Fler än 248 000 nöjda studenter
Mer än 19 års erfarenhet
Alla coacher har 2.00
Imans dröm - mot läkarprogrammet (KLAAR)
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Lycka till!! Hoppas det går hela vägen! Nej, 1,3 räcker väl inte för det
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Tack!
Har kanske fel nu men var det inte 1.3 som krävdes denna gången. Kan ha blandat ihop det med något annat men tappa inte hoppet
"Nothing worth having comes easy"
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Hej!
Jag läste att du gick från 0,6-1.3 på 6-7 månader - och jag måste bara säga WOW vad imponerad jag blir! Jag ligger på 0,55 just nu med inga förberedelser alls inför proven, samt att jag är urusel på matte. Mitt mål är att komma in i juristprogrammet, så 1,35-1.4 är det optimala för mig. Har du några tips och pluggtips på hur du kunde höja dig så pass mycket under den tiden?
Du är verkligen en stor inspiration och motivationskälla för mig!
Jag läste att du gick från 0,6-1.3 på 6-7 månader - och jag måste bara säga WOW vad imponerad jag blir! Jag ligger på 0,55 just nu med inga förberedelser alls inför proven, samt att jag är urusel på matte. Mitt mål är att komma in i juristprogrammet, så 1,35-1.4 är det optimala för mig. Har du några tips och pluggtips på hur du kunde höja dig så pass mycket under den tiden?
Du är verkligen en stor inspiration och motivationskälla för mig!
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Tack så mycket för dom fina orden,glad att jag är någons motivationskälla!norwz skrev: ↑fre 11 jan, 2019 15:19 Hej!
Jag läste att du gick från 0,6-1.3 på 6-7 månader - och jag måste bara säga WOW vad imponerad jag blir! Jag ligger på 0,55 just nu med inga förberedelser alls inför proven, samt att jag är urusel på matte. Mitt mål är att komma in i juristprogrammet, så 1,35-1.4 är det optimala för mig. Har du några tips och pluggtips på hur du kunde höja dig så pass mycket under den tiden?
Du är verkligen en stor inspiration och motivationskälla för mig!
Det är absolut möjligt men krävs mycket disciplin, energi, tid samt vilja. Det är inte enkelt heller. Det jag gjorde var att lägga ner mycket tid åt plugget och jobba på mina brister. Jag var helt värdelös på båda delarna men min starka sida av båda var ändå matten. Det var väldigt tufft att komma in i plugget första 2 månaderna minns jag, men sedan började det flyta på och jag blev mer bekväm, förstod mer vad som funkade för mig osv. Köpte hpguiden och började nöta på matteuppgifterna, skrev ut gamla prov från innan 2011, körde memrise samt orden här i hpguiden. Det gick åt helvete från början, fick så många fel men försökte förstå mer av mina misstag osv. Hade även kontakt med en person som kommit in i läkarlinjen via hp och han förklarade en hel del för mig. Hans ord kommer jag aldrig glömma som exempelvis ”håll huvudet kallt och fokusera, hp blir bara svårare om man blandar in för mycket känslor och övertänker situationen”.
Kände mig även motiverad när jag lärde känna nya människor med samma mål som mig för vi stöttade varandra en hel del. Utan allas fina ord och stöd hade jag nog inte orkat lika mycket.
Hur pluggade jag då? Jo, vaknade och det första jag gjorde var vanligtvist artikelläsning eller ord. Sedan blev det utskrivna prov innan 2011 och matten här i hpg. Efter varje utskrivet prov kollar jag upp mina fel med hjälp av uppslagsverket här, skriver upp vad jag gjorde för fel och hur jag ska undvika det inför nästa gång osv. Mitt plugg var dock ostrukturerat och hade inget bestämt schema, så jag gick efter min magkänsla back in the days (har ett schema nu). Hade även ett block med endast matteregler och bra saker att veta.
