Rainbowgirl skrev: ↑tor 03 dec, 2020 15:21

Aeowa skrev: ↑tor 03 dec, 2020 12:30

Rainbowgirl skrev: ↑ons 02 dec, 2020 20:14

Vet! Känns så sjukt. På lördag var det ett år sen. Känns som om det var tio år sen, är en helt annan person idag

Jag har börjat!!! Såg ca 1 h av den första filmen. Gandalf är det sjukaste jag sett skrattade så mycket, Sagan om de bannlysta är inte långt ifrån filmen haha. Ska fortsätta titta antigen imorgon eller på fredag. Men den är väldigt rolig, något jag inte trodde att den skulle vara.

Är SÅ avundsjuk på din syn!

Det går helt okej, har inte målat nu på ett tag men ska kanske sätta mig i helgen. Det är avslappnande och kul

Hur går allt för dig annars?

Är själv nog inte en helt annan person men känner ändå hur man mognar. Att bemöta svårigheter är väldigt bra för den personliga utvecklingen Dock läskigt hur mycket som både hänt och inte hänt på ett år

Så kul att du finner den underhållande också! Vet inte riktigt om jag skulle säga att den är lik sagan om de bannlysta dock Keep me updated!

Har säkert jinxat mig själv nu

Det tycker jag absolut du ska göra, bara njut av helgen!

Jag överlever är ett inferno av nerver, mår nästintill lite illa ibland. Men jobbar på som vanligt så inget nytt har hänt vad jag vet, försöker springa mycket men man hinner ju knappt för det är så mörkt! Tycker det är stor skillnad att springa på en upplyst slinga än i skogen.
Hur går det själv?

Definitivt.
Japp, det är svårt att verkligen ta in allt som hänt, allt som kunnat hända och allt som inte hände.

Haha min kollega sa samma sak. Ska nog fortsätta titta imorgon, så återkommer senare i veckan om vad jag tycker

Vi kan börja titta på vilka glasögon du ska ha redan nu
Nej, men hoppas att du aldrig behöver glasögon ärligt talat. Det är inte kul att ha dålig syn.

Förstår det. Det kommer gå bra ska du se. Det är bra att du har saker att sysselsätta dig med så att tankarna inte maler konstant.
Duktig du är som springer! Ja, det blir mörkt så tidigt nu
För mig går det upp och ner. Men försöker kämpa på ändå

Väntar med spänning!

Jag är så fuul i glasögon så hoppas delvis jag slipper på grund av det hela min familj har dock så inväntar min domedag

Har haft så mycket tid över nu när jag inte pluggat att jag inte vet vad jag ska göra av min tid mer än att våndas inför vad komma skall.
Rekommenderar verkligen att springa, man mår så bra efteråt

Helt ärligt tycker jag inte du ska ge upp än, vi vet faktiskt inte vad resultatet blir den 10. Jag kommer vara brutalt rak och säga att jag inte tror det är helt kört för dig. Bara för att det tillkom en till kvoten betyder inte det att allt hopp är släckt, jag är fortsatt optimistisk för din skull! Hade aldrig skrivit detta om jag inte trott på det.
Grattis till Umeå förresten, du kämpar på alla fronter

Aeowa skrev: ↑fre 04 dec, 2020 23:47

Rainbowgirl skrev: ↑tor 03 dec, 2020 15:21

Aeowa skrev: ↑tor 03 dec, 2020 12:30

Är själv nog inte en helt annan person men känner ändå hur man mognar. Att bemöta svårigheter är väldigt bra för den personliga utvecklingen Dock läskigt hur mycket som både hänt och inte hänt på ett år

Så kul att du finner den underhållande också! Vet inte riktigt om jag skulle säga att den är lik sagan om de bannlysta dock Keep me updated!

Har säkert jinxat mig själv nu

Det tycker jag absolut du ska göra, bara njut av helgen!

