Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Starta en egen eller läs och kommentera någon annans
Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
hpslaktare123
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 70
Blev medlem: mån 18 dec, 2017 1:07

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av hpslaktare123 »

Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Finns ingen jag följt så länge som dig här på hpguiden, unnar dig verkligen en plats på läkarprogrammet, tror verkligen du klarar detta denna gång. Går det vägen, har du ju på sätt och vis besegrat högskoleprovet eller?
En dag.

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 273
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Rainbowgirl »

Jag tycker att du ska vara så otroligt stolt över dig själv. Tror många har inspirerats av dig. Jag minns att när jag började kika in här på HPG så lärde jag mig snabbt vem du var, att du var någon som inte gav upp.
Det kan ibland kännas aningen tungt när det inte riktigt går som man tänkt sig, men så länge man hamnar vid målet så spelar det ingen roll hur man tog sig dit. Och du är nästan i mål - det ska du vara stolt över! Även om du inte skrev 1,7 på något HP prov, so what? Du kommer komma in på läkarprogrammet och det är allt som betyder något.

Angående att flytta och utöka sina vyer så förstår jag dig. Jag gjorde något liknande för två år sen. Aldrig växt så mycket som då. Det är när vi gör saker som är riktigt skrämmande som vi växer och blir bättre versioner av oss själva. Jag hoppas innerligt att du kommer in till hösten, du förtjänar det så mycket.
Och du kommer att växa och utvecklas hela tiden, varje person som du möter kommer förändra dig och varje ny upplevelse kommer förändra dig. Det kommer gå bra ska du se :)

Användarvisningsbild
Leah98
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 25
Blev medlem: mån 18 feb, 2019 15:49

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Leah98 »

Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..

Vad fick du första gången du gjorde HP? :)
I Will make it.

Användarvisningsbild
Alkali1805
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: ons 04 sep, 2019 13:46

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Alkali1805 »

Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Mycket inspirerande att läsa Iman, känner igen mig i din kamp, det är alldeles för sent att ge upp nu. Fortsätt kämpa på vännen.

Användarvisningsbild
Just_permanently
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 07 okt, 2019 17:13

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Just_permanently »

Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Jag har följt dig så förbannat länge Iman och kan säkert bara förstå 20% av din frustration och vet att man kan känna sig sårbar inför det nya när man inte vet vad framtiden har lagt fram åt en.
Ta verkligen bara en dag i taget. Skiter det sig så drar du streck över det hela och tänker imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

När jag flyttade ut och skulle fixa med allt blev så överväldigad att jag nästan tänkte ge upp, kände mig så illa förberedd inför vuxenlivet men det blir bättre få snälla inte panik över det kommer inte inträffat än (till mig själv med dårå).

Sen har jag känslan av att du kanske har hamnat i fallgropen där du mäter din "duktighet" med HP-poängen. Det brukar jag också göra och vet hur skadligt det kan vara för psyket, så nu skriver jag detta i caps lock: BARA FÖR ATT DU INTE BESEGRAT HP SÅ HAR DU INTE MISSLYCKATS. Du har nu tagit dig in genom en annan väg och det ska du vet är jag extremt avis på. Hade jag inte skrivit mig till en utlandsutbildning hade jag definitivt gjort detsamma som du gjort.

Vill sammanfattningsvis skriva 5 positiva egenskaper du besitter som ett fint avslut :wink: :
1. Du är extremt uthållig och tålmodig
2. Du är otroligt produktiv
3. Kunskaps-sugen
4. Trevlig och god
5. jordnära på ett bra sätt
lite progression är alltid progression

Zel
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 279
Blev medlem: tis 03 jan, 2017 19:54

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Zel »

Just_permanently skrev:
sön 29 mar, 2020 15:00

Vill sammanfattningsvis skriva 5 positiva egenskaper du besitter som ett fint avslut :wink: :
1. Du är extremt uthållig och tålmodig
2. Du är otroligt produktiv
3. Kunskaps-sugen
4. Trevlig och god
5. jordnära på ett bra sätt
Måste hålla med här!! Har inte skrivit på ett tag men har alltid följt dig sedan jag skaffade HPguiden och slutar aldrig imponeras av dig :)

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

hpslaktare123 skrev:
lör 28 mar, 2020 1:34
Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Finns ingen jag följt så länge som dig här på hpguiden, unnar dig verkligen en plats på läkarprogrammet, tror verkligen du klarar detta denna gång. Går det vägen, har du ju på sätt och vis besegrat högskoleprovet eller?

