Rainbowgirl skrev: ↑lör 28 nov, 2020 12:40 Norwz, du får inte ge upp!
Och att plugga något betyder inte att man har lyckats. Finns folk som aldrig gått på universitetet som lyckas bra i livet och många som gått på universitet som det inte går så bra för sen. Att lyckas och misslyckas har så olika innebörd från person till person, men du är aldrig misslyckad för att du inte börjat plugga än. Det finns så mycket mer i livet än att plugga, tänk på allt annat du vill göra? Inte hänger allt på juristprogrammet, som du för övrigt kommer att komma in på!
Skit i vad andra tycker att du ska göra, det är ditt liv och inte deras. Du får göra vad du vill, och du ska absolut inte nöja dig med något andrahandsval bara för att andra inte tror att du kan uppnå ditt förstahandsval. Använd de människorna som drivkraft och motivation, du kan mer än vad de tror.
För nästan ett år sen idag var jag på botten. Jag kände mig som den mest misslyckade personen i världen för att jag inte klarade PIL (alternativt urval för läkarprogrammet). Jag grät varje dag i min säng och tänkte att jag aldrig skulle fixa HP för att jag var för dålig i matte och svenska ord och inte skulle klara av tidspressen. I flera veckor höll jag på så där, men en dag tänkte jag ”Om alla de på forumet kan, varför kan inte jag också?”. Och så började min resa. Många har gjort precis samma resa. Du måste tro på att du kan, för du kan! Det är lite svårare i början men det kommer bli bättre och bättre hela tiden.
Du får aldrig tro att du inte kommer lyckas, ibland handlar det bara om att plugga på ett annat sätt. Det som hjälpte mig allra mest var att felanalysera de misstagen jag gjorde väldigt noggrant men också gå igenom allting jag fick rätt på. Tänkte jag på bästa sätt här? Hur borde jag gjort för att det skulle ha gått bättre?
Det börjar med dig. Du måste tro att du kan, för att lyckas. Det känns långt borta men det är inte det.
Jag vet för jag har också varit där. För elva månader sen var jag på precis samma ställe där du är nu.
HP är bara ett prov. Och alla prov kan bemästras.
Jag tror på dig!

norwz skrev: ↑tis 08 dec, 2020 12:26

Rainbowgirl skrev: ↑lör 28 nov, 2020 12:40 Norwz, du får inte ge upp!
Och att plugga något betyder inte att man har lyckats. Finns folk som aldrig gått på universitetet som lyckas bra i livet och många som gått på universitet som det inte går så bra för sen. Att lyckas och misslyckas har så olika innebörd från person till person, men du är aldrig misslyckad för att du inte börjat plugga än. Det finns så mycket mer i livet än att plugga, tänk på allt annat du vill göra? Inte hänger allt på juristprogrammet, som du för övrigt kommer att komma in på!
Skit i vad andra tycker att du ska göra, det är ditt liv och inte deras. Du får göra vad du vill, och du ska absolut inte nöja dig med något andrahandsval bara för att andra inte tror att du kan uppnå ditt förstahandsval. Använd de människorna som drivkraft och motivation, du kan mer än vad de tror.
För nästan ett år sen idag var jag på botten. Jag kände mig som den mest misslyckade personen i världen för att jag inte klarade PIL (alternativt urval för läkarprogrammet). Jag grät varje dag i min säng och tänkte att jag aldrig skulle fixa HP för att jag var för dålig i matte och svenska ord och inte skulle klara av tidspressen. I flera veckor höll jag på så där, men en dag tänkte jag ”Om alla de på forumet kan, varför kan inte jag också?”. Och så började min resa. Många har gjort precis samma resa. Du måste tro på att du kan, för du kan! Det är lite svårare i början men det kommer bli bättre och bättre hela tiden.
Du får aldrig tro att du inte kommer lyckas, ibland handlar det bara om att plugga på ett annat sätt. Det som hjälpte mig allra mest var att felanalysera de misstagen jag gjorde väldigt noggrant men också gå igenom allting jag fick rätt på. Tänkte jag på bästa sätt här? Hur borde jag gjort för att det skulle ha gått bättre?
Det börjar med dig. Du måste tro att du kan, för att lyckas. Det känns långt borta men det är inte det.
Jag vet för jag har också varit där. För elva månader sen var jag på precis samma ställe där du är nu.
HP är bara ett prov. Och alla prov kan bemästras.
Jag tror på dig!

