Torsdag 19/11

Hej, inte vidare mycket HP-plugg idag. Hade ingen direkt motivation så varför då spendera sin tid med att göra något man egentligen inte vill? Det ska inte vara ett tvång att plugga varje dag, fritid är också behövligt.

Har idag bara gjort lite ORD men annars börjat repetera biologi/kemi från gymnasiet. Känner igen väldigt mycket även om minnet verkligen behöver friskas upp på en hel del bitar, det var ju trots allt drygt sex år sedan (ålderspanik!). Det är dock väldigt mycket så får se hur jag ska dela upp plugg, min träning tar också en hel del tid. Blev löpning idag igen trots riktigt tråkigt regnrusk, känns bra att komma in i den rutinen oavsett väder.

Varit väldigt mycket prat om vaccin nu de senaste dagarna, att det finns en förhoppning om at börja kunna vaccinera redan nu i januari. Jag hoppas innerligt det kan fungera med ett positivt utfall. Är däremot väldigt ambivalent om man vågar vaccinera sig tidigt eller bör vänta just för att försöka undvika biverkningar (hint Pandemrix).

Imorgon blir det jobb igen och fyra dagar framöver, då behöver man inte fundera på vad helgen ska gå till

Ha det fint tills vi hörs igen

Rainbowgirl skrev: ↑tor 19 nov, 2020 10:16

Aeowa skrev: ↑ons 18 nov, 2020 21:14

Rainbowgirl skrev: ↑mån 16 nov, 2020 19:31

Du har kommit längre än vad som är kvar av vägen
Ja, finns dock SÅ många uppgifter! Skulle ta väldigt lång tid att göra alla. Den enda uppgiftsgruppen jag gjort alla uppgifter på är MEK

Finns inte för mycket vila Du behöver också vila, jobba natt är inte lätt ärligt talat. Jag hade vilat varenda dag om jag gjorde det. Duktigt av dig att plugga innan och efter jobbet!

Jo, jag vet haha. Är ju ännu fler om man är VIP, nästintill lite ångest att veta att det är minst 1000 uppgifter per uppgiftsgrupp. Och gött jobb på MEK, är inte i närheten av klar

Sover jag för länge blir jag knäpp i huvudet, helt slö och dorsk. Har redan ångest inför mina kommande nätter du jobbar aldrig nätter väl?
Och tack, händer inte varje dag dock Har lite för dålig disciplin ibland, hade aldrig orkat sitta som du sent varje kväll. Hade bara slutat med att jag struntat i allt och gått och lagt mig

Du har ju betydligt fler uppgifter än mig att ta dig igenom!

Det blir vi alla
Nej, vet inte hur jag ska överleva akuten
Jag tycker du pluggar på bra, gör ju hur många uppgifter som helst. Tror man anpassar sig efter
sin vardag, du hade nog gjort likt mig om du jobbade samma arbetstider och jag som dig om jag jobbade dina arbetstider.

Angående det du skrivit så vill jag först säga att du inte är misslyckad. Det finns ingen gräns på hur många prov man får skriva innan man anses ha lyckats eller inte, det sitter bara i ditt huvud. Jag har kompisar som försökt allt mellan 1-5 år, de var alla lika glada när de antogs. Proven kan skilja sig så mycket från gång till gång, det ser ju vi som skrivit alla prov och har fått olika resultat från gång till gång. Sen har HP ingenting att göra med hur väl du kommer lyckas på universitetet. Jag skrev 1,05 på HP det året jag gick ut universitetet med nästan toppbetyg i allt. Finns ingen korrelation om jag ska vara ärlig. Det enda som folk brukar säga är att det är ett bevis på ens disciplin. Om ens det ärligt talat, skolan är väldigt annorlunda från HP. Din dröm är realistisk och snart blir den verklighet, tvivla aldrig på det.

Håller med om att det inte kommer kännas som en vanlig terminstart pga Corona men läste på LiUs hemsida att T1:or hade prio att vara på campus - sen vet jag inte hur mycket tid på campus det innebär men det är ändå något. Jag tror oavsett att du kommer bli lika glad när du blir antagen, du har väntat länge på det här och pandemin kommer inte stå i vägen för den lyckan.
Nu är jag optimisten i detta sammanhang men börja plugga på citronsyracykeln (sjukt tråkigt men please do ) och förbered dig. Skadar aldrig egentligen. Håller alla tummar och tår att det går hela vägen för dig. Du har kämpat länge och du ska vara så stolt över dig själv!

Äsch, där händer det åtminstone saker hela tiden och det kommer nya patienter som definitivt inte bryr sig om vilken timme på dygnet det är vid allvarligare händelser. Det kommer gå finfint
Kan faktiskt inte avgöra vad som hade varit mest optimalt för mig gällande arbetstider och plugg, ibland känns det som att om man har kvällen fri kan man lägga tid där men samtidigt vet jag att jag presterar som bäst på morgonen. Ibland hade det varit skönt med "normala" arbetstider, men uppskattar variationen i tid på dygn samt vilka dagar i veckan man arbetar. Har aldrig haft ett 7-16 jobb mån-fre så har inget direkt att jämföra med visserligen.

