Fler än 248 000 nöjda studenter
Mer än 19 års erfarenhet
Alla coacher har 2.00
Imans dröm - mot läkarprogrammet (KLAAR)
Grym du är som kämpar med folkis samtidigt!
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Länge sen <3 Det går helt ok! Försöka se om jag kommer ihåg hur man gjorde HP
Haha skämt å sido men vill testa skriva igen under hösten och se vad som händer. Vsg 
Hoppas att du har en bra helg!Natur på gymnasiet -> 6 mån civilingenjörsprogrammet -> Medicinska kurser -> Sjuksköterkseexamen ->
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Haha vad roligt! Nu fick jag mer tagg, ska övertyga folket!
Läkarstudent - f.n T9 på UmU.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Natur på gymnasiet -> 6 mån civilingenjörsprogrammet -> Medicinska kurser -> Sjuksköterkseexamen ->
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Nejmen gud vad snällt av dig att säga så, vad glad jag blir!
Iman, hur går plugget mot HP nu då? Börjat ladda som tusan? Vi på UmU vill ju kunna fira när du kommer in!
Läkarstudent - f.n T9 på UmU.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Jag går också här på programmet (hej thrix!) och vill bara säga att nästan alla ur hp-gänget känner till Iman o hennes historia hahaha. Många som hejar på dig, fortsätt!
hahaha. Många som hejar på dig, fortsätt!Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Thrix90 och Izzyboi, tack så mycket för peppen!!
Jag vet inte hur jag ska känna, är fortfarande i chocktillstånd av gårdagens nyheter om att provet är inställt som om allt vore i en film. Det är mycket som jag inte har kunnat smälta in helt och hållet ännu. Skrattade och grät som någon galning i en restaurang med en vän som fick stå ut med det där..
Jag minns hur tveksam jag var till att börja i folkis, att jag skulle “slösa” ett år av mitt liv om jag inte skulle få en 4a. Nu inser jag vilket grymt beslut det var att faktiskt ta den riskabla vägen eftersom det är mitt enda hopp för att bli antagen hösten 2020. Det känns nästan som om det var menat. Jag minns hur jag kände mig illa till mods av tanken att göra hp denna vår. Kände mig inte redo eftersom jag hade prioriterat skolan före hp och hade inte lagt tillräckligt med tid på det som jag egentligen hade velat. Jag tror faktiskt att mina chanser är rätt så goda att få en 4a. Tror också att det ser ljust ut med en 4a och 1,45 på hp, så har hopp till att bli antagen denna höst. Kommer låta helt sjuk nu men inser när jag skriver detta att jag är lättad över att hp är inställt. Känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar och jag kan fokusera 100% på skolan utan att få skuldkänslor för hp. Samtidigt förstår jag hur frustrerande det är för alla andra som inte hade plan B, lider med er. Men inget går förgäves för nu är ni mer redo inför nästa hp (förhoppningsvis hösten).
Har huvudvärk så ursäkta för språkliga fel, skrev detta snabbt.
Ta hand om er <3
Jag vet inte hur jag ska känna, är fortfarande i chocktillstånd av gårdagens nyheter om att provet är inställt som om allt vore i en film. Det är mycket som jag inte har kunnat smälta in helt och hållet ännu. Skrattade och grät som någon galning i en restaurang med en vän som fick stå ut med det där..
Jag minns hur tveksam jag var till att börja i folkis, att jag skulle “slösa” ett år av mitt liv om jag inte skulle få en 4a. Nu inser jag vilket grymt beslut det var att faktiskt ta den riskabla vägen eftersom det är mitt enda hopp för att bli antagen hösten 2020. Det känns nästan som om det var menat. Jag minns hur jag kände mig illa till mods av tanken att göra hp denna vår. Kände mig inte redo eftersom jag hade prioriterat skolan före hp och hade inte lagt tillräckligt med tid på det som jag egentligen hade velat. Jag tror faktiskt att mina chanser är rätt så goda att få en 4a. Tror också att det ser ljust ut med en 4a och 1,45 på hp, så har hopp till att bli antagen denna höst. Kommer låta helt sjuk nu men inser när jag skriver detta att jag är lättad över att hp är inställt. Känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar och jag kan fokusera 100% på skolan utan att få skuldkänslor för hp. Samtidigt förstår jag hur frustrerande det är för alla andra som inte hade plan B, lider med er. Men inget går förgäves för nu är ni mer redo inför nästa hp (förhoppningsvis hösten).
Har huvudvärk så ursäkta för språkliga fel, skrev detta snabbt.
