Hur är det egentligen att plugga på tandläkarprogrammet?

Jag kommer från en annan utbildning (juridik) och försöker nu ta mig in på tandläkarprogrammet. Jag undrar främst hur lektionerna ser ut. Vad är en typisk lektioner eller seminarium? Jag vet att det beror på kurs men stuket ungefär.

Sedan undrar jag hur praktiken under studietiden känns? Lär man sig så pass mycket att man kan utföra alla standardbehandlingar efter examen? Eller är utbildningen mer som en bra bas att stå på för att senare lära sig ordentligt i arbetslivet? Jag förstår ju att man hela tiden blir duktigare i takt med att man arbetar men jag vill ändå ha ett hum om på vilken nivå man brukar vara efter att man tagit examen.

Vad är svårt med tandläkarprogrammet? Vad är det som de flesta brukar ogilla och tycka är jobbigt?

Sist men inte minst, vad är det ni kan ge en för tips när man sätter börjar som ny på tandläkarprogrammet?

Tacksam för alla svar!

Ingen? Det vore väldigt snällt ifall någon tog sig tiden och delade med sig av sina erfarenheten.

Ett tips i forumvärden.
Skriv inte så många frågor på raken. Skriv istället följdfrågor. Då blir det lättare att ta sig an.

Har inte tid att svara. Sjukt mkt plugg. svarar sen. såvida ingen annan hinner före. Beardless kanske har mer fritid på sig?

Jag kanske kan utveckla lite. Jag har pluggat juridik och är frustrerad. Att jobba på domstol t.ex. förutsätter att man ska kunna ha koll på det mesta.

Har någon sett hur tjock lagboken är? (haha och den omfattar inte ens alla författningar).

Juristens jobb är att slå upp och finna sig fram till rätt svar men ibland fungerar inte ens det för det kan vara en fråga som varken behandlas i lag, praxis eller förarbeten. Då får man "argumentera" för vad som är rätt svar.

Jag vet inte om det är jag som är för känslig och skör men jag kan liksom inte arbeta under sådana omständigheter. Det är inte det att jag är rädd för att göra fel men jag finner ingen glädje i att ha ett sådant arbete, utrymmet för godtycke är för stort. Jag kan aldrig känna mig glad över att ha utfört mitt arbete korrekt, effektivt och bra; risken finns att någon tycker att en annan slutsats är mer lämplig nämligen. Sedan är det hela tiden nytt. Nya lagar, ny praxis, nya förarbeten. Konstant.

Många ser det som en underbar slags dynamik som gör att deras arbete aldrig blir tråkigt. För mig är det starkt ångestskapande. Jag vill ha pejl och jobba på som fan.

På grund av detta problem har jag bestämt mig för att bli tandläkare. Min slutsats är att det är bättre att ha ett arbete som innebär mycket praktiska moment; i tandläkarens fall, handarbete.

En tandläkares handarbete övas in under utbildningen och sedan under arbetslivet. Det är liksom inte lika mycket flum eller saker att gissa sig till. Du ser symtomen för en viss åkomma, du åtgärdar dem och patienten går hem med ett problem mindre. Efter ett tag känns det som att tandläkaren kan utföra behandlingarna i sömnen, ungefär som att köra bil (det är intrycket man får när man blir behandlad iaf).

Ett sådant arbete kan jag leva med. Det ger mig en känsla av att vara arbetssam, effektiv och duktig. Det är sällan det dyker upp saker som man inte kan tampas med så att säga. Det är inget "å ena sidan, å andra sidan, det beror på... o s v".

Visst får även tandläkare frågor som de inte kan besvara men det hör aldrig till arbetet oftast. En tandläkare är där för att behandla det som går att behandla. Har vetenskapen inte hittat ett svar eller botemedel till någonting så gör det inte det. En jurist kan däremot aldrig säga till en klient: "Ledsen pysen, det är allt för osäkert rättsläge. Jag har ingen aning." Man måste ju ge rådgivningen hur som helst.