Nu kör jag ett fast schema där jag satsar på att läsa minst 2 svenska artiklar och 2 engelska, nöta från min egna uppgiftsgrupp i ORD här, huvudräkning,memrise repetition (slarvar med det) och 2 provsdelar (t.ex LÄS och DTK) dagligen. Kör en ledig dag i veckan. Vill gärna läsa klart brott och straff men händer alltid att jag prioriterar artikelläsning
den har ruttnat hemma i 3 månader nu och är bara på sida 50.. Måste skärpa mig. Använder inte denna pluggdagbok längre men ska ha kvar den för att skriva av mig ibland, reflektera eller bara kommunicera med andra fina användare som följt min resa här (blir motiverad av alla peppande ord jag får). Börjat skriva upp vad jag gjort under dagen samt mina fel på ett block istället. Hoppas detta hjälpte eller inspirerade dig!
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Har haft blandade känslor och massa tankar sedan förra högskoleprovet, känner mig helt nedstämd och konfunderad så vill bara skriva av mig. Nu har nästan 2 år gått sedan jag började plugga till högskoleprovet och jag har kommit ganska långt, det erkänner jag. Trots höstens sänkning vet jag att jag har fått mer kunskap igenom alla dessa månader. Medan jag pluggar så har jag baktanken av att allt kommer löna sig i slutändan, att jag aldrig ska ge upp så som flera i min omgivning har gjort på sina drömmar och att allt kommer vara värt. Jag tror på det fortfarande såklart, kommer aldrig ge upp heller. Men jag börjar känna mig trött på detta, något som jag aldrig hade tänkt mig. Nej, vill inte ge upp, men jag känner mig bara så sjukt trött på samma rutin varje dag. Jobbar vid sidan av ibland som vikarie i skolor, träffar vänner ibland och gör annat vid sidan av, men känns alltid som att något fattas där. Dagdrömmer varje dag om hur det skulle vara att äntligen bli en läkarstudent och vara ett steg närmare mitt mål, påbörja karriären som man har längtat till i evigheter nu. Har till och med gått till universitetet och dagdrömt där om att jag äntligen är antagen och går omkring i korridorerna. Jag är trött på att stå i samma ruta och inte kunnat ett steg framåt nu i vad som känns i evighet, är sjukt trött på samma skit varje dag men vet att man måste slita för detta. Allt går ju inte förgäves i slutändan?
Har börjat tänka på andra alternativ ifall detta hp inte skulle leda till ett 1.65 för kommer inte orka köra samma rutin som jag har nu, något som jag aldrig tänkte mig. Trodde att jag orkade med hp-plugget helhjärtat men efter vårens prov får det vara nog. Energin börjar ta slut. Kommer inte ge upp såklart, men med hur jag har det just nu så kommer det inte vara nyttigt längre, för någon dag så kommer jag gå in i väggen rejält. Behöver en backup-plan. Har tankar om att satsa på BF-kvoten om detta hp inte skulle gå hela vägen och ändå plugga till hp vid sidan av under det året men att det blir något nytt i rutinen. Man kommer väl in om man har 1,3 och ett 4? Ska fråga mer om det, men ni får gärna dela med er om hur det fungerar ifall ni vet. Har även börjar få tankar om att plugga i Danmark som plan C eftersom att mina betyg räcker där, men är rädd eftersom att det är ett annat land, annat språk osv, så detta är inget jag egentligen drömmer om men finns ändå som alternativ. Saknar skolan, men vet inte ifall det är någon idé att läsa i annat program samtidigt som man satsar på hp.. Är ju bestämd om vad jag vill bli så vill inte gå i något som jag ändå kommer hoppa av ifrån senare.. Är så förvirrad och känner mig desorienterad just nu. Känns som att alla går vidare i livet, börjar med nya saker osv och så står man själv där i samma ruta.
Vi som pluggar till hp är så starka och jag hoppas verkligen att vi alla som kämpat så hårt lyckas snart.