Tack för dom fina orden! Jag vet inte riktigt, har lagt så mycket tid, energi och tårar på hp så det känns som att jag skulle gärna vilja sätta det där resultatet jag har längtat efter länge nu.. Vi får se hur det blir. Vad satsar du på själv?
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

Rainbowgirl skrev:
lör 28 mar, 2020 1:39
Jag tycker att du ska vara så otroligt stolt över dig själv. Tror många har inspirerats av dig. Jag minns att när jag började kika in här på HPG så lärde jag mig snabbt vem du var, att du var någon som inte gav upp.
Det kan ibland kännas aningen tungt när det inte riktigt går som man tänkt sig, men så länge man hamnar vid målet så spelar det ingen roll hur man tog sig dit. Och du är nästan i mål - det ska du vara stolt över! Även om du inte skrev 1,7 på något HP prov, so what? Du kommer komma in på läkarprogrammet och det är allt som betyder något.

Angående att flytta och utöka sina vyer så förstår jag dig. Jag gjorde något liknande för två år sen. Aldrig växt så mycket som då. Det är när vi gör saker som är riktigt skrämmande som vi växer och blir bättre versioner av oss själva. Jag hoppas innerligt att du kommer in till hösten, du förtjänar det så mycket.
Och du kommer att växa och utvecklas hela tiden, varje person som du möter kommer förändra dig och varje ny upplevelse kommer förändra dig. Det kommer gå bra ska du se :)
Så roligt att jag har kunnat inspirera andra, även om jag själv inte uppnått målet ännu. Blir verkligen genuint glad när folk vågar satsar på sina mål och inte "följer strömmen", alltså inte väljer den lätta vägen till någon annan utbildning som dom egentligen inte längtat efter när dom har annan i tankarna.. Du har rätt, det som egentligen spelar mest roll är att komma in på programmet.

Angående flytten så är jag lite orolig över hur det kommer se ut framöver pga corona. Läste häromdan att det är nog bäst att minska resorna även inne i landet. Inte kul att ha kämpat så länge för att slutligen få sin första (kanske viktigaste?) termin av programmet i distans..

Men en annan sida av mig försöker tänka positivt.. Whatever, det som är menat kommer hända helt enkelt..

Tack för dom fina orden förresten och detsamma! :)
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

Leah98 skrev:
lör 28 mar, 2020 19:18
Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..

Vad fick du första gången du gjorde HP? :)
Står på första sidan av pluggdagboken!
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

alialkh19 skrev:
lör 28 mar, 2020 21:27
Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Mycket inspirerande att läsa Iman, känner igen mig i din kamp, det är alldeles för sent att ge upp nu. Fortsätt kämpa på vännen.
Tack fina du, detsamma!!!
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

Just_permanently skrev:
sön 29 mar, 2020 15:00
Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.

Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.

Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".

Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.

Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.

Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Jag har följt dig så förbannat länge Iman och kan säkert bara förstå 20% av din frustration och vet att man kan känna sig sårbar inför det nya när man inte vet vad framtiden har lagt fram åt en.
Ta verkligen bara en dag i taget. Skiter det sig så drar du streck över det hela och tänker imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

När jag flyttade ut och skulle fixa med allt blev så överväldigad att jag nästan tänkte ge upp, kände mig så illa förberedd inför vuxenlivet men det blir bättre få snälla inte panik över det kommer inte inträffat än (till mig själv med dårå).

Sen har jag känslan av att du kanske har hamnat i fallgropen där du mäter din "duktighet" med HP-poängen. Det brukar jag också göra och vet hur skadligt det kan vara för psyket, så nu skriver jag detta i caps lock: BARA FÖR ATT DU INTE BESEGRAT HP SÅ HAR DU INTE MISSLYCKATS. Du har nu tagit dig in genom en annan väg och det ska du vet är jag extremt avis på. Hade jag inte skrivit mig till en utlandsutbildning hade jag definitivt gjort detsamma som du gjort.

Vill sammanfattningsvis skriva 5 positiva egenskaper du besitter som ett fint avslut :wink: :
1. Du är extremt uthållig och tålmodig
2. Du är otroligt produktiv
3. Kunskaps-sugen
4. Trevlig och god
5. jordnära på ett bra sätt
Åh behövde verkligen läsa detta. Det blev som en reminder för mig att ta saker som dom kommer och leva i nuet, även om det är lättare sagt än gjort eftersom jag har ett mål som jag verkligen längtar efter.. Man måste ändå påminna sig själv att dessa saker man har NU innan läkarprogrammet och allt som väntar i framtiden är värdefulla och kanske inte kommer finnas senare. Brukar också tänka mycket på hur det kommer bli med en flytt, vuxenlivet, leva första gången helt ensam (har alltid folk omkring mig), tänka på ekonomin osv.. Men som min förhistoria-lärare säger: "framtidens bekymmer får vara kvar i framtiden".