Rätta mig gärna någon som tycker jag har fel och kom med era synpunkter.

Odontologi och medicin är också lite av ett detektivarbete. Det är inte alltid du kommer veta exakt vad patienten har problem med, och ibland kommer det finnas olika sätt att lösa problemet.Dessutom så är det ju så att det läggs ner väldigt mycket forskning på dessa områden och mediciner, material och metoder förändras kontinuerligt och då tvingas man ju precis som med juridik att hänga med. Du säger att du inte vill jobba inom juridiken för att du vill ha ett arbete med en konkret skillnad på rätt och fel. Tyvärr tror jag inte att odontologi är ett fält med sådana klara skillnader. Precis som med vilken vetenskap som helst kommer det alltid finnas olika sätt att resonera och du kommer nog behöva argumentera som tandläkare också varför du gjorde si och inte så.

Jo, jag förstår det. Det finns aldrig några vattentäta skott. Inte ens när man ska promenera från sträcka A till B finns ett rätt eller fel sätt.

Det jag menar är att juridiken är ett område som präglas i synnerhet av att det varken finns rätt eller fel. Det mesta kan bedömas och vridas och vändas på.

Tandläkeriet måste väl ändå vara så pass konkret att man kan behandla sina patienter utan att man behöva ta sig en rejäl funderare och förkovra sig i litteratur flera timmar innan man kan utföra en viss behandling?

Förhoppningsvis inte alltid Nä men det jag försöker få fram är att tandläkaryrket inte heller riktigt hör till kategorin "bara tuta och kör". Dock så är det troligtvis mycket mer konkret än vad juridik är ( för att inte tala om roligare), men visst kommer du säkert stöta på vissa ovanliga fall där du måste dyka ner med näsan i böckerna.

Vad är det för slags saker som gör att man som tandläkare måste analysera och tänka ganska mycket innan? Har du några exempel? Är mycket intresserad.

Jag kan givetvis bara tala ur egen erfarenhet men när jag tex får en behandling hos min tandläkare så sätter jag mig, han kikar lite och sätter sedan igång som om allt var sjukt självklart. Sedan är man färdig 30 min senare.

Det verkar så himla skönt att mycket av ens kunskap sitter i fingrarna och motoriken. Man kan liksom sätta igång på direkten, utan en djup analys av samtliga faktorer bla bla bla. Låter helt underbart.

Hur är det i övrigt på programmet då?

En fråga: Förstår du varför en läkare kan behöva analysera och fundera på ett patientfall, diskutera det med sina kollegor och inte sällan konsultera andra specialister?

Ja? Principen är samma för tandläkare ser du.

Elzo skrev:Vad är det för slags saker som gör att man som tandläkare måste analysera och tänka ganska mycket innan? Har du några exempel? Är mycket intresserad.

Jag kan givetvis bara tala ur egen erfarenhet men när jag tex får en behandling hos min tandläkare så sätter jag mig, han kikar lite och sätter sedan igång som om allt var sjukt självklart. Sedan är man färdig 30 min senare.

Det verkar så himla skönt att mycket av ens kunskap sitter i fingrarna och motoriken. Man kan liksom sätta igång på direkten, utan en djup analys av samtliga faktorer bla bla bla. Låter helt underbart.

Hur är det i övrigt på programmet då?

Ledsen att behöva säga det här, men du har fått hela grejen om bakfoten. Du verkar liksom tro att tandläkaryrket är ungefär som att jobba i fabrik.

Utdrag från Umeå universitet presentation av tandläkarutbildningen:

Tandläkaryrket är något för dig som tycker om och vill arbeta med människor. Yrket innebär ett avancerat hantverk kombinerat med teoretiska kunskaper och modern teknologi i nära möten med
patienter och du får snabbt se resultatet av ditt arbete. Som tandläkare diagnostiserar och behandlar du sjukdomar i munnen och käkarna. Du ansvarar för förebyggande vård och utför rehabiliterande behandlingar. I utbildningen ingår såväl teoretiska studier som kliniskt arbete med patienter.

