Jag har pluggat mycket inför HP nu och ser det inte som en omöjlighet att kunna skriva 1.9 eller 2.0 den 21 oktober. Samtidigt velar jag mellan huruvida jag ska söka till läkarprogrammet i första hand och tandläkare i andra innan den 15:e, eller om jag enbart ska söka tandläkare.

Hur vet man vilket av de två yrkena som skulle passa en bäst? Jag har varit hos tandläkaren många gånger, liksom de allra flesta andra, och tycker mig ha fått en viss inblick i vad det yrket går ut på. "Tyvärr" har jag varit för frisk för att någonsin gå till läkaren (har för mig att fyraårstestet ägde rum på Barnavårdcentralen, men huruvida det var en läkare som utförde det minns jag inte). Vad gör egentligen en läkare? Mig veterligen finns det en myriad av olika specialiteter, men en del måste också vara gemensamt för alla, eftersom alla har samma AT-utbildning. [i:83a0c0e624]Måste[/i:83a0c0e624] man ställas inför situationer mellan liv och död om man blir läkare? Får man åtminstone "se en del död" om man blir läkare?

[i:83a0c0e624]Lön[/i:83a0c0e624], hur kallblodigt det än må låta med tanke på att båda yrkena innefattar vård av människor, är en viktig fråga för mig. SACO:s välja yrke 2006 nämner att specialisttandläkare kan tjäna upp till 60,000kr i månaden. Vad gäller läkare har jag hört talas om dem som tjänar över 100,000kr i månaden. Hur stora är det högsta tandläkarlönerna ni har hört talas om? Tror ni att en erfaren käkkirurg ändå kan tjäna mer än de 60,000 i månaden SACO nämner?

[i:83a0c0e624]Arbetstider[/i:83a0c0e624] är förstås viktiga eftersom de flesta nog vill ha fritid också. Min kompis pappa är specialistläkare och han säger att man måste vara mycket flexibel som det och om man har jour så kan man givetvis få åka till jobbet när som helst. Gäller det alla specialistläkare (med tanke på att bristen är stor)?

Jag vill inte ta ett ansvar för människors leva eller dö och vill också ha någorlunda fasta arbetstider. Jag vet att så inte är fallet för tandläkare men är det möjligt för läkare? Om det inte vore det har jag svårt att förstå att så pass många ändå vill bli läkare, att man frivilligt vill ha människors liv på sitt samvete och alltid vara beredd att jobba.

På tandläkarprogrammet på KI måste man ha 20,00 i BG eller 2.0 på HP för att komma in, så det visar ju ändå på att det finns dem som vill bli tandläkare även fast de kan bli läkare. [/i]

Det enda jag kan säga är att en av anledningarna till att jag vill bli läkare är just den ansvarskänslan du nämner. Att känna att man är betydelsefull och fyller en viktig funktion i samhället. Det är viktigt för mig i alla fall. Vad gäller arbetstider så är jag beredd att offra en hel del, även om jag i första hand inte skulle vilja arbeta som akutläkare eller på den direkta gränsen mellan liv och död. Läkaryrket är ju så otroligt brett och det finns nog väldigt många inriktningar där man inte behöver tänka på att bli väckt mitt i natten.

Vad gäller lönen så ser jag det bara som en bonus för att få göra något så betydelsefullt, förhoppningsvis få vara delaktig i andras lycka. För det finns väl inget bättre än att få göra någon glad?

Inga kommentarer om tandläkaryrket, men nog rotar jag hellre i någons hjärna i någons mun.

Mvh

Jag har haft exakt samma funderingar som du, och jag valde att söka läkare i första hand och tandläkare i andra hand nu i höst. Jag var på reservplats 2 för läkare när antagningarna stoppades, men kom in på tandläkarprogrammet i Göteborg (där jag bor). Att jag satte läkare främst beror på att halva min släkt består av läkare, och på att det finns så mycket valmöjligheter inom yrket. Samtidigt har jag många runt mig som vittnar om hur nya läkare drivs hårt att arbeta jour efter jour under alla år fram tills dess att de är färdiga specialister, och i MÅNGA fall handlar det trots allt om liv och död - även när man är läkare på vårdcentral. Under specialiseringstiden blir det många resor hit och dit, och jag tror helt enkelt att man får lägga ner mycket själ i sitt arbete. Framförallt tror jag att man som läkare behöver vinna förtroende hos övriga personalen (sjuksköterskor), och för dem framstå som kunnig.

