hej! :D

Idag är tanken att jag ska göra ett gammalt NOG-pass. De brukar i regel inte gå bra för mig men jag ska göra ett pass ändå.
Får se hur dåligt det går.

HP-dramat igår var kaotiskt. Jag följde det under dagen då och då och kände mig rätt glad över att inte behöva känna den stressen men också väldigt arg över att människor tvingades stå i kö i timmar och känna sig stressade över att inte få en plats. Tycker hela HP-grejen varit ett skämt. Om jag hade kunnat bojkotta HP så hade jag gjort det men tyvärr kan jag inte det 🙃

Kom över ett av mina favoritcitat från Strange the Dreamer av Laini Taylor:

“There comes a certain point with a hope or a dream, when you either give it up or give up everything else. And if you choose the dream, if you keep on going, then you can never quit, because it’s all you are”

Det här citatet har jag alltid förknippat med att bli läkare. Jag kommer aldrig sluta försöka för att jag bestämt mig för att det är det här jag ska bli.
Men detta citat går att applicera på allt i livet; när man vill något så kommer en tid då man måste bestämma hur länge man vill försöka. Antigen så ger man upp, eller så fortsätter man och då kan man till slut inte ge upp längre.

Återkommer med NOG-passets resultat. Är lite nervös haha men jag försöker ständigt påminna mig själv om att jag inte är det jag presterar.

Har börjat se om Gilmore girls. Blir alltid så glad av den serien och känner att jag inte är nedstämd längre. Är inte helt mig själv heller utan någonstans emellan. Det är mycket på jobbet men försöker att släppa det så mycket som jag kan när jag är hemma. Hoppas innerligt att jag på något sjukt sätt blir antagen i vår, vet inte hur mycket längre jag orkar stå emot allting som pågår. Behöver en förändring 🧬
Det där var en riktigt bra quote! :)
Följde också dramat igår, och man blir verkligen förundrad över att de tagit de beslut som de har gjort. Man blir extra bitter på något sätt. Jag hoppas bara innerligt att det blir mer rättvist till våren så man kan sätta planerna i farten igen.
Håller tummarna för sin skull, och om det trots inte skulle gå så får vi hoppas att de fixar allt till vårens prov så vi äntligen får vår chans. Tycker det är bra att du har något som gör dig glad och tar tankarna bort från resten av livet lite, talar från erfarenhet när jag säger att det behövs.

Hoppas allt är bra annars!
Tror du hade gillat den bokserien :)

Verkligen. Tycker de har ställt till det mer än vad de hjälpt, många människor har hamnat i kläm på grund av alla beslut de fattat de senaste veckorna.
Tack Lov 💗 Håller tummarna för dig med!
Ja, det är så himla lätt att fastna i en ond cykel.

Det är bra annars med mig :)
Hoppas att du också mår bra och att plugget går bra ♥️
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

NOG


Två inlägg på en dag känns lite nördigt haha men lovar att jag hunnit med massa annat under dagen! :)

Har gjort ett NOG-pass och måste ändå säga att jag är lite förvånad. Det är inget resultat att skrika ut från toppen av ett berg men blev ändå glad (jag vet, jag glad?) när jag såg resultatet.

NOG VT10
17/22 --> 1,6

Ett fel var slarvfel och ett annat fel bottnar i att jag tänkt likbent fastän det står liksidig.
Men kände mig glad när jag såg 17 för det är bättre än 14, vilket är det jag fått de senaste gångerna jag skrivit om jag inte missminner mig.
Det är de små sakerna man måste glädjas åt i livet.

Imorgon kommer jag inte hinna plugga något, ska iväg från morgon till kväll men ska försöka få plugg gjort under veckan. Har blivit lite av en slacker men känner mig så himla trött under veckan och i och med att det är månader kvar till provet (om vi får skriva det...) så vill jag inte pressa mig själv.
Fyller snart år vilket känns jättekonstigt. Har slutat räkna ner dagarna så som jag gjorde när jag var yngre, nuförtiden känns det inte som en så himla speciell dag. Kan dock inte fatta att jag fyller 24 år!
Time is flying!
flowermp
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 51
Blev medlem: mån 16 jan, 2017 23:11

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av flowermp »

Hej!

Jag har läst dina inlägg väldigt länge och inspireras verkligen av dig! Jag har ett dilemma och jag hoppas att du kan ge mig lite nya tankar om hur du tycker jag ska lösa det. Jag vill så gärna komma in på läkarprogrammet och har kämpat med hp sen jag tog studenten (ca 2 år). Nu har jag börjat på ett ingenjörsprogram som är 5 år. Jag känner redan nu att det inte är något jag vill men jag vill samtidigt inte bara förlita mig på hp med tanke på allt som händer och hur oklart allt verkar vara atm, om det blir ett prov för alla i vår etc. Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt lost. Har en tanke att börja sjuksköterskeprogrammet VT 21 bara för att komma närmare läkaryrket och kanske förenkla mina studier i framtiden. Men vill verkligen inte känna att jag "slösar" min tid på att vänta och att min dröm ligger bland människor som inte bryr sig om hur mycket jag och många andra vill skriva hp. Jag vill mer än allt komma in på läkarprogrammet men jag känner att min tid rinner iväg. Många i min omkrets är snart inne på hälften av deras utbildning och jag har inte ens börjat...känner mig så nere hela tiden eftersom det enda jag tänker på är hur mycket jag vill börja plugga till läkare. Jag ber om ursäkt för mycket negativitet men allt känns så tungt. Jag trodde verkligen att jag skulle klara hp i våras men de blev inget av och inget i höst för mig heller. 2 hp chanser borta och kanske 3 om våren inte blir av och jag kan inget göra.....vill verkligen höra tankar från någon annan än mig själv och se detta från någon annans perspektiv än mitt. Hade uppskattat det så mycket!
Användarvisningsbild
Aeowa
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 261
Blev medlem: tor 20 jul, 2017 13:17

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Aeowa »

Rainbowgirl skrev: sön 20 sep, 2020 21:17
Aeowa skrev: sön 20 sep, 2020 20:10
Rainbowgirl skrev: mån 14 sep, 2020 16:07
Det är ju bara superbra att du får lära dig massa nya ord! Kanske lite segt att behöva slå upp, men det gynnar ju bara dig i slutändan :)

Ändå så pass! Trodde ni var mycket färre hehe, visar verkligen hur dålig koll jag har...