Jag överlever är ett inferno av nerver, mår nästintill lite illa ibland. Men jobbar på som vanligt så inget nytt har hänt vad jag vet, försöker springa mycket men man hinner ju knappt för det är så mörkt! Tycker det är stor skillnad att springa på en upplyst slinga än i skogen.
Hur går det själv?

Definitivt.
Japp, det är svårt att verkligen ta in allt som hänt, allt som kunnat hända och allt som inte hände.

Haha min kollega sa samma sak. Ska nog fortsätta titta imorgon, så återkommer senare i veckan om vad jag tycker

Vi kan börja titta på vilka glasögon du ska ha redan nu
Nej, men hoppas att du aldrig behöver glasögon ärligt talat. Det är inte kul att ha dålig syn.

Förstår det. Det kommer gå bra ska du se. Det är bra att du har saker att sysselsätta dig med så att tankarna inte maler konstant.
Duktig du är som springer! Ja, det blir mörkt så tidigt nu
För mig går det upp och ner. Men försöker kämpa på ändå

Väntar med spänning!

Jag är så fuul i glasögon så hoppas delvis jag slipper på grund av det hela min familj har dock så inväntar min domedag

Har haft så mycket tid över nu när jag inte pluggat att jag inte vet vad jag ska göra av min tid mer än att våndas inför vad komma skall.
Rekommenderar verkligen att springa, man mår så bra efteråt

Helt ärligt tycker jag inte du ska ge upp än, vi vet faktiskt inte vad resultatet blir den 10. Jag kommer vara brutalt rak och säga att jag inte tror det är helt kört för dig. Bara för att det tillkom en till kvoten betyder inte det att allt hopp är släckt, jag är fortsatt optimistisk för din skull! Hade aldrig skrivit detta om jag inte trott på det.
Grattis till Umeå förresten, du kämpar på alla fronter

Såg klart den första filmen igår! Den var inte som jag hade tänkt mig, väldigt flummigt och stundtals ganska rolig, men inte det bästa jag sett (förlåtförlåtförlåt)
Kan dock förstå att folk tyckte den var jättebra när den kom ut 2001, bra gjord ändå för att vara så gammal.

Haha man måste bara hitta sin modell, gäller att prova allt
Du har verkligen tur! Håller tummarna att dina gener skyddar dig

Man tänker inte på det men man lägger ner väldigt mycket tid på att HP-plugga. Förstår vad du menar eftersom jag känt lika de dagarna jag inte pluggat. Försök att läsa, titta på någon serie eller göra annat som känns kul. Det är bra att du tränar eftersom det är nyttigt för både kropp och själ.
Jag borde verkligen gå ut och springa men vet att jag inte kommer göra det
Önskar dock att jag tränade mer, nu tränar jag ingenting och vet att jag inte mår bra av det.

Det är väldigt snällt av dig, Aeowa
Men när jag tittar på alla siffror som finns så pekar allt mot att det är kört. Orkar inte då vara hoppfull för att sen gå sönder när jag ser att det inte blev som jag tänkt. Är så trött på det vid det här laget. Bättre att vara realistisk och låta det sjunka in dag för dag fram tills jag får beskedet, då är jag åtminstone beredd på resultatet.
Tack för att du ändå är optimistisk för min skull, det är snällt av dig och det värmer att någon är hoppfull åt en.
Tack! Har säkert plats 500 hahaha men är ändå nöjd över att jag kom med bland 2878 personer.

XYZ

Hej!

Idag blev det liiiiite plugg. Vet inte om jag ens kan kalla det här för plugg men gjorde något HP-relaterat.

XYZ
11/12
Löste inte ekvationssystemet korrekt.

12/12

11/12
Slarvfel, råkade skriva -1 istället för +1 i min beräkning så svaret blev fel.

(6 december:

11/12
1. Gjorde lite fel på en uppgift om promille. Egentligen gjorde jag fel på själva divisionen, det stod femtiondel av en miljon men jag tänkte femtedel så svaret blev tio gånger för litet.

