Hej stjärnor!

Jag sitter och funderar på om jag ska satsa på att söka in till psykologprogrammet eller inte. Varför skulle man INTE vilja söka till linjen? Vad vill ni som tänkt söka jobba med? Endast som samtalspsykolog? Det känns lite tråkigt att jobba med hela livet för min del, jag tycker psykologi är så intressant och vil jobba med ämnet, men inte endast som psykolog?

Vad är det underbara med programmet? Och vad är det som är mindre bra med en psykologtbildning?

KRAM

Att psykologer bara jobbar med samtalsterapi är en sån där vanlig myt man ofta ser i typ filmer som inte stämmer med verkligheten. Man behöver inte jobba kliniskt som psykolog, man kan tex jobba på olika företag med ledarskap, utveckling, rekrytering, teamutveckling etc. Själv är jag intresserad av neuropsykologin och skulle vara intresserad av att jobba med utredningar och behandling inom det området. Sen så känner jag en person som är intresserad av forensisk psykologi som skulle vilja jobba med riskbedömning och behandling inom kriminalvården. Med andra ord, det finns mycket att jobba med som psykolog förutom just samtalsterapi : -)

Den största fördelen (enligt mig) är nog just att det är en sådan otroligt bred arbetsmarknad! Du kan arbeta med människor i tuffa livssituationer, forska, med arbetsplatser, HR, samhällsfrågor och så mycket mer! Dessutom kan du specialisera dig på ett särskilt område, fördjupa dig inom vissa och bli expert på andra. Psykologi finns ju inom i princip allt och därmed finns också behovet nästan var som helst! En psykolog gör ju så mycket mer än att ha samtal med personer på en mottagning, vilket det kanske lätt kan uppfattas som.

Nackdelar finns det säkerligen också. Det finns ju alltid både för- och nackdelar, dessvärre kan jag inte uttrycka mig om något ännu då jag inte studerar på programmet (ännu); men rent spontant tänker jag att det kanske är mycket fokus på just det kliniska och patientnära arbetet på många utbildningar. Dock har jag främst letat efter de utbildningar som har mycket kliniskt fokus, så det är inte en helt ofärgad uppfattning.

Vad är det med psykologi som intresserar dig? Vilka arbetsområden och uppgifter skulle du tycka om att jobba med - generellt alltså, om man bortser från vilken yrkestitels som krävs?

Tack för snabba svar!!

Jag älskar ämnet och det är framförallt det som lockar mig! Jag vill lära mig mer om vad och varför vi är som vi är och gör som vi gör. Jag kollar ofta på ted-talks och videos om diverse psykiska problem/sjukdomar - SÅ intressant! Det som jag vill jobba med i framtiden är att på något sätt göra skillnad. Kanske vill jag forska? Jobba med att utveckla organisationer? Få psykisk hälsa att bli prioriterat i samhället!

Det jag funderar på är om jag kanske kan jobba med att göra världen till en bättre plats på andra sätt och ha psykologin som intresse? Funderar lite på "utvecklingsingenjör":
"Som utvecklingsingenjör kommer du att utforma och utveckla morgondagens företag, affärer, produkter och tjänster. Utvecklingsingenjörsprogrammet ger dig en bred bas med en unik helhetssyn på teknik, ekonomi och samhällsfrågor"

Är enormt utåtriktad och vill jobba med människor! Kanske kan utvecklingsingenjör passa bättre? Komma på med teknik/produkter eller annat som gör världen lite bättre. Kan inrikta mig på psykologin, kanske jobba exempelvis med psykiatrin för att utveckla produkter där?

Nackdelar psykologutbildning:
- Fast i Sverige (vill kanske jobba utomlands i framtiden?)
- Mental trötthet
- Tar andras problem och gör det personligt
- Ansvar (kan också vara positivt)
- Stillasittande

HUR ska man veta vad man vill jobba med? Vill ju göra allt!! *skrattgråter*

Jag kan nog inte hjälpa dig med vad du ska börja med för utbildning nu men vill bara inflika att arbetslivet är långt och det kommer inte vara en rak sträcka där du gör samma sak till pensionen, särskilt inte när du har så mycket intressen och passion som du uttrycker Kan ta min mamma som exempel, hon började i ett hörn på gymnasiet och hade ingen aning om vad hon ville göra i livet. Sen har hennes intresse guidat henne från ställe till ställe och nu är hon på chefsnivå med massor av specialkunskaper. Hon säger själv att med åren har hon insett att alla de där jobben, som hon trodde var oviktiga eller slöseri med tid, har gett henne erfarenheter senare i hennes karriär. Så jag tror att man inte behöver utesluta något område man vill utforska Bara att välja var man vill börja.