Men same! Hade rakt hår som liten men sedan blev det poff lockigt, förstår inte riktigt teorin bakom det.

Har det hänt något mer på den fronten?

Haha åh minns inte vem som har sagt så till mig tidigare men älskar det uttrycket :)

Jag tycker det är intressant åtminstone, och sedan är det din pluggdagbok som du får skriva vad du vill i, man kan som läsare sortera mellan det man vill läsa och kanske hoppa över. Själv läser jag allt ditt oavsett. Gillar det djupet!
Då har jag åtminstone inte den klassiska kreativiteten, men tack för pepp 😂

Det har jag absolut, tusen tack 💗

Läste om din endometrios, det verkar vara ett rent inferno både rent fysiskt och psykiskt men även att det är så svårt att faktiskt få en diagnos på det! Superbra att du stod på dig, men samtidigt tråkigt att inte bli tagen på allvar. Förhoppningsvis kommer det komma en medicin eller annat botemedel i framtiden som inte innehåller massa hormoner.
Har inte själv endometrios men kan få ganska hemsk mensvärk vilket också är en anledning till att jag har en hormonspiral, det gör mig lite rädd då jag proppat i mig hormoner sedan jag var 15 år att jag inte riktigt vet hur de påverkat mig men framför allt - att jag inte vet om så jag mår och beter mig faktiskt är jag eller en bieffekt av mina hormoner?

Du är så duktig som kämpar på, all eloge till dig Rainbow! Hoppas du mår bra i detta högskoleprovskaos 💗
Haha men du kan ju inte veta hur många vi är :P Helt omöjligt.

Hormones my friend ;) Om jag minns rätt så bildas, via oxidation, en disulfidbrygga mellan två cysteine. Hormoner kan orsaka förändringar i hårfollikeln har jag för mig, vilket leder till detta fenomen. Btw, sjukt att vår "hår-historia" är så lika :lol:

Inte riktigt, känner inte att jag mår bättre. Hoppas på att det släpper snart :|
Hur mår du?

Sant. Ibland glömmer man bort att vem som helst kan läsa, blir lite som ens eget space där man skriver av sig och sen inser att det inte bara är en själv som läser haha. Tack Aeowa 💗

Endometrios-resan kan skilja sig så mycket från person till person. För mig var behandlingen jobbig för då mådde jag helt plötsligt dåligt varje dag och inte bara en vecka i månaden. Men det är jobbigt när man inte lyckas få en diagnos men vet att något är fel. Jag hoppas det, skulle faktiskt själv vilja forska kring ämnet och försöka hitta annat än enbart hormoner men också deducera hur sjukdomen uppkommer och om det går att förhindra att den uppstår. Finns så lite info om sjukdomen.
Du är absolut inte ensam i att ha de frågorna. Många undrar samma sak, det enda sättet att lista ut det på är att sluta med hormonerna och se vad som händer. Men jag kan tycka att man ska väga för- och nackdelar. Har man en jobbig mens så är det kanske inte optimalt att vara hemma en vecka i månaden för att man inte kan stå upp. Då är det bra att behandla det så man kan ha ett normalt liv. Men skulle man må riktigt dåligt psykiskt så kanske man ska avstå ifrån hormoner. Så länge du tycker att du mår bra, ingen ångest eller nedstämdhet som håller i sig, så är det okej om det hjälper mot mensvärken.

💗
Jag försöker, det känns bra att ha något att fokusera på. Om jag ständigt jobbar för det så har jag inte tid att ifrågasätta mig själv och deppa ihop över HP-resan. Är innerst inne trött på allt HP-relaterat men kämpar emot.
Wow flashbacks till kemi 1! Detta visste jag ju egentligen haha, dock visste jag inte att hårfollikeln kan ändras av hormoner men det låter ju rimligt. Hur går det med luggen? ;)

Tråkigt att höra, men förstår dig. Det vänder till slut! Ingen ny uppdatering? Jag mår inte jättebra om jag ska vara ärlig, men tror bara det är en fas.

Det är ju en plugg"dagbok", sen väljer man hur mycket plugg och hur mycket dagbok :)

Att veta att något inte står rätt till men inte bli trodd måste kännas så... nedvärderande? Typ som att bli klappad på huvudet och få höra att man ska hem och ta en alvedon. Det är ju en stor djungel gällande endometrios men som tur är blir det mer och mer aktuellt då fler diagnostiseras och det lyfts upp som ett stort problem bland kvinnor. Hade nog också tyckt om att forska i ämnet även om jag själv aldrig kommer förstå hur det känns, men vetskapen om att kunna hjälpa kvinnor är lockande.
Håller med dig i allt du säger, kommer kanske komma en dag då jag slutar med hormonerna men det är inte inom den närmsta framtiden.

Tror vi alla är trötta på HP-resan, men samtidigt vet man att vi är så många som kämpar tillsammans och stöttar varandra. Det om något tycker jag är motiverande. Blir så glad för andras skull när det går bra för dem.

Förlåt för låg energi, ville bara svara då det var ett tag sedan jag skrev här ❤️
Whether you think you can or think you can't, you're right
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

flowermp skrev: sön 27 sep, 2020 20:36 Hej!

