empezar skrev:om man använder motiveringen att folk skulle få karies om det inte fanns tandläkare, därför vill jag bli tandläkare, tror jag inte att den personen kommer njuta speciellt mycket av sitt yrke. man skulle ju kunna använda samma motivering till varför man vill bli toalettstädare.

jag ville med denna tråd helt enkelt få mer insikt i varför folk väljer att bli tandläkare, dvs välja "specialitet" såhär tidigt. om man är intresserad av att hjälpa människor kan man ju tycka att läkarprogrammet har mer att erbjuda, eftersom möjligheterna är närmast oändliga. som tandläkare är man ganska begränsad (till munnen då). då anser ju jag att man måste ha någon annan motivering till sitt val av yrke annat än "någon måste ju göra det", vilket känns ganska deprimerande, eller "jag gillar att hjälpa människor", vilket då borde luta mer åt läkarprogrammet såvida just munhålan inte lockar extra mycket.

(Skriver här min åsikt om "tjusningen med tänder" och vad jag tror. Läs på egen risk)

Tandläkare utgör väl en bra kombination för vissa helt enkelt. Jag läser själv tandläkare och trivs bra. Har fortfarande inte utfört något av det praktiskta utan bara läst anatomi, histologi, fysiologi och biokemi. Kan därför inte uttala mig om det kliniska arbetet men tror att det är avancerat (mycket mer avancerat än att städa en toalett). Såg du tråden av Odontologist? Den verkar ge några inblickar. En erfaren lärare nämnde f.ö. att man är långt ifrån färdig allmäntandläkare efter de fem årens grundutbildning, då har man snarare precis skaffat sig nog med grundläggande färdigheter för att börja jobba. Att lära sig att programmera händernas rörelser var enligt denne lärare något som krävde mycket intelligens och det tar förmodligen några år till innan man har "kommit in i det".

Jag tror att tandläkaryrket är rätt mångsidigt och är nog betydligt bredare än en medicinsk specialitet även om det inte är lika brett som medicin. Det finns ju av Socialstyrelsen 8st erkända tandläkarspecialiteter som tar mellan 3,5-5 års vidareutbildning för att bli. För att komma in på dessa är minimikravet 2 års tjänstgöring som allmänpraktiserande tandläkare, men ofta krävs det mycket mer; att man ska ha forskat, undervisat på universitet och gått påbygnaddskurser inom den givna specialiteten m.m. för att få ST-tjänsten. Utan att känna till alla detaljer om de olika specialiteterna så tror jag ändå att de skiljer sig en del från varandra och det är nog möjligt för ganska många att hitta en nisch han/hon är nöjd med. Specialiteterna bygger ofta på "teamwork" mellan olika tandvårds- samt vissa sjukvårdsspecialiteter där patienten får avancerad vård tack vare olika kunskaper.

En del tandläkare drömmer om en egen praktik och har sina trogna och nöjda patienter i kanske 30-40år. De blir som vänner. Väljer man att inte specialisera sig som tandläkare är ju yrket ändå dynamiskt och man fortsätter nog att utvecklas. Det kommer nya och bättre material. Befolkningspyramiden ändras (vilket ställer nya krav på all vård). m.m.

Tack vare att tandläkare läser basmedicin finns det ju också möjlighet till forskning eller undervisning inom olika ämnen (t.ex. anatomi eller histologi) och en akademisk karriär som kan leda till en proffesur. Vet om några som började som tandläkare som gjort detta.

När det kommer till att läsa till läkare så tror jag en del kan känna att det är ett för stort ansvar. Läkare har ju cirka 2 års obligatorisk AT och jag får intrycket att det ofta kan bli ett stort ansvar. T.ex. kan man få gå egen nattjour på akuten och det kan komma att behöva fattas snabba beslut. En del kanske vet med sig att de inte passar för detta utan är rädda för att överväldigas av situationen så att de bara "väljer något" och något kan gå snett. Sen finns det ju dem som gör detta bra och passar för det. Även om tandläkare kanske inte är "chill" som ju tidigare nämndes tror jag att läkare generellt innefattar "viktigare" beslut och detta verkar få en del att rygga tillbaka.

Ytterligare en sak jag tror en del inte gillar är att många läkare har jour. En del kanske inte tycker det är förenbart med exempelvis familjeliv. Man tycker vården känns som ett meningsfullt val men till en viss gräns. En del kanske vet med sig att de inte mår bra av att jobba 60h/vecka och således inte kommer kunna utföra ett bra jobb under sådana arbetsförhållanden.

Om man väger samman allt ovannämnt (och det finns såklart fler aspekter än så) så kan i alla fall jag förstå varför en del vill bli tandläkare och andra läkare. Nu lät jag nog väldigt positiv om att bli tandläkare och rätt negativ om att läsa medicin, men det kanske reflekterar vart det just nu lutar åt för min del. Sen var ju också frågan vad tjusningen med tänder är och följdfrågan varför det kanske inte måste luta åt läkare fastän man vill hjälpa till med människors hälsa. Det är ju (ofta) upp till var och en att välja vad den vill bli och jag tror inte det finns något "facit" till det.

