Igår gjorde jag 5 pomodoro NOG

Idag på förmiddagen har jag hunnit med 4 Pomodoro DTK
Gav mig på provet från våren 2006 då jag hört att dessa DTK uppgifter ska vara riktigt giftiga. Gått bra hittills men märker också att jag är extra vaksam på eventuella fällor.
Nu ska jag ute i det krispiga höstvädret och ikväll se Färjestad mörda Örebro. Sett fram emot Hockeysäsongen såååå mycket! <3

Försök att kanske sänka antalet prov du gör och börja med att göra klart analysen ordentligt på allt du fått fel på. För att annars finns risken att det blir alldeles för mycket att gå igenom och då kommer ditt schema att få stryk samt att det blir stressigt när det ändå är så lite kvar.

Rambo007 skrev: ↑lör 14 sep, 2019 18:46 Försök att kanske sänka antalet prov du gör och börja med att göra klart analysen ordentligt på allt du fått fel på. För att annars finns risken att det blir alldeles för mycket att gå igenom och då kommer ditt schema att få stryk samt att det blir stressigt när det ändå är så lite kvar.

Tack! Exakt så känner jag också! Kommer köra på det kommande vecka!

Idag blev det
8 pomodoro xyz
1 pomodoro läs artiklar
1 pomodoro ord Memrise

5 pomodora NOG
3 pomodoro med extra studier av funktioner och grafer
1 pomodoro MEK

Sen har jag kört ett kvällspass på jobbet!

Zzzzzzz

Vargarna från Värmland <3

Idag har jag gjort provet från våren 2016:

VERB Pass4 33/40 1,6
(8/10, 8/10, 10/10, 7/10) Svåra ord och onödiga fel på engelskan

VERB pass2 36/40 1,7
(10/10, 8/10, 9/10, 9/10)

KVA pass5 30/40 1,4
(9/12, 6/10, 5/6, 10/12)

KVA pass3 28/40 1,3
(8/12, 7/10, 2/6?!, 11/12)

Ja vad ska en säga. Trött. Ser ju en ökning från prover i våras. Men inte tillräckligt. Matten känns fortfarande som ryskroulette. XYZ och KVA är värst. DTK tar alldeles för lång tid. Det finns lite tid kvar, men i stunden känns målet långt bort.

MEN!
Läste en del pluggdagböcker igår. Och det lyfte mig lite. Ska försöka förklara hur.
Matten är ju min stora Akilles häl. Språket går oftast bra. Ibland händer det att jag får lågt (1,5) Men snittar nog oftast på 1,7.
Men Matten asså. Det är så svårt! Jag kan inte heller riktigt se hur någon normal människa skulle kunna klara av att få ett riktigt bra resultat på matten. För i min värld är det det absolut svåraste som finns. När jag ser folk som får så bra resultat (1,6+) tänker jag ofta saker i stil med ”ja det där är sådana där genier. Det där är inte något vanligt normalbegåvat folk som jag klarar av”

Men! Jag läste som sagt pluggdagböcker igår. Och där hittade jag exempel på folk som var i exakt den motsatta situationen. Folk som har ett stadigt bra resultat på matten men kämpar månad efter månad med det verbala. Och ibland med nedslående resultat. När de visar sig att ett års heltidsplugg bara resulterar i en höjning på några enstaka poäng. Hur de skriver av sig i frustration och hopplöshet över hur de någonsin ska klara det förbannade Verbalaprovet! Exakt som mig, fast tvärtom.

Och jag insåg då att de här personerna är precis som mig helt vanliga människor och inga övermänniskor eller genier. Det fick mig att inse att det som för mig verkar helt omöjligt är lätt för någon annan. Och att det jag tycker är lätt(are) uppfattas som ett omöjligt och oändligt slit för dem.

Jag kan garantera att jag inte är något geni eller smartare än någon annan och jag skriver hyfsat bra på VERB. Så då kanske det är så åt andra hållet också? Kanske kan jag nå dessa resultaten fastän jag är helt normalbegåvat folk?