Jag har läst dina inlägg väldigt länge och inspireras verkligen av dig! Jag har ett dilemma och jag hoppas att du kan ge mig lite nya tankar om hur du tycker jag ska lösa det. Jag vill så gärna komma in på läkarprogrammet och har kämpat med hp sen jag tog studenten (ca 2 år). Nu har jag börjat på ett ingenjörsprogram som är 5 år. Jag känner redan nu att det inte är något jag vill men jag vill samtidigt inte bara förlita mig på hp med tanke på allt som händer och hur oklart allt verkar vara atm, om det blir ett prov för alla i vår etc. Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt lost. Har en tanke att börja sjuksköterskeprogrammet VT 21 bara för att komma närmare läkaryrket och kanske förenkla mina studier i framtiden. Men vill verkligen inte känna att jag "slösar" min tid på att vänta och att min dröm ligger bland människor som inte bryr sig om hur mycket jag och många andra vill skriva hp. Jag vill mer än allt komma in på läkarprogrammet men jag känner att min tid rinner iväg. Många i min omkrets är snart inne på hälften av deras utbildning och jag har inte ens börjat...känner mig så nere hela tiden eftersom det enda jag tänker på är hur mycket jag vill börja plugga till läkare. Jag ber om ursäkt för mycket negativitet men allt känns så tungt. Jag trodde verkligen att jag skulle klara hp i våras men de blev inget av och inget i höst för mig heller. 2 hp chanser borta och kanske 3 om våren inte blir av och jag kan inget göra.....vill verkligen höra tankar från någon annan än mig själv och se detta från någon annans perspektiv än mitt. Hade uppskattat det så mycket!
Hej! :)

Blev så rörd av att läsa att du inspireras av mig, tack för dina fina ord ❤️
Jag ska försöka hjälpa dig så mycket som jag bara kan.

Rent spontant känner jag att du vet att ingenjörsprogrammet inte känns rätt, och det i sig säger mycket. Hade jag varit du hade jag antigen hoppat av eller pausat studierna.
Du är inte så gammal och två års försök kan kännas som en lång tid (har gått två år för mig med sen jag började försöka) men det är inte en lång tid egentligen. Det tar människor allt mellan 2-8 år att komma in, och i vissa fall ännu längre tid men det gör inget. Så länge man kommer in.
Sen får vi inte glömma att vi berövats på två HP-prov. Det är många prov. Vem vet, kanske hade både du och jag varit läkarstudenter nu om vi tillåtits skriva vårens prov?

Har du funderat på folkhögskola? Några här på forumet har gått den vägen och det tar 1 år, av vad jag har förstått, för att få en poäng mellan 1-4 där 4 är högst och det man eftersträvar. Det kan vara något kanske?
Ett annat tips är som du säger sjuksköterskeprogrammet, då får du jobba med patienter och lär dig dessutom mycket om kroppen. Den utbildningen ligger på tre år, det kan bli jobbigt att plugga både inför HP och skolan men du vet bäst om det kommer funka för dig. Finns även biomedicinarprogrammet, biomedicinsk analytikerprogrammet och andra program med medicinsk inriktning. Du lär dig då mycket bra saker som kommer vara användbara på läkarprogrammet men för att använda dessa program för en antagning krävs det att man jobbat i ca två år (alternativt urval). Dock vet jag att man kan tillgodoräkna sig första terminen på läkarprogrammet om man läst biomedicin, vilket kan vara skönt men då måste man ha läst färdigt programmet/stor del av det I think.
Ytterligare ett alternativ är att jobba antigen heltid eller halvtid och plugga vid sidan om, och då kan du försöka få jobb som har med vården att göra (om du vill).

Jag förstår känslan av att inte vilja slösa bort tid och stressen av att alla ens vänner börjat plugga och snart är färdiga, men en sak som förändras när man gått ut gymnasiet är att precis alla kommer gå skilda vägar i livet. Någon hittar rätt program direkt efter studenten, för någon annan tar det fem år, vissa människor skaffar barn och familj medan andra är ute och reser världen över. Det jag försöker säga är att du och dina vänner går på olika stigar just nu och ingen stig är mer rätt eller fel än den andra. Det är svårt, men försök att inte jämföra dig med dem - tänk att du går på en stig med andra hinder än dem och därför kommer det ta olika tid att komma fram.

Du borde vara runt 21 år nu om jag inte räknat jättetokigt, och det är fortfarande väldigt ungt. Du kommer att fixa HP när vi väl får skriva, det är jag säker på för du verkar målmedveten och villig att lägga ner tid på att plugga. Tvivla inte på dig själv! You got this!
Det är svårt för mig att säga till dig vad du ska göra men jag hade nog pluggat något som är snarlikt medicin och samtidigt försökt komma in på läkarprogrammet. Då kanske känslan av att du slösar bort tid (även om du egentligen inte gör det) avtar lite och du kan känna att du lär dig betydelsefulla saker som kommer hjälpa dig när du väl börjar läsa till läkare.

Du behöver aldrig be om ursäkt för negativiteten, jag har alltid varit en negativ person och jag vet hur tungt det är att gå runt och känna att livet suger.
Men tänk på att tiden det tar att komma in inte ska vara en stötesten utan du måste ge dig själv tid och inte vara hård mot dig själv. En dag snart kommer du in och det är det du ska fokusera på. Målet.
Inte att du inte tagit dig dit ännu. För du kommer ta dig dit, bara för att du vill det så mycket.
Glöm inte bort att leva under tiden och försöka att göra saker som får dig att må bra, det blir för tungt om man bara går runt och tänker på läkarprogrammet. Jag vet då jag själv gjort så nu i två år och känner mig förstörd. Du är så mycket mer än ett läkarprogram!

Jag hoppas att jag kunnat vara lite behjälplig med mina tankar. Du är alltid välkommen att skriva här när du vill bolla idéer eller bara skriva av dig.

Önskar dig all lycka till ❤️
Senast redigerad av 1 Rainbowgirl, redigerad totalt 0 gånger.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev: sön 27 sep, 2020 20:45
Rainbowgirl skrev: sön 20 sep, 2020 21:17
Aeowa skrev: sön 20 sep, 2020 20:10

Wow flashbacks till kemi 1! Detta visste jag ju egentligen haha, dock visste jag inte att hårfollikeln kan ändras av hormoner men det låter ju rimligt. Hur går det med luggen? ;)

Tråkigt att höra, men förstår dig. Det vänder till slut! Ingen ny uppdatering? Jag mår inte jättebra om jag ska vara ärlig, men tror bara det är en fas.

