Rainbowgirl skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:26

hultisen skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:20 Du kommer lätt in via HPSU även om du skriver ditt "sämsta scenario". Du är ju i mål! Fattar att du känner besvikelse ändå, men tror verkligen du är hemma.

Tror du det? Det känns som om jag kommer ha otur och bli bortlottad. Just nu känns det inte så ljust i min värld.

DeniseStern skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:30 Först och främst - att vi hejar på dig har ingenting med dina resultat att göra. Absolut att man blir motiverad och inspirerad, men det är inte baserat på hur många gånger du skrivit 2.0 på övningsprov; det handlar om din inställning kring det. Hur du, gång på gång, har rest dig, skakat av dig oron eller krigat med den hängandes på axeln när den varit för tung för att ignorera. Du inspirerar genom ditt sätt att hela tiden rannsaka dig själv och växa som person, inte bara öka dina resultat. För mig, och säkerligen många andra, är det tusen gånger mer spännande och inspirerande att få se din personliga utveckling, snarare än att se hur du gått från 1.5 till 1.9 (även om det givetvis också är en spännande del av det).

Med det sagt vill jag också säga att jag förstår din känsla och din besvikelse. Det sista jag tänker göra är att försöka förminska (vill aldrig förminska dina känslor) eller prata bort den känslan, för den är din och den har du all rätt till att känna. Men jag vill skicka med dig att, precis som du säger, så är detta endast ett preliminärt resultat (och huvudet is playing tricks hela tiden när man rättar, gud vad jag har många svar som är två alternativ för att jag inte kan minnas ö.h.t. vad jag svarade hehe). Facit släpps på onsdag och du kommer troligen inte minnas mer än du gör idag - så snälla, försök andas djupt! Jag vet att du kommer sitta och jämföra dina resultat du fick idag med facit på onsdag, men oavsett så har vi ingen som helst aning om normeringen och därmed hänger vi upp oss på missvisande resultat. Det enda vi vet är att vi faktiskt gick dit, gjorde vårt bästa och har hela tiden - fram tills provdagen - gjort vårt bästa. Att press och stress (medveten och omedveten sådan) påverkar en är inget vi egentligen kan styra över; det fanns säkerligen massvis med underliggande stress som vi inte kunde förutse eller märkte av under provet, men som ändå påverkade en. Det är inget fel med det och du är bra ändå.

Och - du kan. Varesig det gäller HP, läkarprogrammet, att skriva en novell eller hoppa fallskärm; du kan allt. Att du är en prestationsmänniska är liksom inget fel eller konstigt, även om det ibland kan gå överstyr med de krav du ställer på dig själv så är du (enligt min uppfattning) en person som verkligen drivs av utmaningar. Du behöver utmaningar för att växa och utvecklas, och det är inget fel med det! Att det ligger så mycket känsla och kämparglöd bakom detta prov är liksom inget konstigt med tanke på hur mycket du verkar drivas av utmaningar, och som du själv säger; att få bevisa det för dig själv. Med största sannolikhet så kommer du att hitta nya utmaningar och mål att sträva efter, och du kommer ta dig an varenda ett med bravur! Och därefter kommer du söka ytterligare nya mål och utmaningar - men den största utmaningen just nu kanske är att faktiskt tillåta dig själv att finnas, oavsett vad?

Som en sista liten punkt; att du känner dig tom är inget konstigt. Inte heller att du omvärderar och rannsakar de senaste 1,5 åren (året? wow, svenska!!! ). Det här är något du lagt hela din själ i, så det är inget mindre än naturligt att det känns tomt (vilket jag är 99.999999% säker på att du vet, men kan ibland vara skönt att höra utifrån). Fram tills nu har du kunnat kontrollera din tid, vad du ska göra med den i HP-anda och du har haft en fast dag att ha sikte på - vilket lätt gjort att du kunnat planera fram tills dess. Nu är den kontrollen borttagen och vad gör man då? Hur hanterar man den lucka som blir när man så länge fyllt den med något som varit så värdefullt för en? Min tanke är; behöver du fylla den med någonting just nu - eller kan du försöka tillåta dig själv att landa, andas och verkligen bearbeta den resa du gjort innan du hoppar på något nytt? Ibland behöver man distans till det man håller i så hårt.