Är nog bara frustrerad över min egen prestation och framför allt den tid det tar. Sex stycken HP är tre år, plus ett år nu där jag inte fick skriva. Fyra år av högskoleprovet, känns inte nådigt någonstans. Ibland blir högskoleprovet ett mått på hur jag definierar min egen intelligens vilket är väldigt farligt, men har hållit på med detta så länge nu att det är en del av min vardag. Detta gör det ännu sjukare, när jag väl kommer in tror jag att jag kommer känna mig tom på något sätt. Att all den tid och energi som jag vanligtvis lagt på högskoleprovsplugg inte längre kommer behövas. Är mitt i en identitetskris tror jag

Jobbigt när det är så ovisst, borde man ens försöka hitta en bostad då eller bara bo kvar och pendla när det behövs? Hur länge kommer det hålla i sig?
Kommer nog bli lyckligast i världen, med tanke på att jag storbölade när jag gick vidare till intervju på PIL lär detta vara ännu större. Det enda som kanske kan slå det är när Niall från One Direction följde mig på Twitter
Har smått börjat men jisses vad det är mycket jag förträngt. Speciellt alla kemiska formler. Är du duktig på det?
Och tack Rainbow, du är en klippa

hultisen skrev: ↑tor 19 nov, 2020 13:49 T1:orna på LiU har inte varit mycket på campus denna termin. Till en början kanske 1 gång i veckan, nu typ 1 gång i månaden. Studenter på dem andra terminerna har varit där mindre, förutom de som gör klinisk placering såklart

Hur har det fungerat med det digitala? Känns det som att det blir en "sämre utbildning" än om man varit på plats precis som innan pandemin? Hade tyckt det känts jättejobbigt att börja en utbildning i en helt ny stad om man inte träffar sina kursare, hade känt så ensamt.

Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:29

Rainbowgirl skrev: ↑tor 19 nov, 2020 10:16

Aeowa skrev: ↑ons 18 nov, 2020 21:14

Jo, jag vet haha. Är ju ännu fler om man är VIP, nästintill lite ångest att veta att det är minst 1000 uppgifter per uppgiftsgrupp. Och gött jobb på MEK, är inte i närheten av klar

Sover jag för länge blir jag knäpp i huvudet, helt slö och dorsk. Har redan ångest inför mina kommande nätter du jobbar aldrig nätter väl?
Och tack, händer inte varje dag dock Har lite för dålig disciplin ibland, hade aldrig orkat sitta som du sent varje kväll. Hade bara slutat med att jag struntat i allt och gått och lagt mig

Du har ju betydligt fler uppgifter än mig att ta dig igenom!

Det blir vi alla
Nej, vet inte hur jag ska överleva akuten
Jag tycker du pluggar på bra, gör ju hur många uppgifter som helst. Tror man anpassar sig efter
sin vardag, du hade nog gjort likt mig om du jobbade samma arbetstider och jag som dig om jag jobbade dina arbetstider.

Angående det du skrivit så vill jag först säga att du inte är misslyckad. Det finns ingen gräns på hur många prov man får skriva innan man anses ha lyckats eller inte, det sitter bara i ditt huvud. Jag har kompisar som försökt allt mellan 1-5 år, de var alla lika glada när de antogs. Proven kan skilja sig så mycket från gång till gång, det ser ju vi som skrivit alla prov och har fått olika resultat från gång till gång. Sen har HP ingenting att göra med hur väl du kommer lyckas på universitetet. Jag skrev 1,05 på HP det året jag gick ut universitetet med nästan toppbetyg i allt. Finns ingen korrelation om jag ska vara ärlig. Det enda som folk brukar säga är att det är ett bevis på ens disciplin. Om ens det ärligt talat, skolan är väldigt annorlunda från HP. Din dröm är realistisk och snart blir den verklighet, tvivla aldrig på det.

Håller med om att det inte kommer kännas som en vanlig terminstart pga Corona men läste på LiUs hemsida att T1:or hade prio att vara på campus - sen vet jag inte hur mycket tid på campus det innebär men det är ändå något. Jag tror oavsett att du kommer bli lika glad när du blir antagen, du har väntat länge på det här och pandemin kommer inte stå i vägen för den lyckan.
Nu är jag optimisten i detta sammanhang men börja plugga på citronsyracykeln (sjukt tråkigt men please do ) och förbered dig. Skadar aldrig egentligen. Håller alla tummar och tår att det går hela vägen för dig. Du har kämpat länge och du ska vara så stolt över dig själv!

Äsch, där händer det åtminstone saker hela tiden och det kommer nya patienter som definitivt inte bryr sig om vilken timme på dygnet det är vid allvarligare händelser. Det kommer gå finfint
Kan faktiskt inte avgöra vad som hade varit mest optimalt för mig gällande arbetstider och plugg, ibland känns det som att om man har kvällen fri kan man lägga tid där men samtidigt vet jag att jag presterar som bäst på morgonen. Ibland hade det varit skönt med "normala" arbetstider, men uppskattar variationen i tid på dygn samt vilka dagar i veckan man arbetar. Har aldrig haft ett 7-16 jobb mån-fre så har inget direkt att jämföra med visserligen.