12/12)

Det får bli allt för idag. Tänker inte pressa mig själv utan det får bli som det blir. Jag har ändå snart pluggat i ett helt år, nästan nonstop och då får det vara okej med lite pauser här och där.

Har idag läst vilket har varit skönt, saknar det så himla mycket. Såg att det var tre månader sen jag sist läste ut en bok vilket gjorde mig förvånad och ledsen. Jag läser vanligtvis konstant, slukar böcker och kan aldrig få nog - men nu har jag alltså inte läst ut en bok på flera månader. Har påbörjat flera böcker men inte känt någon längtan efter att läsa och därför aldrig läst ut dem. Förhoppningsvis kommer det igång igen. Försöker läsa så mycket jag orkar

Annars så har den här dagen varit väldigt händelsefattig. Blir typ smått galen av att vara hemma varenda helg, ska försöka gå ut på en promenad imorgon så att jag får röra lite på mig.
Idag var det för övrigt exakt ett år sen PIL-resultatet kom ut, hemsk dag. Känns så märkligt att det hunnit gå ett helt år sen den dagen. Mycket har hänt sen dess. På torsdag kommer jag ha haft min pluggdagbok i ett år, det känns också väldigt märkligt. Skapade den i ren frustration och hade inga förhoppningar eller ens en aning om att jag skulle skriva i den så mycket som jag nu gör. Ingen aning om jag ens skulle lyckas höja mig från 1,35. Mycket har hänt på ett år.

Hoppas ni får en fin lördag (och söndag)!

Rainbowgirl skrev: ↑lör 05 dec, 2020 13:33

Aeowa skrev: ↑fre 04 dec, 2020 23:47

Rainbowgirl skrev: ↑tor 03 dec, 2020 15:21

Definitivt.
Japp, det är svårt att verkligen ta in allt som hänt, allt som kunnat hända och allt som inte hände.

Haha min kollega sa samma sak. Ska nog fortsätta titta imorgon, så återkommer senare i veckan om vad jag tycker

Vi kan börja titta på vilka glasögon du ska ha redan nu
Nej, men hoppas att du aldrig behöver glasögon ärligt talat. Det är inte kul att ha dålig syn.

Förstår det. Det kommer gå bra ska du se. Det är bra att du har saker att sysselsätta dig med så att tankarna inte maler konstant.
Duktig du är som springer! Ja, det blir mörkt så tidigt nu
För mig går det upp och ner. Men försöker kämpa på ändå

Väntar med spänning!

Jag är så fuul i glasögon så hoppas delvis jag slipper på grund av det hela min familj har dock så inväntar min domedag

Har haft så mycket tid över nu när jag inte pluggat att jag inte vet vad jag ska göra av min tid mer än att våndas inför vad komma skall.
Rekommenderar verkligen att springa, man mår så bra efteråt

Helt ärligt tycker jag inte du ska ge upp än, vi vet faktiskt inte vad resultatet blir den 10. Jag kommer vara brutalt rak och säga att jag inte tror det är helt kört för dig. Bara för att det tillkom en till kvoten betyder inte det att allt hopp är släckt, jag är fortsatt optimistisk för din skull! Hade aldrig skrivit detta om jag inte trott på det.
Grattis till Umeå förresten, du kämpar på alla fronter

Såg klart den första filmen igår! Den var inte som jag hade tänkt mig, väldigt flummigt och stundtals ganska rolig, men inte det bästa jag sett (förlåtförlåtförlåt)
Kan dock förstå att folk tyckte den var jättebra när den kom ut 2001, bra gjord ändå för att vara så gammal.

Haha man måste bara hitta sin modell, gäller att prova allt
Du har verkligen tur! Håller tummarna att dina gener skyddar dig

Man tänker inte på det men man lägger ner väldigt mycket tid på att HP-plugga. Förstår vad du menar eftersom jag känt lika de dagarna jag inte pluggat. Försök att läsa, titta på någon serie eller göra annat som känns kul. Det är bra att du tränar eftersom det är nyttigt för både kropp och själ.
Jag borde verkligen gå ut och springa men vet att jag inte kommer göra det
Önskar dock att jag tränade mer, nu tränar jag ingenting och vet att jag inte mår bra av det.