Det är ju en plugg"dagbok", sen väljer man hur mycket plugg och hur mycket dagbok :)

Att veta att något inte står rätt till men inte bli trodd måste kännas så... nedvärderande? Typ som att bli klappad på huvudet och få höra att man ska hem och ta en alvedon. Det är ju en stor djungel gällande endometrios men som tur är blir det mer och mer aktuellt då fler diagnostiseras och det lyfts upp som ett stort problem bland kvinnor. Hade nog också tyckt om att forska i ämnet även om jag själv aldrig kommer förstå hur det känns, men vetskapen om att kunna hjälpa kvinnor är lockande.
Håller med dig i allt du säger, kommer kanske komma en dag då jag slutar med hormonerna men det är inte inom den närmsta framtiden.

Tror vi alla är trötta på HP-resan, men samtidigt vet man att vi är så många som kämpar tillsammans och stöttar varandra. Det om något tycker jag är motiverande. Blir så glad för andras skull när det går bra för dem.

Förlåt för låg energi, ville bara svara då det var ett tag sedan jag skrev här ❤️
Right? :lol:
Det går bra ibland och mindre bra ibland :lol:
Hade en bra lugg-vecka denna veckan haha :P Hur går det själv?

Jag läste det i din pluggdagbok. Ge dig själv tid att vara lite nere, det är okej att inte hela tiden vara glad och sprudlande av energi. Du behöver inte alltid vara positiv, det är så klart en fin egenskap men inget krav. Vad du än känner, det är helt okej. Jag hoppas att det vänder snart men jag finns här om du vill prata om det.

Det är väldigt nedvärderande för man börjar undra om något är fel på en; att man inbillar sig allting. Men jag är väldigt envis och står på mig, det har dock varit energikrävande att få gehör för sin sak.
Blir glad av att läsa att du skulle vilja forska inom det :) Det behövs verkligen, och man behöver inte själv ha endometrios för att hjälpa till.

Tror också det, fiaskot har verkligen sugit ur all energi man hade. Men som du säger är vi många här som stöttar varandra och går igenom samma bergochdalbana av känslor.

Du behöver aldrig be om ursäkt för låg energi och du behöver aldrig känna att du måste skriva här. Jag blir glad när du än skriver, om det är om en dag eller tio veckor så känn aldrig att du måste skriva. Jag förstår att det är tungt just nu och det får det vara. Håller verkligen alla tummar och tår för dig kära HP-vän att det går hela vägen nu i vår. Finns alltid ett inlägg bort om du vill skriva av dig ❤️
flowermp
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 51
Blev medlem: mån 16 jan, 2017 23:11

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av flowermp »

Rainbowgirl skrev: sön 27 sep, 2020 22:00
flowermp skrev: sön 27 sep, 2020 20:36 Hej!

Jag har läst dina inlägg väldigt länge och inspireras verkligen av dig! Jag har ett dilemma och jag hoppas att du kan ge mig lite nya tankar om hur du tycker jag ska lösa det. Jag vill så gärna komma in på läkarprogrammet och har kämpat med hp sen jag tog studenten (ca 2 år). Nu har jag börjat på ett ingenjörsprogram som är 5 år. Jag känner redan nu att det inte är något jag vill men jag vill samtidigt inte bara förlita mig på hp med tanke på allt som händer och hur oklart allt verkar vara atm, om det blir ett prov för alla i vår etc. Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt lost. Har en tanke att börja sjuksköterskeprogrammet VT 21 bara för att komma närmare läkaryrket och kanske förenkla mina studier i framtiden. Men vill verkligen inte känna att jag "slösar" min tid på att vänta och att min dröm ligger bland människor som inte bryr sig om hur mycket jag och många andra vill skriva hp. Jag vill mer än allt komma in på läkarprogrammet men jag känner att min tid rinner iväg. Många i min omkrets är snart inne på hälften av deras utbildning och jag har inte ens börjat...känner mig så nere hela tiden eftersom det enda jag tänker på är hur mycket jag vill börja plugga till läkare. Jag ber om ursäkt för mycket negativitet men allt känns så tungt. Jag trodde verkligen att jag skulle klara hp i våras men de blev inget av och inget i höst för mig heller. 2 hp chanser borta och kanske 3 om våren inte blir av och jag kan inget göra.....vill verkligen höra tankar från någon annan än mig själv och se detta från någon annans perspektiv än mitt. Hade uppskattat det så mycket!
Hej! :)

Blev så rörd av att läsa att du inspireras av mig, tack för dina fina ord ❤️
Jag ska försöka hjälpa dig så mycket som jag bara kan.

Rent spontant känner jag att du vet att ingenjörsprogrammet inte känns rätt, och det i sig säger mycket. Hade jag varit du hade jag antigen hoppat av eller pausat studierna.
Du är inte så gammal och två års försök kan kännas som en lång tid (har gått två år för mig med sen jag började försöka) men det är inte en lång tid egentligen. Det tar människor allt mellan 2-8 år att komma in, och i vissa fall ännu längre tid men det gör inget. Så länge man kommer in.
Sen får vi inte glömma att vi berövats på två HP-prov. Det är många prov. Vem vet, kanske hade både du och jag varit läkarstudenter nu om vi tillåtits skriva vårens prov?

Har du funderat på folkhögskola? Några här på forumet har gått den vägen och det tar 1 år, av vad jag har förstått, för att få en poäng mellan 1-4 där 4 är högst och det man eftersträvar. Det kan vara något kanske?
Ett annat tips är som du säger sjuksköterskeprogrammet, då får du jobba med patienter och lär dig dessutom mycket om kroppen. Den utbildningen ligger på tre år, det kan bli jobbigt att plugga både inför HP och skolan men du vet bäst om det kommer funka för dig. Finns även biomedicinarprogrammet, biomedicinsk analytikerprogrammet och andra program med medicinsk inriktning. Du lär dig då mycket bra saker som kommer vara användbara på läkarprogrammet men för att använda dessa program för en antagning krävs det att man jobbat i ca två år (alternativt urval). Dock vet jag att man kan tillgodoräkna sig första terminen på läkarprogrammet om man läst biomedicin, vilket kan vara skönt men då måste man ha läst färdigt programmet/stor del av det I think.
Ytterligare ett alternativ är att jobba antigen heltid eller halvtid och plugga vid sidan om, och då kan du försöka få jobb som har med vården att göra (om du vill).

