Melissa.Ab skrev: ↑tor 26 dec, 2019 4:32 Drar en aristofanes if you will, men mitt innehåll handlar mindre om någor vettigt och är mest lukewarm memes to vent my emotions.

Ack ja, då har man alltså blivit en inkarnation av tråkighet. Men jag har gjort manus till provpass. Ska bara lösa tekniken att göra video av det hela. Faktum är att de egna lösningarna blir mer stringenta när jag gör video av dom.

Lycka till med studierna förresten!

Aristofanes skrev: ↑tor 26 dec, 2019 13:46

Melissa.Ab skrev: ↑tor 26 dec, 2019 4:32 Drar en aristofanes if you will, men mitt innehåll handlar mindre om någor vettigt och är mest lukewarm memes to vent my emotions.

Ack ja, då har man alltså blivit en inkarnation av tråkighet. Men jag har gjort manus till provpass. Ska bara lösa tekniken att göra video av det hela. Faktum är att de egna lösningarna blir mer stringenta när jag gör video av dom.

Lycka till med studierna förresten!

Nåja, skulle inte gå så långt att kalla dig en inkarnation av tråkighet, tror många uppskattar dina videos. Vilket program använder du för att redigera?

Tack så mycket, kör hårt med dina yt videos!

Audacity för ljudinspelningen. Openshot för att sätta samman alla bilderna i en sekvens tillsammans med mina ljudfiler och för att rendera en mp4-fil.
Jag lärde mig den hårda vägen att jag ska göra filerna med maximal kvalitet, 5 min blir ca 300 Mb, och låta Youtube göra all komprimering.

Programvalet styrdes av att de var gratis och att jag googlade fram att andra använde dem. Jag har ingen aning om de är de bästa programmen, jag är alltså ren amatör och detta är mitt första försök.

Aristofanes skrev: ↑sön 29 dec, 2019 16:11 Audacity för ljudinspelningen. Openshot för att sätta samman alla bilderna i en sekvens tillsammans med mina ljudfiler och för att rendera en mp4-fil.
Jag lärde mig den hårda vägen att jag ska göra filerna med maximal kvalitet, 5 min blir ca 300 Mb, och låta Youtube göra all komprimering.

Programvalet styrdes av att de var gratis och att jag googlade fram att andra använde dem. Jag har ingen aning om de är de bästa programmen, jag är alltså ren amatör och detta är mitt första försök.

Använder lightworks för nuvarande men det buggar en hel del vilket försvårar hela processen så måste också ge mig ut i googleland igen snart tror jag och leta reda på något nytt.

Har audacity sedan tidigare men har aldrig brytt mig om att lära mig programmet, märker där emot att det behvs nu så yttlerigare en utmaning. När jag skall ta tag i allt detta är bortom mig men jag räknar mer att jag får det gjort.

Gott nytt åt förresten!

Paradoxalt nog har jag mått sämre och sämre ju närmare skolstart jag kommer.. Hur har erat 2020 börjat?:)

Kanske beror på praktiken (dvs förstört sömnschema) eller nått annat jag inte vet men håller ut tills 20:e så får vi ser hur detta artar sig. Intressant, inte såhär jag förväntade mig att det skulle gå. Men, man tar det man får i livet, är inne iaf.

Hoppas det går bra för alla som fortsatt pluggar (och för dem som kommit in, inte självklart där heller tydligen aaaa haaaaa). Kämpa på, snart kommer dagarna bli lite längre och därmed allting lite lättare. Fokusera på varje pluggdag istället för provdagen och ta det som det kommer<33

Min start har varit rätt så hackig, går upp och ned från dag till dag. Fattar inte varför HP ska vara så svårt egentligen, men börjar bli trött på att det inte går som jag vill. Är mest rädd för att jag ska plugga massvis nu och sedan misslyckas totalt i april. Känner inte att mitt psyke klarar av ännu ett misslyckande...

Kan det vara så att du är lite nervös inför starten? Vet inte hur länge du försökt komma in, men när man kämpat för något och sedan lyckas så kan man vara rädd för att det inte blir som man tänkt sig? Man bygger ju upp en bild av hur man tror att det kommer vara och det kan kännas läskigt om det inte skulle bli så som man föreställt sig att det är. En gissning bara.
Men jag tror du kommer tycka om det! KI har en skön miljö, och studierna är intressanta vad jag har hört iaf.
Jag minns att jag var väldigt nervös när jag skulle börja (ej läkarprogrammet) men det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig. Hade fantastiska klasskompisar och det var sjukt intressanta föreläsningar.
Tror det kommer gå bra! Försök att göra saker som du tycker om nu innan skolstart

Melissa.Ab skrev: ↑ons 01 jan, 2020 19:36
Använder lightworks för nuvarande men det buggar en hel del vilket försvårar hela processen så måste också ge mig ut i googleland igen snart tror jag och leta reda på något nytt.