Har börjat tänka på andra alternativ ifall detta hp inte skulle leda till ett 1.65 för kommer inte orka köra samma rutin som jag har nu, något som jag aldrig tänkte mig. Trodde att jag orkade med hp-plugget helhjärtat men efter vårens prov får det vara nog. Energin börjar ta slut. Kommer inte ge upp såklart, men med hur jag har det just nu så kommer det inte vara nyttigt längre, för någon dag så kommer jag gå in i väggen rejält. Behöver en backup-plan. Har tankar om att satsa på BF-kvoten om detta hp inte skulle gå hela vägen och ändå plugga till hp vid sidan av under det året men att det blir något nytt i rutinen. Man kommer väl in om man har 1,3 och ett 4? Ska fråga mer om det, men ni får gärna dela med er om hur det fungerar ifall ni vet. Har även börjar få tankar om att plugga i Danmark som plan C eftersom att mina betyg räcker där, men är rädd eftersom att det är ett annat land, annat språk osv, så detta är inget jag egentligen drömmer om men finns ändå som alternativ. Saknar skolan, men vet inte ifall det är någon idé att läsa i annat program samtidigt som man satsar på hp.. Är ju bestämd om vad jag vill bli så vill inte gå i något som jag ändå kommer hoppa av ifrån senare.. Är så förvirrad och känner mig desorienterad just nu. Känns som att alla går vidare i livet, börjar med nya saker osv och så står man själv där i samma ruta.
Vi som pluggar till hp är så starka och jag hoppas verkligen att vi alla som kämpat så hårt lyckas snart.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Jag kan verkligen relatera även fast jag fortfarande går i skolan (sista året). Jag gick in i väggen förra året och jag tog mig tillbaka från det nu i januari. Det är jävligt svårt och känna att man är så nära, men ändå så kan allt jobb man lagt ner gå upp i rök.. förstår dig helt.. Hoppas att vi alla når våra drömmar och att vi inte behöver kämpa med HP efter april (iaf de som har kämpat länge med det!)
Orka lite till, vet att det är svårt, men håll ut! Du kanske är mycket närmare målet än du tror! <3
Orka lite till, vet att det är svårt, men håll ut! Du kanske är mycket närmare målet än du tror! <3
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Hej ! en reflektion från en läkarstudent som är inne på andra året: försök att hitta glädjen där du är nu! Jag tänkte precis som du typ ett halvår innan jag kom in och tänkte att allt kommer bli perfekt bara jag kommer in. Men "wherever you go, there you are"... dvs kan du hitta mening och glädje i ditt hp plugg och ditt liv nu, kommer det vara lättare att hantera sega perioder när du väl går på läkarprogrammet för det är inte alltid en dans på rosor, även om det såklart är kul. Sen när du är inne kanske du t.o.m längtar tillbaka till när du hade mer tid för vänner och så, som du kanske har nuIman.1998 skrev: ↑tor 14 feb, 2019 22:42 Har haft blandade känslor och massa tankar sedan förra högskoleprovet, känner mig helt nedstämd och konfunderad så vill bara skriva av mig. Nu har nästan 2 år gått sedan jag började plugga till högskoleprovet och jag har kommit ganska långt, det erkänner jag. Trots höstens sänkning vet jag att jag har fått mer kunskap igenom alla dessa månader. Medan jag pluggar så har jag baktanken av att allt kommer löna sig i slutändan, att jag aldrig ska ge upp så som flera i min omgivning har gjort på sina drömmar och att allt kommer vara värt. Jag tror på det fortfarande såklart, kommer aldrig ge upp heller. Men jag börjar känna mig trött på detta, något som jag aldrig hade tänkt mig. Nej, vill inte ge upp, men jag känner mig bara så sjukt trött på samma rutin varje dag. Jobbar vid sidan av ibland som vikarie i skolor, träffar vänner ibland och gör annat vid sidan av, men känns alltid som att något fattas där. Dagdrömmer varje dag om hur det skulle vara att äntligen bli en läkarstudent och vara ett steg närmare mitt mål, påbörja karriären som man har längtat till i evigheter nu. Har till och med gått till universitetet och dagdrömt där om att jag äntligen är antagen och går omkring i korridorerna. Jag är trött på att stå i samma ruta och inte kunnat ett steg framåt nu i vad som känns i evighet, är sjukt trött på samma skit varje dag men vet att man måste slita för detta. Allt går ju inte förgäves i slutändan?