Är nog bara frustrerad över min egen prestation och framför allt den tid det tar. Sex stycken HP är tre år, plus ett år nu där jag inte fick skriva. Fyra år av högskoleprovet, känns inte nådigt någonstans. Ibland blir högskoleprovet ett mått på hur jag definierar min egen intelligens vilket är väldigt farligt, men har hållit på med detta så länge nu att det är en del av min vardag. Detta gör det ännu sjukare, när jag väl kommer in tror jag att jag kommer känna mig tom på något sätt. Att all den tid och energi som jag vanligtvis lagt på högskoleprovsplugg inte längre kommer behövas. Är mitt i en identitetskris tror jag

Jobbigt när det är så ovisst, borde man ens försöka hitta en bostad då eller bara bo kvar och pendla när det behövs? Hur länge kommer det hålla i sig?
Kommer nog bli lyckligast i världen, med tanke på att jag storbölade när jag gick vidare till intervju på PIL lär detta vara ännu större. Det enda som kanske kan slå det är när Niall från One Direction följde mig på Twitter
Har smått börjat men jisses vad det är mycket jag förträngt. Speciellt alla kemiska formler. Är du duktig på det?
Och tack Rainbow, du är en klippa

Jag är mest rädd över att inte kunna bibehålla fokus för att jag är för trött
Det är nog skönt med skift just för att man inte hamnar i det här med att varenda dag är sig lik. Det är ändå det jobbigaste, när alla dagar smälter samman och man fastnar i att dagen återupprepas. Man blir tokig av det.

Du kan inte räkna med året du inte fått skriva, du har ju inte ens fått en chans att försöka. Jag tror att du kunnat skriva de högre resultaten tidigare bara det att du låst dig själv under provdagen. Det kan vara pga nervositet och för att du lägger så stor vikt vid HP, det är ju via den vägen du vill in på läkarprogrammet. Lätt att det då stjälper mer än hjälper. Man stressar upp sig själv.
Din intelligens hör absolut inte ihop med HP, det är två olika saker. Basera inte det på HP. Kanske lättare sagt än gjort med det är verkligen inte samma sak. Förstår tomrummet du beskriver efter HP, man kommer känna det ett tag i och med att det varit en del av ditt liv under en tid. Men den tiden som du la ner på HP kommer fyllas upp utav anatomi och annat kul
Inte så konstigt, det här året har varit riktigt jobbigt.

Funderade på samma sak. Antar att man får se hur ofta man behöver vara på campus och gå efter det.
Hahahahaha var du ett 1D-fan? mina kompisar var också det (inte jag) och minns att de åkte till Arlanda för att se när de skulle landa. Men det var ändå liiiiite coolt att han följde dig på Twitter Hade du en fanpage?

Det kommer nog komma tillbaka ska du se
En gång i tiden var jag väldigt duktig på det men nu har jag glömt det mesta
Vill bara att du ska tro på dig själv!

Tisdag 24/11

Tjenixen, några dagar har passerat sen jag senaste skrev. Har arbetat väldigt mycket, fre-mån med ett dubbelpass på lördagen så har varit så trött i kropp och hjärna. Min lediga tid har gått till att återhämta mig och att träna. Mitt schema har varit så tråkigt nu med kväll, dag (+kväll), kväll, dag att jag helt tappat verklighetsuppfattningen.

Har under min lediga dag idag kollat lite serie, varit nere på fotbollsplanen och lagat mat. Inget plugg nu på flera dagar, har trots detta ingen ångest över det. Fick ett infall nu på kvällen att göra lite XYZ:

10/12
1. Missuppfattade uppgiften, trodde de undrade hur många kulor man skulle omfördela av det totala, inte att man tog bort kulor.
2. Likformighet, osäker hur jag skulle lösa

11/12
1. Glömde lägga till en ^2

11/12
1. Slarv i beräkning

Totalt: 32/36 -> 89 %

Tidig sänggång idag då jag ska upp 04:40 imorgon för ytterligare tre dagars jobb Räknar ner till helgen!

Ska försöka få in lite plugg om motivationen finns, eventuellt på torsdag och kanske fredag. Imorgon lär bli svårt. Är helt ärligt för nervös för antagningen för att ens orka plugga, känns som att jag blir uppäten inifrån av nervositet. Kan inte urskilja om det är av det negativa eller positiva slaget.

Hoppas ni har det fint 16 dagar kvar!

Rainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 16:13

Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:29

Rainbowgirl skrev: ↑tor 19 nov, 2020 10:16

Du har ju betydligt fler uppgifter än mig att ta dig igenom!

Det blir vi alla
Nej, vet inte hur jag ska överleva akuten
Jag tycker du pluggar på bra, gör ju hur många uppgifter som helst. Tror man anpassar sig efter
sin vardag, du hade nog gjort likt mig om du jobbade samma arbetstider och jag som dig om jag jobbade dina arbetstider.

Angående det du skrivit så vill jag först säga att du inte är misslyckad. Det finns ingen gräns på hur många prov man får skriva innan man anses ha lyckats eller inte, det sitter bara i ditt huvud. Jag har kompisar som försökt allt mellan 1-5 år, de var alla lika glada när de antogs. Proven kan skilja sig så mycket från gång till gång, det ser ju vi som skrivit alla prov och har fått olika resultat från gång till gång. Sen har HP ingenting att göra med hur väl du kommer lyckas på universitetet. Jag skrev 1,05 på HP det året jag gick ut universitetet med nästan toppbetyg i allt. Finns ingen korrelation om jag ska vara ärlig. Det enda som folk brukar säga är att det är ett bevis på ens disciplin. Om ens det ärligt talat, skolan är väldigt annorlunda från HP. Din dröm är realistisk och snart blir den verklighet, tvivla aldrig på det.