Ta hand om er <3
-
SonicTheHedgehog
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 75
- Blev medlem: sön 09 feb, 2020 21:14
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Hej Iman! Jag ser att du har tagit dig via den ”hemliga” bf-kvot vägenIman.1998 skrev: ↑lör 14 mar, 2020 15:53 Thrix90 och Izzyboi, tack så mycket för peppen!!
Jag vet inte hur jag ska känna, är fortfarande i chocktillstånd av gårdagens nyheter om att provet är inställt som om allt vore i en film. Det är mycket som jag inte har kunnat smälta in helt och hållet ännu. Skrattade och grät som någon galning i en restaurang med en vän som fick stå ut med det där..
Jag minns hur tveksam jag var till att börja i folkis, att jag skulle “slösa” ett år av mitt liv om jag inte skulle få en 4a. Nu inser jag vilket grymt beslut det var att faktiskt ta den riskabla vägen eftersom det är mitt enda hopp för att bli antagen hösten 2020. Det känns nästan som om det var menat. Jag minns hur jag kände mig illa till mods av tanken att göra hp denna vår. Kände mig inte redo eftersom jag hade prioriterat skolan före hp och hade inte lagt tillräckligt med tid på det som jag egentligen hade velat. Jag tror faktiskt att mina chanser är rätt så goda att få en 4a. Tror också att det ser ljust ut med en 4a och 1,45 på hp, så har hopp till att bli antagen denna höst. Kommer låta helt sjuk nu men inser när jag skriver detta att jag är lättad över att hp är inställt. Känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar och jag kan fokusera 100% på skolan utan att få skuldkänslor för hp. Samtidigt förstår jag hur frustrerande det är för alla andra som inte hade plan B, lider med er. Men inget går förgäves för nu är ni mer redo inför nästa hp (förhoppningsvis hösten).
Har huvudvärk så ursäkta för språkliga fel, skrev detta snabbt.
Ta hand om er <3
, jag funderar faktiskt på att göra samma sak. Jag har anmält mig till ett naturvetenskapligt basår på folkhögskolan i min kommun men jag är verkligen rädd för att slösa ett år och inte få en 4:a. Jag är väl i samma sits som du var för 1 år sedan kan man säga, jag tror verkligen att du kommer in med 1,45 och en 4:a. Får man fråga vilken ” allmän kurs” du pluggar just nu? Tycker du att det kan bli svårare med en 4:a på ett naturvetenskapligt basår? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, kanske plugga upp naturkurserna på komvux och välja någon mer flummig ”allmän kurs” för att ha högre chans för en 4:a?Jag tycker att du kan sitta säker Iman, du har gjort dig välförtjänt av en plats på ett svenskt läkarprogram. Minns när jag skrev mitt första högskoleprov våren 2018, jag googlade ”plugga inför högskoleprovet” och denna hemsida kom upp. Gick in på ”pluggdagbok” och det första jag såg var din nya tråd med några få inlägg, du förtjänar din plats mer än någon annan Iman!
Lycka till nu!
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Hej!SonicTheHedgehog skrev: ↑lör 14 mar, 2020 16:52Hej Iman! Jag ser att du har tagit dig via den ”hemliga” bf-kvot vägenIman.1998 skrev: ↑lör 14 mar, 2020 15:53 Thrix90 och Izzyboi, tack så mycket för peppen!!
Jag vet inte hur jag ska känna, är fortfarande i chocktillstånd av gårdagens nyheter om att provet är inställt som om allt vore i en film. Det är mycket som jag inte har kunnat smälta in helt och hållet ännu. Skrattade och grät som någon galning i en restaurang med en vän som fick stå ut med det där..
Jag minns hur tveksam jag var till att börja i folkis, att jag skulle “slösa” ett år av mitt liv om jag inte skulle få en 4a. Nu inser jag vilket grymt beslut det var att faktiskt ta den riskabla vägen eftersom det är mitt enda hopp för att bli antagen hösten 2020. Det känns nästan som om det var menat. Jag minns hur jag kände mig illa till mods av tanken att göra hp denna vår. Kände mig inte redo eftersom jag hade prioriterat skolan före hp och hade inte lagt tillräckligt med tid på det som jag egentligen hade velat. Jag tror faktiskt att mina chanser är rätt så goda att få en 4a. Tror också att det ser ljust ut med en 4a och 1,45 på hp, så har hopp till att bli antagen denna höst. Kommer låta helt sjuk nu men inser när jag skriver detta att jag är lättad över att hp är inställt. Känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar och jag kan fokusera 100% på skolan utan att få skuldkänslor för hp. Samtidigt förstår jag hur frustrerande det är för alla andra som inte hade plan B, lider med er. Men inget går förgäves för nu är ni mer redo inför nästa hp (förhoppningsvis hösten).
