Rainbowgirl skrev: ↑ons 09 sep, 2020 12:30

Aeowa skrev: ↑ons 09 sep, 2020 10:38

Rainbowgirl skrev: ↑tis 08 sep, 2020 12:59

Yup, färdig med HP sjukt bra serie! Är sugen på att läsa Percy Jackson.
Läser Skin in the game men har inte kommit så långt, knappt hunnit läsa heller.

Hur många är ni?
Kan tänka mig att majoriteten är kvinnor, sitter så djupt rotat i samhället att kvinnor ska jobba med omvårdnad. Det är så klart dumt att det är så, men det känns som om det långsamt förändras.

Men Aeowa! Du måste vara som en duracellkanin haha
Oroa dig inte, kommer hålla mig borta så länge som jag bara kan Jag dricker coca cola när jag behöver energi, känns ganska så ovuxet men det funkar

Hahaha försök få den att smälta in med resten av håret om möjligt eller få till mycket volym i den så du kan styla den lite.

Precis, tror jag måste ta det lite lugnt och tänka efter. Kanske ska börja skriva ner saker som gått bra/dåligt under veckan och skriva varför de gått bra/dåligt. Har hjälpt mig förut.

Håller tummarna!
Snart fredag! Intalar mig själv det vid början av veckan

Där ser du, tur du gav den en chans Juste, den sa du att du skulle läsa. Håll mig gärna uppdaterad om vad du tycker!

Oj...Vi är upp emot 200 anställda så en hel del!
Alla ska få arbeta med vad de vill oavsett normer, känns som att samhället blir mer och mer öppet för det idag med. Bara att en sån sak som att en del jag mött tycker det är lite jobbigt med termen "sköterska" för att det har en feminin klang är tråkigt. Har en på mitt jobb som har en egenkomponerad skylt där det står sjukskötare istället.

Ibland är det så tyvärr, sedan tar batteriet slut och jag slocknar
Coca cola är så underskattat! Känner dock verkligen ingen koffeinkick av det, gör du det?

Jag försökte det igår, sen behövde jag gå utomhus på väg till jobbet i regn och blåst... Det var 9h på jobb som häxa!

Tycker jag låter som en utmärkt idé, ger dig lite perspektiv på saker och ting, speciellt om du vet att det fungerar. Läste lite i din och IskSis konversation, och känner du att du behöver prata med någon så gör det! Det är ju bara på dina egna villkor, du får själv välja vem du vill prata med, hur ofta och vad du vill samtalen ska leda till.

Lätt och säga när man är ledig helgen, själv blir det jobb för hela slanten! Men helgen brukar vara lugnare så jag tror det blir bra Hoppas du mår bra!

I know!
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt man får en kick och sen en dipp
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig En snäll häxa
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant Jobbar du natt?
Jag mår bra
Hoppas också att du mår bra!

Aeowa skrev: ↑mån 14 sep, 2020 12:27

Rainbowgirl skrev: ↑ons 09 sep, 2020 12:30

Aeowa skrev: ↑ons 09 sep, 2020 10:38

Där ser du, tur du gav den en chans Juste, den sa du att du skulle läsa. Håll mig gärna uppdaterad om vad du tycker!

Oj...Vi är upp emot 200 anställda så en hel del!
Alla ska få arbeta med vad de vill oavsett normer, känns som att samhället blir mer och mer öppet för det idag med. Bara att en sån sak som att en del jag mött tycker det är lite jobbigt med termen "sköterska" för att det har en feminin klang är tråkigt. Har en på mitt jobb som har en egenkomponerad skylt där det står sjukskötare istället.

Ibland är det så tyvärr, sedan tar batteriet slut och jag slocknar
Coca cola är så underskattat! Känner dock verkligen ingen koffeinkick av det, gör du det?

Jag försökte det igår, sen behövde jag gå utomhus på väg till jobbet i regn och blåst... Det var 9h på jobb som häxa!

Tycker jag låter som en utmärkt idé, ger dig lite perspektiv på saker och ting, speciellt om du vet att det fungerar. Läste lite i din och IskSis konversation, och känner du att du behöver prata med någon så gör det! Det är ju bara på dina egna villkor, du får själv välja vem du vill prata med, hur ofta och vad du vill samtalen ska leda till.

Lätt och säga när man är ledig helgen, själv blir det jobb för hela slanten! Men helgen brukar vara lugnare så jag tror det blir bra Hoppas du mår bra!

I know!
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt man får en kick och sen en dipp
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig En snäll häxa
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant Jobbar du natt?
Jag mår bra
Hoppas också att du mår bra!

Kommit någon vart?