Har börjat tänka på andra alternativ ifall detta hp inte skulle leda till ett 1.65 för kommer inte orka köra samma rutin som jag har nu, något som jag aldrig tänkte mig. Trodde att jag orkade med hp-plugget helhjärtat men efter vårens prov får det vara nog. Energin börjar ta slut. Kommer inte ge upp såklart, men med hur jag har det just nu så kommer det inte vara nyttigt längre, för någon dag så kommer jag gå in i väggen rejält. Behöver en backup-plan. Har tankar om att satsa på BF-kvoten om detta hp inte skulle gå hela vägen och ändå plugga till hp vid sidan av under det året men att det blir något nytt i rutinen. Man kommer väl in om man har 1,3 och ett 4? Ska fråga mer om det, men ni får gärna dela med er om hur det fungerar ifall ni vet. Har även börjar få tankar om att plugga i Danmark som plan C eftersom att mina betyg räcker där, men är rädd eftersom att det är ett annat land, annat språk osv, så detta är inget jag egentligen drömmer om men finns ändå som alternativ. Saknar skolan, men vet inte ifall det är någon idé att läsa i annat program samtidigt som man satsar på hp.. Är ju bestämd om vad jag vill bli så vill inte gå i något som jag ändå kommer hoppa av ifrån senare.. Är så förvirrad och känner mig desorienterad just nu. Känns som att alla går vidare i livet, börjar med nya saker osv och så står man själv där i samma ruta.
Vi som pluggar till hp är så starka och jag hoppas verkligen att vi alla som kämpat så hårt lyckas snart.
du kommer in tidigare än du tror, heja!-
Automatoaster
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 11
- Blev medlem: mån 04 feb, 2019 13:56
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
När jag känner mig nedstämd eller omotiverad brukar jag ta ett steg tillbaka och påminna mig själv om varför jag vill nå mina mål. Sedan försöker jag hitta sätt som jag kan göra idag för att uppfylla det på och spendera tid på att göra det. Exempelvis är mitt mål just nu att komma in på ett civilingenjörsprogram, men det är inte det som är mitt riktiga mål. Mitt riktiga mål är att bli en bättre problemlösare, och det kan jag ta steg mot idag på andra sätt om jag vill.
En annan grej som motiverar mig väldigt mycket är framtidsvisioner. Jag läser tekniknyheter, sci-fi och skriver ner mina tankar om framtiden jag vill ha, hur jag vill att världen ska se ut och vad jag gör i den världen. Jag brukar också läsa om andra personer som har stött på motgångar i livet, men trots det kämpat vidare mot alla odds. Visste du exempelvis att Thomas Edison misslyckades mer än 10 000 gånger innan han lyckades uppfinna en bättre glödlampa?
Jag ser inte något fel i att "stå i samma ruta" och fortsätta jobba tills du lyckas. Tvärtom, jag beundrar det. Så länge du inte ger upp så har du inte förlorat eller misslyckats i mina ögon.
En annan grej som motiverar mig väldigt mycket är framtidsvisioner. Jag läser tekniknyheter, sci-fi och skriver ner mina tankar om framtiden jag vill ha, hur jag vill att världen ska se ut och vad jag gör i den världen. Jag brukar också läsa om andra personer som har stött på motgångar i livet, men trots det kämpat vidare mot alla odds. Visste du exempelvis att Thomas Edison misslyckades mer än 10 000 gånger innan han lyckades uppfinna en bättre glödlampa?
Jag ser inte något fel i att "stå i samma ruta" och fortsätta jobba tills du lyckas. Tvärtom, jag beundrar det. Så länge du inte ger upp så har du inte förlorat eller misslyckats i mina ögon.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Hej Iman, hoppas allt är bra med dig! Jag känner igen mig så mycket i det du säger att jag behövde dubbelkolla om det var jag som skrev inlägget haha. Jag vet ju att det inte är jag då jag vanligtvis varken skriver eller svarar på inlägg. Men ditt inlägg blev ju ett solklart undantag. Tanken av att det finns folk där ute med samma passion och drömmar som mig gör mig väldigt glad måste jag säga. Hade varit sjukt kul att få prata med någon som faktiskt förstår vad man pratar om. Det driver ju dessutom en framåt. Jag vet att det kommer låta jätte skumt men du får gärna mejla mig ditt telefonnummer så kanske vi kan hjälpa varan och ha en närmre kontakt. Motivation behövs ju verkligen. Ineesromdhani@gmail.com är min mejladress. Jag är också född 1998 (precis som du antar jag) och är halv marockan och halv tunisier. Kan tänka mig att det är roligare när man har en idé om vem man pratar med haha.