Först vill jag be om ursäkt för det otroligt sena svaret, inte alls okej!! Sedan vill jag tacka dig för ditt fina stöd och dina peppande ord, jag blir genuint glad av det du skriver. Jag försöker tänka i de banorna som du uppmuntrar en till att göra, den drömmen känns bara så otroligt avlägsen och jag vågar inte riktigt tro på den.. Jag försöker och tänka så som du gjorde, att om alla kan så kan väl jag också? Jag hoppas genuint att det löser sig för mig (och dig med herregud!!) för jag har verkligen börjat tröttna på den här HP fasen i mitt liv. Det känns som om alla runtomkring rör sig framåt i livet och att jag har fastnat i den här bubblan olyckligtvis nog.

Jag tror du, och många andra för den delen, även känner samma. Snart är vi förhoppningsvis ute ur den här bubblan

Rainbowgirl skrev: ↑tis 08 dec, 2020 22:05

norwz skrev: ↑tis 08 dec, 2020 12:26

Rainbowgirl skrev: ↑lör 28 nov, 2020 12:40 Norwz, du får inte ge upp!
Och att plugga något betyder inte att man har lyckats. Finns folk som aldrig gått på universitetet som lyckas bra i livet och många som gått på universitet som det inte går så bra för sen. Att lyckas och misslyckas har så olika innebörd från person till person, men du är aldrig misslyckad för att du inte börjat plugga än. Det finns så mycket mer i livet än att plugga, tänk på allt annat du vill göra? Inte hänger allt på juristprogrammet, som du för övrigt kommer att komma in på!
Skit i vad andra tycker att du ska göra, det är ditt liv och inte deras. Du får göra vad du vill, och du ska absolut inte nöja dig med något andrahandsval bara för att andra inte tror att du kan uppnå ditt förstahandsval. Använd de människorna som drivkraft och motivation, du kan mer än vad de tror.
För nästan ett år sen idag var jag på botten. Jag kände mig som den mest misslyckade personen i världen för att jag inte klarade PIL (alternativt urval för läkarprogrammet). Jag grät varje dag i min säng och tänkte att jag aldrig skulle fixa HP för att jag var för dålig i matte och svenska ord och inte skulle klara av tidspressen. I flera veckor höll jag på så där, men en dag tänkte jag ”Om alla de på forumet kan, varför kan inte jag också?”. Och så började min resa. Många har gjort precis samma resa. Du måste tro på att du kan, för du kan! Det är lite svårare i början men det kommer bli bättre och bättre hela tiden.
Du får aldrig tro att du inte kommer lyckas, ibland handlar det bara om att plugga på ett annat sätt. Det som hjälpte mig allra mest var att felanalysera de misstagen jag gjorde väldigt noggrant men också gå igenom allting jag fick rätt på. Tänkte jag på bästa sätt här? Hur borde jag gjort för att det skulle ha gått bättre?
Det börjar med dig. Du måste tro att du kan, för att lyckas. Det känns långt borta men det är inte det.
Jag vet för jag har också varit där. För elva månader sen var jag på precis samma ställe där du är nu.
HP är bara ett prov. Och alla prov kan bemästras.
Jag tror på dig!

Först vill jag be om ursäkt för det otroligt sena svaret, inte alls okej!! Sedan vill jag tacka dig för ditt fina stöd och dina peppande ord, jag blir genuint glad av det du skriver. Jag försöker tänka i de banorna som du uppmuntrar en till att göra, den drömmen känns bara så otroligt avlägsen och jag vågar inte riktigt tro på den.. Jag försöker och tänka så som du gjorde, att om alla kan så kan väl jag också? Jag hoppas genuint att det löser sig för mig (och dig med herregud!!) för jag har verkligen börjat tröttna på den här HP fasen i mitt liv. Det känns som om alla runtomkring rör sig framåt i livet och att jag har fastnat i den här bubblan olyckligtvis nog.

