Hej!

Jag har 2 frågor till er tandläkarstuderande/blivande tandläkarstuderade som jag skulle vara tacksam om ni kunde svara på;

Vad är det bra respektive dåliga med att läsa tandläkarprogrammet? Och då menar jag i allmänhet.

Varför valde just DU tandläkarprogrammet?

Tack på förhand.
/MRAS.

Jag är visserligen inte tandläkarstudent; det är dock bara en fråga om tid innan jag tagit mig in.

Det som tilltalar mig är uppdelningen och sammansmältningen av teori och praktik. Man blir inte bara en teoretiker utan får "pilla" och arbeta mer konkret än många andra högkvalificerade men starkt abstrakta yrken. Det är dessutom väldigt fint pill. Man ska göra saker med precision och kan känna sig yrkesstolt på ett annat sätt än i många andra yrken. Det måste kännas väldigt skönt att exempelvis fixat till någons tänder så att det ser fint ut eller slutat ömma. Då är detaljerna viktiga och sådant gillar jag. Haha, "high-tech" på något konstigt sätt.

Människokroppen är för mig väldigt fascinerande. Jag tycker det är spännande med vad som kan dykas upp och hur det botas. En del av mig känner personlig trygghet av att kunna sköta en sjuk kropp. Jag hittar någon slags personlig stolthet i att veta att jag kan ta mig an besvär och bota, lindra eller förstå dem.

Samtidigt tror jag inte att jag skulle passa som läkare eftersom det är för brett för min smak. Som tandläkare kommer du ut som inriktad på munnen och omkringliggande regioner medan du som läkare är en stor generalist. För min del är det tillräckligt ångestskapande att behöva kunna hantera munnen och det som hör till; tänk dig då att behöva kunna sköta en hel jävla kropp? Det känns för överväldigande. Även om man i framtiden specialiserar sig som ST-läkare så är det ingenting jag orkar gå igenom. Tiden som värde- och håglös virrpanna (at-läkare) skulle göra slut på mig på fem röda. Jag vill kunna känna mig någorlunda arbetsför. Inte för att jag ska gå ut och operera in implantat det första jag gör som tandläkare men nogfan vill jag kunna fungera utan att behöva fråga för minsta lilla.

Tandläkare är en bra kompromiss för min del. Man kommer ut som inriktad på ett område och det kan bara bli bättre. Visst finns det även en viss osäkerhet när man ska ställa diagnoser inom tandläkeriet också men det känns inte lika svårt som det är för en läkare p.g.a. tandläkaren exponeras mot ett mindre antal potentiella sjukdomar och åkommor; det går därför att bli duktig snabbare.

Jag ser arbetsdagarna för tandläkaren som ganska attraktiva. Man arbetar genom att både använda hjärna och kropp. Inom andra yrken, såsom exempelvis juristyrket, använder du endast hjärnan och ibland är det så abstrakt att man blir vansinnig.

Andra positiva saker med tandläkeriet är att man får ett välbetalt, normal-slitigt och välansett yrke (detta är dock prio nr. 2 eftersom dessa variabler är ändå inga som, i sig, skulle göra att jag trivdes med jobbet. De förhöjer endast trivseln).

amen!

Bra skrivet Elzo!
Hoppas att du blir antagen snart, låter som att du förtjänar det!

Mycket bra beskrivet Elzo! Jag önskar att fler tänker som du när dem söker till tandläkarprogrammet. Min syster studerar andra året på tandläkarlinjen och berättade att hon har många såkallade "leachers" i hennes klass, om du förstår vad jag menar. Det är bedrövligt att dessa ska ta upp platser för folk som verkligen vill utbilda sig till tandläkare.

Vad är en "leacher"?

Blodigel/Parasit? Antar att det i detta fall åsyftas som en derogativ term på läkarstudent som i brist på antagning påbörjat tandläkarprogrammet.

Jag är issåfall en sån leacher, och kollar man de i min klass så skulle jag vilja säga att 99 procent av de som kommit in med 20,0 är det. Tycker inte att det är oss man ska klanka ned på utan istället att det utbildas så få läkare i Sverige, vilket skapar denna situationen.

Du är alltså villig att kompromissa och bli tandläkare istället för det du egentligen vill? - läkare. Eller är det enbart ett tidsfördriv du egentligen aldrig räknat med att fullborda?

Nej det är plan B, i och med att sannolikheten är ganska stor att man aldrig kommer in på läkare med 20,0 så väljer jag en utbildning som är så nära det går att komma.

99%? En halv person i klassen som verkligen vill bli tandläkare?

I min klass skulle jag säga att knappt 50% ville bli läkare under början av första terminen och nu kanske det är 20-25% som fortfarande söker. (Tycker dock att det ändå är skrämmande höga siffror).

"att 99 procent av de som kommit in med 20,0 är det", inte 99 procent av hela klassen

fan vad tråkigt att det är så, både för oss som verkligen vill bli tandläkare och för dom som ska jobba med något som dom egentligen inte vill i resten av deras liv.

Självklart ska man alltid ha en plan B och är det en någons plan B att läsa till tandläkare så är det helt klart acceptabelt så länge denna person är intresserad av utbildningen. De människor jag syftade på var dem som inte vill utbilda sig till tandläkare men ändå gör det av en eller annan anledning, eller dem som läser för att sedan hoppa av mitt i en termin och lämna en oersättlig plats efter sig. Det hela skapar bara en nedåtspiral; för få platser -> folk väljer en annan utbildning -> hoppar av den utbildningen -> påbörjar sin drömutbildning -> lämnar en oersättlig plats efter sig -> för få utbildade tandläkare (exempelvis).

MRAS skrev:Självklart ska man alltid ha en plan B och är det en någons plan B att läsa till tandläkare så är det helt klart acceptabelt så länge denna person är intresserad av utbildningen. De människor jag syftade på var dem som inte vill utbilda sig till tandläkare men ändå gör det av en eller annan anledning, eller dem som läser för att sedan hoppa av mitt i en termin och lämna en oersättlig plats efter sig. Det hela skapar bara en nedåtspiral; för få platser -> folk väljer en annan utbildning -> hoppar av den utbildningen -> påbörjar sin drömutbildning -> lämnar en oersättlig plats efter sig -> för få utbildade tandläkare (exempelvis).

Jag tänkte på precis samma sätt men efter att äntligen ha kommit in och kunnat börja tänka på annat så såg jag att institutionerna redan räknat med detta.

Hade det inte funnits "leachers" så hade överintaget kanske varit 3 personer på en klass som egentligen ska ha 45.
Nu när dom vet om att 7 personer är sugna på att läsa till läkare istället så tar dom in 55 personer, dom har fortfarande bara plats för 45 som tar examen.

Färre leachers, lägre överintag. Drabbar inte oss eg. möjligen högre intagningspoäng