hej.
vet inte om folk inspireras av min resa, eller någon annan som är i liknande sits som mig (det vill säga pluggat en del av läkarprogrammet utomlands o vill komma in i Sverige) som läser min dagbok.
men ville bara ge en quick update. Jag har under senaste tiden kört en del ord på memrise och snart klar med all matterepetition på hpguiden.
igår körde jag att kvantitativt provpass från HT17 (provpass 3) och fick totalt 1,3 normerad poäng.
resultatet på de olika delarna blev:
XYZ: 9/12
KVA: 7/10
NOG: 2/6
DTK: 10/12

så som ni ser har jag svårast med NOG delen.
hursomhelst, jag ska köra några mer ord på memrise idag, köra ett verbalt provpass för att se hur jag ligger till och gå igenom mina fel från gårdagens provpass.
det var allt för nu.

hej ville skriva av mig lite här.
vet ej om någon bryr sig men jag skriver ändå.
jag har idag kört en pomodoro memrise. och gått igenom delar av LÄS delen på hpguiden.
för några dagar sedan löste jag några uppgifter från ett gammalt provpass och fick följande resultat:
ORD: 7/10
LÄS: 5/10
MEK: 10/10
så en klar höjning, speciellt på MEK.

i övrigt försöker jag undvika "tänk om" tankar om beslutet att ta en paus från min utbildning och blicka framåt mot hp, resten får jag ta sen. men det är lättare sagt än gjort.
Men en sak är säker: jag ska bli läkare på ett eller annat sätt.
jag har lovat mig själv det, samt ska motbevisa alla mina hatare som vill se mig misslyckas.
det var allt för nu.

Lycka till!
Jag tror att du kommer komma in i Sverige B)

jag gjorde tidigare ett verbalt provpass som gick riktigt dåligt, jag var dock väldigt trött och utsliten när jag gjorde provet men det är ingen ursäkt. tänkte att det är till o med lite bra att jag inte är på topp då resultatet skulle vara mer realistiskt då man kommer vara nervös under provdagen osv.
hursomhelst senaste tiden har jag blivit mer och mer nedstämd då jag är rädd för att misslyckas och redan sen innan visste jag att jag ej kan förvänta mig att ta mig in i sverige på bara ett prov. utan det kommer med stor sannolikhet krävas mer tid av mig som jag bör lägga ner på HP. kanske 1 eller 2 högskoleprov till som jag måste göra tills jag når mitt mål.
men jag tänker nu ofta på hur dumt det var att pausa min utbildning i Polen och förlita mig på HP. jag tappar bara tid nu och har kastat bort 1 år i onödan. jag tänker konstant på detta. och när jag ska plugga inför HP får jag ibland mindre motivation och fokus då jag tänker "vad är poängen, du kommer ändå inte lyckas få så bra resultat på ett prov ändå"

jag är medveten om att jag borde skita i alla "tänk om tankar" och just nu fokusera inför provet, och göra upp en ny plan väl efter provet är gjort.
men det är så mycket annat i mitt liv, speciellt gällande att bo hemma hos föräldrarna, som gör att jag ångrar mitt beslut och ser de andra i min skola gå vidare.

jag är medveten om att jag tog paus för jag hade mina anledningar, men samtidigt har jag lagt ner 2 år på läkarprogrammet i Polen och vill ej kasta bort det. jag har slitat sönder och det har varit mycket blod svett och tårar dessa 2 år. även om man kommer in i Sverige finns ingen garanti till att man kan tillgodoräkna kurser.

som ni förstår är det många olika tankar som snurrar runt och påverkar min fokus. jag försöker påminna mig själv om att förhoppningsvis om några månader/något år kommer jag vara i en annan situation.

