Drömmen om att bli onkolog

Starta en egen eller läs och kommentera någon annans
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Aeowa skrev: ons 13 jan, 2021 15:51
Rainbowgirl skrev: lör 09 jan, 2021 13:43
Aeowa skrev: fre 08 jan, 2021 22:55
Det är så konstigt, har velat komma ifrån där ett tag nu just för att gå vidare i livet - men nu saknar jag det?
Inte? Trodde alla universitet hade någon form av nollning 😮 Min nollning blir helt digital så hoppas höstens nollning blir mer fysisk (beroende på pandemiläget självklart). Tänker att höstens nollning också blir min nollning på sätt och vis!

Varje dag ser ju nästan exakt likadan ut nu i pandemin, man blir knäpp helt ärligt. Det är så sjukt att saker man tidigare tagit för givet, typ bara kunna ta en fika på stan, inte längre är något man bör göra. Ett väldigt märkligt år.
Kan dra den lite längre versionen med; för ca 3 år sedan läste jag en strökurs i sociologi. Jag var arbetslös och ville inte bara gå hemma hela dagen, så skrev in mig på denna. I samband med kursen ansökte jag om bidraget (ej lånet) för att ha lite ekonomi att röra mig med, tänkte bara göra detta tillfälligt ändå. Kursen var på 15 HP och uppdelad i två examinationsdelar. Jag klarade den första 7,5 men sedan blev det jobbigt. Den andra examinationen var en redovisning av en skriftlig uppsats. Jag gjorde uppsatsen, hela köret men insåg att redovisningsdatumet låg på exakt samma dag som en begravning av en släkting. Jag mejlade läraren och frågade om det fanns möjlighet att göra redovisningen en annan dag, men icke. Jag valde såklart begravningen av naturliga skäl, och hade faktiskt glömt bort detta fram tills nu. När jag nu ansökte om CSN igen nekade de mig då man de första 40 veckorna måste ta 62,5 % av alla lästa HP vilket jag då inte gjort. Summan av kardemumman: Om du ska läsa en kurs och tar CSN, läs då alla poäng! Kursen jag läser nu är väldigt flexibel, egen studietakt och allt digitalt med självrättande tester etc. Man kan sedan ansöka till universitetet om att få HP och ska då göra ett valideringstest för att de ska se att det faktiskt är du som gjort kursen och inte någon annan. Irriterande, men har bara mig själv att skylla.

Är nog jobbigast nu och i början, kommer nog infinna mig mer och mer till slut! Jag vet att jag kommer vara glad i slutändan, men är lite blödig 😅
Har inte vågat skriva till mina lagkompisar än 😓

Jag förstår dig till fullo, klart man gärna vill ha ett kvitto på att allt slit lönade sig i slutändan - sen är det extra kul med högre resultat än det som krävs. Kan dessutom vara skönt att få ett såpass högt resultat att man inte behöver oroa sig över var man vill läsa, utan bara kunna välja och vraka. Oavsett så kommer det gå bra för dig, så länge du tror på dig själv. Bara ta det lugnt på provdagen och gör din grej. Gör alla de saker du tränat på nu i 1,5 år, du vet ju att du har alla kunskaper som behövs! Det är klart att ens resultat kan sänkas pga stress och nervositet, men med tanke på dina resultat här kommer det fortfarande vara ett riktigt bra! Tro på dig själv lika mycket som jag tror på dig!
Det är ingen att tacka för, tycker bara det är ren och skär medmänsklighet. Det är så inspirerande just för att du är så målmedveten, och det är självklart jag vill vara med och stötta dig i det .

Tiden försvinner läskigt fort, så helt plötsligt är det du som sitter med ditt antagningsbesked och stressar över flytt haha. Hösten kommer verkligen bli så så bra! :D ❤️
Det är alltid så, man kan inte bärga sig inför något men sen så slår det en att man kommer sakna det man lämnar.
Tror alla universitet förutom KI har det 😂 Men vi var på Barnens ö och hade övernattning där, det var faktiskt riktigt kul.
En speciell nollning ändå 💁🏻‍♀️ Ja, förhoppningvis blir det bättre till hösten och då får du vara med om två nollningar :)

Jag vet 😔
Oj, visste inte att det var så 😯
Och det är väl klart att man väljer en släktings begravning över en redovisning, taskigt av läraren att inte ha överseende och låta dig redovisa en annan dag.
Det kommer gå snabbt, det låter smidigt förutom valideringstestet. Håll ut! Snart färdig och då kan du fokusera på det roliga 😌

Det är okej att vara blödig, Aeowa! Och som du säger så kommer du vara glad sen 💁🏻‍♀️
Det är jobbigt men de kommer bli glada för din skull, det är jag säker på. Ta din tid.

Är mest rädd för att göra bort mig totalt, allt som krävs är ett litet snedsteg. Typ en 7/12 på DTK eller 2/6 på NOG. Är så himla rädd, blir mer rädd nu när jag vet att det närmar sig. Men samtidigt så försöker jag tänka att jag aldrig varit så förberedd som jag är nu, det måste gå bättre än tidigare prov för jag har övat så himla mycket. Vill inte vara nervös, vill bara vara lugn och göra mitt bästa. Hatar att jag aldrig bara kan känna mig tillräckligt bra på något, måste alltid tänka på allting som kan gå dåligt och tro att det kommer hända mig. Jag behöver minst 1,55 och det borde jag kunna fixa efter allt mitt slit. Men är fortfarande rädd för att misslyckas.

Haha kommer spamma dig med frågor när det väl är dags 😂
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

LÄS

Hej!

