Aeowa skrev: ↑tis 24 nov, 2020 21:34

Rainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 10:21

Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:40

Det är det som är så knäppt med antagningen i samband med pandemin, det vänder verkligen upp och ner på antagningen. Jag har en funderare angående arbetslivserfarenhet, att många som kanske kan söka i HPSU-kvoten inte gör det just nu för att de behövs på sina arbetsplatser? Antagningen är verkligen a pain in the ass just nu.
Om du lyckas med den bedriften kommer jag vara djupt imponerad, själv kommer jag isåfall skylla på allergi mot något riktigt märkligt eller något

Vilken hemsk känsla det måste varit, hade blivit arg
Uppoffringarna man gör (kan dock inte gå i klackar, jag fattar inte hur ens)

Att säga att man ska göra något är en väldigt bra bit på vägen, för då har man ändå bestämt sig. Vad är det för genre på boken? Och en bok brukar vara en lång process, speciellt om det är ens första. Det viktigaste är att du själv är nöjd och stolt med ditt slutresultat! Har du en handling du går efter eller hittar du på efter hand?

Ja, man vet inte hur det kommer se ut. Jag är beredd på chock så som det varit under 2020, det var galet hur många som sökt med högt resultat på HP. Varför sökte dessa människor inte tidigare år?
Kan vara så att de stannar kvar på sina jobb men pessimisten inom mig säger att de kommer försöka börja plugga
Jag hatar att inte veta, vad ska man förvänta sig? Förmodligen ingenting men det är inte kul.
Haha får se om jag klarar av det kan säga att mina linser irriterar ögonen

Alltså det var ju inte kul haha
We will practice my friend! Engelska och klackar - en bra kombo!

Contemporary, alltså att den utspelar sig i den samtida världen.
Har en handling men den förändras allteftersom jag skriver, den är inte huggen i sten utan funkar mest som inspiration på vägen.
Har du hittat på något kreativt på sistone?

No idea, kanske för att arbetsmarknaden är den sämsta på länge? Studerar man vet man ju att du kommer få bidrag om du klarar dina poäng. Eller så väntade en del på ett tecken att börja och det var nu? Kan spekulera i evigheter
Har du glasögon?

Engelska och klackar känns som en bra start också, kanske rabbla engelska meningar medan man snubblar runt?

Låter häftigt, all lycka till med boken! Säg till om du vill ha någon input
Helt ärligt, nej. Har inte läst på en evighet tyvärr, har ingen direkt lust vilket känns himla tråkigt. Sedan är ju inte kreativitet men grej så försöker nog hålla mig undan
Läste att du börjat måla! Vad blir det för något?

Riktigt bra jobbat på din senaste KVANT-del, du är bäst!

Emmy88 skrev: ↑tor 26 nov, 2020 1:19 Hej!

Jag följer dig när jag ibland kommer in här och är så imponerad av att du skriver om dina framgångar men även vågar berätta om dina bakslag. Tycker att du ska ge dig en extra klapp på axeln och bara låta det komma som det är. Drömmen kommer att bli din och jag skickar dig en extra positiv energi!

P.S. Cancervården behöver en så driven person som dig <3

Iman.1998 skrev: ↑tor 26 nov, 2020 8:05 Jag tror starkt på att du kommer lyckas och bli en grym läkare med din drivkraft. Ge aldrig upp vad som
än händer

Melissa.Ab skrev: ↑fre 27 nov, 2020 13:24 Rainbow, ville checka in och säga hej!

Din oro är befogad likväl din trötthet. I feel you, jag och extremt många andra. Det är okej att vara trött och frustrerad och det är okej att ta en paus. Ge inte upp in the long run bara.

FelEks skrev: ↑fre 27 nov, 2020 15:04 Hej<3

Ville bara kika in här och säga att jag verkligen fattar. Det är inte mycket kanske, men jag gör verkligen det och du ska veta att jag hejar och tror på dig. Det är ok att vara trött. Förståeligt, särskilt när det är november, knappt dagsljus, pandemi och känslorna dessutom gått upp och ned angående provet. Är själv orolig för en mardrömsnormering nu i vår men försöker att tänka mindre och följa planen. Det blir så ohanterligt när man tänker för stort och då hindrar ångesten iaf mig från att få ngt gjort öht.

Är en lösningsorienterad person och hade gärna velat komma med nån typ av lösning nu. Kan tyvärr inte det. Kan bara säga att lita på planen, processen och på det faktum att det är november nu. Det är lätt hänt att man får för sig att saker som känns jobbiga och ödesdigra nu känns så för att de på riktigt är så jobbiga och ödesdigra, men min erfarenhet säger mig att det egentligen beror jävligt mkt på november i sig. Försöker roa mig med att uTvEcKlA MiG sJäLv nuförtiden haha, och se varje jobbig sak som jag tar mig igenom som att jag, så att säga, tränar min mentala styrka haha. Töntigt jag vet, men man gör det man kan serru. Övar mig på att tänka att det är mentala muskler som man kan få träningsvärk i, men som man alltid utvecklar när man faktiskt tränar dem och gör jobbet. Tror att mina tankemönster gör mig trött i sig, inte bara arbetet jag utför, och det är ju jävligt onödigt. Bli trött utan att få nått arbete för mig. Tänker att jag kommer vara så jävla bra på det när jag väl kommer in, och den kraften jag får från den tanken behöver jag.

Tänker också mycket på antagningsbeskedet och framförallt livet som studerande. För mig är det visionerna som får mig att orka, det låter jobbigt att de istället gör dig trött. Tänkte på det, såg en video häromdagen på insta där en tjej fick ett antagningsbesked och börjar gråta och skratta pga glad, och hennes familj står bakom henne och skrattar de med, och kramar om henne hårt. Det såg så otroligt fint ut att jag blev sådär odelat glad för hennes skull. Så tänker jag att det kommer vara. En obeskrivligt skön känsla. Och jag ser bara fram emot den. Skulle jag misslyckas, asså det pallar jag inte riktigt hantera nu, och jag tror nt att det är funktionellt för mig att göra det nu heller. Man måste nog ta livet lite som det kommer ibland, jag kommer få hantera det där och då, och jag får ha tillförsikt till det faktum att på något sätt kommer jag faktiskt lyckas göra det också. Det har alltid varit så hittills iaf. Det stämmer säkert på dig också. Att man blir besviken och tvingas ägna en period åt att hantera den är inte synonymt med att man nt orkar, det är snarare ett kvitto på att man fortfarande har viljan, och viljan är ju det mest elementära i frågan om man kommer orka eller inte.

Ja, nu babblar jag som du märker. Jag är en babblig person. Jag antar att det jag försöker säga är att jag förstår dig, men försök ta hand om dig och vila den tiden som du nt utför något faktiskt arbete. Är du trött behöver du vila och då får du hitta metoder för att göra just det. Koppla bort oron (sj kan jag bara göra det om jag gjort upp en plan som jag sedan följer, men så får det väl vara då. Man får bara se till att göra realistiska planer.) och ta hand om dig. Jag menar det!<3

magdalena3.14 skrev: ↑fre 27 nov, 2020 16:01 Åh, jag förstår helt Rainbow. Du är oerhört driven och har kämpat något enormt väldigt länge. Du om någon förtjänar en plats.

Trots allt känns riktigt tungt och mörkt, så kommer den tid då du läser till läkare. Ibland tar det bara längre tid än vad man själv önskat. Jag skickar många styrkekramar till dig och håller alla tummar för att det är din tur till våren. <3