Jag önskar dig annars stort lycka till! Du kommer klara dig fint och ge aldrig upp!!
Jag önskar dig annars stort lycka till! Du kommer klara dig fint och ge aldrig upp!!
Iman.1998 skrev: ↑tor 14 feb, 2019 22:42 Har haft blandade känslor och massa tankar sedan förra högskoleprovet, känner mig helt nedstämd och konfunderad så vill bara skriva av mig. Nu har nästan 2 år gått sedan jag började plugga till högskoleprovet och jag har kommit ganska långt, det erkänner jag. Trots höstens sänkning vet jag att jag har fått mer kunskap igenom alla dessa månader. Medan jag pluggar så har jag baktanken av att allt kommer löna sig i slutändan, att jag aldrig ska ge upp så som flera i min omgivning har gjort på sina drömmar och att allt kommer vara värt. Jag tror på det fortfarande såklart, kommer aldrig ge upp heller. Men jag börjar känna mig trött på detta, något som jag aldrig hade tänkt mig. Nej, vill inte ge upp, men jag känner mig bara så sjukt trött på samma rutin varje dag. Jobbar vid sidan av ibland som vikarie i skolor, träffar vänner ibland och gör annat vid sidan av, men känns alltid som att något fattas där. Dagdrömmer varje dag om hur det skulle vara att äntligen bli en läkarstudent och vara ett steg närmare mitt mål, påbörja karriären som man har längtat till i evigheter nu. Har till och med gått till universitetet och dagdrömt där om att jag äntligen är antagen och går omkring i korridorerna. Jag är trött på att stå i samma ruta och inte kunnat ett steg framåt nu i vad som känns i evighet, är sjukt trött på samma skit varje dag men vet att man måste slita för detta. Allt går ju inte förgäves i slutändan?
Har börjat tänka på andra alternativ ifall detta hp inte skulle leda till ett 1.65 för kommer inte orka köra samma rutin som jag har nu, något som jag aldrig tänkte mig. Trodde att jag orkade med hp-plugget helhjärtat men efter vårens prov får det vara nog. Energin börjar ta slut. Kommer inte ge upp såklart, men med hur jag har det just nu så kommer det inte vara nyttigt längre, för någon dag så kommer jag gå in i väggen rejält. Behöver en backup-plan. Har tankar om att satsa på BF-kvoten om detta hp inte skulle gå hela vägen och ändå plugga till hp vid sidan av under det året men att det blir något nytt i rutinen. Man kommer väl in om man har 1,3 och ett 4? Ska fråga mer om det, men ni får gärna dela med er om hur det fungerar ifall ni vet. Har även börjar få tankar om att plugga i Danmark som plan C eftersom att mina betyg räcker där, men är rädd eftersom att det är ett annat land, annat språk osv, så detta är inget jag egentligen drömmer om men finns ändå som alternativ. Saknar skolan, men vet inte ifall det är någon idé att läsa i annat program samtidigt som man satsar på hp.. Är ju bestämd om vad jag vill bli så vill inte gå i något som jag ändå kommer hoppa av ifrån senare.. Är så förvirrad och känner mig desorienterad just nu. Känns som att alla går vidare i livet, börjar med nya saker osv och så står man själv där i samma ruta.