Idag var min första dag på jobbet efter semestern och jag är så trött. Ska faktiskt strunta i att felanalysera NOG HT02 och gå och lägga mig istället. Får felanalysera provet imorgon efter jobbet.
Nu återgår jag till minimalt plugg igen, är så hjärntrött när jag kommer hem och känner att jag varken presterar bra eller att jag får ut något av att tvinga mig själv att hinna med så mycket som jag klarar av.

LÄS
Det svenska naturarvet 4/6
Det ofödda barnet 4/6
Biologiska faktorer och smak 5/6

Tycker att jag kunde ha presterat bättre än så här, i alla fall på de två sista texterna, men fokuset fanns inte där idag. Den första var svår, flera ord jag inte kunde och som jag sen slog upp.

Jag måste försöka hitta ett sätt att balansera jobb och plugg på. Har gjort det sen 2020 men nu efter ett år känner jag hur min kropp inte orkar längre. Är så slutkörd nuförtiden, har ingen energi alls.
Märkte stor skillnad när jag var ledig och kunde sova 8+ timmar, det var lite som att vara en helt annan person haha. Redan rubbat efter en dag...
Ska ta ledigt samma vecka som HP infaller för att kliva upp samma tid som jag kommer kliva upp på provdagen och plugga lite lätt för att hålla igång det jag kan.
Det bästa hade varit om jag kunde vara ledig i två veckor innan provdagen och verkligen sova bra, inte stressa upp mig, repetera formler och bara ta det lugnt fram till provdagen. Känner att jag behöver det. Kanske gör något sånt, får se om det går.

Imorgon felanalyserar jag nog bara HT02, kommer behöva räkna om hela provet så lär ta ett tag.

Hoppas ni mår bra därute och att plugget går bra :)
Chloipsstogy
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 274
Blev medlem: sön 27 okt, 2019 16:35

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Chloipsstogy »

Rainbowgirl skrev: ons 13 jan, 2021 19:47
Chloipsstogy skrev: ons 13 jan, 2021 9:23
Rainbowgirl skrev: tis 12 jan, 2021 19:48

Åh du var en av dem som åkte på det 😔 Hände min vän också, men är glad att du fick en plats till slut! Måste varit sjukt stressande att slängas ut när man precis kommit fram.

Bra jobbat! Man behöver faktiskt inte skriva i pluggdagboken varje gång man pluggat 😋
Jag mår bra, känner mig lite stressad över provet nu (var först stressad över att inte få en plats haha) men ska försöka ta det lugnt.
Ja, det var helt sjukt stressigt! Men bra övning för nervositet på provet, det här kändes nästan värre hehe. Hoppas din vän också fick en plats!

Nej, det är sant :) Åh haha, så typiskt, kommer säkert bli så för mig också. Ja, det är nog det allra bästa och tänka att man förbereder sig så gott man kan nu :)
Hahaha eller hur. Ja, hon lyckades få en :) Tror det fortfarande finns platser kvar än idag. Folk hade bara panik igår 😂

Vi får aktivt jobba emot nervositeten och stressen. Som du säger så får man göra sitt bästa nu och förhoppningvis räcker det :)
Såg det också! Jaa, fast man kunde ju heller inte veta, de hade kunnat ta slut!

Ja, precis! Jag håller tummarna för oss båda!! :)
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

NOG VT03

Hej! :)

Tänkte att jag slänger in ett inlägg nu så kan all min tid hemma gå åt felanalysen av NOG HT02.

Idag fick jag något slags infall under lunchrasten, så samtidigt som jag åt så räknade jag på NOG VT03. Vet inte riktigt vad som hände med mig men kände att HT02 var ett skämt och behövde genast bli av med det som mitt senaste resultat. Skrev på en servett 😂 Förstår ni nivån av galenskap jag uppnått?
Har blivit galen.
Hur som helst gick det bra, hade dock två slarvfel - speciellt ett av dem, glömde bort att jag hade priset under ett av åren i frågeställningen och kunde lösa uppgiften.

NOG VT03
19/22

Är tillbaka på fötterna igen nu och ska se till att hålla huvudet högt även om det inte alltid går jättebra.
Jag måste våga tro på mig själv oavsett vad mina resultat säger, det kommer dippa ibland och det är okej.
Allting kan inte alltid vara superbra eller perfekt.
VicBos
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 287
Blev medlem: ons 28 nov, 2018 0:03

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av VicBos »

Rainbowgirl skrev: lör 26 dec, 2020 0:22
VicBos skrev: fre 25 dec, 2020 23:56
Rainbowgirl skrev: fre 25 dec, 2020 21:11

Vad tråkigt att höra 😔
Jag hoppas att han klarar sig igenom det ♥️
Det är så lätt att tänka på det värsta som kan inträffa, men man måste försöka hoppas på att det kommer gå bra och skjuta bort de andra tankarna; hålla liv i hoppet. Vet att det är lättare sagt än gjort. Sjukdomen är så fruktansvärt hänsynslös och orättvis.
Jag hoppas innerligt att han blir frisk snart ♥️
Tack, vi får hålla tummarna ❤
Skönt att jag kan distrahera tankarna med hp-plugg.