Hur många är ni?:)

Är så rädd att bli som mina föräldrar, att jag får huvudvärk om jag inte dricker kaffe. Abstinens är läskigt i alla dess former!
Dricker det endast för smakens skull

Vågigt/lockigt? Är inte världens krull men definitivt inte rakt heller. Hur är ditt?

Vad blev utdelningen? Något positivt?
Bättre att det blir tillfälligt sämre, annars kommer du bara bära med dig det negativa inuti som kan ligga och gro. De jobbar ju trots allt med sinnet och är experter, de finns där för att hjälpa och lyssna och skulle heller aldrig ta illa upp om du vill byta. Precis som att du får lov att byta t.ex. barnmorska för att det ska kännas bekvämt får du lov att byta psykolog. Det handlar ju om dig och ditt psyke, man ska klicka med den man pratar med. I den situationen är det 100 % fokus på dig.

Jobbade bara dag så det var så skönt!!
Som en helhet mår jag också bra, man dippar lite ibland men that's life!

Så roligt att läsa ditt långa inlägg om kreativitet, älskar verkligen när du visar upp den djupa, lite mer sårbara sidan av dig själv. Det känns verkligen som att man får lov att lära känna dig mer ordentligt vilket är otroligt häftigt. Blir så annorlunda perspektiv när man själv inte är kreativ, men samtidigt känner av din brinnande vilja - oerhört inspirerande!

Rainbowgirl skrev: ↑mån 14 sep, 2020 16:07

Aeowa skrev: ↑mån 14 sep, 2020 12:27

Rainbowgirl skrev: ↑ons 09 sep, 2020 12:30

I know!
Will do, får se hur lång tid det tar att läsa ut den.

Det var många!
Aa, tror man börjar komma ifrån könsrollerna lite men de hänger kvar i vissa kretsar. Trist att man inte bara kan acceptera att det heter sköterska och att man inte behöver vara kvinna för att kalla sig det.

Haha men det är inte så konstigt man får en kick och sen en dipp
Inte en stor kick men blir lite, lite piggare. Dock så är det inte långvarigt så blir trött fort efteråt igen.

Hahahaha den är inte rolig En snäll häxa
Har du platt eller lockigt hår? Man är typ körd om man har lockigt och det regnar/blåser ute.

Ska testa göra det i helgen och se hur det känns.
Har dragit mig för att göra det i några år nu, tänker att det bara är jobbigt och så har jag inte tagit tag i det. Oftast hinner jag må bra och så glömmer jag bort det tills det dippar igen, jag kontemplerar återigen om jag inte ska försöka boka en tid men så mår jag bättre och glömmer bort det och sådär håller det på. Egentligen tror jag att det hade varit bra men känner mig lite rädd, tänk om jag mår sämre när jag verkligen lägger fram allting på bordet? Eller om jag inte klickar med terapeuten/psykologen?

Hehehe sant Jobbar du natt?
Jag mår bra
Hoppas också att du mår bra!

Kommit någon vart?

Hur många är ni?:)

Är så rädd att bli som mina föräldrar, att jag får huvudvärk om jag inte dricker kaffe. Abstinens är läskigt i alla dess former!
Dricker det endast för smakens skull

Vågigt/lockigt? Är inte världens krull men definitivt inte rakt heller. Hur är ditt?

Vad blev utdelningen? Något positivt?
Bättre att det blir tillfälligt sämre, annars kommer du bara bära med dig det negativa inuti som kan ligga och gro. De jobbar ju trots allt med sinnet och är experter, de finns där för att hjälpa och lyssna och skulle heller aldrig ta illa upp om du vill byta. Precis som att du får lov att byta t.ex. barnmorska för att det ska kännas bekvämt får du lov att byta psykolog. Det handlar ju om dig och ditt psyke, man ska klicka med den man pratar med. I den situationen är det 100 % fokus på dig.

Jobbade bara dag så det var så skönt!!
Som en helhet mår jag också bra, man dippar lite ibland men that's life!

Så roligt att läsa ditt långa inlägg om kreativitet, älskar verkligen när du visar upp den djupa, lite mer sårbara sidan av dig själv. Det känns verkligen som att man får lov att lära känna dig mer ordentligt vilket är otroligt häftigt. Blir så annorlunda perspektiv när man själv inte är kreativ, men samtidigt känner av din brinnande vilja - oerhört inspirerande!

Läst ca 50 sidor nu. Den är bra, och jag slår nog upp ord på varenda sida vilket är anledningen till att jag läser så långsamt
Läser den på svenska vilket visat sig vara bra då jag hittar ord jag inte kan hela tiden. Tycker dock att det ibland är svårt att hänga med i vad han menar, kan liksom känna att han uppfattat saker jag inte förstår ännu (men vill lära mig).

Vi är ca 120 stycken men då räknar jag även med läkarna och sekreterarna etc. På labb är vi kanske 50-60 stycken?