Det är väldigt snällt av dig, Aeowa
Men när jag tittar på alla siffror som finns så pekar allt mot att det är kört. Orkar inte då vara hoppfull för att sen gå sönder när jag ser att det inte blev som jag tänkt. Är så trött på det vid det här laget. Bättre att vara realistisk och låta det sjunka in dag för dag fram tills jag får beskedet, då är jag åtminstone beredd på resultatet.
Tack för att du ändå är optimistisk för min skull, det är snällt av dig och det värmer att någon är hoppfull åt en.
Tack! Har säkert plats 500 hahaha men är ändå nöjd över att jag kom med bland 2878 personer.

Det är okej, den kommer växa på dig. Du ska ändå se filmerna x antal gånger

Har testat olika modeller från diverse människor men skrattar bara åt mig själv i spegeln
Bara en tidsfråga...

Blir dessvärre att man lägger tid på "ingenting" vilket ger lite ångest, det finns en liten röst i bakhuvudet som viskar att man hade kunnat göra så mycket mer nytta. Men serier > nytta är det som gäller just nu visst kollade du också på The Queen's Gambit?
Äsch, du ska också vilja det! Ibland kan det vara skönt med någon promenad, men orkar du inte springaspringa så är det inget måste. Ett alternativ är att växla mellan löpning och gång för att börja någonstans.

Jag förstår dig, tänker inte vara den som ger dig falska förhoppningar. Är bara inte helt övertygad om att det är omöjligt. Du vet att jag håller tummarna för dig!

Lose Yourself

Det börjar närma sig.
Dagen som jag egentligen inte ens ska bry mig om.

Pratade med en vän idag som sa något klokt. Hon sa att jag kan förbereda mig mentalt på det som kommer men jag kan inte styra det jag kommer känna den dagen.
Och det är sant. Vi kan inte styra hur vi känner. Så kanske borde jag bara låta stormen av känslor explodera inom mig på torsdag?
Det jag hatar allra mest med mig själv är att jag alltid hoppas. Hur svårt eller omöjligt något än är så tror en liten del av mig alltid på att det bästa kan ske. Jag skriver mycket om att jag är en pessimist, men sanningen är att jag är en stor optimist utklädd till en pessimist.

Det har varit jobbigt att plugga den senaste veckan för att jag känner alldeles för mycket just nu. Det är mycket på gång hela tiden och jag känner mig trött. Hade intalat mig själv att jag bara skulle behöva kämpa fram till oktober, när provet sedan ställdes in så försökte jag intala mig själv att hålla ut till våren 2021 men luften börjar gå ur mig nu när vi närmar oss antagningen.
Vill bli antagen så mycket att det är det enda jag kan tänka på.
Men jag vet hur min saga slutar i år. Det är inget lyckligt slut. Och jag vet vad jag kommer göra hädanefter; jag kommer plugga inför vårens prov. Jag kommer göra allt i min makt för att det provet ska gå så bra som möjligt.

Förstår ibland inte varför jag är så nervös. Jag vet vad som väntar, hur jobbigt det än är att behöva acceptera det. Jag kommer vara ledsen i någon timme och det är okej. Men livet slutar inte vid en antagning. Jag kommer bara plugga som jag gjort under årets gång och förhoppningsvis går det bra nästa gång jag skriver provet and that's that.

Jag skriver alltid när något stör mig. Antar att jag nu gjort det här, jag tänker mycket och jag skriver mycket haha.
Oftast handlar det om att jag bara behöver få se allting framför mig i text för att orka ställa mig upp igen. Jag är ärligt talat så redo inför våren. Längtar efter dagen då jag får skriva provet, gå ut från provsalen och ta ett djupt andetag och aldrig mer plugga HP igen.