Läste att du har sovit för lite i snart ett år, förstår att du är trött! 😨
Jag hoppas att du kan finna ro och slipper ligga och vända och vrida innan du somnar. Även om vi inte känner varann så är jag rädd om dig och detta låter inte alls bra. Sömnproblem bör en inte gå med längre än nödvändigt. Sök hjälp om du behöver.
Kram!
Ja ♥️

Har blivit en grej och nu är jag van vid att alltid vara trött, vilket inte är så bra.
Tack Vic ♥️ Förstår vad du menar, man är ju lite som vänner här på forumet även om man aldrig setts :)
Tror det beror på stress för mig, känner mig alltid uppe i varv och vissa nätter kan jag vakna titt som tätt medan jag kan sova igenom andra. Men sover alltid väldigt dåligt under veckan för att sen sova 10-12h både lördagen och söndagen. Och så håller det på så där...
Har faktiskt sökt hjälp för min stress nu, kändes väldigt läskigt i början men tror att det kommer hjälpa mig.
Kram 💗
Vad bra att du har sökt hjälp för att hantera stressen.
Skönt att läsa att du är på fötterna igen. Har det hunnit bli någon förbättring vad gäller sömnen? Känner du dig fortfarande konstant uppe i varv?
Gjorde du något kul under semestern?

Försök hålla huvudet högt, som du skriver. Samla alla framgångar på ett och samma papper så ser du svart på vitt hur många prov du skrivit riktigt bra resultat på. Du kan! Du kommer att fixa detta.
Både du och jag har lyckats med svåra saker tidigare i våra liv och vi kommer att klara av det här också 🙂

Har förresten börjat läsa om din pluggdagbok från början eftersom den är så inspirerande och motiverande 🤗
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

VicBos skrev: tor 14 jan, 2021 19:11
Rainbowgirl skrev: lör 26 dec, 2020 0:22
VicBos skrev: fre 25 dec, 2020 23:56
Vad bra att du har sökt hjälp för att hantera stressen.
Skönt att läsa att du är på fötterna igen. Har det hunnit bli någon förbättring vad gäller sömnen? Känner du dig fortfarande konstant uppe i varv?
Gjorde du något kul under semestern?

Försök hålla huvudet högt, som du skriver. Samla alla framgångar på ett och samma papper så ser du svart på vitt hur många prov du skrivit riktigt bra resultat på. Du kan! Du kommer att fixa detta.
Både du och jag har lyckats med svåra saker tidigare i våra liv och vi kommer att klara av det här också 🙂

Har förresten börjat läsa om din pluggdagbok från början eftersom den är så inspirerande och motiverande 🤗
Lite. De två senaste dagarna har jag fått ca 7h och 30 min sömn. Ibland har jag svårt att somna, kan ligga och tänka på massa saker men har upptäckt att jag kan få det att sluta genom att tänka på hur trött jag är. Brukar oftast somna då.
Varierar, kan känna mig väldigt trött men så fort jag ska sova så börjar tankarna explodera.
Hmm räknas The Office som något kul? :lol:

Tack Vic ❤️️
Ja, det kommer vi definitivt att göra! Man måste försöka vara optimistisk för att på så sätt ge sig själv en ärlig chans på provdagen.
Det är egentligen dumt att sätta krokben för sig själv.

Jag blev så himla glad av att läsa det där ❤️️
Skickar dig styrkekramar idag ❤️️
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Rädslan för att misslyckas

Igår hade jag tänkt skriva ett inlägg om rädslan för att misslyckas eftersom det är något som varit en del av mitt liv sen barnsben. Men efter att jag skrivit färdigt min text tyckte jag att den var tämligen dålig; tyckte den lät klyschig och inte alls förmedlade det jag ville säga så jag raderade den.
Idag skrev jag de två kvantitativa provpassen från HT15 och det gick riktigt, riktigt dåligt. Efter det första kvantitativa passet kände jag mig tom och ledsen.
Men jag bet ihop och skrev det andra provpasset. Gick lite bättre men hade fortfarande många slarvfel och det första provpasset sinkade mig rejält. Jag skrev sämre än vad jag gjort på riktigt länge och jag kände mig panikslagen.
Därför känns det mer passande att skriva om detta ämne nu, för jag känner mig rädd i skrivandets stund.

Hur kan någon som på sitt senaste prov skrev ett fel på 80 frågor, nu skriva 13 fel på 80 frågor?
Hur kan någon som tränat så hårt skriva så mycket sämre än vanligt?
Och innebär det att man inte är bra eller hade man bara en dålig dag?

Alla har någon gång känt sig rädda för att misslyckas.
Det är jobbigt att ha förväntningar på sig själv och inte leva upp till dem. Ibland är ens förväntningar orimliga och trots att man vet det så gör det inte saken bättre - man förväntar sig fortfarande det svåruppnåeliga.
När det kommer till HP så ser det så olika ut för alla som skriver. Några behöver skriva provet flera gånger medan andra lyckas få det de vill ha på första eller andra försöket. Vissa tar sina resultat med en nypa salt medan andra frenetiskt överanalyserar och mår dåligt över sin prestation om den inte motsvarat ens förväntningar.
Mycket under provdagen handlar om saker deltagaren inte kan påverka; rätt typ av uppgifter dyker upp på provet, bra dagsform, inget oväntat som händer på vägen till provsalen, att man känner sig pigg och alert, att man har en bra provledare etc.
Har man tränat på de äldre proven märker man också att man presterar lite olika från gång till gång, ibland kan man allt de efterfrågar och har lite tur med sina gissningar vid tidsbrist medan man andra gånger har otur och får fel på allt man chansat på vid tidsbrist (om man haft det).
HP är speciellt en jobbig resa för den som har svårt att tro på sig själv. Det är en ständig kamp när ens resultat hänger ihop med ens självförtroende inför provdagen. Jag är en sån person som tyvärr sammanlänkar mina prestationer med min chans att lyckas - något man inte ska göra för att resultaten kommer att dala vissa dagar och då ska man inte följa med ner på botten.
Man måste kunna tänka "Jag skrev inte bra men det betyder inte att jag är dålig. Nästa gång går det bättre!".
Men det är så klart svårt att tänka så.