Det är ju väldigt vanligt att många får abstinens, speciellt om man dricker mycket kaffe. Men så länge du håller det på en måttlig nivå så borde du vara fine

Mitt är nog vågigt, kan ha väldigt lockigt i nacken men på det stora hela så är det vågigt. Hade spikrakt som barn och sen försvann det i puberteten

Glömde helt bort att göra det men ska försöka att göra det nu i veckan! Tror att det är bra att få det gjort.
Ja, du har rätt. Måste bara orka ta tag i det. Det är nog mitt största problem; att faktiskt boka en tid.

Det gör man. Jag brukar säga att livet är som en sinuskurva haha, upp och ner går det.


Vad gullig du är
Jag har en tendens att vara väldigt djup men också öppen och ärlig. Försöker att inte skriva för mycket om mig själv utanför HP-plugget (som du märker är det svårt haha) för tror inte människor är så intresserade av det men blev väldigt glad av att höra att du uppskattade det
Jag tror att du är kreativ men bara inte märker av det alla har vi något inom oss.

Krya på dig! Läste att du blivit sjuk.
Försök att vila och inte bry dig så mycket om plugget. Läs i böckerna du fick i födelsedagspresent och ta hand om dig själv

Aeowa skrev: ↑sön 20 sep, 2020 20:10

Rainbowgirl skrev: ↑mån 14 sep, 2020 16:07

Aeowa skrev: ↑mån 14 sep, 2020 12:27

Det är ju bara superbra att du får lära dig massa nya ord! Kanske lite segt att behöva slå upp, men det gynnar ju bara dig i slutändan

Ändå så pass! Trodde ni var mycket färre hehe, visar verkligen hur dålig koll jag har...

Men same! Hade rakt hår som liten men sedan blev det poff lockigt, förstår inte riktigt teorin bakom det.

Har det hänt något mer på den fronten?

Haha åh minns inte vem som har sagt så till mig tidigare men älskar det uttrycket

Jag tycker det är intressant åtminstone, och sedan är det din pluggdagbok som du får skriva vad du vill i, man kan som läsare sortera mellan det man vill läsa och kanske hoppa över. Själv läser jag allt ditt oavsett. Gillar det djupet!
Då har jag åtminstone inte den klassiska kreativiteten, men tack för pepp

Det har jag absolut, tusen tack

Läste om din endometrios, det verkar vara ett rent inferno både rent fysiskt och psykiskt men även att det är så svårt att faktiskt få en diagnos på det! Superbra att du stod på dig, men samtidigt tråkigt att inte bli tagen på allvar. Förhoppningsvis kommer det komma en medicin eller annat botemedel i framtiden som inte innehåller massa hormoner.
Har inte själv endometrios men kan få ganska hemsk mensvärk vilket också är en anledning till att jag har en hormonspiral, det gör mig lite rädd då jag proppat i mig hormoner sedan jag var 15 år att jag inte riktigt vet hur de påverkat mig men framför allt - att jag inte vet om så jag mår och beter mig faktiskt är jag eller en bieffekt av mina hormoner?

Du är så duktig som kämpar på, all eloge till dig Rainbow! Hoppas du mår bra i detta högskoleprovskaos

Rainbowgirl skrev: ↑tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.

Panda skrev: ↑ons 23 sep, 2020 10:53

Rainbowgirl skrev: ↑tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.

Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?

Rainbowgirl skrev: ↑ons 23 sep, 2020 11:55

Panda skrev: ↑ons 23 sep, 2020 10:53

Rainbowgirl skrev: ↑tis 22 sep, 2020 22:35 Tankar

Jag kommer inte plugga förrän på torsdag, detta då jag pluggade fre-sön.
Kikar in här för att jag vill skriva av mig lite.

