Iman.1998 skrev: ↑tis 10 dec, 2019 10:29GRATTIS!!

TAAACK!!

matand24 skrev: ↑tis 10 dec, 2019 10:34 Grattis!!

VicBos skrev: ↑tis 10 dec, 2019 10:44 Stort grattis!

Kunskapärmakt skrev: ↑tis 10 dec, 2019 12:32 GRATTIS!! SÅ VÄLFÖRTJÄNT!! <333 NJUT AV DAGEN TILL ÄRA!

Asså tack tack TACK hörrniii!!!! Tycker det är så fint att ni skriver och blir glad att ni läst det jag skrivit<3333

SuzzieG skrev: ↑tis 10 dec, 2019 10:52 Varmaste grattishälsningar! Och välkommen (jag jobbar på KI)./Susanne

Tack så mycket, vad jobbar du som (är det i solna eller i flempan)?^^

Thewayoflife skrev: ↑tis 10 dec, 2019 10:57 Grattis! Vi kommer bli klasskamrater!

ÅH tack och grattis till dig med! Vi får försöka hitta varandra på introdagen^^

wesaft skrev: ↑tis 10 dec, 2019 12:37 Grattis! Det kommer bli toppen för dig tror jag.

Asså som jag har längtat efter detta, det blir inte mer perfekt nu!

Tillåt mig att bli blödig.

Jag började skriva här mest bara för att få ha någonstans att klaga. Sen insåg jag att folk faktiskt läste det jag skrev, några till och med svarade. För det lilla HP-hem jag har hittat här är jag tacksam, att ha en plats där folk förstår allt som kommer med att plugga till HP på det sättet vi gjort. En grupp som vet hur antagningen känns, och som är villig att diskutera det. En plats där jag slapp vara glad när jag inte ville och fick möjligheten att skoja bort det som kändes jobbigt.

Det är så mycket jag har skrivit här, och så mycket jag skrev men lät bli att lägga ut. Båda har hjälpt mig, om inte i pluggväg, så allmänt. Dumma inlägg med en hint av giftig sarkasm när jag är nervös eller upprörd över antangignen men inte vill ta tag i det, konversationer om mål och drömmar, käbbel och argumentation. Allt.

Nu är det nästan lite slut på en era för mig, det känns konstigt. Jag kommer aldrig skriva HP i detta syfte igen, jag kommer inte behöva uppleva denna stress vartannat kvartal. Slutet på en era, men början på resten av mitt liv. Det känns så väldigt udda.

Accompanjerat med obeskrivlig lycka, kommer också något annat. Malplacerat och konstigt. När folk påstår att jag förtjänat min plats drar en slags obekant imposter syndrome över mig och jag finner mig själv tänkandes: "jaha, men gör jag verkligen det?" Som en reviderad "det räcker aldrig" känsla. Det kanske bara är något jag dragit med mig hem från praktiken. Att instiktivt vilja argumentera emot folk när de säger "bra kämpat, du är duktigt" är... speciellt tycker jag.

Tänker att jag kanske är orolig att jag inte kommer höra hemma på läkarprogrammet. Det kanske är tanken på att jag måste möta en helt ny klass av aggressiva typ A perfektionister... eller kanske bara att jag kommer behöva träffa en helt ny klass full med nya människor.

Kanske handlar det om att jag lämnar det som har varit bekant för mig i ett gott antal år nu för att ge mig in i något nytt och svårt. Head first.

Eller så är jag bara melankolisk och trött för att jag sovit 5h igårkväll, jobbat i 8h tills 21:30 och dessutom gått igenom en emotionell storm idag.

Jag kommer inte sluta skriva här, jag tycker om det. Jag tycker om att se hur det går för folk, jag tycker om att prata med folk. Jag tycker om att skriva av mig på ett sätt som inte är lika isolernade som en anteckningsbok, men som likväl skulle kunna vara det.