Vi som pluggar till hp är så starka och jag hoppas verkligen att vi alla som kämpat så hårt lyckas snart.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Vet du vad Iman, har känt precis som dig sedan slutet av förra året och har bara nyligen äntligen börja komma ur det tankespåret. Det är verkligen så svårt, för det är ju som du säger man ser människor runt om sig som kommit vidare med livet, vissa har t.om bara ett år kvar på sina utbildningar och har redan fått jobberbjudanden. Man känner sig så efter och otillräcklig, som om man slitit och jobba men det syns inte riktigt. Jag menar att plugga till HP är inte ett program man läser, så det känns alltid lite som att man "slösar sin tid" och inte riktigt "gör saker" som för en vidare i livet. Men det är just då man måste ta ett steg tillbaka och omvärdera.Iman.1998 skrev: ↑tor 14 feb, 2019 22:42 Har haft blandade känslor och massa tankar sedan förra högskoleprovet, känner mig helt nedstämd och konfunderad så vill bara skriva av mig. Nu har nästan 2 år gått sedan jag började plugga till högskoleprovet och jag har kommit ganska långt, det erkänner jag. Trots höstens sänkning vet jag att jag har fått mer kunskap igenom alla dessa månader. Medan jag pluggar så har jag baktanken av att allt kommer löna sig i slutändan, att jag aldrig ska ge upp så som flera i min omgivning har gjort på sina drömmar och att allt kommer vara värt. Jag tror på det fortfarande såklart, kommer aldrig ge upp heller. Men jag börjar känna mig trött på detta, något som jag aldrig hade tänkt mig. Nej, vill inte ge upp, men jag känner mig bara så sjukt trött på samma rutin varje dag. Jobbar vid sidan av ibland som vikarie i skolor, träffar vänner ibland och gör annat vid sidan av, men känns alltid som att något fattas där. Dagdrömmer varje dag om hur det skulle vara att äntligen bli en läkarstudent och vara ett steg närmare mitt mål, påbörja karriären som man har längtat till i evigheter nu. Har till och med gått till universitetet och dagdrömt där om att jag äntligen är antagen och går omkring i korridorerna. Jag är trött på att stå i samma ruta och inte kunnat ett steg framåt nu i vad som känns i evighet, är sjukt trött på samma skit varje dag men vet att man måste slita för detta. Allt går ju inte förgäves i slutändan?
Har börjat tänka på andra alternativ ifall detta hp inte skulle leda till ett 1.65 för kommer inte orka köra samma rutin som jag har nu, något som jag aldrig tänkte mig. Trodde att jag orkade med hp-plugget helhjärtat men efter vårens prov får det vara nog. Energin börjar ta slut. Kommer inte ge upp såklart, men med hur jag har det just nu så kommer det inte vara nyttigt längre, för någon dag så kommer jag gå in i väggen rejält. Behöver en backup-plan. Har tankar om att satsa på BF-kvoten om detta hp inte skulle gå hela vägen och ändå plugga till hp vid sidan av under det året men att det blir något nytt i rutinen. Man kommer väl in om man har 1,3 och ett 4? Ska fråga mer om det, men ni får gärna dela med er om hur det fungerar ifall ni vet. Har även börjar få tankar om att plugga i Danmark som plan C eftersom att mina betyg räcker där, men är rädd eftersom att det är ett annat land, annat språk osv, så detta är inget jag egentligen drömmer om men finns ändå som alternativ. Saknar skolan, men vet inte ifall det är någon idé att läsa i annat program samtidigt som man satsar på hp.. Är ju bestämd om vad jag vill bli så vill inte gå i något som jag ändå kommer hoppa av ifrån senare.. Är så förvirrad och känner mig desorienterad just nu. Känns som att alla går vidare i livet, börjar med nya saker osv och så står man själv där i samma ruta.
Vi som pluggar till hp är så starka och jag hoppas verkligen att vi alla som kämpat så hårt lyckas snart.
Själv tappade jag min motivation något grovt, kunde plugga bra i enstaka dagar för att sedan fastna i mina tankar och bli nedstämd och inte vara produktiv på ett par dagar därefter. Det var inte förrän nyligen som jag tog tag i mig själv och jobbade på mitt synsätt på allt detta, och påminde mig själv om mitt mål. För vi vill ju en sak, läkarlinjen (!), och jag lovar dig har hört om så många som kämpat och kämpat, genom upp- och nedförsbackar, och i slutändan lyckades dem! Varför kan man undra, jo, för att detta var vad de innerligt ville göra. De gav aldrig upp och de vågade kämpa in i det sista. Det är just det som är läskigt, att ta sig an saker som man ej är säker på att man klarar av, men har man driv och motivation och vet man att "detta är vad jag vill!", ja då är chansen stor att man klarar det!
Allt jag kan säga dig är att dina resultat är grymma, du verkar ha kämpat så hårt och jag har en stark känsla av att du kommer att klara det. Verkligen! Säger inte det bara för att säga det. Känner du att du kommer gå in i väggen, börja ta det lite lugnare innan du gör det. Minimera pluggandet, gå ut och ta en promenad, eller kolla på din favvo serie på Netflix (eller dylikt). Försök att få bort känslan av att pluggandet blir ett stressmoment, för det kan förstöra för en riktigt rejält. Talar då från egen erfarenhet. Jag gick in i väggen, dels p.g.a studerandet och dels p.g.a alla tankar och känslan av att man halkar efter och "slösar sitt liv".