Oavsett vilket slutresultat du erhåller så har du gjort en helt fantastisk resa och det har varit en ynnest att få haka på den sista biten. Du är en fantastisk person och jag inspireras massvis av dig, och jag vill återigen understryka att det är dig jag inspireras av - inte dina resultat.

Jag hoppas verkligen att du tillåter dessa känslor att finnas och få komma, men att du inte förlikar dig med dem.

Du är fantastisk. Ta hand om dig.

hultisen skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:31

Rainbowgirl skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:26

hultisen skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:20 Du kommer lätt in via HPSU även om du skriver ditt "sämsta scenario". Du är ju i mål! Fattar att du känner besvikelse ändå, men tror verkligen du är hemma.

Tror du det? Det känns som om jag kommer ha otur och bli bortlottad. Just nu känns det inte så ljust i min värld.

Alltså typ tvärsäkert att du är inne med 1,55! Låg ju på 1,5 HT2020 i först urvalet och 1,45 i andra. Svårt att se att den kvoten skulle skjuta i höjden när den legat så stabil under lång tid.

Lov skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:52 Jag tror som ovan att du lär bli antagen via HPSU i vilket av dina tänkbara fall. Kom ihåg vad som är the endgame här - är det att skriva högt eller komma in på läkarlinjen? Såklart att du får vara besviken, särskilt när så mycket tid har gått åt till det du kämpar för, men sätt inte ribban för högt. Min mamma anklagar mig för att alltid flytta målstolpen dit jag inte har nått, att jag innan siktade på 1,55 eller 1,60 och nu när jag har 1,60 så siktade jag helt plötsligt högre än så. Jag har en känsla av att du är lite likadan.

Glöm inte att du är fantastisk. Och inget är sagt innan det officiella resultatet har kommit. Jag tror även att du kommer få en snällare normering på grund av hur svårt alla har sagt att provet var. Jag tror inte att du behöver oroa dig.

Angeoudemon skrev: ↑mån 10 maj, 2021 22:18 Förstår din känsla av besvikelse helt då jag känner likadant kring mitt resultat, men du vet ju inte än .

Vet för lite angående HPSU-kvoten men det låter ju väldigt lovande för din del .

KatLei skrev: ↑mån 10 maj, 2021 23:50 Jag fick också mycket sämre på Verb!
Jag tror att de kommer att justera normeringen på den så oroa dig inte! Räkna med åtminstone 0.1 högre på Verb. )
Jag personligen tror 0.2 högre, men det är kanske lite för positivt?

Alla tyckte att verb var traggligare.

Rainbowgirl skrev: ↑tis 11 maj, 2021 7:27

Angeoudemon skrev: ↑mån 10 maj, 2021 22:18 Förstår din känsla av besvikelse helt då jag känner likadant kring mitt resultat, men du vet ju inte än .

Vet för lite angående HPSU-kvoten men det låter ju väldigt lovande för din del .

Sant. Kanske inte borde ta ut sorgen i förskott.

Det är en kvot för människor som jobbat med något medicinskt i minst två år. Då kan man söka i den kvoten med sitt HP-resultat och antagningsgränsen har legat på 1,45-1,55 de senaste åren

Rainbowgirl skrev: ↑tis 11 maj, 2021 7:17

DeniseStern skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:30 Först och främst - att vi hejar på dig har ingenting med dina resultat att göra. Absolut att man blir motiverad och inspirerad, men det är inte baserat på hur många gånger du skrivit 2.0 på övningsprov; det handlar om din inställning kring det. Hur du, gång på gång, har rest dig, skakat av dig oron eller krigat med den hängandes på axeln när den varit för tung för att ignorera. Du inspirerar genom ditt sätt att hela tiden rannsaka dig själv och växa som person, inte bara öka dina resultat. För mig, och säkerligen många andra, är det tusen gånger mer spännande och inspirerande att få se din personliga utveckling, snarare än att se hur du gått från 1.5 till 1.9 (även om det givetvis också är en spännande del av det).