Idag fick jag reda på att mina intyg för HPSU kommer att godkänns. Blev väldigt glad när jag fick beskedet men sen började tankarna skena iväg.
Mina chanser kanske ligger kring 20-30%, ursprungligen låg de på 42% men det är förutsatt att exakt samma personer söker igen och inga nya med höga HP-resultat tillkommer vilket inte är realistiskt.
Jag har börjat tänka på hur ledsen och uppgiven jag kommer vara när beskedet kommer och jag är så nära men ändå så långt bort.
Under VT19 insåg jag i samma stund som provledaren sa "Lägg ner pennan" att jag svarat fel på en NOG-fråga.
Den poängen visade sig vara skillnaden mellan 1,3 och 1,4 på mattedelen och således 1,35 och 1,4 för mig. Tänker väldigt ofta på den där poängen, om den står mellan mig och en antagning så kommer jag inte vara så glad i december.
Vet att det är onödigt att tänka på allt det här nu, men jag lever i framtiden och har gjort det i flera år.
Mitt liv kretsar kring det här och jag blir ständigt påmind om det vad jag än gör; om jag är på jobbet, pluggar HP, tänker på vad jag gör om fem år etc. Det känns sjukt, för jag har inget liv längre.
Allt jag ser är målet och jag vill komma i mål någon gång.
På ett sätt är det hela sorgligt, i slutändan är det här bara ett program och ska inte omfatta mitt liv. Jag har insett saker om arbete och utbildning som jag inte insåg när jag var yngre - mitt yrke ska inte vara mitt liv.
Ändå kämpar jag som en dåre och gör verkligen allt i min makt för att bli antagen.
Samtidigt ser jag hur mitt liv passerar förbi mig utan att jag gör sakerna jag faktiskt vill göra. Allting pausades för det här. När jag tog tillräckligt med mod till mig för att göra något jag velat göra i flera år så slog pandemin till.
Men har lovat mig själv att så fort världen återhämtat sig så är det slut på att prioritera bort saker jag verkligen vill göra.
Jag funderar mycket på om jag ens kommer orka plugga inför tentor när jag väl kommer in nu när jag känner mig helt slut redan. Det känns som om jag kommer kollapsa när jag kommer i mål. Vi glömmer bort att vi pluggar för att få plugga - hur sjukt är inte det?


Om jag inte blir antagen till våren så blir jag antagen till hösten. Jag behöver bara skriva HP en gång så är jag färdig, kan konkurrera i så pass många kvoter nu att det nästan borde vara omöjligt att inte bli antagen. Men är ändå rädd och ängslig.
Fick en flashback till PIL förra året och kände hur min mage vred sig. Jag vill inte hamna där igen, mitt självförtroende och min självkänsla var på botten. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, var så besviken på mig själv. Men jag tog mig upp igen och jag lärde mig saker jag aldrig trodde jag skulle behärska, *host* matte *host*.
Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag skulle få skriva IQ-testet. Minns hur glad jag var när jag fick beskedet om att jag gått vidare till intervju. Och jag minns hur förstörd jag var när jag fick beskedet om mina poäng.
Ändå väcks hoppet till liv inför vårens antagning. Jag fylls av glädje när jag tänker på hur det skulle kännas att gå in på antagning och se att jag blivit antagen. Undrar när den dagen kommer...
Så nu är jag hoppfull samtidigt som jag vet att det är omöjligt att bli antagen. Men jag hoppas, alltid den korkade optimisten som ska vakna till liv i onödan, och jag vet att tiden fram till 10 december kommer vara jobbig, men även tiden efter det. Jag måste försöka vara pragmatisk och inte låta fantasin bedra mig, men det är svårt när du har något inom räckhåll men det fattas några ynka millimeter tills fingertopparna kan fatta tag om det.
Det jag inte får glömma är att det är okej att komma sist i mål.

Veckans låttips är Good job av Alicia Keys.
Den har peppat mig mycket, haft den på repeat säkert 50 gånger nu haha.

Till dig som är rädd inför framtiden, precis som mig själv:
En dag händer det.
Tills dess, se till att leva och gör allt du vill göra. Pausa inte ditt liv utan lev. Livet kommer komma ikapp dig i sinom tid. Se till att du mår bra och känner dig någorlunda glad. Det är det viktigaste i livet, allt annat kommer med tiden.
Tro på dig själv, att du har det som krävs för det har du.


Om du läste allt det där så vill jag säga tack. Tack för att du läst mitt virrvarr av tankar.

Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?

Tack Panda
1,35 så ligger inte superbra till haha (var 1p ifrån 1,4 - hade underlättat att ha de där extra 0,5). Och ja, HP-resultat + 1,0
Jag har faktiskt följt din Umeå-kamp ett tag nu. Du har alltid sån otur med lottningen!
Hoppas att det går hela vägen i vår

Panda skrev: ↑ons 23 sep, 2020 12:43

Rainbowgirl skrev: ↑ons 23 sep, 2020 11:55

Panda skrev: ↑ons 23 sep, 2020 10:53

Virtuell kram till dig Rainbowgirl, fortsätt kämpa! Känner igen mig i det du skriver. Jag ska hålla tummarna för dig i HPSU-kvoten Är det 1.4 du har på hp? I HPSU-kvoten, visst är det hp-resultat plus 1.0?

Tack Panda
1,35 så ligger inte superbra till haha (var 1p ifrån 1,4 - hade underlättat att ha de där extra 0,5). Och ja, HP-resultat + 1,0
Jag har faktiskt följt din Umeå-kamp ett tag nu. Du har alltid sån otur med lottningen!
Hoppas att det går hela vägen i vår

Jaha läste slarvigt, surt att det var ett poäng ifrån.. men vi får hålla tummarna ändå, allt kan hända
Haha ja det har gått ganska många år nu. Ja det får vi hoppas, tack