medstudentmd skrev: ↑lör 17 apr, 2021 1:16 jag gjorde tidigare ett verbalt provpass som gick riktigt dåligt, jag var dock väldigt trött och utsliten när jag gjorde provet men det är ingen ursäkt. tänkte att det är till o med lite bra att jag inte är på topp då resultatet skulle vara mer realistiskt då man kommer vara nervös under provdagen osv.
hursomhelst senaste tiden har jag blivit mer och mer nedstämd då jag är rädd för att misslyckas och redan sen innan visste jag att jag ej kan förvänta mig att ta mig in i sverige på bara ett prov. utan det kommer med stor sannolikhet krävas mer tid av mig som jag bör lägga ner på HP. kanske 1 eller 2 högskoleprov till som jag måste göra tills jag når mitt mål.
men jag tänker nu ofta på hur dumt det var att pausa min utbildning i Polen och förlita mig på HP. jag tappar bara tid nu och har kastat bort 1 år i onödan. jag tänker konstant på detta. och när jag ska plugga inför HP får jag ibland mindre motivation och fokus då jag tänker "vad är poängen, du kommer ändå inte lyckas få så bra resultat på ett prov ändå"

jag är medveten om att jag borde skita i alla "tänk om tankar" och just nu fokusera inför provet, och göra upp en ny plan väl efter provet är gjort.
men det är så mycket annat i mitt liv, speciellt gällande att bo hemma hos föräldrarna, som gör att jag ångrar mitt beslut och ser de andra i min skola gå vidare.

jag är medveten om att jag tog paus för jag hade mina anledningar, men samtidigt har jag lagt ner 2 år på läkarprogrammet i Polen och vill ej kasta bort det. jag har slitat sönder och det har varit mycket blod svett och tårar dessa 2 år. även om man kommer in i Sverige finns ingen garanti till att man kan tillgodoräkna kurser.

som ni förstår är det många olika tankar som snurrar runt och påverkar min fokus. jag försöker påminna mig själv om att förhoppningsvis om några månader/något år kommer jag vara i en annan situation.

Förstår inte varför du hoppade av efter två år i Polen. Det är väldigt känt att de två första åren alltså preklin perioden är den mest intensiva delen av utbildningen. Det som har hänt har dock hänt det gäller bara att fokusera på att göra det bästa utav situationen. Kämpa och kom in i ett svenskt läkarprogram så att Polen förblir ett minne att glömma.

Det är mentallt dränerande att jämföra sig själv med andra och vart de ligger i livet. Tänk istället på hur avis de skulle bli om du lyckades komma in på ett svenskt läkarprogram där du i processen kommer att spara hundra tusentals kronor i tuitions pengar samt få en utbildning av högre kvalitet.
Lycka till.

Lider med dig asså när jag läser. Men till att börja med, vad är känslan om du skulle tänka, nej skit i HP, unpausa studierna i Polen och fortsätta kriga där, skulle du känna dig lättad och komma igång igen, och inte "falla efter"? Om svaret är i stilen med nej usch, fyfan för att gå tillbaka dit och bli deprimerad igen typ: Finns det väl endast en utväg? Fucking skita i att jämföra dig med andra, kör ditt eget race, kötta sönder HP, för du kommer klara det, och sen när du väl kommer in på ett läkarprogram här, är ju ändå inget av det du hittils redan gjort bortkastat, även om det inte blir tillgodoräknat.

Vad är något år av "bortkastad" tid, för att sedan ha 6 år av en utbildning med högre kvalité, korruptionfri, o allt vad nu Polen innebär, jämfört med att unpausa studierna, och kötta 4 år till, men lida igenom dem?

You can do it! Vad är ett år av ditt liv nu för att kriga sönder HP och slakta det. Hur bra kommer du inte må när du ser den gröna texten "ANTAGEN" i antagning.se, och bara veta att all möda var värt det.