Nu släppte lite av den pressen jag känt under veckan. Det känns skönt att skriva och släppa vissa tankar, låta dem ligga här och inte studsandes i mitt huvud.
Vad som än händer så är jag mentalt inställd på det värsta, hoppfull eller inte, och det får gå som det går. Ingenting jag gör kommer ändra på resultatet och jag ska acceptera det. Tänker inte hamna på botten som förra året. Det var fan inte värt det.

Jag önskar er lycka till på torsdag, om ni har sökt något. Till er som sitter i en liknande båt som mig; låt det gå som det går. Du kommer komma in en dag, försök att hitta alla kvoter du kan söka i och skriv HP. En dag kommer det gå hela vägen!

Aeowa skrev: ↑mån 07 dec, 2020 22:56

Rainbowgirl skrev: ↑lör 05 dec, 2020 13:33

Aeowa skrev: ↑fre 04 dec, 2020 23:47

Det är okej, den kommer växa på dig. Du ska ändå se filmerna x antal gånger

Har testat olika modeller från diverse människor men skrattar bara åt mig själv i spegeln
Bara en tidsfråga...

Blir dessvärre att man lägger tid på "ingenting" vilket ger lite ångest, det finns en liten röst i bakhuvudet som viskar att man hade kunnat göra så mycket mer nytta. Men serier > nytta är det som gäller just nu visst kollade du också på The Queen's Gambit?
Äsch, du ska också vilja det! Ibland kan det vara skönt med någon promenad, men orkar du inte springaspringa så är det inget måste. Ett alternativ är att växla mellan löpning och gång för att börja någonstans.

Jag förstår dig, tänker inte vara den som ger dig falska förhoppningar. Är bara inte helt övertygad om att det är omöjligt. Du vet att jag håller tummarna för dig!

Hahahaha älskar att du ändå är optimistisk.

Jag kan hitta de perfekta glasögonen! Är lite av en mini-optiker

Det är okej att göra "ingenting". Man behöver det ibland, och det måste vara skönt att bara ta det lugnt
Serier>nytta gäller alltid!
Yes, eller har sett klart den. Tittar du på den nu?

Borde ändå göra det, man mår bra efteråt...

I know
Jag försöker bara vara väldigt hård mot mig själv för att jag annars lätt tenderar att hoppas för mycket och sen bli väldigt nedslagen. Vill inte hamna där.
Jag håller tummarna för dig med, du förtjänar det verkligen! Så stolt över dig, inte enbart över din HP-resa utan också över din utveckling under året. Jag ser en skillnad i dig och känner mig glad över hur långt du kommit. Och grattis till AUI!!! You did it too!

ORD & Memrise

Hej!

Idag blev det ord, och det gick som det brukar - med andra ord (pun intended ) inget vidare haha.

ORD
19/30
19/30
15/30
4/10 (no comments )

Tot: 57/100

Jag tränar inte på ord just nu så borde inte förvänta mig något annat än det här. Ska sätta mig lite med memrise idag och öva för det behövs verkligen.

Har börjat acceptera det som snart kommer inträffa. Kände idag någon slags ro när jag kom till insikten om att jag kommer ta mig igenom det här utan att vara ledsen i flera dagar.
Jag kommer inte hamna på botten igen.

Har annars inget roligt att berätta tyvärr Åker bara till jobbet och sen tillbaka hem. Livet är otroligt tråkigt just nu men om det kan rädda liv så är det tråkigt vi får ha det. Kan inte förstå att det återstår drygt tre veckor kvar av året. Känns så sjukt.

Jag kommer nog inte plugga imorgon.
Kommer börja trappa upp plugget till varje dag snart.
Kan inte fatta att jag pluggade varenda dag i flera månader förut Hur orkade jag?
Känns skönt att plugga varannan dag, tycker det är lagom, men ska upp till varje dag ändå. Jag ska göra en planering inför vårens prov, om hur jag ska plugga etc.
Hittade min lapp där jag hade gjort upp ett pluggschema inför våren 2020 provet och skrivit ”13 weeks to go”. Little did I know what would happen during those weeks...