Har huvudvärk så ursäkta för språkliga fel, skrev detta snabbt.
Ta hand om er <3
Jag tycker att du kan sitta säker Iman, du har gjort dig välförtjänt av en plats på ett svenskt läkarprogram. Minns när jag skrev mitt första högskoleprov våren 2018, jag googlade ”plugga inför högskoleprovet” och denna hemsida kom upp. Gick in på ”pluggdagbok” och det första jag såg var din nya tråd med några få inlägg, du förtjänar din plats mer än någon annan Iman!
Lycka till nu!
Förstår din oro, jag har själv funderat ganska länge på detta innan jag tackade ja. Man är egentligen aldrig 100% när det gäller hur man ligger till i folkis för det kan förändras. Det viktigaste är att man håller en hög nivå kontinuerligt genom hela året för att få ett högt omdöme. Som superwoman skrev tidigare så gäller det att visa vilken plugghäst man är egentligen. Visa att du är intresserad av att lära dig nya saker, kom alltid i tid, försök "vibe" med dina lärare och var helt enkelt dig själv. Lärarna märker när man inte är sig själv och försöker fjäska eller vara too much. Så mitt bästa tips är att vara dig själv och vill genuint lära dig nya saker. Det är OKEJ att INTE vara perfekt, om jag ska vara ärlig så är det till och med BÄTTRE att inte vara perfekt. Dom prioriterar personlig utveckling och jämför hur du var med hur du blev på slutet av året. Försök gör saker som är lite utanför din comfortzone så du faktiskt utvecklas som person, dom kommer märka det. Om du är redan duktig på ett ämne är det bra att du försöker vara hjälpsam och blir en resurs i din klass. Var inte den där "perfekta eleven", utan var mer dig själv och att du är villig att utvecklas och lära dig av dina misstag! Det viktigaste som sagt är att du följer instruktioner och har en utmärkt närvaro. Det är också viktigt att du bidrar i samtal och räcker upp handen ofta. Jag hade problem med det från början eftersom jag inte är en helt extrovert person. Det som hindrade mig var även min prestationsångest, ville alltid säga något bra och klokt. Pratade med mina lärare om problemet och dom tyckte att jag bör tänka högt istället, alltså vara mig själv och bara säga det jag tänker rakt ut. Nu har det blivit MYCKET bättre, alltså har jag utvecklats!
Jag går i college-inriktningen där man förbereder sig inför uni, hört att det är den svåraste inriktningen i min skola. Jag vet inte hur naturinriktningen ser ut, men jag hade valt folkis före komvux alla dagar i veckan. Kom ihåg att du inte får betyg på ett enskilt ämne i folkis så det kan vara mycket skönare! Men se till att alltid vara i fas och fråga så fort du inte förstår något. Detta kommer gå bra ska du se!
LYCKA TILL!!!
-
Melissa.Ab
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 305
- Blev medlem: tor 26 okt, 2017 7:09
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Hi girl, hur går livet??? <3
Fan om du inte köttar SÖNDER till HT20 nu när universum gett dig en andra chans!!!
Fan om du inte köttar SÖNDER till HT20 nu när universum gett dig en andra chans!!!
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Heeey! Det går helt okej just nu med allt och känner mig lugnare jämfört med förra veckan. Min skola har stängts ner, det känns lite deppigt att vara hemma 24/7 så relaterar till det du skrev i din pluggdagbok (blir nästan galen snartMelissa.Ab skrev: ↑lör 21 mar, 2020 17:36 Hi girl, hur går livet??? <3
Fan om du inte köttar SÖNDER till HT20 nu när universum gett dig en andra chans!!!
).. Jag älskade verkligen rutinen i skolan, såg varje dag fram emot att få träffa mina vänner och få nya insikter/perspektiv i skolan. Nu känns det som att allt står still och vi har fått ganska många uppgifter eftersom det är distans.. Vi har gjort 10-minuters poddar (intervjuade Aristofanes från hpguiden! ) och vi ska ge varandra feedback tills imorgon. Vi har också bokseminarium online och flera andra inlämningsuppgifter.. Hade kunnat plugga dessa dagar men det enda jag har gjort var att lata mig. Får dygna nu I guess haha. Behövde verkligen andas ut efter veckans "trauma"..Angående hp så vet jag helt ärligt inte om jag ska plugga till höstens prov. Känner att mitt enda hopp för att bli antagen denna höst är en 4a från folkis så måste verkligen ta mig i kragen och göra mitt bästa. Sökte till landets alla läkarprogram igår och ser verkligen fram emot den dagen då det står "ANTAGEN" efter allt slit.. Även om jag nu kommer in med en 4a och 1,45 så har jag fortfarande som mål att få minst 1.8 på hp någon gång i mitt liv. När man har pluggat så mycket till provet så vill man ändå få "det man förtjänar" i slutändan.