RoadToMedicine skrev: ↑lör 17 apr, 2021 17:34

medstudentmd skrev: ↑lör 17 apr, 2021 1:16 jag gjorde tidigare ett verbalt provpass som gick riktigt dåligt, jag var dock väldigt trött och utsliten när jag gjorde provet men det är ingen ursäkt. tänkte att det är till o med lite bra att jag inte är på topp då resultatet skulle vara mer realistiskt då man kommer vara nervös under provdagen osv.
hursomhelst senaste tiden har jag blivit mer och mer nedstämd då jag är rädd för att misslyckas och redan sen innan visste jag att jag ej kan förvänta mig att ta mig in i sverige på bara ett prov. utan det kommer med stor sannolikhet krävas mer tid av mig som jag bör lägga ner på HP. kanske 1 eller 2 högskoleprov till som jag måste göra tills jag når mitt mål.
men jag tänker nu ofta på hur dumt det var att pausa min utbildning i Polen och förlita mig på HP. jag tappar bara tid nu och har kastat bort 1 år i onödan. jag tänker konstant på detta. och när jag ska plugga inför HP får jag ibland mindre motivation och fokus då jag tänker "vad är poängen, du kommer ändå inte lyckas få så bra resultat på ett prov ändå"

jag är medveten om att jag borde skita i alla "tänk om tankar" och just nu fokusera inför provet, och göra upp en ny plan väl efter provet är gjort.
men det är så mycket annat i mitt liv, speciellt gällande att bo hemma hos föräldrarna, som gör att jag ångrar mitt beslut och ser de andra i min skola gå vidare.

jag är medveten om att jag tog paus för jag hade mina anledningar, men samtidigt har jag lagt ner 2 år på läkarprogrammet i Polen och vill ej kasta bort det. jag har slitat sönder och det har varit mycket blod svett och tårar dessa 2 år. även om man kommer in i Sverige finns ingen garanti till att man kan tillgodoräkna kurser.

som ni förstår är det många olika tankar som snurrar runt och påverkar min fokus. jag försöker påminna mig själv om att förhoppningsvis om några månader/något år kommer jag vara i en annan situation.

Förstår inte varför du hoppade av efter två år i Polen. Det är väldigt känt att de två första åren alltså preklin perioden är den mest intensiva delen av utbildningen. Det som har hänt har dock hänt det gäller bara att fokusera på att göra det bästa utav situationen. Kämpa och kom in i ett svenskt läkarprogram så att Polen förblir ett minne att glömma.

Det är mentallt dränerande att jämföra sig själv med andra och vart de ligger i livet. Tänk istället på hur avis de skulle bli om du lyckades komma in på ett svenskt läkarprogram där du i processen kommer att spara hundra tusentals kronor i tuitions pengar samt få en utbildning av högre kvalitet.
Lycka till.

först och främst, jag har ej "hoppat av" utan jag tog paus i 1 år. så om jag vill kan jag åka tillbaka o fortsätta där jag lämnade.
när det kommer till varför, har jag skrivit om det i denna tråd lite grann. om du kollar min tråd "från läkarprogrammet utomlands till utbildning i sverige" så kommer du se mina anledningar och förstå. det var inte ett lätt beslut. och jag är inte den enda som tagit paus.
sen håller jag med om att det är mentalt dränerande att jämföra sig med andra men den sitsen jag är i just nu är inte alls kul att vara i utan jag är konstant stressad.
tack iaf för att du uppmuntrade mig lite där på slutet

medstudentmd skrev: ↑lör 17 apr, 2021 21:57

RoadToMedicine skrev: ↑lör 17 apr, 2021 17:34

medstudentmd skrev: ↑lör 17 apr, 2021 1:16 jag gjorde tidigare ett verbalt provpass som gick riktigt dåligt, jag var dock väldigt trött och utsliten när jag gjorde provet men det är ingen ursäkt. tänkte att det är till o med lite bra att jag inte är på topp då resultatet skulle vara mer realistiskt då man kommer vara nervös under provdagen osv.
hursomhelst senaste tiden har jag blivit mer och mer nedstämd då jag är rädd för att misslyckas och redan sen innan visste jag att jag ej kan förvänta mig att ta mig in i sverige på bara ett prov. utan det kommer med stor sannolikhet krävas mer tid av mig som jag bör lägga ner på HP. kanske 1 eller 2 högskoleprov till som jag måste göra tills jag når mitt mål.
men jag tänker nu ofta på hur dumt det var att pausa min utbildning i Polen och förlita mig på HP. jag tappar bara tid nu och har kastat bort 1 år i onödan. jag tänker konstant på detta. och när jag ska plugga inför HP får jag ibland mindre motivation och fokus då jag tänker "vad är poängen, du kommer ändå inte lyckas få så bra resultat på ett prov ändå"

jag är medveten om att jag borde skita i alla "tänk om tankar" och just nu fokusera inför provet, och göra upp en ny plan väl efter provet är gjort.
men det är så mycket annat i mitt liv, speciellt gällande att bo hemma hos föräldrarna, som gör att jag ångrar mitt beslut och ser de andra i min skola gå vidare.