Håller med om att det inte kommer kännas som en vanlig terminstart pga Corona men läste på LiUs hemsida att T1:or hade prio att vara på campus - sen vet jag inte hur mycket tid på campus det innebär men det är ändå något. Jag tror oavsett att du kommer bli lika glad när du blir antagen, du har väntat länge på det här och pandemin kommer inte stå i vägen för den lyckan.
Nu är jag optimisten i detta sammanhang men börja plugga på citronsyracykeln (sjukt tråkigt men please do ) och förbered dig. Skadar aldrig egentligen. Håller alla tummar och tår att det går hela vägen för dig. Du har kämpat länge och du ska vara så stolt över dig själv!

Äsch, där händer det åtminstone saker hela tiden och det kommer nya patienter som definitivt inte bryr sig om vilken timme på dygnet det är vid allvarligare händelser. Det kommer gå finfint
Kan faktiskt inte avgöra vad som hade varit mest optimalt för mig gällande arbetstider och plugg, ibland känns det som att om man har kvällen fri kan man lägga tid där men samtidigt vet jag att jag presterar som bäst på morgonen. Ibland hade det varit skönt med "normala" arbetstider, men uppskattar variationen i tid på dygn samt vilka dagar i veckan man arbetar. Har aldrig haft ett 7-16 jobb mån-fre så har inget direkt att jämföra med visserligen.

Är nog bara frustrerad över min egen prestation och framför allt den tid det tar. Sex stycken HP är tre år, plus ett år nu där jag inte fick skriva. Fyra år av högskoleprovet, känns inte nådigt någonstans. Ibland blir högskoleprovet ett mått på hur jag definierar min egen intelligens vilket är väldigt farligt, men har hållit på med detta så länge nu att det är en del av min vardag. Detta gör det ännu sjukare, när jag väl kommer in tror jag att jag kommer känna mig tom på något sätt. Att all den tid och energi som jag vanligtvis lagt på högskoleprovsplugg inte längre kommer behövas. Är mitt i en identitetskris tror jag

Jobbigt när det är så ovisst, borde man ens försöka hitta en bostad då eller bara bo kvar och pendla när det behövs? Hur länge kommer det hålla i sig?
Kommer nog bli lyckligast i världen, med tanke på att jag storbölade när jag gick vidare till intervju på PIL lär detta vara ännu större. Det enda som kanske kan slå det är när Niall från One Direction följde mig på Twitter
Har smått börjat men jisses vad det är mycket jag förträngt. Speciellt alla kemiska formler. Är du duktig på det?
Och tack Rainbow, du är en klippa

Jag är mest rädd över att inte kunna bibehålla fokus för att jag är för trött
Det är nog skönt med skift just för att man inte hamnar i det här med att varenda dag är sig lik. Det är ändå det jobbigaste, när alla dagar smälter samman och man fastnar i att dagen återupprepas. Man blir tokig av det.

Du kan inte räkna med året du inte fått skriva, du har ju inte ens fått en chans att försöka. Jag tror att du kunnat skriva de högre resultaten tidigare bara det att du låst dig själv under provdagen. Det kan vara pga nervositet och för att du lägger så stor vikt vid HP, det är ju via den vägen du vill in på läkarprogrammet. Lätt att det då stjälper mer än hjälper. Man stressar upp sig själv.
Din intelligens hör absolut inte ihop med HP, det är två olika saker. Basera inte det på HP. Kanske lättare sagt än gjort med det är verkligen inte samma sak. Förstår tomrummet du beskriver efter HP, man kommer känna det ett tag i och med att det varit en del av ditt liv under en tid. Men den tiden som du la ner på HP kommer fyllas upp utav anatomi och annat kul
Inte så konstigt, det här året har varit riktigt jobbigt.

Funderade på samma sak. Antar att man får se hur ofta man behöver vara på campus och gå efter det.
Hahahahaha var du ett 1D-fan? mina kompisar var också det (inte jag) och minns att de åkte till Arlanda för att se när de skulle landa. Men det var ändå liiiiite coolt att han följde dig på Twitter Hade du en fanpage?

Det kommer nog komma tillbaka ska du se
En gång i tiden var jag väldigt duktig på det men nu har jag glömt det mesta
Vill bara att du ska tro på dig själv!

Det är väl den främsta nackdelen just med att ha jobbat hela dagen, man vill bara slänga sig i soffan och äta kakor typ
Att varenda dag skulle se likadan ut hade gjort mig knäpp, det är också en av fördelarna med att vara läkare, man vet aldrig hur nästkommande dag kommer te sig!