Med det sagt vill jag också säga att jag förstår din känsla och din besvikelse. Det sista jag tänker göra är att försöka förminska (vill aldrig förminska dina känslor) eller prata bort den känslan, för den är din och den har du all rätt till att känna. Men jag vill skicka med dig att, precis som du säger, så är detta endast ett preliminärt resultat (och huvudet is playing tricks hela tiden när man rättar, gud vad jag har många svar som är två alternativ för att jag inte kan minnas ö.h.t. vad jag svarade hehe). Facit släpps på onsdag och du kommer troligen inte minnas mer än du gör idag - så snälla, försök andas djupt! Jag vet att du kommer sitta och jämföra dina resultat du fick idag med facit på onsdag, men oavsett så har vi ingen som helst aning om normeringen och därmed hänger vi upp oss på missvisande resultat. Det enda vi vet är att vi faktiskt gick dit, gjorde vårt bästa och har hela tiden - fram tills provdagen - gjort vårt bästa. Att press och stress (medveten och omedveten sådan) påverkar en är inget vi egentligen kan styra över; det fanns säkerligen massvis med underliggande stress som vi inte kunde förutse eller märkte av under provet, men som ändå påverkade en. Det är inget fel med det och du är bra ändå.

Och - du kan. Varesig det gäller HP, läkarprogrammet, att skriva en novell eller hoppa fallskärm; du kan allt. Att du är en prestationsmänniska är liksom inget fel eller konstigt, även om det ibland kan gå överstyr med de krav du ställer på dig själv så är du (enligt min uppfattning) en person som verkligen drivs av utmaningar. Du behöver utmaningar för att växa och utvecklas, och det är inget fel med det! Att det ligger så mycket känsla och kämparglöd bakom detta prov är liksom inget konstigt med tanke på hur mycket du verkar drivas av utmaningar, och som du själv säger; att få bevisa det för dig själv. Med största sannolikhet så kommer du att hitta nya utmaningar och mål att sträva efter, och du kommer ta dig an varenda ett med bravur! Och därefter kommer du söka ytterligare nya mål och utmaningar - men den största utmaningen just nu kanske är att faktiskt tillåta dig själv att finnas, oavsett vad?

Som en sista liten punkt; att du känner dig tom är inget konstigt. Inte heller att du omvärderar och rannsakar de senaste 1,5 åren (året? wow, svenska!!! ). Det här är något du lagt hela din själ i, så det är inget mindre än naturligt att det känns tomt (vilket jag är 99.999999% säker på att du vet, men kan ibland vara skönt att höra utifrån). Fram tills nu har du kunnat kontrollera din tid, vad du ska göra med den i HP-anda och du har haft en fast dag att ha sikte på - vilket lätt gjort att du kunnat planera fram tills dess. Nu är den kontrollen borttagen och vad gör man då? Hur hanterar man den lucka som blir när man så länge fyllt den med något som varit så värdefullt för en? Min tanke är; behöver du fylla den med någonting just nu - eller kan du försöka tillåta dig själv att landa, andas och verkligen bearbeta den resa du gjort innan du hoppar på något nytt? Ibland behöver man distans till det man håller i så hårt.

Oavsett vilket slutresultat du erhåller så har du gjort en helt fantastisk resa och det har varit en ynnest att få haka på den sista biten. Du är en fantastisk person och jag inspireras massvis av dig, och jag vill återigen understryka att det är dig jag inspireras av - inte dina resultat.

Jag hoppas verkligen att du tillåter dessa känslor att finnas och få komma, men att du inte förlikar dig med dem.

Du är fantastisk. Ta hand om dig.

Tack Denise

Ja, egentligen är allt detta lönlöst i och med att man inte vet hur normeringen blir. Det är bara så lätt att ha förutfattade meningar om hur normeringen blir och gräma sig över det. Men du har rätt, man har gjort sitt bästa och mer än så hade man inte kunnat göra.

Jag skäms över hur hårt jag kämpat bara för att landa på 1,55. Jag menar inte att förminska andras kämpande, jag vet att HP inte är lätt och jag vet hur mycket tid man behöver lägga ner på det. Jag är dock van vid att lägger jag ner tid på något så ska jag få högsta möjliga betyg. Allt under det duger inte, och trots det så har jag ändå blivit glad när jag skrivit 1,8-2,0 för jag har haft så svårt för HP. Men 1,55 gör ont som fan på riktigt. Det fanns inte ens med på kartan i lördags.