jag är medveten om att jag tog paus för jag hade mina anledningar, men samtidigt har jag lagt ner 2 år på läkarprogrammet i Polen och vill ej kasta bort det. jag har slitat sönder och det har varit mycket blod svett och tårar dessa 2 år. även om man kommer in i Sverige finns ingen garanti till att man kan tillgodoräkna kurser.

som ni förstår är det många olika tankar som snurrar runt och påverkar min fokus. jag försöker påminna mig själv om att förhoppningsvis om några månader/något år kommer jag vara i en annan situation.

Förstår inte varför du hoppade av efter två år i Polen. Det är väldigt känt att de två första åren alltså preklin perioden är den mest intensiva delen av utbildningen. Det som har hänt har dock hänt det gäller bara att fokusera på att göra det bästa utav situationen. Kämpa och kom in i ett svenskt läkarprogram så att Polen förblir ett minne att glömma.

Det är mentallt dränerande att jämföra sig själv med andra och vart de ligger i livet. Tänk istället på hur avis de skulle bli om du lyckades komma in på ett svenskt läkarprogram där du i processen kommer att spara hundra tusentals kronor i tuitions pengar samt få en utbildning av högre kvalitet.
Lycka till.

först och främst, jag har ej "hoppat av" utan jag tog paus i 1 år. så om jag vill kan jag åka tillbaka o fortsätta där jag lämnade.
när det kommer till varför, har jag skrivit om det i denna tråd lite grann. om du kollar min tråd "från läkarprogrammet utomlands till utbildning i sverige" så kommer du se mina anledningar och förstå. det var inte ett lätt beslut. och jag är inte den enda som tagit paus.
sen håller jag med om att det är mentalt dränerande att jämföra sig med andra men den sitsen jag är i just nu är inte alls kul att vara i utan jag är konstant stressad.
tack iaf för att du uppmuntrade mig lite där på slutet

Förstår situationen. Tänk också på att det är bra att ha press på sig. I bästa fall så kommer du in på ett läkarprogram här och slipper Polen. I fallet där det inte går inom 1 år så går du och köttar på 4 år till och kommer tillbaks som en läkare. Du är fortfarande ung tänk på att du kommer jobba som en läkare i över 30 år så om du är klar när due 26 eller 30 spelar det mindre roll.

Tänk också på att du inte måste gå tillbaks om du inte känner för det. Kolla hur det går med HP som är närmst till när studiepausen avslutas och gör en bedömning om du tycker att det är klokt att gå tillbaks eller ej. Jag tror att du klarar det speciellt med tanken på att du klarat av två år i Polen.

RoadToMedicine skrev: ↑sön 18 apr, 2021 1:27

medstudentmd skrev: ↑lör 17 apr, 2021 21:57

RoadToMedicine skrev: ↑lör 17 apr, 2021 17:34

Förstår inte varför du hoppade av efter två år i Polen. Det är väldigt känt att de två första åren alltså preklin perioden är den mest intensiva delen av utbildningen. Det som har hänt har dock hänt det gäller bara att fokusera på att göra det bästa utav situationen. Kämpa och kom in i ett svenskt läkarprogram så att Polen förblir ett minne att glömma.