När det gäller lönen så är det skillad där - mellan en vanlig allmäntandläkare och en specialistläkare. Samtidigt har en erfaren läkare inom eftertraktad specialisering på t.ex. Borås sjukhus ca 50.000 i lön, så de där 100.000 kr/månad är nog inte medianlönen direkt. Tandläkarnas ingångslöner höjs kraftigt just nu, men frågan är om de kommer upp i läkarnas kaliber riktigt.

Vad jag kan säga om tandläkarprogrammet so far är att de gör allt för att man skall känna sig privilegierad och utvald för att man har kommit in på ett så pass eftertraktat program, och det tycks vara roligt och omväxlande i sin uppbyggnad med mycket praktisk verksamhet. De poängterade att man faktiskt är färdig efter de fem åren, och sitter med en ingångslön på nuvarande ca 31000. Utvärderingar visar att arbetsgivarna gör allt för att få tandläkarna, vilket ger bra anställningsvillkor, och bra handledning inledningsvis. För mig känns det ganska hyfsat just nu, och jag är positiv - och vet faktiskt inte om jag vill söka läkarprogrammet igen. Mötte en klasskompis idag som kände samma sak. Vi båda har familjer hemma (barn) och vill inte för allt i världen arbeta jourer. Dessutom vill jag arbeta nära mitt hem, vilket jag inte upplever att jag skulle vilja göra som läkare (för känsligt för patienterna).

Det var några tankar ifrån en som befinner sig i samma situation, och som nu testar tandläkarprogrammet för att se efter... (dessutom gräver jag hellre i munnar än i folks nedre regioner...)

såvitt jag förstår kommer alla som utbildar sig till läkare någongång ställas inför frågor på liv och död och få se en del död. Alla läkare måste ju efter grundutbildningen jobba som AT-läkare och då tillbringar man en del tid på akuten och har jourer och sånt. så även om man vill bli en stillsam privatpraktiserande allmänläkare i slutändan så kommer man ändå behöva gå igenom en del jobb på akuten med svåra beslut och allt sånt där.

vad gäller arbetstider och sånt är det ju väldigt olika beroende på vad man som läkare väljer att specialisera sig inom. om man blir läkare på en vårdcentral har man förmodligen mer fasta tider och mindre jourer än om man blir narkosläkare t.ex

men om du inte är intressrad av att ha ansvar för människors liv, men däremot faktiskt tycker att det verkar intressant att jobba med tänder, mun och liknande så tycker jag nog att du ska satsa på att bli tandläkare. du kommer förmodligen tjäna fullt tillräckligt oavsett om du blir läkare eller tandläkare.

Idag tog de upp det där med lönen på tandläkarprogrammet... En specialisttandläkare tjänar som mest ca 70000, men då är han oftast verksamhetschef etc utöver sin specialisttjänst.

Verksamhetschefer tjänar också bra för övrigt, utan att bli specialister...

Är man direkt ute efter karriär och lön tror jag att man skall bli läkare, eftersom läkarna arbetar i större organisationer där det är möjligt att klättra på ett annat sätt. Tycker man däremot att ca 30-40000 är en skälig lön att ha, och vill ha ett arbeta in mindre skala, så är tandläkare ett bra yrke att välja på många sätt...

Är det någon som har koll på läkarlönerna för de som kanske inte satsar på att bli klinikchefer el liknande? Tex vad tjänar en AT-läkare, leg läkare utan specialistubildning, ST-läkare och en färdig specialist? Har för mig att lönerna innan man kliver på specialistubildningen är rätt dåliga, men att det sedan höjs en del. Skulle vara kul att få lite siffror!