Har audacity sedan tidigare men har aldrig brytt mig om att lära mig programmet, märker där emot att det behvs nu så yttlerigare en utmaning. När jag skall ta tag i allt detta är bortom mig men jag räknar mer att jag får det gjort.

Gott nytt åt förresten!

Audacity och jag kommer bra överens. Det finns massvis, alldeles för mycket, som man kan göra. Men jag nöjer mig med att klippa och justera ljudnivåer.
Mina videor hittills är ju stillbilder med ljud. Ungefär som tråkiga PowerPoint-föreläsningar. Men det är teknisk enkelt att göra, tala in ett manus i Audacity, fixa en massa stillbilder och ordna allt Openshot.
Lightworks och jag hade en lång inlärningskurva innan vi började gilla varandra. Men n u har jag kommit en bit med rörliga bilder där jag sitter och räknar. Jag lägger nog ut några KVANT-videor i helgen.

Rainbowgirl skrev: ↑tor 02 jan, 2020 22:21 Min start har varit rätt så hackig, går upp och ned från dag till dag. Fattar inte varför HP ska vara så svårt egentligen, men börjar bli trött på att det inte går som jag vill. Är mest rädd för att jag ska plugga massvis nu och sedan misslyckas totalt i april. Känner inte att mitt psyke klarar av ännu ett misslyckande...

Kan det vara så att du är lite nervös inför starten? Vet inte hur länge du försökt komma in, men när man kämpat för något och sedan lyckas så kan man vara rädd för att det inte blir som man tänkt sig? Man bygger ju upp en bild av hur man tror att det kommer vara och det kan kännas läskigt om det inte skulle bli så som man föreställt sig att det är. En gissning bara.
Men jag tror du kommer tycka om det! KI har en skön miljö, och studierna är intressanta vad jag har hört iaf.
Jag minns att jag var väldigt nervös när jag skulle börja (ej läkarprogrammet) men det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig. Hade fantastiska klasskompisar och det var sjukt intressanta föreläsningar.
Tror det kommer gå bra! Försök att göra saker som du tycker om nu innan skolstart

Förstår, det är så när man pluggar HP, oavsätt tid på året, eller vilket år för den delen.

Den rädslan och stressen (att misslyckas) fanns ju hos mig också inför hösten, det är nog i sin ordning tror jag. Det som hjälpte mig var att totalt strunta i att fokusera på själva provdagen/ resultatet och enbart fokusera på plugget jag har framför mig. Försöka att stänga av så gott det går tills dagen är här. Sen får du tänka att om du inte sattsar nu som kommer du aldrig få veta om det går bra eller inte, det kommer det per automatik leda till att du inte kommer dit du vill. Genom att ta risken att misslyckas höjer du också dina odds att lyckas med stor marginal.

Människan klarar mer än man tror, det lovar jag. Det gäller för dig också.

Ang skolstarten så kan det nog vara som du säger, kan också vara så att jag behöver hitta tillbaka till min personlighet och mina intressen, att jag behöver sysselsätta mig med något som driver mig lika intensivt som det där har gjort, för det har verkligen ankrat mig fast i livet på ett visst sätt som inget annat gjort.

Melissa.Ab skrev: ↑mån 06 jan, 2020 0:08

Rainbowgirl skrev: ↑tor 02 jan, 2020 22:21

Förstår, det är så när man pluggar HP, oavsätt tid på året, eller vilket år för den delen.

Den rädslan och stressen (att misslyckas) fanns ju hos mig också inför hösten, det är nog i sin ordning tror jag. Det som hjälpte mig var att totalt strunta i att fokusera på själva provdagen/ resultatet och enbart fokusera på plugget jag har framför mig. Försöka att stänga av så gott det går tills dagen är här. Sen får du tänka att om du inte sattsar nu som kommer du aldrig få veta om det går bra eller inte, det kommer det per automatik leda till att du inte kommer dit du vill. Genom att ta risken att misslyckas höjer du också dina odds att lyckas med stor marginal.