Det är mentallt dränerande att jämföra sig själv med andra och vart de ligger i livet. Tänk istället på hur avis de skulle bli om du lyckades komma in på ett svenskt läkarprogram där du i processen kommer att spara hundra tusentals kronor i tuitions pengar samt få en utbildning av högre kvalitet.
Lycka till.

först och främst, jag har ej "hoppat av" utan jag tog paus i 1 år. så om jag vill kan jag åka tillbaka o fortsätta där jag lämnade.
när det kommer till varför, har jag skrivit om det i denna tråd lite grann. om du kollar min tråd "från läkarprogrammet utomlands till utbildning i sverige" så kommer du se mina anledningar och förstå. det var inte ett lätt beslut. och jag är inte den enda som tagit paus.
sen håller jag med om att det är mentalt dränerande att jämföra sig med andra men den sitsen jag är i just nu är inte alls kul att vara i utan jag är konstant stressad.
tack iaf för att du uppmuntrade mig lite där på slutet

Förstår situationen. Tänk också på att det är bra att ha press på sig. I bästa fall så kommer du in på ett läkarprogram här och slipper Polen. I fallet där det inte går inom 1 år så går du och köttar på 4 år till och kommer tillbaks som en läkare. Du är fortfarande ung tänk på att du kommer jobba som en läkare i över 30 år så om du är klar när due 26 eller 30 spelar det mindre roll.

Tänk också på att du inte måste gå tillbaks om du inte känner för det. Kolla hur det går med HP som är närmst till när studiepausen avslutas och gör en bedömning om du tycker att det är klokt att gå tillbaks eller ej. Jag tror att du klarar det speciellt med tanken på att du klarat av två år i Polen.

ja jag har klarat de 2 första åren, år 3 börjar man introduktion till klinisk medicin och har 3 kliniska kurser men de flesta kurser är fortfarande teoretiska. år 4 börjar man kliniska saker på riktigt med kirurgi, family medicine osv. så ibland försöker jag rättfärdiga mitt beslut att ta paus med "det är covid, typ allt har varit online, folk har knappt fått träffa patienter och lära sig undersökningsmetoder, de har knappt haft patientkontakt. om jag går tillbaka till oktober kommer pandemin förmodligen bli bättre och jag lär mig mer hands on).. jag försöker övertala mig om detta men innerst inne vet jag att det är bullshit excuse.

hursomhelst, bra att du förstår min situation.
som du säkert fattar är denna situation skit jobbig för mig och jag ville inte bort därifrån för skojs skull eller att "studierna var för svåra" för annars hade jag ej klarat de 2 första svåraste åren. sen blev allt värre efter denna jävla "pandemi".
om jag ska vara realistisk är det svårt att komma in till hösten nu, kommer sannolikt behöva mer tid. så jag grubblar mycket över mitt beslut och tänker vad fuck ska jag göra till hösten...
måste komma bort från föräldrarna också för de fuckar mitt psyke, måste flytta ut ASAP but that is a different story.
nu får man tyvärr leva med sina beslut och det finns inget mer jag vill än att kunna spola fram tiden tills allt blir bra och all denna skit är över. vill bara bli färdig med utbildning och gå vidare med mitt liv.
för om jag fortsätter såhär kommer det inte sluta bra.
jag får väl försöka som jag sa innan undvika så gott jag kan att grubbla nu och lägga ner all min fokus på kommande prov. sen, efter jag ser hur det går, får jag göra en plan.
men tyvärr så ruminerar jag mycket.
det jag kan se när jag gör provpass är att det är en klar höjning från när jag sist skrev HP för 5 år sedan men fortfarande långt från ett resultat som tar mig in på läkarlinjen.

ville uppdatera här lite. vet inte om nån kommer läsa/bry sig då många har slutat kontakta mig generellt i mitt liv :/
jag försöker vara produktiv varje dag, jag ägnar faktiskt hela dagarna åt plugg men faktiskt pluggtid blir väldigt lite. jag försöker planera att jag ska komma iväg och studera mellan 4-8h om dagen minst men faktiskt pluggtid blir runt 1 timme om dagen och då är jag inte så fokuserad utan tankarna går runt.
det handlar mycket om ensamhet, och att jag känner mig utfryst konstant som gör att jag har svårt att koncentrerar mig.
grubblar även mycket över att alla andra går vidare nu i Polen och att jag är en failure som inte åstadkommer nånting och som ingen vill umgås med.
jag går till olika campus för att plugga varje dag och har blivit bekant med några här, som pluggar olika saker. men märker att även dom inte tar in mig.
känner generellt att om jag lyckas ta mig in i sveriges läkarprogram så småningom så kommer jag vara utfryst konstant, då sociala miljön osv är helt off i Sverige och är man inte redan en del av en social grupp är man fucked.
jag försöker påminna mig om att det viktigaste är att nå målet, och även om jag inte tar mig in nu så kommer jag säkert höja mig från mitt senaste resultat och det är det viktigaste, så länge man höjer sig konstant så kommer man nå målet till slut.
sen så pluggar jag faktiskt varje dag även om det bara blir 2-3 pomodoros per dag ibland, men det är ändå nånting.
jag har felanalyserat några provpass jag gjort och lärt mig en del.
men de destruktiva tankar jag nämnde tidigare stör mig mycket tyvärr och skapar enorm frustration.
vet ej om nån läser eller bryr sig men that was it for now.