OBS! Det är inte det att jag gläds åt att andra har det svårt med Verbala. Tvärtom. Jag känner att om jag klarar det, så kan vem som helst.

KÄMPA PÅ NU

Idag blev det rättning av provet från igår.
Jag la hela 9 pomodoro på detta. Tror anledningwn till att det tar så lång tid är för att de uppgifter jag har fel på (vilket är betydligt fler än jag önskar) kan jag ofta inte matten bakom. Det är sällan jag gör slarvfel utan det handlar ofta om något jag verkligen inte förstår. Så jag tror det är bra att jag lägger ner ordentligt med tid och verkligen får det gjort på ett strukturerat sätt.
Utöver det blev det:
1 pomodoro läsning the economist
1 pomodoro läs

Idag blev det
2 pomodoro dtk
2 pomodoro nog
1 pomodoro ord
Sen 10 timmars arbetspass

Gårdagens arbete blev 2 pomodoro DTK innan jobbet

Idag har jag gjort
1 pomodoro ELF
1 pomodoro MEK
1 pomodoro NOG

Sen har jag försökt hitta mina savagaste sidor inom matten och bra lektioner till dessa på KHAN! (Älskar khan) Så ska ägna starten av nästa vecka till att Bättra dessa kunskapluckor.

Igår blev det som sagt att försöka ”fixa” det som jag har mest problem med. T.ex omvandlingar av kubik och lägenheter, vinklar och grundpotensform.

La 8 Pomodoro på det
1 på Läsartiklar
1 på Ord

Jag är inne i en svår period. Jag vet hur dumt det här kommer låta och det är det också.

Jag är 31 år. I September förra året Jag gick från 100% jobb på en fritidsgård till att bara jobba helger. Sen började jag plugga upp Matte 2(B) på komvux, (för den kursen klarade jag inte på gymnasiet hur mycket jag än ansträngde mig).
Detta gjorde jag parallellt med mitt HP-plugg. Skrev mitt första Hp hösten 18 och fick 1,2. Hade då 0.9 på matten.
Klarade Matte 2B och skrev åter HP våren 19. Landade på 1,4. 1,3 på Matten och 1,5 på Språk.
Gav mig på det igen och här sitter jag nu.

Låter ju bra så långt men mitt verkliga problem är något annat.
Jag skäms för det jag gör. Jag skäms för att jag pluggar till HP. Jag skäms för att jag vill bli psykolog.
Förra året valde jag att inte säga ngt till mina vänner. (På jobbet var jag tvungen) Istället sa jag att jag bara pluggade upp ett mattebetyg utan att riktigt veta vad jag skulle med det till. Brukade mumla något i stil med: kanske socinom, vi får se. Det gick bra även om folk kanske tyckte jag var lite kryptisk och/eller lost.
Men tiden gick och jag kom inte in i våras som egentligen var min plan. Nu siktar jag på nästa prov men det finns inga garantier att jag klarar det nu heller. Tiden går och nu har jag ljugit för mina vänner i över ett år. Jag märker att jag drar mig från att träffa vissa av dem för att slippa frågan om vad jag gör nu för tiden. Det känns mer och mer ohållbart och jag känner mig väldigt begränsad.
Sen blir det ju extra svårt när jag sitter här och verkligen satsar och sliter. Medans andra tror jag bara sover hela dagarna och jobbar någon enstaka helg. Folk tror jag har alla tid i världen och kan inte förstå hur jag skulle kunna vara stressad över något som helst.