Människan klarar mer än man tror, det lovar jag. Det gäller för dig också.

Ang skolstarten så kan det nog vara som du säger, kan också vara så att jag behöver hitta tillbaka till min personlighet och mina intressen, att jag behöver sysselsätta mig med något som driver mig lika intensivt som det där har gjort, för det har verkligen ankrat mig fast i livet på ett visst sätt som inget annat gjort.

Har börjat inse det. För ett år sen tänkte jag bara "HP, får väl plugga lite". Hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig hur mycket tid man faktiskt måste lägga ner på "plugga lite". Det är nog ett bra tips, man blir alltid så stressad och överväldigad när man tänker på provdagen. Allt måste ju typ gå bra? Har man en dålig dag eller inte känner sig på topp är man körd. Då har månaders förberedelser gått åt skogen (kunskapen man fått kan alltid återanvändas men det är inte förrän om 6 mån liksom).

Kan tänka mig det. Allt handlar om HP i ens liv till slut, det är det enda man tänker på, gör och pratar om. Lätt att fastna i den världen. Jag tror att när du väl börjar plugga kommer du komma tillbaka till dig själv, du kommer iaf behöva prata om dig själv med andra och då kommer du komma ur HP-världen. Tror också att det är bra med en paus, alltså att du inte sysselsätter dig själv med något som driver dig lika intensivt som HP gjort. Du behöver en riktig paus där du bara chillar lite, gör roliga saker och släpper den konstanta spänningen. Men definitivt att du gör saker du tycker om och återupplivar intressen som du har, det hjälper en alltid med att hitta tillbaka till en själv.

Rainbowgirl skrev: ↑mån 06 jan, 2020 1:13

Melissa.Ab skrev: ↑mån 06 jan, 2020 0:08

Rainbowgirl skrev: ↑tor 02 jan, 2020 22:21

Förstår, det är så när man pluggar HP, oavsätt tid på året, eller vilket år för den delen.

Den rädslan och stressen (att misslyckas) fanns ju hos mig också inför hösten, det är nog i sin ordning tror jag. Det som hjälpte mig var att totalt strunta i att fokusera på själva provdagen/ resultatet och enbart fokusera på plugget jag har framför mig. Försöka att stänga av så gott det går tills dagen är här. Sen får du tänka att om du inte sattsar nu som kommer du aldrig få veta om det går bra eller inte, det kommer det per automatik leda till att du inte kommer dit du vill. Genom att ta risken att misslyckas höjer du också dina odds att lyckas med stor marginal.

Människan klarar mer än man tror, det lovar jag. Det gäller för dig också.

Ang skolstarten så kan det nog vara som du säger, kan också vara så att jag behöver hitta tillbaka till min personlighet och mina intressen, att jag behöver sysselsätta mig med något som driver mig lika intensivt som det där har gjort, för det har verkligen ankrat mig fast i livet på ett visst sätt som inget annat gjort.

Har börjat inse det. För ett år sen tänkte jag bara "HP, får väl plugga lite". Hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig hur mycket tid man faktiskt måste lägga ner på "plugga lite". Det är nog ett bra tips, man blir alltid så stressad och överväldigad när man tänker på provdagen. Allt måste ju typ gå bra? Har man en dålig dag eller inte känner sig på topp är man körd. Då har månaders förberedelser gått åt skogen (kunskapen man fått kan alltid återanvändas men det är inte förrän om 6 mån liksom).

Kan tänka mig det. Allt handlar om HP i ens liv till slut, det är det enda man tänker på, gör och pratar om. Lätt att fastna i den världen. Jag tror att när du väl börjar plugga kommer du komma tillbaka till dig själv, du kommer iaf behöva prata om dig själv med andra och då kommer du komma ur HP-världen. Tror också att det är bra med en paus, alltså att du inte sysselsätter dig själv med något som driver dig lika intensivt som HP gjort. Du behöver en riktig paus där du bara chillar lite, gör roliga saker och släpper den konstanta spänningen. Men definitivt att du gör saker du tycker om och återupplivar intressen som du har, det hjälper en alltid med att hitta tillbaka till en själv.

Hur går det för dig nu? Är det fortfarnade same same eller känns det lite lättare?