Många är rädda för att misslyckas på HP redan innan de ens börjat försöka. Jag var det.
Jag tror att det är för att vi alla har känt någon som skrivit provet och berättat om hur svårt det var. Eller så har vi själva skrivit provet och känt att det var jättesvårt.
Vi hör om hur människor kämpar för att uppnå ett visst resultat, vi ser uppgifter som får magen att vända på sig och vi tänker att vi inte har det som krävs för att lyckas.
I min klass på universitetet ville ca 60-70% av alla bli läkare. Jag var bland de få som inte ville bli det men jag minns när mina klasskompisar visade mig räkneuppgifter från de kvantitativa proven och jag tänkte "Vad glad jag är att jag slipper den där stressen!".
Jag minns hur stressade de var inför HP och PIL, hur de pluggade tillsammans och hade panik inför hur det skulle gå. Jag minns när de lyckades efter flera försök; en kille tog med sig tårta till universitetet haha. Jag minns det så väl för 2017, när jag själv började känna att jag ville bli läkare så stelnade jag till av panik. Jag visste ju vad de andra gått igenom och nu skulle jag plåga mig själv genom att gå igenom samma sak men så klart inte lyckas i slutändan?
Hur skulle jag lyckas om det tagit dem flera försök och år att lyckas? Jag hade glömt bort matten, lycklig över att aldrig behöva skriva ett matteprov i mitt liv igen.
Så jag var rädd redan innan jag började försöka. Jag vågade inte ens försöka förrän 1,5 år senare.
Jag ser så många som är rädda redan innan de börjat försöka och jag ser mig själv i dem människorna. Om jag hade kunnat säga något till mig själv 2017 och 2018 när jag väl började försöka så skulle det vara detta:

Det kommer inte vara lätt i början. Du kommer få fel på mycket och det kommer finnas många tal som du inte ens vet hur man räknar ut. Det finns så många ord du inte kan och MEK kommer få dig att vilja ge upp. Men om du fortsätter, om du verkligen försöker förstå varför du fått fel på uppgifterna och försöker själv lösa dem innan du tittar på lösningsförslagen som finns så kommer du att utvecklas. Du kommer gå från att inte veta hur man löser det mesta till att kunna lösa nästan alla talen och du kommer överraska dig själv genom månaderna som går. Du kommer inse att det är svårt, men det är inte omöjligt. HP går att få bra på om man bara tränar. Våga försöka! Hellre att du försöker och misslyckas än att du inte försöker och aldrig får veta om du hade lyckats.

Om någon som läser känner sig rädd för att börja försöka så vill jag säga samma sak till dig, våga ge dig själv en chans!
Du kommer bli så mycket bättre än vad du tror.

Jag har kämpat emot mina demoner sen jag var liten, de som vill säga åt mig att jag aldrig kommer lyckas. Vet inte hur många människor som sagt att om de kunde ge mig en sak i sina liv så hade det varit förmågan att se mig själv genom deras ögon och sluta vara så hård mot mig själv.
HP har varit jobbigt men jag har kommit långt och jag trodde att jag nu låg på en stabil nivå där ingenting längre skrämmer mig. Men så har jag en dålig dag och helt plötsligt är jag Rainbow från januari 2020. Jag är så rädd för att helt göra bort mig på vårens prov, är nästan gråtfärdig för att dagens prov fått mitt självförtroende att gå i tusen bitar.
Men samtidigt så vet jag att det här är ett prov och de verbala delarna finns kvar - jag kan fortfarande rädda upp mitt resultat lite även om det inte ger mig önskat resultat.
Jag har kämpat så hårt för det här och jag vill inte att ett prov förstör för mig, varför lägger jag ner så mycket energi på att bara se ett prov och inte de andra jag skrivit där det gått riktigt bra?
Linjen mellan superbra och bra är tunn vad gäller HP, allt som krävs är några ynka poäng hit och dit. Och det skrämmer mig.
Men förstör jag inte för mig själv genom att blunda för alla de andra bra resultaten och bara se ett dåligt resultat? Varför är det så mycket enklare att gräva sig en grop än att höja sig själv till skyarna?
Det kan vara bra att vara lite rädd men man ska aldrig låta rädslan paralysera en eller få en att sluta tro på sig själv. Tror man inte på sig själv kommer det här aldrig att gå, man måste tro på att man kan lyckas för att lyckas.

Det här inlägget blev mer osammanhängande än vad jag trodde det skulle bli. Mina tankar är lite överallt just nu.
Jag är rädd för att jag på provdagen ska prestera så som jag gjorde idag, många slarvfel, tidsbrist och ologiska resonemang. Det skrämmer mig att jag kan ligga på allt mellan 32-40/40. Jag har visat mig själv att jag har det som krävs men efter en sån här dag blir jag bara rädd.

HT15 pp3 2021
XYZ 11/12
KVA 9/10
NOG 5/6
DTK 7/12

Tot: 32/40

DTK gick katastrofalt. Hade tidsbrist och tänkte så ologiskt. Gick igenom provet efteråt och frågorna var inte ens svåra, jag vet inte vad som hände riktigt. Skrev sämre nu än jag gjorde förra året på pp3...