Jag förstår känslan av att inte vilja slösa bort tid och stressen av att alla ens vänner börjat plugga och snart är färdiga, men en sak som förändras när man gått ut gymnasiet är att precis alla kommer gå skilda vägar i livet. Någon hittar rätt program direkt efter studenten, för någon annan tar det fem år, vissa människor skaffar barn och familj medan andra är ute och reser världen över. Det jag försöker säga är att du och dina vänner går på olika stigar just nu och ingen stig är mer rätt eller fel än den andra. Det är svårt, men försök att inte jämföra dig med dem - tänk att du går på en stig med andra hinder än dem och därför kommer det ta olika tid att komma fram.

Du borde vara runt 21 år nu om jag inte räknat jättetokigt, och det är fortfarande väldigt ungt. Du kommer att fixa HP när vi väl får skriva, det är jag säker på för du verkar målmedveten och villig att lägga ner tid på att plugga. Tvivla inte på dig själv! You got this!
Det är svårt för mig att säga till dig vad du ska göra men jag hade nog pluggat något som är snarlikt medicin och samtidigt försökt komma in på läkarprogrammet. Då kanske känslan av att du slösar bort tid (även om du egentligen inte gör det) avtar lite och du kan känna att du lär dig betydelsefulla saker som kommer hjälpa dig när du väl börjar läsa till läkare.

Du behöver aldrig be om ursäkt för negativiteten, jag har alltid varit en negativ person och jag vet hur tungt det är att gå runt och känna att livet suger.
Men tänk på att tiden det tar att komma in inte ska vara en stötesten utan du måste ge dig själv tid och inte vara hård mot dig själv. En dag snart kommer du in och det är det du ska fokusera på. Målet.
Inte att du inte tagit dig dit ännu. För du kommer ta dig dit, bara för att du vill det så mycket.
Glöm inte bort att leva under tiden och försöka att göra saker som får dig att må bra, det blir för tungt om man bara går runt och tänker på läkarprogrammet. Jag vet då jag själv gjort så nu i två år och känner mig förstörd. Du är så mycket mer än ett läkarprogram!

Jag hoppas att jag kunnat vara lite behjälplig med mina tankar. Du är alltid välkommen att skriva här när du vill bolla idéer eller bara skriva av dig.

Önskar dig all lycka till ❤️
Tack verkligen för dina ord, det lugnade mig verkligen. Jag kommer fortsätta med ingenjör fram till årsskiftet och se vad som händer angående hp provet i vår annars får jag gå en annan väg, sjuksköterska eller folkhögskola. Vill bara ha en väg som jag vet kommer ta mig till läkarprogrammet för just nu känns hp inte den rätta vägen eftersom de ansvariga ”leker” lite med våra liv och verkar inte bry sig. Jag tror verkligen vi hade varit läkarstudenter om vi inte hade missat dessa 2 provtillfällen och det är de jag lever på. Jag lever på motivationen av att få skriva hp och att detta sen ska vara över för det tar på en både fysiskt och psykiskt att behöva förlita sitt liv på ett prov. Men jag ska inte vara så negativ, försöker vara positiv av mig för att kunna orka med alla motgångar just nu. Men tack så jätte mycket för dina ord jag uppskattar verkligen din tid att svara och skriva. Jag tror verkligen att vi här på hp guiden är dom enda som förstår varandra. Jag hoppas att vi en vacker dag får skriva hp och kommer in på läkarprogrammet och alla våra drömutbildningar.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

flowermp skrev: mån 28 sep, 2020 21:48
Rainbowgirl skrev: sön 27 sep, 2020 22:00
flowermp skrev: sön 27 sep, 2020 20:36 Hej!

Jag har läst dina inlägg väldigt länge och inspireras verkligen av dig! Jag har ett dilemma och jag hoppas att du kan ge mig lite nya tankar om hur du tycker jag ska lösa det. Jag vill så gärna komma in på läkarprogrammet och har kämpat med hp sen jag tog studenten (ca 2 år). Nu har jag börjat på ett ingenjörsprogram som är 5 år. Jag känner redan nu att det inte är något jag vill men jag vill samtidigt inte bara förlita mig på hp med tanke på allt som händer och hur oklart allt verkar vara atm, om det blir ett prov för alla i vår etc. Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt lost. Har en tanke att börja sjuksköterskeprogrammet VT 21 bara för att komma närmare läkaryrket och kanske förenkla mina studier i framtiden. Men vill verkligen inte känna att jag "slösar" min tid på att vänta och att min dröm ligger bland människor som inte bryr sig om hur mycket jag och många andra vill skriva hp. Jag vill mer än allt komma in på läkarprogrammet men jag känner att min tid rinner iväg. Många i min omkrets är snart inne på hälften av deras utbildning och jag har inte ens börjat...känner mig så nere hela tiden eftersom det enda jag tänker på är hur mycket jag vill börja plugga till läkare. Jag ber om ursäkt för mycket negativitet men allt känns så tungt. Jag trodde verkligen att jag skulle klara hp i våras men de blev inget av och inget i höst för mig heller. 2 hp chanser borta och kanske 3 om våren inte blir av och jag kan inget göra.....vill verkligen höra tankar från någon annan än mig själv och se detta från någon annans perspektiv än mitt. Hade uppskattat det så mycket!
Hej! :)

Blev så rörd av att läsa att du inspireras av mig, tack för dina fina ord ❤️
Jag ska försöka hjälpa dig så mycket som jag bara kan.