Kolla in http://www.sfai.se/Fackligt/Lonestatistik_2006.pdf. Där ser man att läkare under AT-utbildning tjänar 24 500, läkare under ST-utbildning tjänar 33 900, färdig specialist (medel av alla specialiteter) 44 500. Av de vanliga specialiteterna tycks allmänmedicin och då arbeta som distriktsläkare ge mest, men då finns knappt någon karriär.

Lönerna tycks vara ungefär på samma nivå som civilingenjör inom data/elektro, även om jag tror att det är lättare att få riktigt hög lön som civilingenjör. I vilket fall i Stockholm.

Om man vill tjäna mycket pengar så är inte läkaryrket den rätta vägen. En läkare i Sverige kommer aldrig i närheten av vad man kan tjäna inom andra yrken t ex i styrelse, som VD eller som egenföretagare.

Vill man verkligen bli läkare så ska man vara beredd på att få ta mycket ansvar, fatta tunga beslut och arbeta mycket mycket. Jour är något som man kommer att ha tills man går i pension. Ända sättet att slippa det riktiga läkararbetet är att forska och gömma sig bakom det och undvika patientkontakt och hårt arbete..

"Jag vill inte ta ett ansvar för människors leva eller dö och vill också ha någorlunda fasta arbetstider."

Det låter som att Zewu som postade det första inlägget borde satsa på något annat än att bli läkare, ett arbete med fasta arbetstider och utan samma ansvar. Kanske ekonom eller ingenjör eller något annat?

Hur går man tillväga om man som du uttrycker det vill gömma sig bakom forskning då? Jag är dåligt insatt i det, vet endast att det finns nåt som kallas för LÄFO som ska va forskningsförberedande.

Jag menar inte under utbildningen utan när man arbetar som läkare. Visst jag var lite hård förut, forskning är otroligt viktigt! Men det finns de som gömmer sig bakom sin forskning för att slippa det kliniska arbetet.

Nattjourer behöver man i alla fall inte dras med till pensionen om man inte vill det, beroende på specialitet.

Sant, det blir bättre med åren. Man blir bakjour istället.. men man slipper aldrig jouren helt..

Nä inte helt men man kan tom slippa bakjour och bara jobba dagtid/kväll på en helg tex. Huvudsaken är att man kan slippa natt om man vill!

Kan inte förstå varför folk hela tiden jämför läkare med tandläkare Förstår ni inte att en tandläkare också är en läkare och ska ses som ett specialite av läkaryrket. Det heter ju faktiskt tand "läkare" Ni som inte vet det bör veta att än idag i många länder (exemplevis i Italien) måste man utbilda sig till läkare först för att kunna bli tandläkare. Tandläkarutbildning har alla de ingredienser som en läkarutbildning har och går ut på specialisering av människohuvudet, käksystemet och inte "bara" tänder Ha det i åtanke.

okej, lite skumt att välja framtid såhär, dessutom med ämnestiteln "läkare vs tandläkare" death match... hehehe... :D

men men, nu till min åsikt i frågan.

SKILLNADER/LIKHETER:

du MÅSTE veta varför du vill bli det du vill bli. Läkare och tandläkare är i grunden samma typ av jobb, dvs. att alla jobbar med människokroppen som system. läkaren jobbar mer (åtminstone om du blir allmänläkare) med hela kroppen som system, medan tandläkaren (likt övriga läkarspecialiteter som säg tex. ögon, hud, ö.n.h., etc) arbetar med en viss speciellt område inom människans kropp. tandläkaren jobbar (trots ordet tand i namnet) mot nacke/käksystem och framförallt munhålan som helhet och naturligtvis tanden som en viktig detalj. den mot tandläkeriet närmaste specialiteten inom läkaryrket är öron-näsa-hals som är nära tandläkeriet av naturliga skäl. inom utbildningarna skiljer de sig åt ganska lite i början för att sedan bli större skillnader mot slutet av utbildningarna. exempelvis brukar lärosätena spara hals och huvud obduktionen till tandläkarstudenter och resten av kroppen till läkarstudenterna att obducera vid anatomikurs; den här delningen vid obduktion är bra exempel, för det sammanfattar förhållandena mellan dessa yrken ganska väl. grunden är samma, men arbetsområden samt organen och mängden skiljer sig åt.