Jag tror du, och många andra för den delen, även känner samma. Snart är vi förhoppningsvis ute ur den här bubblan

Du måste tro på den för att den ska förverkligas. Varje dag när du borstar tänderna så tittar du i spegeln och säger "jag ska få 1,45 för att jag kan". Det låter töntigt men det funkar faktiskt.
Jag förstår vad du menar med att alla rör sig framåt, jag känner exakt samma sak men faktum är att vi alla går olika vägar som leder oss till olika platser vid olika tidpunkter i våra liv. Du kanske tror att du står helt still fastän du egentligen inte gör det. Och du kommer definitivt att fixa 1,45 även om det inte känns som det nu. Jag önskar att jag hade trott mer på mig själv när jag väl började plugga, man lär sig så mycket mer när man är öppen för det än när man envisas med att man är för dålig eller inte kapabel att ta till sig det man ska lära sig etc. Då blockerar man sig själv istället.
Kämpa på nu och du kommer se att det blir bättre och bättre för varje vecka
Vi kommer komma ur bubblan, det är jag säker på.

norwz skrev: ↑fre 27 nov, 2020 21:24 Tänkte bara flinka in här igen för andra gången idag och både peppa mig själv lite och reflektera lite kring allt det här.

Jag har märkt att jag är ganska självkritisk och inte tillåter mig själv fira bra resultat och bli stolt över mina framsteg. Tittar jag tillbaka till vart jag befann mig förut så har jag kommit en lång väg, inte bara i mitt resultat utan även i hur jag pluggar och min struktur i helhet. Jag har äntligen börjat begripa mig på matten lite bättre efter över ett år med lite sega matematik repetitioner, vilket i sig är skönt för jag har alltid haft svårt för matten. Jag måste även sluta vara så hård mot mig själv, om jag verkligen är för trött en dag så får jag ta den dagen till att varva ner och samla mina tankar. Jag behöver inte vara på topp varje dag, dock får jag inte bli alltför lat heller. Allt handlar om att hitta en balans tror jag.

Jag tycker även jag har ett redigt schema där jag får in lite av varje, dock är jag lite orolig över att jag kanske inte har det mest uppstyrda KVANT plugget. Alla säger att det alltid är mycket svårare i början, speciellt DTK, och det kan jag hålla med om. Dock vet jag inte riktigt när och hur jag ska komma dit många av er är i idag, med fina KVANT resultat Utan att låta att jag dränker mig själv i massa självömkan så ser genuint min antagning som en avlägsen dröm, nästan enbart utspelandes i en utopi. Jag ser mig själv fast i den här HP bubblan (som många säkert känner igen sig i) och dagen där det står ANTAGEN för mig känns bara icke-existerande. Hur kan jag genuint börja tro på mig och sluta vara så självkritisk, speciellt i tider som dessa? Det är det jag försöker reda ut. Jag känner mig redan som otroligt misslyckad som människa, jag kopplar direkt mitt värde i att jag inte ens har börjat studera det jag verkligen vill än. Hela det här mellantinget mellan gymnasiet och universitetsstudier har tagit hårt på mig och min självkänsla, jag vill bara börja plugga så att jag kan se en mening med mitt liv igen. Jag är rädd att göra folk besvikna, att folk som bett mig ta ett andrahandsval för att "sluta drömma" ska få ha rätt. Jag är rädd att göra mig själv besviken framför allt, att jag inte ens kunde greja att komma in i juristprogrammet liksom. Jag vet inte, det är så mycket och så stort och läskigt alltihop. Jag försöker finna mig i positiva tankebanor och tänka "Men om andra kan, kan väl du?", dock är det så otroligt lätt för mig att falla tillbaka i mina rädslor och oron. Jag är så rädd för att misslyckas bara..

Kände för att skriva av mig lite nu i kvällskvisten, förlåt för ett ganska så dystert inlägg. Behövde bara skriva av mig lite, någon kanske relaterar till mig där ute och kan känna igen det jag gör nu :/

orienteraren skrev: ↑fre 18 dec, 2020 16:57

norwz skrev: ↑fre 27 nov, 2020 21:24 Tänkte bara flinka in här igen för andra gången idag och både peppa mig själv lite och reflektera lite kring allt det här.