Det känns ganska mycket bättre. Försöker att inte tänka så mycket på hur jag känner. Men ser en förbättring på kvant vilket gör mig glad, sen om det kommer synas på provet i april återstår att se. Men för stunden gör det mig glad. Försöker plugga så mycket jag kan, lära mig nya ord etc. Tänker inte ge upp helt enkelt. Och har många fina människor omkring mig som tror på mig, så ska kämpa på.

Hur var din första dag?

Rainbowgirl skrev: ↑mån 20 jan, 2020 21:20 Det känns ganska mycket bättre. Försöker att inte tänka så mycket på hur jag känner. Men ser en förbättring på kvant vilket gör mig glad, sen om det kommer synas på provet i april återstår att se. Men för stunden gör det mig glad. Försöker plugga så mycket jag kan, lära mig nya ord etc. Tänker inte ge upp helt enkelt. Och har många fina människor omkring mig som tror på mig, så ska kämpa på.

Hur var din första dag?

Mycket sent svar men, va bra att du ser resultaten du får. Ibland är det svårt att inse förbättringen man gör, man inser det inte för än man blickar bakåt, så det är bra att du håller perspektiv.

Tänker inte adressera min första dag för minns den knappt at this point, men kan adressera min första tid, vilken har varit bra. Typ. Det är mycket som har hänt på en och samma gång, mycket nytt folk, mycket ny info man ska ta in (om någon ska plugga KI, underskatta inte andrummet som upptakten ger för det blir bara värre efter det), många nya rutiner som måste falla på plats. Två månader in och min work-life-balance skaver redan dock hehe.

Tittade in lite på din pluggdagbok och såg att du inte kände någon större stress över det inställda provet och till det säger jag: hurrah! Skönt att du slipper sånna tankar, vet att jag själv hade blivit bortom besviken. Fortsätt kämpa på med studierna!

Haha, förstår att ni som kommit in inte hänger på HPG lika ofta som oss andra som fortfarande kämpar på med HP
Tror att det är viktigt att hela tiden visa sig själv att man blivit bättre, annars orkar man inte hålla igång pluggandet.

Kan tänka mig det. Jag minns att det var lika för mig när jag pluggade biomedicin, hade inget liv för pluggade 24/7. Men det kommer en tid då du kommer inse hur du ska dela upp allting så du har ett liv också vid sidan av. Du kommer hitta en balans, det är jag säker på.

Känner mest att jag inte tjänar något på det. Innerst inne gör det väl ont, för vet att jag hade höjt mig. Men det är såna tankar som gör att man tappar motivationen och lägger fokus på annat. Så försöker tänka positivt och bara plugga på. Vem vet, PIL kanske går bättre den här gången?
Man tjänar oftast inget på att vara arg eller nere, bättre att använda de känslorna som drivkraft och plugga och försöka bli bättre än vad man redan är.
Tack! Lycka till du med

Lol asså ursäka men hpg kan SLÄNGA SIG eller sätta in en autosave funktion. Skrev i nästan 1h men råkade uppdatera sidan utan att spara utkast så allt försvann:)) bra start på min återkommst hörni joja.

men, hej iaf. Igen.

Dee pandemi nu hörni, skitkul!

Let's cut the crap:
1. hpg och uppdateringar
Jag har tänkt lite på saker och ting (kanske inte alltid märks, men de gör jag oftast!) och har kommit fram till att jag inte vet om jag vill fortsätta skriva här.

Hear me out.

Jag vet att folk från min nuvarande klass vet om att jag skrivit här, vissa verkar t.o.m. ha läst/ skrivit inlägg själva (hurra!!). Och medan det är trevligt så vill jag hålla denna tråd ofiltrerad, vet ej om det kommer fungera för mig när jag vet att folk jag kommer träffa varje dag har vetskap om att den finns. Skrivet är skrivet men det är obekvämt att ge folk jag känner en live inblick i mitt inre tanke- och känsloliv.

Det är tråkigt att skriva om det bara blir ytiga uppdateringar och formaliteter varje dag så det kommer jag inte göra. Som det ser ut nu kommer jag inte uppdatera regelbundet här.

MEN! Nu är det speciella omständigheter mitt i vårt pandemikaos, känns som om hela världen brinner så tänker att varför inte skriva av sig lite.. detta blir en segway till nästa puknt -->

2. SARS-CoV 2

Förstår att det finns en viss oro och stress över rådande omständigheter. Själv har jag fått övergå till distansundervisning och som en extrovert kan jag informera att jag HÅLLER PÅ ATT DÖ SNÄLLA GE MIG MÄNNSKLIG KONTAKT. Nonetheless så känner jag ett visst ansvar som samhällsmedborgare och STANNAR HEMMA (mer om detta senare).