Mycket möjligt, men även om så är fallet är det fortfarande frustrerande. Att ens största fiende för att möjliggöra sin högsta dröm är en själv?
Jag vet att jag verkligen inte borde dra den jämförelsen men i svåra stunder är det lätt att missakta sig själv och sin prestation. Nu lät jag jättepessimisisk och det är jag inte förresten!!
Har bara mycket tankar som svämmar över i min hjärna.
Jag hoppas innerligt man kommer se tillbaka på denna HP-tid och känna stolthet över att man lyckades till slut och aldrig gav upp, även när det kändes tungt och man tvivlade på sig själv. Längtar verkligen efter den känslan! All vår tid och energi vi lagt på HP kommer bära frukt, det vet jag.

Avskyr den typen av ovisshet, men det problemet får man ta om det blir aktuellt! Inte lönt att slösa onödig energi, behåller hellre den energin till att sprida glädje istället
HAHA du ska bara veta...Skäms lite idag, men det var ett par riktigt bra år där. Hade en fanpage ja

Fick såna flashbacks av att balansera formler och bara oh god, detta hade jag förträngt långt in någonstans i mörkret. Riktigt jävligt var det
Jag gör nog det de flesta gångerna, men som sagt ups and downs. Nu är jag up igen

Aeowa skrev: ↑tis 24 nov, 2020 21:19

Rainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 16:13

Aeowa skrev: ↑tor 19 nov, 2020 21:29

Äsch, där händer det åtminstone saker hela tiden och det kommer nya patienter som definitivt inte bryr sig om vilken timme på dygnet det är vid allvarligare händelser. Det kommer gå finfint
Kan faktiskt inte avgöra vad som hade varit mest optimalt för mig gällande arbetstider och plugg, ibland känns det som att om man har kvällen fri kan man lägga tid där men samtidigt vet jag att jag presterar som bäst på morgonen. Ibland hade det varit skönt med "normala" arbetstider, men uppskattar variationen i tid på dygn samt vilka dagar i veckan man arbetar. Har aldrig haft ett 7-16 jobb mån-fre så har inget direkt att jämföra med visserligen.

Är nog bara frustrerad över min egen prestation och framför allt den tid det tar. Sex stycken HP är tre år, plus ett år nu där jag inte fick skriva. Fyra år av högskoleprovet, känns inte nådigt någonstans. Ibland blir högskoleprovet ett mått på hur jag definierar min egen intelligens vilket är väldigt farligt, men har hållit på med detta så länge nu att det är en del av min vardag. Detta gör det ännu sjukare, när jag väl kommer in tror jag att jag kommer känna mig tom på något sätt. Att all den tid och energi som jag vanligtvis lagt på högskoleprovsplugg inte längre kommer behövas. Är mitt i en identitetskris tror jag

Jobbigt när det är så ovisst, borde man ens försöka hitta en bostad då eller bara bo kvar och pendla när det behövs? Hur länge kommer det hålla i sig?
Kommer nog bli lyckligast i världen, med tanke på att jag storbölade när jag gick vidare till intervju på PIL lär detta vara ännu större. Det enda som kanske kan slå det är när Niall från One Direction följde mig på Twitter
Har smått börjat men jisses vad det är mycket jag förträngt. Speciellt alla kemiska formler. Är du duktig på det?
Och tack Rainbow, du är en klippa

Jag är mest rädd över att inte kunna bibehålla fokus för att jag är för trött
Det är nog skönt med skift just för att man inte hamnar i det här med att varenda dag är sig lik. Det är ändå det jobbigaste, när alla dagar smälter samman och man fastnar i att dagen återupprepas. Man blir tokig av det.

Du kan inte räkna med året du inte fått skriva, du har ju inte ens fått en chans att försöka. Jag tror att du kunnat skriva de högre resultaten tidigare bara det att du låst dig själv under provdagen. Det kan vara pga nervositet och för att du lägger så stor vikt vid HP, det är ju via den vägen du vill in på läkarprogrammet. Lätt att det då stjälper mer än hjälper. Man stressar upp sig själv.
Din intelligens hör absolut inte ihop med HP, det är två olika saker. Basera inte det på HP. Kanske lättare sagt än gjort med det är verkligen inte samma sak. Förstår tomrummet du beskriver efter HP, man kommer känna det ett tag i och med att det varit en del av ditt liv under en tid. Men den tiden som du la ner på HP kommer fyllas upp utav anatomi och annat kul
Inte så konstigt, det här året har varit riktigt jobbigt.

Funderade på samma sak. Antar att man får se hur ofta man behöver vara på campus och gå efter det.
Hahahahaha var du ett 1D-fan? mina kompisar var också det (inte jag) och minns att de åkte till Arlanda för att se när de skulle landa. Men det var ändå liiiiite coolt att han följde dig på Twitter Hade du en fanpage?

Det kommer nog komma tillbaka ska du se
En gång i tiden var jag väldigt duktig på det men nu har jag glömt det mesta
Vill bara att du ska tro på dig själv!

Det är väl den främsta nackdelen just med att ha jobbat hela dagen, man vill bara slänga sig i soffan och äta kakor typ
Att varenda dag skulle se likadan ut hade gjort mig knäpp, det är också en av fördelarna med att vara läkare, man vet aldrig hur nästkommande dag kommer te sig!