tandläkar/läkar indelningen är ej anatomisk (reellt) utan politiskt och utbildningsmässigt (se tex. vårdförsäkringen där munnen inte tillhör människokroppen) och detta mer pga tradition. även andra faktorer som att ungdomar/studenter vill vara störst, bäst och vackrast oftast för att behaga någon annan än sig själv spelar självfallet in. detta yttrar sig genom tävlingsanda, prestationsångest, samt "min-penis-är-större-än-din"-syndromet, som ju märks när studenter inom läkar/tandläkarkåren slänger ur sig klassiker som: "blev du tandläkare för att du inte kunde bli läkare eller?".

Men verkligheten är ju naturligtvis annorlunda i o m att olika yrkeskategorier fyller ett behov. därför finns de!

YRKESVAL:
du SKA / MÅSTE veta varför du läser till det du läser. tandläkeriet är generellt sett planerade operativa ingrepp medan läkaryrket är bägge; tex. ögon, plastik, ö.n.h, etc är planerade ingrepp (operativ eller ej) medan akutmedicin är oftare som på tv-serierna på liv och död. Därtill kommer ju specialitetsberoende krav på din person som att kunna hantera olika saker som kommer ur patienten som tex blod, var, saliv och i värsta fall spyor (tandläkare) och blod, var, bajs, kiss, spyor, saliv (läkare beroende på specialitet). även som tandläkare kommer du inte alltid undan liv och död situationerna om det värsta skulle inträffa (tex. anafylaktisk chock eller dyl.) så du kan inte bara säga att du inte vill ta ansvar för någons liv eller död. allt du gör som vårdgivare påverkar människans allmäntillstånd på ett eller annat sätt och mer eller mindre. sen kommer du ju naturligtvis mer i kontakt med liv och död frågor som akutläkare än tex ögonläkare eller tandläkare.

YRKESBREDD och TIDSASPEKT:
tandläkarutbildningen är mer snäv än läkarutbildningen framför allt pga att du inte har lika stora valmöjligheter att specialisera dig inom. finns ~5 specialiteter mot ~30 specialiter för läkaren. därför större sannolikhet att komma närmare dina egna önskemål som läkare än tandläkare. dock tar det ju längre tid att bli läkare än att bli tandläkare (1 termin) och som läkare har man större behov/möjlighet av att specialisera sig o det är mot löneutbetalning.

LÖN:
ännu större spridning för läkaren i o m att det finns många fler specialiteter än för tandläkaren. därtill kommer privat/egen praktiken in som avgör hurmycket man vill eller kan lyfta som lön. genrerellt tjänar en anställd allmänläkare och allmäntandläkaren nästan lika (runt 35-45 kkr/mån) och specialiteterna varierar stort. tex kan läkare tjäna ca 120000kr/mån som tex hjärtkirurg medan en socialmedicinspecialist kanske tjänar runt 40000. tandläkarspecialister tjänar ca 40000-70000kr/mån beroende på spec. kom dock ihåg att spridningen är väääääääldigt stort och egentligen större för läkare pga att det har fler specialiteter. Men generellt tjänar läkarkåren mer än tandläkarkåren. även egenpraktik, arbetsort och börda samt din egen förhandlingsförmåga spelar ju roll :!:

[u]SÅÅÅ... kardemumman som man säger[/u]:
sluta tänk "strategi" och börja tänk på va du vill ha för arbetsvardag!!! Kan du inte välja mellan två yrken är det brist på kunskap du har om just dessa yrken och det är erfarenhet och kunskap om de du bör inhämta, tex genom praktik i liknande yrken, som tex vårdbiträde o dyl.
Att välja yrke efter vilken betyg du har och om du kommer in eller inte är det största misstaget du kan göra. vet du vad du verkligen vill bli kämpar du tills du kommer in. vet du inte det och väljer på måfå eller betyggrad kommer du att i värsta fall få ångest och må psykiskt dåligt pga ditt val. kom ihåg att dina val påverkar ditt liv.
därför bör dina val innefatta "NO REGRETS!" :idea:


Good luck!!!

/behba110
f.d. civilingenjör(elektro) och numera tandläkare :)