Jag ville lämna lite länka med lite mer lättsmält info om COVID-19:

Kurzgesagts video om viruset, publicerat den 19 mars 2020.


Information om vad en pandemi är, ett historiskt perspektiv samt info om förhandenvarande pandemi. (OBS! videon publicerades 6 mars 2020 och viss information om COVID-19 är därmed utdaterad)


Länk till bio om Dr Yasmin: https://profiles.stanford.edu/seema-yasmin

1177s information om viruset, COVID-19, symtom, hur man tvättar händerna korrekt etc.
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/i ... ronavirus/

Sen lite länkar med mindre lättsmält, men å så viktig information om coronaviruset och COVID-19:

Länk till folkhälsomyndigheten
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smi ... /covid-19/

Länk till WHO. Här finns statistik (situation reports) som regelbundet uppdateras, information om åtgärder mot smittspridning, reserekomendationer m.m.
https://www.who.int/emergencies/disease ... virus-2019

I skrivande stund så finns det samanlagt 234 073 bekräftade fall av SARS-Cov 2, samt 9 840 bekräftade dödsfall till följd av COVID-19. Kom ihåg att alla siffror ändras dagligen och att värden så som dödlighet i procent och R0 (hur många individer en sjuk individ kan smitta) egentligen inte går att säkerställa för än efter allt är över. Vi vet inte hur många med lätta eller inga symtom som har virsuet, vi vet heller inte om alla rapporter och nuvarande dödssiffror stämmer. Mörkertal kan påverkar dödstal i procent och R0 både upp och ned, så ta allt såndant ni läser med en nypa salt.

Tvätta/ sprita händerna, försök att inte gå ut för mycket och vistas för mycket i sociala samanhang, håll er borta från att besöka riskgrupper etc.

Få inte panik. Panik hjälper ingen. Va vaksam och ta ansvar för dig själv. Men fall inte ur åt andra hållet, bagatellisera inte situationen som ligger framför oss. Stanna hemma om du kan, jobba/ plugga hemifrån om du kan. Det handlar inte om att du som ung och frisk ska bli smittat för nej det är sant, sannolikt blir det inte mer än en förkyldning. Saken är den att det handlar inte om dig. Det handlar om riskgrupperna och undantagsfallen som riskerar att hamla i respirator och dö av det här viruset.

Det handlar också om sveriges sjukvård, som redan har gått på knäna ett tag. Alla har säkert sett grafen som illustrerar effekten om ett utbrott inte kontrolleras. Ju färre som smittas och sprider smittan, ju färre kommer behöva sjukhusvård och ju mindre belastning kommer sjukhusen ha.

Mängden vårdplatser, personal och resurser är begränsade. Om smittspridningen inte saktas ner så kommer inte bara fler i riskgrupperna påvekas, utan även de som inte har COVID-19 men kräver vård (se: alla olyckor, kroniskt sjuka etc som kommer in på akuten dagligen) kommer få sänkt vårdkvalité och riskerar att dö på grund av resurs-, plats,- och personalbrist. Vården kommer tvingas göra fruktansvärda och tuffa etiska avvägningar om vem som har rätt att leva och vem som ska dö. Scenarion som är i stor utsträckning undvikliga om alla följder råd och rekomendationer som ges.

Och till alla er som planerar att resa, utomlands och i Sverige, skräp er. Se er omkring och känn av rummet, just nu är det i de större städerna (stockholm bland annat) som utbrottet är som värst, ta inte med smittan ut i resten av Sverige också.

Ta hand om varandra, tänk på era medmänniskor och deras hälsa. Alla event och sociala tillställningar som ställs in kommer tas igen i sommar, då allt detta förhoppningsvis har lugnat ner sig (något vi alla kan ha en roll i att påverka). Så stanna hemma for now, undvik stora sociala sammankomster, om ni behöver komma ut gå, cykla eller ta bilen (åk inte kollektivt) om ni har möjlighet, akta era kroniskt sjuka och äldre runt omkring. Tänk på helheten.

Tills vidare, ta hand om er mina vänner. Och fortsätt med plugget, ge inte upp!

Hm.