Hej

Trist att höra om din sociala situation, hur länge har det varit så? sedan "pandemin"?

Är glad att jag inte tänker bli läkare, extrem press att sätta så pass höga poäng på ett HP men har respekt för er som önskar det! =)

Indigneradjan skrev: ↑tis 27 apr, 2021 21:39 Hej

Trist att höra om din sociala situation, hur länge har det varit så? sedan "pandemin"?

Är glad att jag inte tänker bli läkare, extrem press att sätta så pass höga poäng på ett HP men har respekt för er som önskar det! =)

nä även innan pandemin.
vad tänker du bli?
lol ja man har extrem press, men då jag även läst 2 år av läkarlinjen utomlands kan jag säga att man är under konstant press men tack och lov har jag tagit mig igenom de 2 svåra åren.
jag funderar ibland på ingenjör, men nu vet jag att det är läkare jag vill bli 100%.
ja om inte HP går bra har jag möjligheten att åka tbx och fortsätta med min utbildning utomlands. har "bara" 4 år. men är iaf klar med år 2 som är brutal.
för jag har ej tålamod kvar och vill plugga och leva ensam utan att bo hemma.

De finns super bra KBT och psykologer i mobilen! Att ändra mindset kommer göra så stor skillnad med balans och koncentration så kanske något att värdera

Lycka till nästa Lördag!

"nä även innan pandemin.
vad tänker du bli?
lol ja man har extrem press, men då jag även läst 2 år av läkarlinjen utomlands kan jag säga att man är under konstant press men tack och lov har jag tagit mig igenom de 2 svåra åren.
jag funderar ibland på ingenjör, men nu vet jag att det är läkare jag vill bli 100%.
ja om inte HP går bra har jag möjligheten att åka tbx och fortsätta med min utbildning utomlands. har "bara" 4 år. men är iaf klar med år 2 som är brutal.
för jag har ej tålamod kvar och vill plugga och leva ensam utan att bo hemma."


Hej, nu kanske boomar jag med hur man svarar tillbaka på inläggen här.

Har en bakgrund inom IT branschen, cirka 2.5 år där.

Jag skulle vilja bli jurist eller ekonom men jag vill också bli skogsmästare/skogvaktare. Jag kommer troligtvis in på SLU Uppsala vid HT för att gå ett basår och sedan in på själva programmet. Önskar att läsa någon ekonomi eller juridik parallellt alternativt tyska ( älskar det språket).

Jag uppfattar att Polen är ett land som håller på att utvecklas till ett mer land med status. Jag tycker att Polen är ett mer utvecklad land än Sverige. Arbetsgivarna i Sverige kanske föredrar läkare med examen från Sverige men man har väl också sett att det finns utländska läkare med utländsk examen?

Sociala situationen beror på att ni har varit borta från Sverige? Jag tycker att ni ska fortsätta med utbildningen i Polen eller läkare i Sverige beroende på hur svårt det blir att ta sig in, ni vill som sagt bli läkare Ingenjör är väldigt bred om ni skulle byta.