Rent spontant känner jag att du vet att ingenjörsprogrammet inte känns rätt, och det i sig säger mycket. Hade jag varit du hade jag antigen hoppat av eller pausat studierna.
Du är inte så gammal och två års försök kan kännas som en lång tid (har gått två år för mig med sen jag började försöka) men det är inte en lång tid egentligen. Det tar människor allt mellan 2-8 år att komma in, och i vissa fall ännu längre tid men det gör inget. Så länge man kommer in.
Sen får vi inte glömma att vi berövats på två HP-prov. Det är många prov. Vem vet, kanske hade både du och jag varit läkarstudenter nu om vi tillåtits skriva vårens prov?

Har du funderat på folkhögskola? Några här på forumet har gått den vägen och det tar 1 år, av vad jag har förstått, för att få en poäng mellan 1-4 där 4 är högst och det man eftersträvar. Det kan vara något kanske?
Ett annat tips är som du säger sjuksköterskeprogrammet, då får du jobba med patienter och lär dig dessutom mycket om kroppen. Den utbildningen ligger på tre år, det kan bli jobbigt att plugga både inför HP och skolan men du vet bäst om det kommer funka för dig. Finns även biomedicinarprogrammet, biomedicinsk analytikerprogrammet och andra program med medicinsk inriktning. Du lär dig då mycket bra saker som kommer vara användbara på läkarprogrammet men för att använda dessa program för en antagning krävs det att man jobbat i ca två år (alternativt urval). Dock vet jag att man kan tillgodoräkna sig första terminen på läkarprogrammet om man läst biomedicin, vilket kan vara skönt men då måste man ha läst färdigt programmet/stor del av det I think.
Ytterligare ett alternativ är att jobba antigen heltid eller halvtid och plugga vid sidan om, och då kan du försöka få jobb som har med vården att göra (om du vill).

Jag förstår känslan av att inte vilja slösa bort tid och stressen av att alla ens vänner börjat plugga och snart är färdiga, men en sak som förändras när man gått ut gymnasiet är att precis alla kommer gå skilda vägar i livet. Någon hittar rätt program direkt efter studenten, för någon annan tar det fem år, vissa människor skaffar barn och familj medan andra är ute och reser världen över. Det jag försöker säga är att du och dina vänner går på olika stigar just nu och ingen stig är mer rätt eller fel än den andra. Det är svårt, men försök att inte jämföra dig med dem - tänk att du går på en stig med andra hinder än dem och därför kommer det ta olika tid att komma fram.

Du borde vara runt 21 år nu om jag inte räknat jättetokigt, och det är fortfarande väldigt ungt. Du kommer att fixa HP när vi väl får skriva, det är jag säker på för du verkar målmedveten och villig att lägga ner tid på att plugga. Tvivla inte på dig själv! You got this!
Det är svårt för mig att säga till dig vad du ska göra men jag hade nog pluggat något som är snarlikt medicin och samtidigt försökt komma in på läkarprogrammet. Då kanske känslan av att du slösar bort tid (även om du egentligen inte gör det) avtar lite och du kan känna att du lär dig betydelsefulla saker som kommer hjälpa dig när du väl börjar läsa till läkare.

Du behöver aldrig be om ursäkt för negativiteten, jag har alltid varit en negativ person och jag vet hur tungt det är att gå runt och känna att livet suger.
Men tänk på att tiden det tar att komma in inte ska vara en stötesten utan du måste ge dig själv tid och inte vara hård mot dig själv. En dag snart kommer du in och det är det du ska fokusera på. Målet.
Inte att du inte tagit dig dit ännu. För du kommer ta dig dit, bara för att du vill det så mycket.
Glöm inte bort att leva under tiden och försöka att göra saker som får dig att må bra, det blir för tungt om man bara går runt och tänker på läkarprogrammet. Jag vet då jag själv gjort så nu i två år och känner mig förstörd. Du är så mycket mer än ett läkarprogram!

Jag hoppas att jag kunnat vara lite behjälplig med mina tankar. Du är alltid välkommen att skriva här när du vill bolla idéer eller bara skriva av dig.

Önskar dig all lycka till ❤️
Tack verkligen för dina ord, det lugnade mig verkligen. Jag kommer fortsätta med ingenjör fram till årsskiftet och se vad som händer angående hp provet i vår annars får jag gå en annan väg, sjuksköterska eller folkhögskola. Vill bara ha en väg som jag vet kommer ta mig till läkarprogrammet för just nu känns hp inte den rätta vägen eftersom de ansvariga ”leker” lite med våra liv och verkar inte bry sig. Jag tror verkligen vi hade varit läkarstudenter om vi inte hade missat dessa 2 provtillfällen och det är de jag lever på. Jag lever på motivationen av att få skriva hp och att detta sen ska vara över för det tar på en både fysiskt och psykiskt att behöva förlita sitt liv på ett prov. Men jag ska inte vara så negativ, försöker vara positiv av mig för att kunna orka med alla motgångar just nu. Men tack så jätte mycket för dina ord jag uppskattar verkligen din tid att svara och skriva. Jag tror verkligen att vi här på hp guiden är dom enda som förstår varandra. Jag hoppas att vi en vacker dag får skriva hp och kommer in på läkarprogrammet och alla våra drömutbildningar.
Det låter klokt, då har du en plan :)
Det finns så många olika vägar att gå idag, tyvärr är många linkade med HP men det går fortfarande att ta sig framåt. Alternativt urval som PIL (KI) och Umeås gymnasiebetyg+HP finns också.
Jag försöker alltid tänka att saker sker av en anledning, kanske var det aldrig menat att vi skulle börja plugga nu i höst?
Det kan kännas vemodigt att tänka så men jag försöker att tänka så, att allt har sin tid. Vår tid kommer!
Det är bra att du håller dig motiverad, helt rätt att vända det negativa till något positivt.
Precis, man mår väldigt dåligt om hela ens liv handlar om HP och läkarprogrammet. Försök att hitta annat att tänka på och göra, det behövs för att man ska orka.
Jag är säker på att du kommer att fixa det. Men glöm inte bort att också ha roligt på vägen mot målet. Du är ung och du ska inte behöva gå runt och ha ångest över framtiden, du kommer bli läkare en dag - jag vet det.
Om det är något, vad som helst, så är det bara att skriva här.
Hejar på dig! 💗
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

LÄS

Hej! :)

Idag har jag inte pluggat så mycket som jag hade hoppats på, men vill inte köra slut på mig själv.
Igår gjorde jag 50 ord och det gick inte så illa.