Jag kikar nog in här på torsdag om jag orkar.
Tills dess, ta hand om er

Rainbowgirl skrev: ↑tis 01 dec, 2020 20:21

Emmy88 skrev: ↑tis 01 dec, 2020 15:57
Tack för dina värmande ord! Det är otroligt givande och kul. Just nu läser vi en kurs som förbereder oss inför examesarbetet nästa termin och därefter kommer jag läsa om en kurs som handlar om olika smärttillstånd. Väldigt intressant. Om några månader kommer det bli dags att söka jobb som sjuksköterska vilket känns stort.

Smärta är väldigt intressant eftersom det finns så många olika typer av smärta och att smärta uppfattas så olika från person till person. Tycker det är intressant med smärta vars uppkomst man inte kan identifiera. Många har ont trots att de kliniskt sett är friska. Väldigt spännande område.
Så häftigt! Och det är stort Önskar dig all lycka till, det kommer gå superbra

Visst är det så! Många tillstånd som exempelvis fybromyalgi är så otroligt svåra att förstå och patienterna blir inte riktigt hjälpta.

Tack fina du, detsamma!

VARNING: Superlångt inlägg!

Jag hade inte tänkt skriva här idag, men känner att det kanske är bättre att skriva idag och få ur mig allt jag känner så jag kan andas ut. Det är myyyyycket så bear with me.