Mycket möjligt, men även om så är fallet är det fortfarande frustrerande. Att ens största fiende för att möjliggöra sin högsta dröm är en själv?
Jag vet att jag verkligen inte borde dra den jämförelsen men i svåra stunder är det lätt att missakta sig själv och sin prestation. Nu lät jag jättepessimisisk och det är jag inte förresten!!
Har bara mycket tankar som svämmar över i min hjärna.
Jag hoppas innerligt man kommer se tillbaka på denna HP-tid och känna stolthet över att man lyckades till slut och aldrig gav upp, även när det kändes tungt och man tvivlade på sig själv. Längtar verkligen efter den känslan! All vår tid och energi vi lagt på HP kommer bära frukt, det vet jag.

Avskyr den typen av ovisshet, men det problemet får man ta om det blir aktuellt! Inte lönt att slösa onödig energi, behåller hellre den energin till att sprida glädje istället
HAHA du ska bara veta...Skäms lite idag, men det var ett par riktigt bra år där. Hade en fanpage ja

Fick såna flashbacks av att balansera formler och bara oh god, detta hade jag förträngt långt in någonstans i mörkret. Riktigt jävligt var det
Jag gör nog det de flesta gångerna, men som sagt ups and downs. Nu är jag up igen

Jag vill alltid slänga mig i soffan och äta kakor men förstår att du blir väldigt trött av jobbet. Du kämpar iaf på väldigt fint!
Jag har typ blivit knäpp

Det är väldigt frustrerande och det är just därför man ska jobba för att inte stå i vägen för sig själv. Många är tyvärr bra på att vara sitt egna hinder. Jag har också massa tankar så förstår precis. Tänk så här, du har tagit dig till idag - det är en kortare väg framåt än bakåt, så du är snart i mål. Det krävs en viss styrka att ha tagit sig till idag, så du ska vara stolt över det du åstadkommit.
Jag vet också det, en dag kommer det här bara vara en historia man berättar för andra om. Det finns något fint i att ha kämpat för något man vill ha och sedan uppnått det.

Din optimism bländar mig!
Men det är helt rätt, man får ta det då.
Hahahaha du måste visa mig den någon dag
Jag var största Twilight-fanet, vi har alla våra mörka tider

Hahaha ugh det var inte kul det där
tror inte det kommer vara sånt, skulle tippa på lätt kemi faktiskt och kanske mer biokemi än organisk kemi.
Glad att du är up again

Jag räknar också ned dagarna btw. Ena stunden vill jag veta NU och i andra stunden vill jag leva i detta limbo där jag inte vet och därför kan allt vara möjligt

Kämpa på

Rainbowgirl skrev: ↑tis 24 nov, 2020 22:00

Aeowa skrev: ↑tis 24 nov, 2020 21:19

Rainbowgirl skrev: ↑fre 20 nov, 2020 16:13

Jag är mest rädd över att inte kunna bibehålla fokus för att jag är för trött
Det är nog skönt med skift just för att man inte hamnar i det här med att varenda dag är sig lik. Det är ändå det jobbigaste, när alla dagar smälter samman och man fastnar i att dagen återupprepas. Man blir tokig av det.

Du kan inte räkna med året du inte fått skriva, du har ju inte ens fått en chans att försöka. Jag tror att du kunnat skriva de högre resultaten tidigare bara det att du låst dig själv under provdagen. Det kan vara pga nervositet och för att du lägger så stor vikt vid HP, det är ju via den vägen du vill in på läkarprogrammet. Lätt att det då stjälper mer än hjälper. Man stressar upp sig själv.
Din intelligens hör absolut inte ihop med HP, det är två olika saker. Basera inte det på HP. Kanske lättare sagt än gjort med det är verkligen inte samma sak. Förstår tomrummet du beskriver efter HP, man kommer känna det ett tag i och med att det varit en del av ditt liv under en tid. Men den tiden som du la ner på HP kommer fyllas upp utav anatomi och annat kul
Inte så konstigt, det här året har varit riktigt jobbigt.

Funderade på samma sak. Antar att man får se hur ofta man behöver vara på campus och gå efter det.
Hahahahaha var du ett 1D-fan? mina kompisar var också det (inte jag) och minns att de åkte till Arlanda för att se när de skulle landa. Men det var ändå liiiiite coolt att han följde dig på Twitter Hade du en fanpage?

Det kommer nog komma tillbaka ska du se
En gång i tiden var jag väldigt duktig på det men nu har jag glömt det mesta
Vill bara att du ska tro på dig själv!

Det är väl den främsta nackdelen just med att ha jobbat hela dagen, man vill bara slänga sig i soffan och äta kakor typ
Att varenda dag skulle se likadan ut hade gjort mig knäpp, det är också en av fördelarna med att vara läkare, man vet aldrig hur nästkommande dag kommer te sig!

Mycket möjligt, men även om så är fallet är det fortfarande frustrerande. Att ens största fiende för att möjliggöra sin högsta dröm är en själv?
Jag vet att jag verkligen inte borde dra den jämförelsen men i svåra stunder är det lätt att missakta sig själv och sin prestation. Nu lät jag jättepessimisisk och det är jag inte förresten!!
Har bara mycket tankar som svämmar över i min hjärna.
Jag hoppas innerligt man kommer se tillbaka på denna HP-tid och känna stolthet över att man lyckades till slut och aldrig gav upp, även när det kändes tungt och man tvivlade på sig själv. Längtar verkligen efter den känslan! All vår tid och energi vi lagt på HP kommer bära frukt, det vet jag.