Jag har märkt att jag är ganska självkritisk och inte tillåter mig själv fira bra resultat och bli stolt över mina framsteg. Tittar jag tillbaka till vart jag befann mig förut så har jag kommit en lång väg, inte bara i mitt resultat utan även i hur jag pluggar och min struktur i helhet. Jag har äntligen börjat begripa mig på matten lite bättre efter över ett år med lite sega matematik repetitioner, vilket i sig är skönt för jag har alltid haft svårt för matten. Jag måste även sluta vara så hård mot mig själv, om jag verkligen är för trött en dag så får jag ta den dagen till att varva ner och samla mina tankar. Jag behöver inte vara på topp varje dag, dock får jag inte bli alltför lat heller. Allt handlar om att hitta en balans tror jag.

Jag tycker även jag har ett redigt schema där jag får in lite av varje, dock är jag lite orolig över att jag kanske inte har det mest uppstyrda KVANT plugget. Alla säger att det alltid är mycket svårare i början, speciellt DTK, och det kan jag hålla med om. Dock vet jag inte riktigt när och hur jag ska komma dit många av er är i idag, med fina KVANT resultat Utan att låta att jag dränker mig själv i massa självömkan så ser genuint min antagning som en avlägsen dröm, nästan enbart utspelandes i en utopi. Jag ser mig själv fast i den här HP bubblan (som många säkert känner igen sig i) och dagen där det står ANTAGEN för mig känns bara icke-existerande. Hur kan jag genuint börja tro på mig och sluta vara så självkritisk, speciellt i tider som dessa? Det är det jag försöker reda ut. Jag känner mig redan som otroligt misslyckad som människa, jag kopplar direkt mitt värde i att jag inte ens har börjat studera det jag verkligen vill än. Hela det här mellantinget mellan gymnasiet och universitetsstudier har tagit hårt på mig och min självkänsla, jag vill bara börja plugga så att jag kan se en mening med mitt liv igen. Jag är rädd att göra folk besvikna, att folk som bett mig ta ett andrahandsval för att "sluta drömma" ska få ha rätt. Jag är rädd att göra mig själv besviken framför allt, att jag inte ens kunde greja att komma in i juristprogrammet liksom. Jag vet inte, det är så mycket och så stort och läskigt alltihop. Jag försöker finna mig i positiva tankebanor och tänka "Men om andra kan, kan väl du?", dock är det så otroligt lätt för mig att falla tillbaka i mina rädslor och oron. Jag är så rädd för att misslyckas bara..

Kände för att skriva av mig lite nu i kvällskvisten, förlåt för ett ganska så dystert inlägg. Behövde bara skriva av mig lite, någon kanske relaterar till mig där ute och kan känna igen det jag gör nu :/

Jag tror verkligen att det är många som känner igen sig i det du skriver, inklusive jag! Yrkesdrömmar är starkt förknippat med ens självbild, därför blir även framgångar och motgångar i HP-plugget i förlängningen starkt förknippat med självförtroende och självkänsla. Därför är det lätt att hamna i negativa tankebanor kring HP, men det är viktigt att försöka separera VEM DU ÄR med VAD DU GÖR. Det du åstadkommer (eller inte lyckas åstadkomma) med en eftermiddags HP-plugg säger ingenting om vem du, norwz, är. Man är den man är och det man gör det får bli som det blir. Så försöker jag att tänka i alla fall.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur grym du är som kämpar mot ditt mål och att du skall tänka positiva tankar om dig själv och tro på dig själv, men allt det där är du redan medveten om. Allt jag vill säga är bara att du är grym helt enkelt! Vi alla sitter i samma sits och detta kommer vi klara galant! Det får ta den tid det tar, huvudsaken är att vi mår bra och har kul längs vägen

orienteraren skrev: ↑mån 21 dec, 2020 10:04 Kul att se att det går bra för dig! Själv har det gått ganska bra den här veckan! Jag har mest repeterat mattegrunder och läst strategier för ORD, ELF och LÄS. Gjorde även ett verb prov och kvant prov igår för att se hur jag ligger till. Det kändes bra!