HT15 pp3 2020

XYZ 10/12
KVA 9/10
NOG 6/6
DTK 11/12

Tot: 36/40

Titta på DTK, det var inte svårt men ändå så var jag helt borta idag.

HT15 pp5 2021
XYZ 11/12
KVA 9/10
NOG 5/6
DTK 10/12

Tot: 35/40

Rejält slarvfel på XYZ. Borde även ha fixat KVA, NOG och en av frågorna på DTK.

HT15 pp5 2020

XYZ 11/12
KVA 8/10
NOG 4/6
DTK 7/12

Tot: 30/40


HT15 KVANT 2020
XYZ 21/24
KVA 17/20
NOG 10/12
DTK 18/24

Tot: 66p --> 1,7

HT15 KVANT 2021
XYZ 22/24
KVA 18/20
NOG 10/12
DTK 17/24

Tot: 67p --> 1,7

1 poängs skillnad... Jag vet att jag kan mycket bättre än så här. Det gör ont att se de här resultaten, känner mig så nedslagen men jag vet att jag måste komma ifrån att mina resultat nu styr om jag kommer lyckas i vår eller inte. För det gör de inte.
HP handlar på sätt och vis också om att bryta mig loss från att mina prestationer hänger ihop med mitt självförtroende. De ska inte göra det. Jag ska alltid tro på mig själv oavsett vad mina resultat säger, hur ska jag annars ha en chans på provdagen?
Jag har skrivit 2,0 på ett prov, 1,95 på ett prov och 1,8 flera gånger på flera prov - varför ska just det här provet vara det enda jag ser? Och varför ska jag ens känna mig ledsen? Vad tjänar jag ens på det?

Skriver de verbala delarna imorgon och ska göra mitt absolut bästa för att det ska gå bra.
Jag får inte vara rädd, man kommer ingenstans med det tänket.

EDIT
Skrev de två verbala delarna idag ändå... Kände mig otålig.

HT15 pp1
ORD 10/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 9/10

Tot: 36/40

HT15 pp4
ORD 10/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 9/10

Tot: 36/40

Totalt 72p vilket motsvarar 1,8 (1 poäng ifrån 1,9).
Förra året skrev jag totalt 61 poäng så har lyckats höja mig. Känns konstigt att prestera bättre på den verbala delen än den kvantitativa delen men är tacksam oavsett.

HT15 landade alltså totalt på 1,75. Lyckades rädda upp det lite. Imorgon ska jag skriva ett till prov eftersom jag inte är nöjd med min prestation på den kvantitativa delen.
Användarvisningsbild
yonassafi
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 89
Blev medlem: tor 22 okt, 2020 22:52

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av yonassafi »

Rainbowgirl skrev: lör 16 jan, 2021 16:59 Rädslan för att misslyckas

Igår hade jag tänkt skriva ett inlägg om rädslan för att misslyckas eftersom det är något som varit en del av mitt liv sen barnsben. Men efter att jag skrivit färdigt min text tyckte jag att den var tämligen dålig; tyckte den lät klyschig och inte alls förmedlade det jag ville säga så jag raderade den.
Idag skrev jag de två kvantitativa provpassen från HT15 och det gick riktigt, riktigt dåligt. Efter det första kvantitativa passet kände jag mig tom och ledsen.
Men jag bet ihop och skrev det andra provpasset. Gick lite bättre men hade fortfarande många slarvfel och det första provpasset sinkade mig rejält. Jag skrev sämre än vad jag gjort på riktigt länge och jag kände mig panikslagen.
Därför känns det mer passande att skriva om detta ämne nu, för jag känner mig rädd i skrivandets stund.

Hur kan någon som på sitt senaste prov skrev ett fel på 80 frågor, nu skriva 13 fel på 80 frågor?
Hur kan någon som tränat så hårt skriva så mycket sämre än vanligt?
Och innebär det att man inte är bra eller hade man bara en dålig dag?

Alla har någon gång känt sig rädda för att misslyckas.
Det är jobbigt att ha förväntningar på sig själv och inte leva upp till dem. Ibland är ens förväntningar orimliga och trots att man vet det så gör det inte saken bättre - man förväntar sig fortfarande det svåruppnåeliga.
När det kommer till HP så ser det så olika ut för alla som skriver. Några behöver skriva provet flera gånger medan andra lyckas få det de vill ha på första eller andra försöket. Vissa tar sina resultat med en nypa salt medan andra frenetiskt överanalyserar och mår dåligt över sin prestation om den inte motsvarat ens förväntningar.
Mycket under provdagen handlar om saker deltagaren inte kan påverka; rätt typ av uppgifter dyker upp på provet, bra dagsform, inget oväntat som händer på vägen till provsalen, att man känner sig pigg och alert, att man har en bra provledare etc.
Har man tränat på de äldre proven märker man också att man presterar lite olika från gång till gång, ibland kan man allt de efterfrågar och har lite tur med sina gissningar vid tidsbrist medan man andra gånger har otur och får fel på allt man chansat på vid tidsbrist (om man haft det).
HP är speciellt en jobbig resa för den som har svårt att tro på sig själv. Det är en ständig kamp när ens resultat hänger ihop med ens självförtroende inför provdagen. Jag är en sån person som tyvärr sammanlänkar mina prestationer med min chans att lyckas - något man inte ska göra för att resultaten kommer att dala vissa dagar och då ska man inte följa med ner på botten.
Man måste kunna tänka "Jag skrev inte bra men det betyder inte att jag är dålig. Nästa gång går det bättre!".
Men det är så klart svårt att tänka så.