Med det sagt, så hörs vi snart<3

Fick gåshud av att läsa det där. Kändes som att det var mina egna tankar och att jag hade skrivit det, kunde liksom leva in i din text för en stund. När man väl pluggar till hp ser man inget än enbart lyckan av att det står "antagen" framför sig. Men kan tänka mig att en rädsla väx fram blandat med nervositet istället då man väl lyckas för allt är så nytt. Vissa säger även att det känns tomt efter att dom har lyckats med hp. Plugget blir som en slags "comfortzone" efter flera månader/år, som en del av ens liv.. Det känns konstigt dom dagarna jag inte pluggar alls, så kan tänka mig att det känns ännu mer konstigt och annorlunda när man väl inte behöver göra det mer.

När hp är äntligen besegrat så kommer nya mål, oroligheter och andra saker att se fram emot med nya utbildningen. Men ens egna personliga utveckling, lärdomar, kunskaper och egenskaper som växt fram pga all hp-plugg kommer att stanna kvar hos en. Det gemensamma med oss hp-krigare som kämpat i flera månader/år är att vi har fått bättre tålamod, självdisciplin och uthållighet. Det blir nog svårare för oss att ge upp snabbt när vi får motgångar i framtiden och under utbildningen.

Önskar dig stort lycka till med studierna! Du får uppdatera oss här som läkarstudent framöver.

Otroligt fint skrivet! Kan verkligen relatera till mycket av det du skriver, men också till det Iman skrev. För mig uppstod ett visst tomrum efter högskoleprovet, man har liksom lagt ner sin själ i att lyckas. Det känns på något sätt att jag identifierat mig med törsten, det har liksom varit min drivkraft sedan efter hp vt.19, och nu är man framme. Jag tror dock det är en känsla som snabbt går över när universitets studierna tar vid.
Jag önskar dig all lycka i framtiden och på KI! Du är grym.

Iman.1998 skrev: ↑ons 11 dec, 2019 13:50 Fick gåshud av att läsa det där. Kändes som att det var mina egna tankar och att jag hade skrivit det, kunde liksom leva in i din text för en stund. När man väl pluggar till hp ser man inget än enbart lyckan av att det står "antagen" framför sig. Men kan tänka mig att en rädsla väx fram blandat med nervositet istället då man väl lyckas för allt är så nytt. Vissa säger även att det känns tomt efter att dom har lyckats med hp. Plugget blir som en slags "comfortzone" efter flera månader/år, som en del av ens liv.. Det känns konstigt dom dagarna jag inte pluggar alls, så kan tänka mig att det känns ännu mer konstigt och annorlunda när man väl inte behöver göra det mer.

När hp är äntligen besegrat så kommer nya mål, oroligheter och andra saker att se fram emot med nya utbildningen. Men ens egna personliga utveckling, lärdomar, kunskaper och egenskaper som växt fram pga all hp-plugg kommer att stanna kvar hos en. Det gemensamma med oss hp-krigare som kämpat i flera månader/år är att vi har fått bättre tålamod, självdisciplin och uthållighet. Det blir nog svårare för oss att ge upp snabbt när vi får motgångar i framtiden och under utbildningen.

Önskar dig stort lycka till med studierna! Du får uppdatera oss här som läkarstudent framöver. :)

Tack så mycket. Jo men exakt, HP-plugg och antagningshopp är något väldigt bekant och tryggt samt något man har byggt upp sig själv och en stor del av sin identitet kring. På en dag så var det borta liksom. Men det har lättat nu när det gått några dagar, har kollat lite på schema och kurser (och stetoskop!!!) och börjar känna mig lite lugnare.

Ser fram emot att få läsa om sista biten av din resa nu också, hållar alla fingrar och tår för din antagning nästa termin<3

matand24 skrev: ↑ons 11 dec, 2019 15:26 Otroligt fint skrivet! Kan verkligen relatera till mycket av det du skriver, men också till det Iman skrev. För mig uppstod ett visst tomrum efter högskoleprovet, man har liksom lagt ner sin själ i att lyckas. Det känns på något sätt att jag identifierat mig med törsten, det har liksom varit min drivkraft sedan efter hp vt.19, och nu är man framme. Jag tror dock det är en känsla som snabbt går över när universitets studierna tar vid.
Jag önskar dig all lycka i framtiden och på KI! Du är grym.