Idag, för ett år sen, satt jag och tittade på hur lyckliga alla var över sin antagning. Jag hade plats 51 i PIL-gruppen och jag var mer förstörd än jag någonsin varit tidigare i mitt liv. Jag mådde så otroligt dåligt och bestämde mig för att börja skriva en pluggdagbok och plugga HP som aldrig förr.
Igår när jag kom hem från jobbet var jag så nere. Jag kände mig utmattad, det är väldigt tufft på jobbet just nu och har varit det under hela det här året egentligen, så jag la mig i min säng. Tankar kring antagningen började så klart studsa omkring i mitt huvud och jag grät över det resultat som jag visste väntade dagen därpå. Det var som om de senaste månadernas känslor sköljde över mig och jag lät mig själv bryta ihop. Ingenting har varit lätt och jag har mått så dåligt i flera månader, kämpat som en dåre för att få allting att funka. Har inte kunnat sova, tränar ingenting och känner mig olycklig. Det har varit tufft. Det enda jag sett fram emot är det här, den dumma antagningen.
Vid 05:33 vaknar jag i morse av att jag drömt om antagningen. Kände mig så stressad och det tog ett tag att somna om.
Jag lovade mig själv igår att inte öppna beskedet på jobbet, för jag trodde inte jag skulle klara av att utföra mina arbetsuppgifter med resultatet i huvudet under hela dagen.
Jag höll det löftet i någon timme. Läste att folk börjat få sina besked och mitt hjärta började slå fort. Jag stod inne på labb och transporterades bakåt i tiden, till när PIL-resultaten hade lagts upp, och paniken greppade tag i mig. Jag ville inte vara ledsen över något jag inte kunnat påverka. Sanningen är att jag, precis som många andra, tvingats dras med ett resultat som inte längre representerar mig. Jag har aldrig skrivit 1,35 sen jag började plugga ordentligt.
Det känns jobbigt att behöva söka med det resultatet varenda gång när jag vet att det inte ger mig en ärlig chans - antar att vi alla känner så. Hur som helst så tog jag ett djupt andetag och tänkte åt helvete med allting, jag ska öppna beskedet och jag ska inte bry mig. Så det var det jag gjorde.
Jag öppnade det och när jag såg resultatet så kände jag ingenting. Det stod "reserv" vid alla universitetens namn och det var precis det jag egentligen hade förväntat mig, och det jag var så ledsen över igår.
Min bästa reservplats var nr 10 i HPSU. Det är med andra ord kört i den kvoten. Följt av AUIs 106 reservplats.
Jag slog 51.
Under dagen började jag känna mig ilsken. Antagningen skulle ge mig en ny chans, så jag kunde börja plugga och sluta jobba och känna mig så besviken på mitt liv. Jag skulle få börja läsa något jag tycker om, träffa nya människor, träffa alla här på HPG som jag pratat med, slippa återuppleva samma dag varenda dag. Jag skulle få något fint för allt jobbigt.
Men så blev det inte.
Kände mig så arg på världen.
Jag känner inte ens igen mig själv längre, känner mig som en urholkad version av Rainbow.
Jag försökte att inte tänka på antagningen under dagen men den poppade så klart upp i huvudet när jag labbade, när jag satt på ett möte jag helst hade sluppit vara med på, när jag gick för att köpa lunch, när jag stod framför någon maskin. Jag kände hur energin lämnade mig. Det blev ingen antagning.
Ibland tårades ögonen när jag tänkte på att jag skulle stå kvar på samma ruta i flera månader till, men jag strök fort bort dem. Jag hade gjort vad som helst för att ha kunnat säga "Jag blev antagen!!!" och lämna jobbet.
Har spelat upp det scenariot så många gånger i mitt huvud. Det gör ont, jag ljuger om jag säger att jag är helt likgiltig. Jag bröt inte ihop som jag hade trott att jag skulle göra, men jag var nedstämd under hela dagen. Hade väntat på den här dagen sen januari, för att jag visste att jag för första gången skulle få vara med i HPSU-kvoten.
Nu känns allt som ett skämt.
Kan inte fatta att det är den 10 december idag. Jag antogs inte. All denna förväntan för ingenting.
När man bryr sig för mycket om något så får man det aldrig. Det är skrattretande; det känns som om alla andra får det man vill ha men man själv måste stå vid sidlinjen och titta på.
Ilskan som jag kände under dagen övergick till bränsle så småningom; jag vill göra allt jag kan för att bli antagen i höst. Jag tänker inte bli reserv längre, är trött på det. Jag vill bli antagen och jag bryr mig inte om hur många timmar jag behöver lägga ner på att plugga. Orkar inte längre ha det så här. Besvikelse varenda gång.
Samtidigt så vet jag att det inte varit ett vanligt år, vem vet var jag hade varit om pandemin aldrig utbrutit? Kanske hade jag gått min första termin på läkarprogrammet nu?
Men allting sker av en anledning. Kanske är det inte bara min tid just nu och jag måste acceptera det.
Jag är redo inför vårens HP.
Kommer ha pluggat i 1,5 år och har aldrig velat skriva ett prov så mycket som nu. Nu handlar det inte längre om att jag inte kan. Jag kan, för jag har jobbat så hårt för det och jag ska göra allt för att det ska gå bra på provdagen.

Känner mig bitter men vet också att min resa snart når sitt slut. Nu är det på riktigt. Nästa gång jag skriver HP är troligtvis min sista, och vill jag inte skriva efter all tid jag lagt ner på att plugga? Livet går vidare. Jag ska ladda om batterierna, plugga och ge järnet i vår.
En dag kommer jag springa omkring på ett sjukhus, stressad och trött, och när jag sätter mig ner för att läsa en patients journal - inför dennes besök - så kommer världen stanna upp för en millisekund. Jag kommer slås av att jag nu gör det jag för flera år sen jobbade så fruktansvärt hårt för. Och jag kommer le mitt i allt.

Ja, så är det. Du missade väl någon uppgift om att Elvis är dubbelt så gammal som Tommy, är då Britta äldre än Martin.

Jag tycker, på allvar, att det skulle finnas en särskild kvot för dem som kämpar väl, och om jag finge råda skulle du komma in direkt.