7 månader. Tråden är sufficient död, tror jag. Är det säker att börja skriva igen?

Efter att post-antagningsdepressionen hade lagt sig, och det nya livet påväg mot hela min framtid hade börjat forma sig, satte universum stopp. Något sa N-E-J. Skrek. Man tänkte initialt att de skulle vara över om en månad, två, tre? Till slutet av sommare kan man väll hoppas, eller början av nästa år? Nej men ialla fall så bör det väll vara över inom loppet av 2 år. Eller?

Den initiala förvirringen och osäkerheten kring viruset, med sin hint av hopp och optimism, har över månaderna gradvis övergått till en cynicism och djuprotad besvikelse. Det finns vissa kontroverser kring Sveriges valda handlings-(eller icke-handlings-)plan och det är inget jag tänker kommentera vidare på. Däremot står klart att mina förväntnigar och planer, likt många andras, tog en riktig smäll. En box i magen. En rejäl omgång av brutalt stryk.

Året som det å så heliga läkarprogrammet på KI accepterade mig va året jag skulle börja leva mitt liv. Befria mig från mina tonårskedjor och helt och fullt växa in i min roll som 20-någonting och vuxen. Nu, sitter jag här som 20-någonting och vuxen och jag skulle föredra att avsluta min prenumeration, jag ser det inte som en värd investering längre. Nästan hela mitt första år på läkarprogrammet har spenderats ensam på mitt rum. Mitt liv har fallit in i en smärtsam medelåldersrutin där varje dag ser likadan ut och det finns inte mycket i livet kvar att se fram emot. Jag har föga anledning att förvänta mig förändring av undervisningsformen eller livstillvaron inom det kommande året. Man nu offrar sin tid för andra människor med begränsad möjlighet att vara självisk med den på det sättet man behöver.

Studiernas kvalitet likväl som studentens motivation börjar fallera. Däremot förblir studiernas krav, likväl som studentens krav, densamma. Vad gör man då? Fokuset läggs främst på att upprätthålla examinationskvaliteten, men inte studiekvaliteten eller studenthälsan. Och vad gör man då?

Jag har ett tydligt minne från denhär perioden, ett nu genom efterklokhetens glasklara lins närmast hysterisk komiskt minne. Den tionde mars, dagen mitt universitet informerade oss om sitt initialt beslut om övergång till distansundervisning, hade jag ett obligatoriskt seminarium på campus. Mot slutet av dagen så ringde min mor mig. Hon lät närmas panikslagen och förklarade att jag ska försöka hålla mig borta från folk och skynda mig hem efter skolan, det här nya viruset är jättefarligt. Nån hade sagt något på nyheterna. Mina känslor då var just: "åååååååå mammaaaaaaa" så som man känner när ens föräldrar säger något, men även en underliggande katastrofkänsla. Något stort höll på att hända som jag inte ville kännas vid. Med lätt irritation i tonen lovar jag att vara försiktig och gå direkt hem, lägger på luren och går tillbaka in i vårt lilla seminarierum (som förövrigt höll mellan 15-20 personer samtidigt). Seminariet rundas upp och avslutas, jag stannar i några minuter och småpratar med några kursare. Innan jag lämnar klassrummet säger jag skämtsamt till dem: "Vi ses i April hörni". Vi skrattade gott åt det, alla tre. Jag var till och med lite stolt över mitt å så klyftiga skämt.

Nästa gång jag träffade de här kursarna igen var i slutet av september. Jag har i skrivandets stund inte träffat dem sedan dess.

Sist jag skrev hade viruset skördat 9 840 liv globalt. När jag skriver nu vi överstigit miljonen för länge sedan. Någonstans gick något fel. Något brast, och jag undrar om det inte kommer bli en riktigt kamp att försöka reda ut var och varför. Om våra högre uppsatta överhuvudtaget VILL reda ut var och varför.

Sist sa jag att vi måste föröska hålla oss från panik, men nu tror jag helt ärligt att fåtalet har ork och energi kvar att ha panik över något som trängde sig in i vår vardagt så agressivt och envist insisterade att göra sig hemma. Nu är vi här. Det är som det är. Viruset och dess konsekvenser har många människor kvar att göra anspråk på.

So it goes, nu handlar det om att "HåLlA i OcH hÅlLa Ut"... ta inga livsförödande beslut under den obestämda tiden som finns framför dig. Försök att hålla dig frisk, på alla sätt. Tills vidare.