Hur går det själv i Kl? Är du nöjd med ditt val? <3
-
aristofanes
- Bronspostare
- Inlägg: 711
- Blev medlem: tor 15 nov, 2018 16:27
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Jag har blivit intervjuad av Iman. En pod.
Hon gjorde underverk, lyckades klippa ihop 30 min pladder till 10 min koncentrerad pod. Sverige kanske vinner en läkare, men i så fall förlorar vi en potentiell programledare!
Hon gjorde underverk, lyckades klippa ihop 30 min pladder till 10 min koncentrerad pod. Sverige kanske vinner en läkare, men i så fall förlorar vi en potentiell programledare!
Undan för undan lägger jag ut några videor på Youtube om mina hp-erfarenheter. Kolla gärna. Sökord Högskoleprovet Aristofanes eller Högskoleprovet Jon
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Tack för dom fina orden!Aristofanes skrev: ↑tis 24 mar, 2020 7:27 Jag har blivit intervjuad av Iman. En pod.
Hon gjorde underverk, lyckades klippa ihop 30 min pladder till 10 min koncentrerad pod. Sverige kanske vinner en läkare, men i så fall förlorar vi en potentiell programledare!
Tror dock inte att programledare är min grej riktigt hehe.Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.
Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.
Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".
Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.
Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.
Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.
Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".
Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.
Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.
Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet (1,45 --> 1,65+)
Finns ingen jag följt så länge som dig här på hpguiden, unnar dig verkligen en plats på läkarprogrammet, tror verkligen du klarar detta denna gång. Går det vägen, har du ju på sätt och vis besegrat högskoleprovet eller?Iman.1998 skrev: ↑lör 28 mar, 2020 0:51 Detta har inte så mycket att göra med hp egentligen, vill bara skriva av mig någonstans.
Känns som att en del av mig längtar efter att glömma bort hp helt och hållet, gå vidare och vända bladet. En del av mig vill aldrig kolla tillbaka till den perioden igen, men samtidigt är det paradoxalt för en annan del av mig vill uppnå mitt mål. Inte för just läkarprogrammet, men tanken av att ha besegrat just det provet är bara ofattbart. Idag insåg jag att det har gått 2,5 år sedan jag började plugga till hp och inser vilken jävla resa det har varit.
Minns hur jag pluggade i mitt gamla hem varje kväll på köksbordet, helt lost men samtidigt bestämd om att få 1.7 på våren, tror det var november 2017 och hade nyligen tagit studenten. Jag var så naiv och trodde att det skulle bli lätt för mig. Jag tänkte att detta skulle ta max 1 år och jag skulle aldrig sätta min fot i folkhögskola, för det där var riskabelt som fan och för misslyckade på hp. Blev en grottmänniska under den tiden, pluggade på fel sätt och hade ingen struktur alls trots att jag la många timmar på plugg. Pratade med bara en person som hade gått igenom samma resa och som jag kände en trygghet hos. Personen gav mig massa tips och trodde på mig, vilket gav mig motivation. Minns en dag hur jag kollade ut från köksfönstret mitt i natten när alla sov och jag hade tagit pluggpaus, hur jag tänkte "när ska detta vara över?".
Nu är jag här, 2,5 år senare och är i annat hem men får flashbacks av den perioden nu när jag ändå är 24/7 hemma. Inte lyckats med målet ännu, som det var tänkt. Jag kanske aldrig kommer få det där toppresultatet på hp heller för har vågat ta en annan väg till målet. Om jag lyckas med skolan har jag chans att komma in på alla landets läkarprogram under våren enligt statistik, inte lika högt nu inför hösten men det finns fortfarande goda möjligheter. Vill inte bli för personlig här men allt handlar inte om just läkarprogrammet för min del. Jag längtar efter att få flytta härifrån, få självständighet och känna mer frihet, se nya perspektiv på saker och ting, lägga allt bakom mig --> växa som person helt enkelt. Men samtidigt känner jag lite nervositet och rädsla för det nya.
Jag känner mig hoppfull för första gången på länge. Det känns verkligt. Min dröm känns inte som en dröm längre, det känns mer som en verklighet som kan faktiskt ske. Jag känner mig nära.
Aja, får nog räcka nu innan jag skriver en hel novell. Denna period är inte så kul, blivit dåsig och helt seg i huvudet. Dags o ta min andra alvedon för dagen nu..