Avskyr den typen av ovisshet, men det problemet får man ta om det blir aktuellt! Inte lönt att slösa onödig energi, behåller hellre den energin till att sprida glädje istället
HAHA du ska bara veta...Skäms lite idag, men det var ett par riktigt bra år där. Hade en fanpage ja

Fick såna flashbacks av att balansera formler och bara oh god, detta hade jag förträngt långt in någonstans i mörkret. Riktigt jävligt var det
Jag gör nog det de flesta gångerna, men som sagt ups and downs. Nu är jag up igen

Jag vill alltid slänga mig i soffan och äta kakor men förstår att du blir väldigt trött av jobbet. Du kämpar iaf på väldigt fint!
Jag har typ blivit knäpp

Det är väldigt frustrerande och det är just därför man ska jobba för att inte stå i vägen för sig själv. Många är tyvärr bra på att vara sitt egna hinder. Jag har också massa tankar så förstår precis. Tänk så här, du har tagit dig till idag - det är en kortare väg framåt än bakåt, så du är snart i mål. Det krävs en viss styrka att ha tagit sig till idag, så du ska vara stolt över det du åstadkommit.
Jag vet också det, en dag kommer det här bara vara en historia man berättar för andra om. Det finns något fint i att ha kämpat för något man vill ha och sedan uppnått det.

Din optimism bländar mig!
Men det är helt rätt, man får ta det då.
Hahahaha du måste visa mig den någon dag
Jag var största Twilight-fanet, vi har alla våra mörka tider

Hahaha ugh det var inte kul det där
tror inte det kommer vara sånt, skulle tippa på lätt kemi faktiskt och kanske mer biokemi än organisk kemi.
Glad att du är up again

Jag räknar också ned dagarna btw. Ena stunden vill jag veta NU och i andra stunden vill jag leva i detta limbo där jag inte vet och därför kan allt vara möjligt

Hahaha det är väldigt sant jag gör det definitivt om jag får chansen! Har ätit så mycket onyttigt på sistone, tröstäter pga mörkret
Typ är inte helt

Är bara ens hjärnspöken som sätter griller i huvudet, är som du tidigare sagt lättare att vara positiv och optimistisk för någon annans skull. Men det du säger tåls att upprepas; kortare väg framåt än bakåt, och det om något är väldigt betydelsefullt.

Inte idag kan jag lova, idag är jag pessimist-Aeowa
Åh jösses, det är mörka grejer det där, fram med skämskudden! Det är på egen risk bara så du vet...
Så mysigt haha Gillade också Twilight men var inget hardcorefan, bara läste böckerna några gånger. Var du team Edward eller team Jacob?

Gillar visserligen organisk kemi jämfört med mycket annan kemi, men självklart hoppas jag också uteslutande på biokemi. Fast oavsett behövs minnet luckras upp lite, för nuvarande är det nästintill tomt i huvudet. Hur mycket kemi var det på biomedicin? Känns som att det borde varit en hel del?

Är med dig helt, ibland hade det varit skönt att bara kunna stoppa tiden. Nervositet deluxe!

Iman.1998 skrev: ↑ons 25 nov, 2020 1:42 Kämpa på

Tack så mycket Iman, jag försöker

Torsdag 26/11

Idag är ingen bra dag, har sådan ångest inför antagningen. Tror aldrig jag varit så nervös inför en antagning förut som jag är idag. Gissningsvis beror det på att detta är det närmsta jag någonsin varit att komma in, tidigare gånger har jag ändå vetat att chansen att komma in var minimal i jämförelse. Chanserna idag är snarare runt 50/50. Jag är rädd för båda utfallen;

Jag är rädd för att komma in och helt plötsligt vara vilse i livet, att börja på någonting jag drömt om i så många år och kämpat för. Det har tidigare bara varit en tanke, ett luftslott i min hjärna som jag dagligen funderat över och längtat efter. Att kasta sig rätt ut och falla fritt, lämna allt det jag vet och min egen trygghet. Jag har blivit så oerhört bekväm i mitt liv, jag vet exakt vad som händer. Att plötsligt överge denna comfort zone är pirrigt och samtidigt något av det mest skrämmande jag någonsin kommer uppleva. Kommer jag någonsin tvivla på vägen? Kommer allt det jag målat upp vara en skenbild av verkligheten? Vad händer då?

Jag är samtidigt livrädd för att inte komma in. Jag vet mycket väl känslan nu av att snubbla på mållinjen, det var åtminstone så jag kände med PIL. Att hela ens fasad fallerar framför vilt främmande människor, att sitta på en buss och få en riktig käftsmäll. Att sitta och gråta ut sin smärta och besvikelse. Jag vill verkligen inte hamna där igen, jag vägrar. Att känna sig så liten och ynklig för något som egentligen inte borde påverka mig så hårt visade verkligen på hur betydelsefullt detta är för mig. Jag vill verkligen, jag vill göra skillnad. Jag vill motbevisa mig själv. Att slippa skriva ett sjunde högskoleprov hade varit en sådan lättnad. Att vara fast i denna bubbla kommer inte vara hållbart i längden för mig, det känns samtidigt som att tiden rinner mellan mina fingrar. Jag har inte funnit mitt rätta jag än. De i min omgivning förstår inte dessa känslostormar högskoleprovet skapar hos mig, det är så svårt att förstå för någon som inte gör samma resa.