Hejjar och tror på dig! Samt på alla oss andra som också kämpar och andra som kanske läser denna tråd och är i samma tankar, VI SKA KLARA DET!!!!!!
Tänkte att jag också skulle kunna ge min e-mejl ifall du Iman eller någon annan vill prata ut om HP eller allt kringliggande, vad som, vi kanske kan hjälpa varandra att komma på bättre tankar och KLÅ DETTA PROV!
e-mejl: Inessab1@hotmail.com
ps. Ineess, vi har samma namn (Iness*) och jag är helmarockan så vi delar mycket haha. också 98a btw.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Lycka till Iman! Imorgon är det din tur att slaya HP 
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Hur gick det? 
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Det var längesen sedan jag uppdaterade pluggdagboken, så tänkte att det var dags nu en dag efter hp. Ni anar inte hur mycket jag uppskattar alla fina ord, pepp och inspiration från er, blir så berörd verkligen. Åhh blev helt tårögd när jag läste era inlägg här och mer motiverad av att det finns folk därute som tror på mig trots att jag har börjat tvivla på mina förmågor. Hade känslor av att jag ville ge upp igår efter att ha rättat enligt hpakademin. Innan provet så pluggade jag järnet av mig fram tills 2 sista veckorna innan provet, för då började jag sakta på tempot. Fokuserade på att ha en positiv inställning och "accepterar vad som än händer". Hade bra känsla under hela provet och tänkte att jag säkert skulle bli positivt överraskad när jag rättar hemma, menmen. Såhär såg det ut enligt facit:
Matte (det inom parantes var 2018 HT) :
XYZ- 23/24 (23/24)
KVA- 18/20 (17/20)
NOG-10/12 (12/12)
DTK -18/24 (14/24, fick dock 18/24 2018 VT. skrattretande)
tot: 69/80 (66/80) 1,7-1,8?
Verbala:
ORD: 15/20 (17/20)
LÄS: 16/20 (12/20)
MEK: 14/20 (9/20)
ELF: 14/20 (15/20)
tot: 59/80 (53/80) 1,3-1,4?
Aja, det som har hänt har hänt. Kommer få någonstans kring 1,5-1,6. Tror inte att jag kommer hamna runt 1,6 men får jag 1,4 på verbala och 1,8 kva är det möjligt. Ska inte spekulera för mycket, tappat hoppet om att komma in i höst. Hade kunnat fixa det om matten inte gick så dåligt..
Såhär ser alltså min resa ut än sålänge:
0,45 --> 0,6 --> 1,3 --> 1,25 --> 1,55 (?)
Pluggat endast till dom 3 senaste och det var otroligt krävande, men hade alltid i tankarna om att det är värt. Nu har jag börjat tvivla på mina egna förmågor. HT 2019 kommer bli mitt sista hp som jag pluggar till, sedan orkar jag inte mer för är less på hp. Även om jag gör hp efter hösten så blir det utan mycket plugg. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv förutom att bli läkare helt ärligt. Tänkt på andra linjer men kommer bara känna mig som en failure om jag ger upp allt och jag vill detta sooo badly. Ert stöd, all pepp från nära och kära samt motivernade historier om folk som lyckats ger mig det lilla hoppet. Ska nog söka till folkhögskola så jag kan köra det parallellt med hp. Får se hur det blir. Detta inlägg blev rörigt men kände för att skriva av mig.
Matte (det inom parantes var 2018 HT) :
XYZ- 23/24 (23/24)
KVA- 18/20 (17/20)
NOG-10/12 (12/12)
DTK -18/24 (14/24, fick dock 18/24 2018 VT. skrattretande)
tot: 69/80 (66/80) 1,7-1,8?
Verbala:
ORD: 15/20 (17/20)
LÄS: 16/20 (12/20)
MEK: 14/20 (9/20)
ELF: 14/20 (15/20)
tot: 59/80 (53/80) 1,3-1,4?