Tack för peppen och dom snälla orden verkligen, detta inlägg gjorde mig snabbt på bättre humör. Trodde ALDRIG att jag skulle ens satsa på bf-kvoten. Jag var sååå nära att välja en neuropsykologi-kurs istället. Tror skrev om det för längesen på forumet också.. Men jag är säker på att du fixar detta även utan bf-kvoten. Du behöver inte ens den med denna målmedvetenhet hur produktiv du är, inspireras verkligen av dig!!!

Btw produktiv vet jag inte om jag är längre.. Har blivit the queen of procrastination dessa dagar utan någon struktur. Har också besvär med händerna (varit domnade konstant i en vecka), vilket stör mig i vardagen. Synd att man inte är prioriterad hos sjukvården just nu pga kaoset, så kommer nog få läkartid efter 100 år. Aja, gotta get my shit together hehe.

Kämpa på bästa <3
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Rainbowgirl
Stammis
Stammis
Inlägg: 273
Blev medlem: lör 20 okt, 2018 17:53

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Rainbowgirl »

Iman.1998 skrev:
tor 02 apr, 2020 12:16
Rainbowgirl skrev:
lör 28 mar, 2020 1:39
Så roligt att jag har kunnat inspirera andra, även om jag själv inte uppnått målet ännu. Blir verkligen genuint glad när folk vågar satsar på sina mål och inte "följer strömmen", alltså inte väljer den lätta vägen till någon annan utbildning som dom egentligen inte längtat efter när dom har annan i tankarna.. Du har rätt, det som egentligen spelar mest roll är att komma in på programmet.

Angående flytten så är jag lite orolig över hur det kommer se ut framöver pga corona. Läste häromdan att det är nog bäst att minska resorna även inne i landet. Inte kul att ha kämpat så länge för att slutligen få sin första (kanske viktigaste?) termin av programmet i distans..

Men en annan sida av mig försöker tänka positivt.. Whatever, det som är menat kommer hända helt enkelt..

Tack för dom fina orden förresten och detsamma! :)
Man ska aldrig välja den lätta vägen om man verkligen suktar efter något. Förstår dock att vägen kan kännas ensam och dyster, och att man därför kanske inte ens vill försöka i början. Men när man väl bestämt sig för att göra allt man kan så inser man att det inte är helt omöjligt.

Ja, du... Corona is here to stay sadly. Många är oroliga över vad som kommer hända och speciellt med antagningen och universiteten. Håller med. Det är början som är roligast, när man lär känna alla man ska plugga med etc. Känns trist om det skulle vara på distans, men samtidigt så är det några månader kvar och man vet aldrig hur världen ser ut då. Vi får försöka tänka att det förhoppningsvis blivit bättre tills dess.

Tack :)

Användarvisningsbild
Iman.1998
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 890
Blev medlem: ons 02 nov, 2016 13:31

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Iman.1998 »

Zel skrev:
mån 30 mar, 2020 16:07
Just_permanently skrev:
sön 29 mar, 2020 15:00

Vill sammanfattningsvis skriva 5 positiva egenskaper du besitter som ett fint avslut :wink: :
1. Du är extremt uthållig och tålmodig
2. Du är otroligt produktiv
3. Kunskaps-sugen
4. Trevlig och god
5. jordnära på ett bra sätt
Måste hålla med här!! Har inte skrivit på ett tag men har alltid följt dig sedan jag skaffade HPguiden och slutar aldrig imponeras av dig :)

Fina du!! Detsamma verkligen!

Hur går det med studierna nu i Lund? Vad tycker du om distansundervisningen?
Högskoleprovet ska besegras.

Användarvisningsbild
Just_permanently
VIP-Medlem
VIP-Medlem
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 07 okt, 2019 17:13

Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)

Inlägg av Just_permanently »

Iman.1998 skrev:
lör 28 mar, 2020 0:51
Btw produktiv vet jag inte om jag är längre.. Har blivit the queen of procrastination dessa dagar utan någon struktur. Har också besvär med händerna (varit domnade konstant i en vecka), vilket stör mig i vardagen. Synd att man inte är prioriterad hos sjukvården just nu pga kaoset, så kommer nog få läkartid efter 100 år. Aja, gotta get my shit together hehe.

Kämpa på bästa <3
Hej igen!
Tror att vi alla känner oss ganska oproduktiva just nu, man var ju inställd på att man skulle ha provet i april. Klandra dig inte alltför mycket, känner själv att min planering 80% av tiden faller ihop.

Appropå handen: ring vårdguiden. Tycker verkligen inte du ska gå runt med det. I värsta fall kallas du till en vårdcentral och får lite lokalbedövning ifall nån nerv gått i kläm eller nåt ben trycker. Men snälla ring iallafall!
lite progression är alltid progression

Skriv svar