Många är rädda för att misslyckas på HP redan innan de ens börjat försöka. Jag var det.
Jag tror att det är för att vi alla har känt någon som skrivit provet och berättat om hur svårt det var. Eller så har vi själva skrivit provet och känt att det var jättesvårt.
Vi hör om hur människor kämpar för att uppnå ett visst resultat, vi ser uppgifter som får magen att vända på sig och vi tänker att vi inte har det som krävs för att lyckas.
I min klass på universitetet ville ca 60-70% av alla bli läkare. Jag var bland de få som inte ville bli det men jag minns när mina klasskompisar visade mig räkneuppgifter från de kvantitativa proven och jag tänkte "Vad glad jag är att jag slipper den där stressen!".
Jag minns hur stressade de var inför HP och PIL, hur de pluggade tillsammans och hade panik inför hur det skulle gå. Jag minns när de lyckades efter flera försök; en kille tog med sig tårta till universitetet haha. Jag minns det så väl för 2017, när jag själv började känna att jag ville bli läkare så stelnade jag till av panik. Jag visste ju vad de andra gått igenom och nu skulle jag plåga mig själv genom att gå igenom samma sak men så klart inte lyckas i slutändan?
Hur skulle jag lyckas om det tagit dem flera försök och år att lyckas? Jag hade glömt bort matten, lycklig över att aldrig behöva skriva ett matteprov i mitt liv igen.
Så jag var rädd redan innan jag började försöka. Jag vågade inte ens försöka förrän 1,5 år senare.
Jag ser så många som är rädda redan innan de börjat försöka och jag ser mig själv i dem människorna. Om jag hade kunnat säga något till mig själv 2017 och 2018 när jag väl började försöka så skulle det vara detta:

Det kommer inte vara lätt i början. Du kommer få fel på mycket och det kommer finnas många tal som du inte ens vet hur man räknar ut. Det finns så många ord du inte kan och MEK kommer få dig att vilja ge upp. Men om du fortsätter, om du verkligen försöker förstå varför du fått fel på uppgifterna och försöker själv lösa dem innan du tittar på lösningsförslagen som finns så kommer du att utvecklas. Du kommer gå från att inte veta hur man löser det mesta till att kunna lösa nästan alla talen och du kommer överraska dig själv genom månaderna som går. Du kommer inse att det är svårt, men det är inte omöjligt. HP går att få bra på om man bara tränar. Våga försöka! Hellre att du försöker och misslyckas än att du inte försöker och aldrig får veta om du hade lyckats.

Om någon som läser känner sig rädd för att börja försöka så vill jag säga samma sak till dig, våga ge dig själv en chans!
Du kommer bli så mycket bättre än vad du tror.

Jag har kämpat emot mina demoner sen jag var liten, de som vill säga åt mig att jag aldrig kommer lyckas. Vet inte hur många människor som sagt att om de kunde ge mig en sak i sina liv så hade det varit förmågan att se mig själv genom deras ögon och sluta vara så hård mot mig själv.
HP har varit jobbigt men jag har kommit långt och jag trodde att jag nu låg på en stabil nivå där ingenting längre skrämmer mig. Men så har jag en dålig dag och helt plötsligt är jag Rainbow från januari 2020. Jag är så rädd för att helt göra bort mig på vårens prov, är nästan gråtfärdig för att dagens prov fått mitt självförtroende att gå i tusen bitar.
Men samtidigt så vet jag att det här är ett prov och de verbala delarna finns kvar - jag kan fortfarande rädda upp mitt resultat lite även om det inte ger mig önskat resultat.
Jag har kämpat så hårt för det här och jag vill inte att ett prov förstör för mig, varför lägger jag ner så mycket energi på att bara se ett prov och inte de andra jag skrivit där det gått riktigt bra?
Linjen mellan superbra och bra är tunn vad gäller HP, allt som krävs är några ynka poäng hit och dit. Och det skrämmer mig.
Men förstör jag inte för mig själv genom att blunda för alla de andra bra resultaten och bara se ett dåligt resultat? Varför är det så mycket enklare att gräva sig en grop än att höja sig själv till skyarna?
Det kan vara bra att vara lite rädd men man ska aldrig låta rädslan paralysera en eller få en att sluta tro på sig själv. Tror man inte på sig själv kommer det här aldrig att gå, man måste tro på att man kan lyckas för att lyckas.

Det här inlägget blev mer osammanhängande än vad jag trodde det skulle bli. Mina tankar är lite överallt just nu.
Jag är rädd för att jag på provdagen ska prestera så som jag gjorde idag, många slarvfel, tidsbrist och ologiska resonemang. Det skrämmer mig att jag kan ligga på allt mellan 32-40/40. Jag har visat mig själv att jag har det som krävs men efter en sån här dag blir jag bara rädd.

HT15 pp3 2021
XYZ 11/12
KVA 9/10
NOG 5/6
DTK 7/12

Tot: 32/40

DTK gick katastrofalt. Hade tidsbrist och tänkte så ologiskt. Gick igenom provet efteråt och frågorna var inte ens svåra, jag vet inte vad som hände riktigt. Skrev sämre nu än jag gjorde förra året på pp3...

HT15 pp3 2020

XYZ 10/12
KVA 9/10
NOG 6/6
DTK 11/12

Tot: 36/40

Titta på DTK, det var inte svårt men ändå så var jag helt borta idag.

HT15 pp5 2021
XYZ 11/12
KVA 9/10
NOG 5/6
DTK 10/12

Tot: 35/40

Rejält slarvfel på XYZ. Borde även ha fixat KVA, NOG och en av frågorna på DTK.