Aja, det som har hänt har hänt. Kommer få någonstans kring 1,5-1,6. Tror inte att jag kommer hamna runt 1,6 men får jag 1,4 på verbala och 1,8 kva är det möjligt. Ska inte spekulera för mycket, tappat hoppet om att komma in i höst. Hade kunnat fixa det om matten inte gick så dåligt..
Såhär ser alltså min resa ut än sålänge:
0,45 --> 0,6 --> 1,3 --> 1,25 --> 1,55 (?)
Pluggat endast till dom 3 senaste och det var otroligt krävande, men hade alltid i tankarna om att det är värt. Nu har jag börjat tvivla på mina egna förmågor. HT 2019 kommer bli mitt sista hp som jag pluggar till, sedan orkar jag inte mer för är less på hp. Även om jag gör hp efter hösten så blir det utan mycket plugg. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv förutom att bli läkare helt ärligt. Tänkt på andra linjer men kommer bara känna mig som en failure om jag ger upp allt och jag vill detta sooo badly. Ert stöd, all pepp från nära och kära samt motivernade historier om folk som lyckats ger mig det lilla hoppet. Ska nog söka till folkhögskola så jag kan köra det parallellt med hp. Får se hur det blir. Detta inlägg blev rörigt men kände för att skriva av mig.
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Jag tror på dig så hårt Iman, och om du inte kommer in med ditt VT19 eller HT19 resultat så VET du att det är ett tecken från universum <3
Re: Imans dröm - mot läkarprogrammet
Min vän vi jagar samma mål!
Känner igen mig i det du beskriver, din kamp, jag känner den allt för väl.
Jag själv började plugga på hp för 2 år sedan, har inte gått in lika helhjärtat som du beskriver men ändå tillräckligt för att kunna hoppas på en höjning till läkarnivå. Jag gick från 1,4 till 1,55, sen till 1,6 och i höstas ner till 1,55 igen...nu hoppas jag på en höjning (enligt preliminärt facit 67/70 verbal/kvantitativ). Vi får hålla tummarna för normeringen!
Jag hoppas att du fortsätter kämpa, en dag så händer det min vän, din kamp är aldrig förgäves, du utvecklas ständigt även om det inte känns så alltid!
Jag ska skriva intagningsprovet för PIL nu på lördag på Karolinska, första gången, blir spännande att se hur det skiljer sig från hp. Tidspressen lär vara minst lika enorm!
Har du sökt via PIL? Har för mig att 1,35 på hp var det som krävdes för att vara med i PIL nu VT19.
Om du landar på 1,35 eller mer så satsa på PIL också i höst!
Förstår att det känns tungt, jag har gjort hp nu 7 gånger och det är lika jobbigt varenda gång att behöva vänta 6 månader till nästa försök. Men vi kämpar på!
Fortsätt kämpa.
Med vänlig hälsning Robin
Känner igen mig i det du beskriver, din kamp, jag känner den allt för väl.
Jag själv började plugga på hp för 2 år sedan, har inte gått in lika helhjärtat som du beskriver men ändå tillräckligt för att kunna hoppas på en höjning till läkarnivå. Jag gick från 1,4 till 1,55, sen till 1,6 och i höstas ner till 1,55 igen...nu hoppas jag på en höjning (enligt preliminärt facit 67/70 verbal/kvantitativ). Vi får hålla tummarna för normeringen!
Jag hoppas att du fortsätter kämpa, en dag så händer det min vän, din kamp är aldrig förgäves, du utvecklas ständigt även om det inte känns så alltid!
Jag ska skriva intagningsprovet för PIL nu på lördag på Karolinska, första gången, blir spännande att se hur det skiljer sig från hp. Tidspressen lär vara minst lika enorm!
Har du sökt via PIL? Har för mig att 1,35 på hp var det som krävdes för att vara med i PIL nu VT19.
Om du landar på 1,35 eller mer så satsa på PIL också i höst!
Förstår att det känns tungt, jag har gjort hp nu 7 gånger och det är lika jobbigt varenda gång att behöva vänta 6 månader till nästa försök. Men vi kämpar på!
Fortsätt kämpa.
Med vänlig hälsning Robin