Kanske behöver jag bara landa i något slags lugn som du säger. Jag har faktiskt använt HP lite som en coping mechanism i mitt liv. HP har jordat mig och fått mig att sluta tänka på det som gör ont, så utan det känns det som om det är fritt fram för allting att gripa tag i mig igen.

Tack så mycket Denise
Dina ord värmer och jag kan aldrig tacka dig nog för hur mycket du peppar och stöttar mig

Rainbowgirl skrev: ↑tis 11 maj, 2021 7:18

hultisen skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:31

Rainbowgirl skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:26

Tror du det? Det känns som om jag kommer ha otur och bli bortlottad. Just nu känns det inte så ljust i min värld.

Alltså typ tvärsäkert att du är inne med 1,55! Låg ju på 1,5 HT2020 i först urvalet och 1,45 i andra. Svårt att se att den kvoten skulle skjuta i höjden när den legat så stabil under lång tid.

Hoppas verkligen att du har rätt. Orkar inte fortsätta plugga HP längre.
Du vill väl byta från LiU till Lund och skrev i lördags? Håller tummarna att det gick bra för dig om du skrev provet

Angeoudemon skrev: ↑tis 11 maj, 2021 8:43

Rainbowgirl skrev: ↑tis 11 maj, 2021 7:27

Angeoudemon skrev: ↑mån 10 maj, 2021 22:18 Förstår din känsla av besvikelse helt då jag känner likadant kring mitt resultat, men du vet ju inte än .

Vet för lite angående HPSU-kvoten men det låter ju väldigt lovande för din del .

Sant. Kanske inte borde ta ut sorgen i förskott.

Det är en kvot för människor som jobbat med något medicinskt i minst två år. Då kan man söka i den kvoten med sitt HP-resultat och antagningsgränsen har legat på 1,45-1,55 de senaste åren

Tror du sitter helt säkert !

DeniseStern skrev: ↑tis 11 maj, 2021 9:08

Rainbowgirl skrev: ↑tis 11 maj, 2021 7:17

DeniseStern skrev: ↑mån 10 maj, 2021 21:30

Det är ett "hoppas på det bästa, men förbereder mig för det värsta"-scenario. Helt med dig! Vi kan ju bara försöka bortse från våra tankespöken och låta normeringen visa sitt när det väl är dags, men det är nästintill omöjligt att inte hänga med i alla spekulationstrådar i hopp om att få någon slags trygghet hehe

Du förminskar ingens kämpande eller resultat. Alla har olika mål och vi alla vet ju att 1.55 är ett svinbra resultat, men när siktet varit inställt på högre och intervallet ser ut att vara lägre än man trodde så är det klart att det gör ont. Det får göra ont, oavsett hur andra ställer sig till samma intervall. Det är din resa, dina förväntningar och ditt resultat, med andra ord är det ditt resultat i förhållande till dina förväntningar och då blir allt under x en besvikelse. Men som många andra sagt så kommer du ha en stor chans även om det skulle landa på 1.55 (det är ju också worst case scenario - hur coolt är inte det?! Att ditt eventuellt lägsta är 1.55! Så grymt!). Jag vet att det antagligen inte lugnar eller på något sätt inger trygghet i allt, och jag förstår dig till 110% med känslan kring allt, men nu är det också de första dagarna efter provet och allt man byggt upp har släppts samtidigt. Det är dränerande och jobbigt, men jag vågar nästan lova att det känns bättre om en vecka eller två. Inte nödvändigtvis bra, men bättre. In the meantime så har du formuet här för att ventilera och jag är mer än gärna ett bollplank!

Att mattan har blivit undandragen är självklart läskigt, det med. Samtidigt som det är ett fint tillfälle att hitta nya strategier och upptäcka nya sidor av dig själv. Jag upplever ofta att det är när saker omkring mig som svajar och det känns som att jag inte har någon grund att stå på, som jag hittar det som stärker mig som mest. Mvh klyschan själv, haha.
Du har åstadkommit så mycket under denna tid, tänk att det enda vi på formuet ser faktiskt bara är HP- och studierelaterat? Tänk allt runtom som bara du är medveten om - vilken resa! Du är mer än ett prov och ett resultat.