Åh Rainbow, jag håller verkligen med Aristofanes. Du förtjänar verkligen en plats på läkarprogrammet, med tanke på din drivkraft och envishet. Det är inte många som behärskar dina förmågor eller besitter din kunskap <3 Jag hoppas innerligt att provet blir av till våren och att du kan få komma in till hösten 2021. Jag vet att du klarar detta, du måste bara hålla ut lite till. Försök dröm dig till framtiden, trots det just nu känns väldigt mörkt. Din plats på läkarprogrammet väntar, och när du väl har fått den vet jag att du kommer prestera alldeles briljant. <3 Skickar en kram Rainbow!! Ge inte upp.

Jag vet att oavsett vad jag skriver så kommer det inte förändra något. Men jag är så fruktansvärt stolt över dig, det går inte att beskriva med ord. Trots att jag aldrig träffat dig vill jag verkligen att du ska må bra och vara lycklig, och önskar jag hade kunnat hjälpa dig med det. Du är så fantastisk, du är duktig, ambitiös, driven, empatisk, sympatisk och du vet att du förtjänar en plats på läkarprogrammet. Även om det inte gick denna gången är det som du säger, du har inte fått en ärlig chans att visa dina förmågor. Du kommer spika nästa högskoleprov och jag kommer vara så glad för din skull när det äntligen blir din tur.

Låt inte detta förstöra dig, du är starkare än så vilket du bevisat så många gånger tidigare. Jag kommer vänta på dig i Linköping, vem vet så kanske jag kan bli din fadder? Jag kommer fortsatt vara här för att stötta och peppa dig när det känns mörkt, det är jag skyldig dig efter det du gjort för mig. Tiden går fort, håll ut och det kommer vara värt väntan. All kärlek och bamsekramar till dig

Mm, känner igen mig i dina tankar. För ett år sedan hade jag inga planer på att avsluta min kandidat och tänkte att jag förmodligen skulle ha kommit in vid detta laget. Pandemin har verkligen dålig timing.

Om det rycker upp dig något så tror jag 100% på att du kommer in efter att du har fått göra ditt nästa hp. Men ändå, jag förstår fortfarande att gårdagen tär på dig. Det kommer vara värt det i slutändan, och att det tog lite längre tid är inget du kan rå för.

Aristofanes skrev: ↑tor 10 dec, 2020 23:01 Ja, så är det. Du missade väl någon uppgift om att Elvis är dubbelt så gammal som Tommy, är då Britta äldre än Martin.

Jag tycker, på allvar, att det skulle finnas en särskild kvot för dem som kämpar väl, och om jag finge råda skulle du komma in direkt.

Haha, missar alltid något på de uppgifterna!

Tack för de vänliga orden Aristofanes. Jag uppskattar att du ständigt peppar mig.
Ska fortsätta kämpa på och hoppas på ett prov i vår. Någon gång måste vi ju få skriva!

magdalena3.14 skrev: ↑tor 10 dec, 2020 23:16 Åh Rainbow, jag håller verkligen med Aristofanes. Du förtjänar verkligen en plats på läkarprogrammet, med tanke på din drivkraft och envishet. Det är inte många som behärskar dina förmågor eller besitter din kunskap <3 Jag hoppas innerligt att provet blir av till våren och att du kan få komma in till hösten 2021. Jag vet att du klarar detta, du måste bara hålla ut lite till. Försök dröm dig till framtiden, trots det just nu känns väldigt mörkt. Din plats på läkarprogrammet väntar, och när du väl har fått den vet jag att du kommer prestera alldeles briljant. <3 Skickar en kram Rainbow!! Ge inte upp.

Tack Magdalena Du är verkligen en solstråle i mörkret, alltid där och stöttar när jag faller ihop.
Ska bita ihop, kämpa och våga hoppas på det bästa.
Denna känslan kommer att släppa så småningom, kan inte alltid vara så här. Någon gång måste det gå bra.
Jag hoppas det gick bra för dig!
Skickar tillbaka en kram