Att jobba som tandläkare är till stor del som att jobba som läkare. Skillnaden är bara den att du redan från början fokuserar på en särskild del av kroppen. Men precis som läkare så ska du diagnostisera och behandla.

Visst, det kanske inte krävs mycket djupanalys när man kollar efter om patienten har hål i tänderna, men om du tror att tandläkare enbart pysslar med det så misstar du dig grundligt.

Ett konkret exempel på det här om det är rätt eller fel är röntgen...

Kortfattat: Ett kariesangrepp lagas oftast då det går från intitialt till manifest = från att bara vara i emaljen till att gå över i dentinet (detta pga att det anses vara irreversibelt)

Det roliga är att röngten alltid har en massa felkällor och är långt ifrån en 100&:ig metod för att utesluta eller säkerställa exempelvis karies. Detta kombineras alltså med klinisk undersökning för att vara så rättvisande som möjligt..

Men ska man verkligen laga ett "hål" bara för att det gått in i dentinet? Det finns så många faktorer som påverkar kariesprogressionen att de knappt rymms här. Munhygien. anamnes, kost, sjukdomshistoria, yrke, attityd, kunskap, salivproduktion, aktuell bakterieflora osv osv!

Detta är saker som varje tandläkare ska väga in i sin riskbedömning för att sen ställa diagons o behandling. Ganska svårt att säga vad som är rätt/fel om vilken metod som var att föredra, oväntade komplikationer osv osv..

Klart det ser lätt ut hos en erfaren tandläkare, men tro mig vägen dit är ganska så lång =)

Filifjonkan skrev:Ett konkret exempel på det här om det är rätt eller fel är röntgen...

Kortfattat: Ett kariesangrepp lagas oftast då det går från intitialt till manifest = från att bara vara i emaljen till att gå över i dentinet (detta pga att det anses vara irreversibelt)

Det roliga är att röngten alltid har en massa felkällor och är långt ifrån en 100&:ig metod för att utesluta eller säkerställa exempelvis karies. Detta kombineras alltså med klinisk undersökning för att vara så rättvisande som möjligt..

Men ska man verkligen laga ett "hål" bara för att det gått in i dentinet? Det finns så många faktorer som påverkar kariesprogressionen att de knappt rymms här. Munhygien. anamnes, kost, sjukdomshistoria, yrke, attityd, kunskap, salivproduktion, aktuell bakterieflora osv osv!

Detta är saker som varje tandläkare ska väga in i sin riskbedömning för att sen ställa diagons o behandling. Ganska svårt att säga vad som är rätt/fel om vilken metod som var att föredra, oväntade komplikationer osv osv..

Klart det ser lätt ut hos en erfaren tandläkare, men tro mig vägen dit är ganska så lång =)

Tack för ett mycket bra svar.

Jo jag vet att det aldrig är några vattentäta skott. Det jag egentligen menar är att man inte känner sig lika lost som tandläkare än som jurist.

Att tolka begrepp som "skäligt" o s v gör att man känner sig lost för jämnan. Just det faktumet att man hela tiden arbetar med vad man får göra och inte får göra (stämmer det här med lagen? Följer vi vad som gäller? o s v...) istället för att skapa och forma gör mig deprimerad. Det finns liksom ingen glädje, bara försiktighet och små små steg.

Vad skulle ni säga att tandläkaryrket är? Är det problemlösning till största delen eller är det praktisk finmotorik?

problemlösning genom patientmötandet och fastställande av riskbedömning/diagnos.
finmotoriken är den delen som man övar upp och många säger att det är den "lätta" delen, det svåra är att motivera patienter, få dem att ändra beteende osv osv =)