För mig börjar det redan släppa lite, som en vän till mig sa: det är förmodligen lite chock. Tror inte min hjärna har 100% processat än då vi inte börjar studera, det finns inte mycket att förankra det hela i riktigt än.

Lycka till till dig med och stort grattis, snart nog blir vi kollegor (;

Världens största GRATTIS till dig!! Du trodde på dig själv och du klarade det. Det är bland de allra finaste gåvorna att ge till sig själv. Att se sin egen potential och satsa all-in och inte ge upp oavsett vad. Om inte det är självkärlek så vet jag inte vad som är. Jag är säker på att du kommer bli en enastående läkare för sådana som du behövs, läkare som vet vad yrket innebär och som har valt det av rätt anledningar. När det blir tufft på utbildningen, kom ihåg att du har tagit dig över stora hinder och att du har beslutsamheten och hängivenheten i dig.
Lycka till!! Jag hejar på dig!

marieduo skrev: ↑tis 17 dec, 2019 18:40 Världens största GRATTIS till dig!! Du trodde på dig själv och du klarade det. Det är bland de allra finaste gåvorna att ge till sig själv. Att se sin egen potential och satsa all-in och inte ge upp oavsett vad. Om inte det är självkärlek så vet jag inte vad som är. Jag är säker på att du kommer bli en enastående läkare för sådana som du behövs, läkare som vet vad yrket innebär och som har valt det av rätt anledningar. När det blir tufft på utbildningen, kom ihåg att du har tagit dig över stora hinder och att du har beslutsamheten och hängivenheten i dig.
Lycka till!! Jag hejar på dig!

Asså tacktacktaaack!<33 Blir jätteglad när jag läser detta, härligt att du är tillbaka! Hejar på dig med, litar på att du kommer lista ut vad du verkligen vill göra tids nog<3

Grattis fina du!! Önskar dig lycka till i allt du gör!!

Hani.00 skrev: ↑ons 18 dec, 2019 13:11 Grattis fina du!! Önskar dig lycka till i allt du gör!!

Tack så mycket, jag tror att du kommer klara det till nästa prov. Det är bara att kämpa på<3

Julledighet tack GODE GUD! Nu kan vi bortse från att julkänslorna är icke-existenta (en kursare sa att detta beror på att jag börjar bli vuxen, obehalig tanke tycker jag), min fokus ligger på att jag slipper vakna tidigt och/ eller somna sent 5 dagar i veckan. Inte kul å börja kl 7 fö då måste man vakna kl 5 å då vill man bah legga sej ner å dö nä man hör veckarklockan ringa:)

Nej, skämt å sido, det här kommer bli som semester för mig. Helt fantastiskt. Å andra sidan är jag extremt rastlös för vill börja med mina läkarstudier typ exakt NU! (kan ju absolut säga att jag tjuvstartat liiite) plus orkar egentligen inte med att ha en omvårdnadstenta + x antal seminarium nu när jag vet att KI inte har några möjligheter att erbjuda i fråga om parallellstudier. Men, inget man lär sig är värdelöst egentligen så, har inte mycket att förlora.

In other news, mitt memeskapade har väckt något i mig. Tyckte de va rätt kul att klippa och klistra lite lätt med klipp så lägger då och då upp på min yt. Drar en aristofanes if you will, men mitt innehåll handlar mindre om någor vettigt och är mest lukewarm memes to vent my emotions. Att sitta och gräva sig ner i ett "projekt" har visat sig vara förvånandsvärt terpeutiskt, hittar min zen. Meme-meditation nästan. Memeditation <3333. Rekomenderar 100% en hobby där du kan sitta i timmar efter varandra (om ni tittar på tiden detta publiceras så kan ni förstå att det är precis det jag just gjort) och inte ens märka att tiden gått. Zoona ut från livet och in i ditt floowwowowwow.

Önskar för övrigt alla en (sen) god jul, och ifall att jag inte skriver något mer i december, ett gott nytt år<33 (och en god natt hehe)