Anledningarna till att det blivit såhär är flera.
Jag är trött på att misslyckas. Jag har i hela mitt liv hållit på med teater och varit en av dem som år efter år sökt scenskolan. Det var mitt mål. Jag satsade. Det gjorde också 1000 andra sökanden (till 10 platser )varje år. Jag kom aldrig in. Vissa av mina vänner och bekanta gjorde det. Men jag kom aldrig in.
Jag har under åren sneglat på alternativ och har gång på gång kommit in på psykolog, men snabbt avfärdat det då jag inte hade behörighet. Till slut började jag leka med tanken att plugga upp MAtten för att få behörighet och räknande på mina betyg. Men de räckte inte heller (ligger kanske på 19,5 med meritpoäng) och avfärdade det återigen. För Högskoleprovet trodde jag skulle vara omöjligt.
Sen för två år sedan sa en vän till mig att han skulle bli psykolog. Jag frågade om han hade så bra betyg. Det hade han verkligen inte men han skulle skriva högskoleprovet. Sagt och gjort. Han skrev 1,95 på några helgers förberedelse. Samtidigt kommer min partner in på sina betyg (de går i samma klass)
Nu fick det va nog! Om de kan ska jag också! Detta ledde dit jag är idag.
Men jag har inte skrivit 1,95. Och jag har inte kommit in. Och jag håller fortfarande mitt mål hemligt i rädsla för att misslyckas.

Jag vill inte misslyckas igen. Jag vill inte krypa tillbaka till jobbet och erkänna att jag inte klarade det.
Det känns som att nästan alla i min närhet (tror det är ganska vanligt med folk som hållit på med teater) någon gång velat bli psykolog. Vissa har blivit det. Och de andra insåg väl att de inte hade betygen. Detta gör det svårt för mig att sticka ut hakan och säga: Jag ska klara det ni inte gjorde.

Sen är det nog en del av mig som tycker det är lite svårt att jag har bekanta som nu pluggar till psykolog och kom in så lätt. Jag har nu lagt över ett år på mitt plugg. Min vän la några helger. Jag vet att en inte ska jämföra sig men det är svårt att låta bli. Det hade bara varit så skönt att en dag nonchalant säga: Hoppsan! Jag kom visst också in på psykologprogrammet! För då hade jag varit säker. Då hade jag redan klarat det. Då hade jag lyckats.

Ja ni hör ju hur snårigt jag har gjort det här för mig själv. Och det som gör mest ont är väl egentligen att jag inte kan tro på mig själv till den grad att jag står för det jag gör och det jag vill. Jag äger inte min egen resa.

Det här hemlighetsmakeriet tär på mig. Jag tror det är något djupt destruktivt i att inte kunna stå för sina drömmar. Att inte ens kunna säga det högt. Men sån är tydligen jag.

Förstår precis hur du känner! Suttit sedan 2017 och försökt komma upp i 1.8, nästa gång smäller det! Vissa människor presterar helt enkelt inte lika bra på prov och det är något jag accepterat. Man har andra kvalitéer som individ som är essentiella utöver det.

Det är inte skamligt att du inte vill känna dig misslyckad, det är något jag också insett. Vad är livet ändå om man inte är nöjd med det? Kämpa på, tänk på det incitamentet och glöm inte drömmen!

Jag känner väl igen mig i det du skriver. I synnerhet med att försöka hålla saker och ting hemligt och vifta bort obekväma frågor för att det finns en rädsla att misslyckas och känna sig kass.
Folk som inte har varit i "HP-bubblan" har väldigt svårt att förstå, så låt inte de personerna få ta av din tid och energi. Du gör det här för dig själv och din egen skull, ingen annan.
Låt VILJAN att vinna och ta ditt drömresultat på HP vara större än din rädsla för att misslyckas.
Fortsätt kriga och kör så det ryker!

jag förstår exakt hur du känner, eftersom jag också varit med om samma resa nu i 1 år. Och detta är sista gången jag kommer att plugga till det här provet. Det jag rekommendera att du gör är att inte berätta för någon person alls vad du håller på med. Håll det hemligt endast för dig själv så kan du iaf släppa pressen av vad andra ska tycka om dig. Själv har jag börjat ljuga. Berättar till exempel att jag pluggar ingenjör trots att jag egentligen vill bli läkare. Förhoppningsvis kommer jag in nu i vår och då behöver jag inte ljuga längre, men detta har jag funnit nödvändigt! Jag har gått i hibernation, sedan mitt fiasko prov vt 2019 och har pluggat ensam sedan dess