ORD
8/10
9/10
6/10
8/10
6/10

Tappade lite i slutet men på de jag fick 8-9/10 så flöt det på bra, kom många ord som jag kunde.

LÄS
De äldre under Stockholms senmedeltid 5/6
Bromerade dioxiner 4/6
Gradmätning 6/6

Hatar de långa texterna, och därför gör jag dem haha. Tycker inte jag är lika "vass" på läsförståelsen längre. Begår misstag jag inte borde begå och känner att jag borde få fler rätt än vad jag får. Nu gjorde jag bara tre texter, borde gjort fler men är trött i huvudet och känner att det räcker för idag.

Det känns som om jag tappat min form lite, känner att jag blivit sämre vilket är konstigt för varför skulle jag ha blivit det? Har fortsatt hålla igång plugget, men det känns som om det går lite nedåt just nu ändå.
Det hela började efter de där provpassen jag skrev för ett tag sedan då jag fick 32/40 på både matten och verbala, fick panik efter det och sen började pessimist-Rainbow att härja.
Antar att jag bara får fortsätta plugga och att det kommer att släppa om ett tag. Känslor är flyktiga trots allt.

Ska försöka lägga lite mer fokus på LÄS de kommande veckorna.
Jag börjar bli lite trött på HP-plugget om jag ska vara ärlig, men är alldeles för envis för att ge mig själv en paus. Men har blivit snällare mot mig själv, är jag trött så tvingar jag inte mig själv att plugga.

Ska berätta om ett minne som jag ibland tänker på och som får mig att kämpa på.

För två år sen satt jag på en färja mellan Bali och Gili Air. Jag var åksjuk och kände att det inte längre gick att sitta i ett säte som gungade i takt med vågornas dans, så jag fick hjälp att ta mig upp på ett packat övre däck. Väl där satte jag mig ner och tog djupa andetag samtidigt som jag såg ut över havet och än en gång tänkte "Drömmer jag?". Havet var som hämtat ur en tidning för paradis och solen gassade på. Jag kände mig lycklig, något jag inte känner så ofta och som alltid får mig att stanna upp och förundras. Jag älskar havet, solen, stränder, exotiska frukter, äventyr och slumpen.
Hur som helst så kommer en ung man och sätter sig bredvid mig. Vi börjar prata och jag berättar att jag skriver på mitt examensarbete men att jag klämt in en resa. Han frågar vad mitt examensarbete handlar om och jag berättar att det handlar om ett visst proteins förmåga att påverka lungcancercellers resistans mot cytostatika och aktivering av cellcykeln. Jag berättar att jag alltid fascinerats av cancer och immunförsvaret och att jag vill bli onkolog. Att det har varit en dröm i ett år som jag inte riktigt tror på att jag fixar. Han tittar på mig och säger att han haft lymfom och precis uppnått remission, att han är ute och reser med sin bror och att han insett att livet handlar om att vara lycklig. Han hade släppt allting och begett sig ut på en månaders lång resa. Jag minns att vi diskuterade sjukdomsförloppet, jag hungrade efter allt som kunde få mig att förstå hur det känts att ha lymfom och vad som hjälpt honom. Det var väldigt intressant och han sa till mig att han hoppades att jag en dag blev onkolog och kunde hjälpa människor. Han var så glad över att han överlevt och han tog vara på varje dag.

Detta minne tänker jag mycket på. Dels tänker jag på att en främling därute kanske undrar om jag någonsin blev en onkolog, dels tänker jag på hur jag ibland också önskade att jag kunde släppa allt och bege mig på äventyr. Ibland ser jag på det ur olika perspektiv. Men ett som alltid återkommer är att jag ska bli en onkolog.
Jag föreställer mig själv vara en läkare; hur jag agerar, vad jag säger till mina patienter och jag tänker mycket på hur det kommer kännas att förlora patienter. En stor del av att vara onkolog är att se människor tyna bort framför en. Det gör ont i mig när jag tänker på hur jobbigt det kommer vara, för jag knyter an band till människor fort och jag vill alltid, alltid hjälpa människor. Det kommer krossa mig om jag inte kan rädda någon. Många på jobbet förstår inte varför jag vill bli onkolog, för det är rätt så hemskt att jobba med cancer, och jag förstår ärligt talat inte heller själv. Men cancer har alltid fascinerat mig och jag vill vara med och försöka förhindra att cancer ens utvecklas, och inte bara bota sjukdomarna.

Något som förändrats under detta år är att det inte bara känns om en dröm längre.
Det känns som om jag faktiskt kan fixa det här.
En dag ska jag bli läkare.

En dag.
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

KVANT

Hej!

Ska egentligen inte plugga idag men fick för mig att göra ett genererat kvant-pass (because I have no life).
Hur som helst så kändes det sämst under provets gång, fastnade på flera uppgifter.
NOG kändes S Ä M S T för jag svarade E på det mesta och då vet man att man är ute på hal is haha.

Genererat KVANT
XYZ 10/12
KVA 10/10
NOG 3/6
DTK 9/12

Tot: 32/40 ---> 1,6

Alltså sen när är 3/6 en grej på NOG för mig?
XYZ gick sämre än vanligt, fastnade på en uppgift som egentligen är simpel. KVA är det enda som gick bra, glad för det. DTK gick inte bra men 9/12 är typ det jag brukar få, nu var jag dessutom stressad. Tycker att jag borde fixat alla rätt på DTK, ingen fråga var svår. Alla mina fel är avrundningsfel. Måste bli bättre på det...