Indigneradjan skrev: ↑ons 28 apr, 2021 15:32 "nä även innan pandemin.
vad tänker du bli?
lol ja man har extrem press, men då jag även läst 2 år av läkarlinjen utomlands kan jag säga att man är under konstant press men tack och lov har jag tagit mig igenom de 2 svåra åren.
jag funderar ibland på ingenjör, men nu vet jag att det är läkare jag vill bli 100%.
ja om inte HP går bra har jag möjligheten att åka tbx och fortsätta med min utbildning utomlands. har "bara" 4 år. men är iaf klar med år 2 som är brutal.
för jag har ej tålamod kvar och vill plugga och leva ensam utan att bo hemma."


Hej, nu kanske boomar jag med hur man svarar tillbaka på inläggen här.

Har en bakgrund inom IT branschen, cirka 2.5 år där.

Jag skulle vilja bli jurist eller ekonom men jag vill också bli skogsmästare/skogvaktare. Jag kommer troligtvis in på SLU Uppsala vid HT för att gå ett basår och sedan in på själva programmet. Önskar att läsa någon ekonomi eller juridik parallellt alternativt tyska ( älskar det språket).

Jag uppfattar att Polen är ett land som håller på att utvecklas till ett mer land med status. Jag tycker att Polen är ett mer utvecklad land än Sverige. Arbetsgivarna i Sverige kanske föredrar läkare med examen från Sverige men man har väl också sett att det finns utländska läkare med utländsk examen?

Sociala situationen beror på att ni har varit borta från Sverige? Jag tycker att ni ska fortsätta med utbildningen i Polen eller läkare i Sverige beroende på hur svårt det blir att ta sig in, ni vill som sagt bli läkare Ingenjör är väldigt bred om ni skulle byta.

Indigneradjan skrev: ↑ons 28 apr, 2021 15:32 "nä även innan pandemin.
vad tänker du bli?
lol ja man har extrem press, men då jag även läst 2 år av läkarlinjen utomlands kan jag säga att man är under konstant press men tack och lov har jag tagit mig igenom de 2 svåra åren.
jag funderar ibland på ingenjör, men nu vet jag att det är läkare jag vill bli 100%.
ja om inte HP går bra har jag möjligheten att åka tbx och fortsätta med min utbildning utomlands. har "bara" 4 år. men är iaf klar med år 2 som är brutal.
för jag har ej tålamod kvar och vill plugga och leva ensam utan att bo hemma."


Hej, nu kanske boomar jag med hur man svarar tillbaka på inläggen här.

Har en bakgrund inom IT branschen, cirka 2.5 år där.

Jag skulle vilja bli jurist eller ekonom men jag vill också bli skogsmästare/skogvaktare. Jag kommer troligtvis in på SLU Uppsala vid HT för att gå ett basår och sedan in på själva programmet. Önskar att läsa någon ekonomi eller juridik parallellt alternativt tyska ( älskar det språket).

Jag uppfattar att Polen är ett land som håller på att utvecklas till ett mer land med status. Jag tycker att Polen är ett mer utvecklad land än Sverige. Arbetsgivarna i Sverige kanske föredrar läkare med examen från Sverige men man har väl också sett att det finns utländska läkare med utländsk examen?

Sociala situationen beror på att ni har varit borta från Sverige? Jag tycker att ni ska fortsätta med utbildningen i Polen eller läkare i Sverige beroende på hur svårt det blir att ta sig in, ni vill som sagt bli läkare Ingenjör är väldigt bred om ni skulle byta.

varför skriver du "ni" till mig?
att polen har mer status än sverige?
nej det kan du glömma.
när det gäller den ekonomiska utvecklingen kan jag hålla med, deras ekonomi boomar, men det är mycket tack vare EU. de får massa eu bidrag och några av sjukhusen/byggnaderna vi hade lektioner i där var byggd med EU fonder.
polen är verkligen inte ett mer utvecklat land än polen i dagsläget, de ligger kvar i sin gamla mentalitet.
men om några decennier tror jag att polen kommer bli ett bättre land att leva i än Sverige då samhällsutvecklingen i sverige är på väg att gå åt helvete tack vare våra politiker men nu ska jag inte snacka politik här.

klart utbildningen i Sverige är bättre ingen snack om saken. ingen vettig person drar till östeuropa och förstör sitt liv för att plugga om man inte hade betygen för att komma in i sverige.