HT15 pp5 2020

XYZ 11/12
KVA 8/10
NOG 4/6
DTK 7/12

Tot: 30/40


HT15 KVANT 2020
XYZ 21/24
KVA 17/20
NOG 10/12
DTK 18/24

Tot: 66p --> 1,7

HT15 KVANT 2021
XYZ 22/24
KVA 18/20
NOG 10/12
DTK 17/24

Tot: 67p --> 1,7

1 poängs skillnad... Jag vet att jag kan mycket bättre än så här. Det gör ont att se de här resultaten, känner mig så nedslagen men jag vet att jag måste komma ifrån att mina resultat nu styr om jag kommer lyckas i vår eller inte. För det gör de inte.
HP handlar på sätt och vis också om att bryta mig loss från att mina prestationer hänger ihop med mitt självförtroende. De ska inte göra det. Jag ska alltid tro på mig själv oavsett vad mina resultat säger, hur ska jag annars ha en chans på provdagen?
Jag har skrivit 2,0 på ett prov, 1,95 på ett prov och 1,8 flera gånger på flera prov - varför ska just det här provet vara det enda jag ser? Och varför ska jag ens känna mig ledsen? Vad tjänar jag ens på det?

Skriver de verbala delarna imorgon och ska göra mitt absolut bästa för att det ska gå bra.
Jag får inte vara rädd, man kommer ingenstans med det tänket.

EDIT
Skrev de två verbala delarna idag ändå... Kände mig otålig.

HT15 pp1
ORD 10/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 9/10

Tot: 36/40

HT15 pp4
ORD 10/10
LÄS 8/10
MEK 9/10
ELF 9/10

Tot: 36/40

Totalt 72p vilket motsvarar 1,8 (1 poäng ifrån 1,9).
Förra året skrev jag totalt 61 poäng så har lyckats höja mig. Känns konstigt att prestera bättre på den verbala delen än den kvantitativa delen men är tacksam oavsett.

HT15 landade alltså totalt på 1,75. Lyckades rädda upp det lite. Imorgon ska jag skriva ett till prov eftersom jag inte är nöjd med min prestation på den kvantitativa delen.
Jag kan förstå att man känner frustration när man presterar mycket sämre än vad man tidigare gjort. Samtidigt fick du ett resultat som hade gett dig en plats på läkarprogrammet, och detta på en "sämre" dag. Du sätter allt för mycket press på dig själv. Pressen kan vara bra, men den överstrider allt för mycket här. Självklart är allt relativt, men försök ha fokuset på dina bättre resultat och gå in i provsalen med självsäkerhet, det vinner du på! Det finns många faktorer som påverkar ditt resultat på provdagen, stress/nervositet är en faktor. Fokuserar man allt för mycket på "the outcome" tenderar man att bli väldigt stressad/nervös. Det går att motverka genom att inte tänka att detta provet är på liv och död, självklart är det jättesvårt, men jag tror att det snarare gynnar än att skada att ha det tankesättet då du delvis eliminerar en stor faktor.
Du är grym, glöm inte det!
Användarvisningsbild
Just_permanently
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 503
Blev medlem: mån 07 okt, 2019 17:13

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Just_permanently »

Relaterar till det du säger och känner mig verkligen igen i det, för har också de dagarna där jag velar mellan eufori och totalpanik. Sen tror jag att man blir väldigt emotionellt investerad desto längre man övar vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak eftersom det betyder att du bryr dig (låter som dig Rainy :P). Med det sagt finns det en gräns mellan vad som är nyttigt och onyttigt.

Försök att inte koppla resultatet till din förmåga. Du kanske var trött m.m. och då kan ju resultatet skifta otroligt mycket. Om det hjälper så kanske det är bättre att koppla hp-plugget till typ ett experiment, gör så själv och då blir jag bara nyfiken kring vad mina fel var och mer benägen att vilja fortsätta.

En sak till; tänk att ditt "värsta tänkbara" resultat ändå resulterade i ett tillräckligt högt resultat för ditt mål, vilket är helt otroligt!

//Perms :D
Första hp: 1,2 --> Mål:1,8
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

yonassafi skrev: sön 17 jan, 2021 12:12
Rainbowgirl skrev: lör 16 jan, 2021 16:59
Jag kan förstå att man känner frustration när man presterar mycket sämre än vad man tidigare gjort. Samtidigt fick du ett resultat som hade gett dig en plats på läkarprogrammet, och detta på en "sämre" dag. Du sätter allt för mycket press på dig själv. Pressen kan vara bra, men den överstrider allt för mycket här. Självklart är allt relativt, men försök ha fokuset på dina bättre resultat och gå in i provsalen med självsäkerhet, det vinner du på! Det finns många faktorer som påverkar ditt resultat på provdagen, stress/nervositet är en faktor. Fokuserar man allt för mycket på "the outcome" tenderar man att bli väldigt stressad/nervös. Det går att motverka genom att inte tänka att detta provet är på liv och död, självklart är det jättesvårt, men jag tror att det snarare gynnar än att skada att ha det tankesättet då du delvis eliminerar en stor faktor.
Du är grym, glöm inte det!
Du har helt rätt, man tjänar ingenting på att tänka att det är "nu eller aldrig" på provdagen. Man känner sig bara pressad och väldigt stressad. Jag tenderar att bry mig alldeles för mycket och gripas av panik över minsta lilla. Måste ta ett kliv bakåt och bara se HP för vad det är, vilket är ett prov.
Känner mig bara så rädd i och med att jag kommer ha pluggat i ca 1,5 år och det skulle svida så hårt om jag misslyckades. Är mest rädd för det men samtidigt så hjälper det tänket mig ingenting, det är bättre att bara gå dit och göra sitt bästa och se vad som händer.
Tack för peppen Yonas!
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Just_permanently skrev: sön 17 jan, 2021 13:49 Relaterar till det du säger och känner mig verkligen igen i det, för har också de dagarna där jag velar mellan eufori och totalpanik. Sen tror jag att man blir väldigt emotionellt investerad desto längre man övar vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak eftersom det betyder att du bryr dig (låter som dig Rainy :P). Med det sagt finns det en gräns mellan vad som är nyttigt och onyttigt.