När jag såg 32/40 och 3/6 så kände jag mig arg.
Vem orkar ens vara arg över något så onödigt? Klockan är 23:00 och det finns annat roligt att göra än att räkna matte för ett prov som kanske kommer skrivas om 6 månader - who the hell cares?
What consists of multiple colors and shines after rain has come?

Jag tänker göra något riktigt korkat som jag vet att jag kommer ångra.
Jag ska skriva ett till provpass.
Är så jävla less (ursäkta språket) på att allt ska gå åt helvete just nu, känner att jag håller på att gå sönder och då kan inte HP också gå dåligt. Jag måste få ha något positivt i mitt liv, det är inte rättvist. Jag vet att livet inte är rättvist, men varför ska det gå dåligt just nu? Varför inte om typ en månad?
Kanske är det snart dags för en riktig paus? Kommer vara svårt men fattar inte vad som händer på NOG ärligt talat, det förstör hela resultatet.

Ugh, jag är bara less på att just som det började kännas bra, som om jag äntligen var "bra" så får jag som ett brev på posten beskedet att "I'm sorry, but you've been transferred back to where you were some months ago. Enjoy the work back to that same spot".

Ska sluta klaga nu. Har haft en jobbig dag och det här gjorde det till en ännu jobbigare dag.
Ska skriva ett till provpass och sen orkar jag inte bry mig i några dagar om HP.

EDIT

Gjorde ett till genererat provpass som gick mycket bättre. Nu ska jag ta en paus ifrån HP resten av veckan. Ska försöka att inte ens logga in här för att tänka på annat och kunna slappna av.

Genererat provpass KVANT
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 4/6
DTK 12/12

Tot: 38/40 --> 2,0

Första gången jag skriver över 36 poäng vilket känns bra!
NOG som vanligt, får försöka träna som en galning och förstå vad det är som inte funkar.
Vi ses nästa vecka!
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Bronspostare
Bronspostare
Inlägg: 695
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

DTK

I'm back!

Har inte lyckats hålla mig borta från HPG varje dag men det har varit skönt att inte plugga trots att jag känt mig rastlös de flesta dagarna.
Har varit hemma sen förra veckan då jag fick reda på att en vän jag umgåtts med var positiv för COVID, hade själv inga symptom men det var bäst att ta det säkra före det osäkra. Idag fick jag mitt PCR-resultat som visade negativt, så imorgon blir det jobb.

Har känt mig så fruktansvärt rastlös när jag varit hemma, har tittat på serier, tröttnat, läst bok, tröttnat, skrivit, tröttnat, gått på promenad, tröttnat etc. Fick mig att inse hur jag inte finner lycka längre i saker som jag tycker om. Därför laddade jag ner ett digital art program, tanken är att jag ska försöka rita och vara kreativ. Jag är ingen Picasso men är helt okej, dock är det så gaalet svårt att rita i ett program, och blir så avskräckt när jag ser hur duktiga vissa människor är. Men det ska bli lite kul att försöka bli bra haha. Programmet heter "Krita" om någon är intresserad :)

Läste igenom mitt inlägg från den 30 september och skrattade lite åt hur dramatisk jag lät. Just den dagen kändes allting explosivt.
För er måste det verka helknäppt när jag halvt flippar i mina inlägg, det grundar sig inte i HP utan det råkar bara vara bägaren som får allt att rinna över.

Idag var tanken att jag skulle plugga men gjorde bara 12st DTK-uppgifter och det gick inte jättebra. Men är trött och måste fixa min lugg innan jag lägger mig så det här får bli allt för idag.

DTK
8/12

Uppskattningen börjar gå sämre nu. Hade en tid då det ändå gick bra men det börjar dala igen. Ska försöka träna upp det, känns så trist att torska poäng på att man tror något utgör 48% när det utgör 58%. Har ett sätt som funkat men idag gick det inte alls bra. Var kanske lite off.

Jag känner mig nervös inför antagningen, för att det är en chans att få byta miljö och börja om på en ny kula. Samtidigt ser det inte så himla ljust ut för min del, så försöker att döda hoppet (not working). Känner mig så himla desperat men jag behöver förändringen, samtidigt så vet jag att jag måste försöka lösa allting innan jag börjar plugga för en antagning gör mig inte till Miss Sunshine.
Ni har nog märkt att jag inte mått jättebra under de senaste veckorna, jag känner mig lite som en zombie som bara går igenom livets rutin och känner sig fast i ett hjul som aldrig slutar snurra.
Hade verkligen behövt Asienresan det här året, damn you Corona.
Ska försöka planera min resa ändå, för den ska bli av någon gång, och det kan peppa mig lite då jag kommer ha något att se fram emot.
Kan inte fatta att jag fyller 24 år i veckan, det var verkligen inte här jag såg mig själv i den åldern.
Tittade igenom gamla bilder i förrgår och kände saknaden av den tiden, fan vad jag saknar att vara genuint glad och på äventyr. Finns ingenting som gör mig så glad som när jag upptäcker världen.

Ska försöka hinna med mer DTK och NOG i veckan. Slänger nog in lite LÄS också. I will do better, promise.
KatLei
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: mån 29 jun, 2020 14:00

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av KatLei »

Hejsan Rainbow girl! Jag ser att du har pluggat sedan december. Kämpa på! När jag ser att du fortfarande lägger ut inlägg i din pluggbok så motiverar det mig väldigt mycket. Du är den enda som är konsistent med dina inlägg under en längre period, jämfört med många andra som har pluggdagbböcker. Själv har jag gjort alla ORD-uppgifter och MEK-uppgifter på HP-guiden. Har fokuserat en vecka på LÄS och denna vecka på ELF. Jag trodde hela mitt liv att jag ville bli läkare, och det är inte ett dåligt yrke. Men jag finner mer mening med att gå industriell ekonomi. Därefter siktar jag på det.

Ha en bra dag! Prioritera att få fram tid att studera. Minska jobb-tid och sociala interaktioner om du kan.

Jag ser fram emot att se dina inlägg under hösten.
Skriv svar