Just idag klarar jag inte av att plugga inför högskoleprovet, ångesten känns som en klump i halsgropen. All denna ovisshet tar kol på mig. Jag trodde aldrig det skulle vara möjligt att vilja något så mycket som jag vill detta. Jag kommer plugga när jag känner att jag kan. Nu räknar jag bara ner dagarna...
14 dagar kvar

Skäms över det men var team Edward... Förstår inte hur eller varför idag, men det var så det var haha. Vilket team var du?

På biomedicin läste vi en kurs på 20 hp i organisk kemi och en 12 hp kurs i biokemi. Det är egentligen inte så mycket kemi som alla tror, det är bara dessa två kurser som innefattar ren kemi. De flesta kurser är mer medicinska och inriktade på molekylära processer i kroppen, hur sjukdom uppstår och hur man kan bromsa/hindra sjukdomsförloppet.

Dina ord kan många känna igen sig i. Det du beskriver är också förståeligt, det ÄR jobbigt att ha kämpat för något och sen få det. Vad gör man när man fått det? Och som du säger så förändras plötsligt hela ens liv; massa nya saker händer. Men det är också det absolut bästa med det hela, det kommer finnas så mycket roligt att upptäcka och du kommer senare undra över varför det kändes så läskigt. Det är det som skrämmer oss mest som utvecklar oss mest, och människan är väldigt duktig på att anpassa sig till sin miljö - du kommer klara det galant.
Det kommer inte vara som du tänkt dig, inget är någonsin det, men det kommer vara bra oavsett och du kommer lära dig så mycket och träffa fantastiska människor. Tänk på alla nya platser du kommer se, alla nya människor och att bara äntligen få börja plugga medicin som du kämpat så hårt för. Jag är säker på att det kommer gå bra.

PIL är traumatiserande ärligt talat. Jag gick igenom samma sak som dig, hela ens värld raserades den dagen de släppte resultaten. Men du tog dig igenom det och du vet om att det inte definierar dig. Du är inte ditt PIL-resultat. Jag minns fortfarande dina två, tråkiga gubbar som vägrade le och personkemin mellan er låg på -500. Du har gått igenom det en gång, det gjorde ont men du kommer inte låta det bryta ner dig igen. För du vet att det inte är värt det, inget är mer värt än din hälsa och ditt mående.
Du vet vad jag tror om dina chanser om två veckor. Kommer inte upprepa dem igen för det kanske stressar dig mer, men för mig har du motbevisat dig själv. Du kommer motbevisa dig själv snart också och då hoppas jag att du verkligen njuter av att du tagit dig upp till toppen. Jag har sett en liten del av din resa, men redan på de elva månaderna som vi "känt" varandra så har du visat styrka, envishet och kämparanda. Du har det i dig, Aeowa, och du kommer bli en fantastisk läkare en dag.

Glöm bort HP-plugget i två veckor, fokusera på att ta en dag i taget och försök att koppla bort. Jag kommer tänka på dig den 10 december, håller tummarna att du får börja plugga snart! Förhoppningsvis ses vi i september nästa år och då förväntar jag mig att du kan gå i klackar och att du visar mig runt om i Linkan
You got this girl!

Tisdag 1/12

Hej, väljer nu fram till antagningen att ta en paus från allt plugg. Tror inte det kommer vara så givande, och har egentligen varken tiden eller nerverna för tillfället. Kommer fortfarande logga in och kika på forumen, men min egen pluggdagbok ligger lite på is. Får helt enkelt ta ställning när domedagen är här vad som händer här näst!

Ta hand om er fina

9 dagar kvar

8 dagar kvar

Pratade med min pappa idag om allt som har med antagning och göra, gjorde mig inte mindre nervös direkt. Alla olika scenarion studsar omkring i min hjärna som pingisbollar.

Har även fått lite pluggsug, men har lovat mig själv att avvakta så det håller jag fast vid. Bättre att bygga upp motivationen så jag kan köra fullt ut när det väl gäller!

Ha en fortsatt fin kväll

Lördag 5/12

God kväll, liten miniuppdatering för att visa att jag lever. Lite positiva saker från tidigare dagar; har börjat läsa igen! Har saknat det men inte känt suget, tog upp en bok för att se om jag kunde trigga läslusten lite och det fungerade. Springer fortfarande konstant, igår blev det 14 km och det känns så underbart! Har börjat fundera på om man ska börja träna inför ett halvmaraton då det är en liten livsdröm.

Nu har verkligen alla börjat fråga om antagningen, speciellt de på jobb vilket känns lite jobbigt. De är väldigt stöttande och alla usk & ssk jag pratat med önskar mig all lycka till vilket känns väldigt fint. Är bara så rädd att misslyckas och återigen bara låta antagningen vara en avlägsen dröm.

Är tillbaka till nattjobb denna helg, känner mig som en zombie. Ständiga förändringar på jobb gör mig extra knäpp.

Nu är det så nära, är så himla nervös. Vet inte hur jag ska hantera dessa känslor, är exalterad men mest av allt fruktansvärt rädd.

Tills nästa gång, ha det fint

5 dagar kvar