Försök att inte koppla resultatet till din förmåga. Du kanske var trött m.m. och då kan ju resultatet skifta otroligt mycket. Om det hjälper så kanske det är bättre att koppla hp-plugget till typ ett experiment, gör så själv och då blir jag bara nyfiken kring vad mina fel var och mer benägen att vilja fortsätta.

En sak till; tänk att ditt "värsta tänkbara" resultat ändå resulterade i ett tillräckligt högt resultat för ditt mål, vilket är helt otroligt!

//Perms :D
Jag är alldeles för emotionellt investerad i HP. Jag vet det, ser ju hur jag bryter ihop över resultaten om det inte går bra och det är ingen bra egenskap. Måste försöka tänka att det bara är ett prov. Hahaha ja, du låter lite som mig :P
Tror jag gått över till onyttigt för längesen, måste försöka ta mig tillbaka till gränsen för normalt igen...

Det är ett bra sätt att se på det :) För tanken är ju att man ska lära sig av sina misstag. Jag tror att jag nu förväntar mig vissa resultat och har helt glömt bort att jag fortfarande har saker att lära mig. Men man kan aldrig vara fullt lärd, finns alltid något att lära sig.
Tack Perms! ❤️ Ska försöka vara mer optimistisk!
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

VT16 pp3

Igår var inte min bästa dag, kände mig väldigt splittrad och rädd. Kan få för mig att provdagen kommer gå jättedåligt och så maler tankarna på. Jag skrev de två verbala provpassen bara för att få veta vad det hela skulle landa på och det gick bättre än förväntat vilket jag kände mig innerligt tacksam för.
Igår gick jag igenom min pluggdagbok innan jag skrev de kvantitativa delarna och läste lite om när plugget gick väldigt dåligt och det fick paniken att intensifieras efter att de kvantitativa delarna inte gått som jag tänkt mig. Började tänka på om jag nu gick in i en liknande period som då, att allt från och med nu skulle gå dåligt. Och så är det inte.
Har också tänkt på att jag inte får låta proven "get to me like that" för i slutändan är HP ett prov. Går det inte bra så får jag bara skriva igen. Ingenting kommer hända förutom att jag kommer vara besviken på mig själv. Och det är så klart jobbigt men jag kommer ta mig igenom det.

Idag skrev jag bara VT16 pp3. Var lite rädd men tog ett djupt andetag och tänkte att jag bara skulle göra mitt bästa. Det gick lyckligt nog bra och jag kunde andas ut efteråt. Har börjat använda svarshäfte nu, alltså att jag fyller i svaren på ett utskrivet svarspapper precis som på det riktiga provet. Det är lite bökigt med ipaden, häftet att räkna i och svarshäftet för XYZ, KVA och NOG. Brukar skriva ut DTK och det känns inte lika jobbigt att föra över svaren när det bara är från papper till papper. Tar sin lilla tid dock och jag känner mig alltid stressad på DTK. Hann inte gå igenom provet.

VT16 pp3 2021
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 6/6
DTK 10/12

Tot: 38/40

Back on track och ska försöka att inte låta resultaten påverka mig, vare sig de är bra eller inte.
Skrev 36/40 på detta pass 2020, så en liten förbättring ändå :)

På tisdag får vi veta vilket datum vi skriver!
Känns så konstigt att ha ett provdatum inom en snar framtid. Det har känts så avlägset under en längre tid nu.
Måste handskas med pressen jag känner och inte låta nervositeten förstöra för mig. I slutändan gäller det att hålla huvudet kallt och bara göra sitt bästa.
Chloipsstogy
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 274
Blev medlem: sön 27 okt, 2019 16:35

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Chloipsstogy »

Vilken dag har du fått? :) Jag fick mars! (så nu gäller det att ligga i!)
Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Silverpostare
Silverpostare
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av Rainbowgirl »

Chloipsstogy skrev: tis 19 jan, 2021 15:57 Vilken dag har du fått? :) Jag fick mars! (så nu gäller det att ligga i!)
Blev tyvärr maj för mig 😕
Stort lycka till! Det kommer gå jättebra! Ville du ha mars eller maj?
FelEks
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 81
Blev medlem: lör 21 dec, 2019 17:01

Re: Drömmen om att bli onkolog

Inlägg av FelEks »

Jävlar vilka fina resultat!!!! För mig som strugglar lite med kvantitativa är det otroliga siffror att få 38/40?!? Nästan alla rätt?!? Jag förstår att man tvivlar på sig själv ibland men herregud vad jag tror på dig, haha.

Såg att du fick i maj och blev först lite glad åt det (även om det är tråkigt att det inte var det du hade hoppats) pga då är det iaf nån som går här i ovissheten tsm med mig. Nu vet jag dock inte hur jag känner riktigt, du kommer dra upp normeringen nått inåt helsike haha
Skriv svar