Att ha lagt ner många års utbildning och träning och så småningom få nöjda patienter är nog ett skäl till varför många vill bli tandläkare och läkare.

Detta är nog till VÄLDIGT stor del upprepning av ovanstående post. Men upprepning är ju inlärningens svärmor. Har arbetat lite på en tandvårdsklinik, och tänkte slå ett slag för tandläkaryrket som jag finner som ett ypperligt yrke. Och jag förstår mycket väl varför man vill bli det!

Det är sant att många tandläkarstudenter kan tänka sig att bli läkare, men det är inte många tandläkarstudenter som inte vill bli tandläkare. Förstår inte varför det skall vara någon outtalad barriär mellan disciplinerna, som bägge sysslar med vård.

Tandläkeriet är en medicinsk specialitet. Du fokuserar dig på att ta hand om folkets orala hälsa. Varför tandvården ej är subventionerad på samma sätt som sjukvården för övrigt är för mig en gåta! Denna medicinska specialisering tillåter dig att bli riktigt riktigt bra på ditt yrke -- detta inom en kortare tidsram än om du skulle läst läkarprogrammet. Praktiken är annars inbakad i programmet och du får din legitimation när du är färdig, du behöver således ej göra någon AT-tjänst - Även om man nog inte kan anses färdig utbildad när man får sin examen. Du kan fortstätta utveckla dig och det är ett område som ständigt förnyas. Nya komposit-cement lanseras t.ex. snabbare än de hinner evalueras i objektiva undersökningar. Och man kan specialisera sig inom det område man finner roligast. Själva arbetet i sig är såväl kreativt som analytiskt. Att bygga upp tänder och bett går att jämföra med att en vara en konstnär och skapa skulpturer. Lite som att bygga modellflygplan, fast tänder. Manuella arbetet kräver en stadig hand och hantverksskicklighet. Och man måste tänka på såväl estetik som hållfasthet och kraftpåverkan. Analytiskt map att folk kommer till dig som tandläkare med ett problem och du måste, likt en detektiv, luska ut vad som är fel, ställa diagnosen och behandla denna på ett bra sätt. Inte alltid lika uppenbart som det ser ut, och det finns ofta flera olika behandlingar att tillgå. Varje fall är också unikt då man har med personer att göra, och varje person är unik. Det är också ett bra arbete om man gillar att träffa personer och skapa en relation till dem. Detta är särskilt framträdande då man oftast träffar samma klientel många gånger under en längre tid och får en personlig relation till dem. Själva arbetet i sig har fasta och reglebundna tider, nattjour tex har jag ej hört talas om. Lediga helger mm! Det möjliggör fritid och ett socialt liv runt omkring. Livet är inte bara jobb – även om det är kul med ett arbete man tycker om! Lönen är ok här, och väldigt bra i vissa andra länder. Du kan öppna egen praktik. Och det är ingen som dör om du gör ett, vanligt, fel. Du behöver inte stå på akuten och vara rädd för vad som komma skall. Man arbetar också i ett tandvårdsteam, där man är väldigt samkörda och det råder nästan en telepati mellan tandläkare och tandsköterska. Du slipper också hierarkin som verkar finnas på sjukhus.

Att man dock skulle välja vare sig tandläkare eller läkare för att man känner att man vill hjälpa mänskligheten och dylikt anser jag personligen antagligen är en klyscha som nog försvinner till stor del när vardagen sätter in.

Tack sleeper, det var en bra text.
Om man ska titta på även baksidor så funderar jag väl en del över ergonomi och allergiaspekter. Det är ju en ganska ensidig och påfrestande arbetställning och många tandläkare får en del rygg och framför allt nackbesvär. Sedan arbetar man med allergiframkallande ämnen större delen av dagarna. Även om man kan hoppas att det ska komma fram nya "snällare" material (även för tandvårdspersonalen) så tar det tid med forskning att helt kunna räkna bort eventuella riskfaktorer.

Att få ett bra, dessutom hyfsat välbetalt medicinskt yrke som faktiskt går att kombinera med familj, fritid och regelbundenhet på ett vettigt sätt är ju en drömsituation.

Öppnar man en egen klinik så tjänar tandläkare bra mycket bättre än dom flesta överläkare också..

rub skrev:Öppnar man en egen klinik så tjänar tandläkare bra mycket bättre än dom flesta överläkare också..

ja nu förstår jag "tjusningen" efter att ha varit till tandläkaren idag. på med handskarna, ner med stolen, titta i munnen 30 sekunder, konstatera något som konstaterades för 3 månader sedan, boka tid för operation, ta betalt 588kr.

som smort.

över 10 000 kronor i timlön?

Haha, framtidsscenario för mig .
Lät så roligt.
Stackars dig emp.

sleeper skrev:Att man dock skulle välja vare sig tandläkare eller läkare för att man känner att man vill hjälpa mänskligheten och dylikt anser jag personligen antagligen är en klyscha som nog försvinner till stor del när vardagen sätter in.

...Men att det är givande att få nöjda patienter är såklart ett plus! Det har jag hört av flera tandläkare och jag tror inte att de ljög. Var och auskulterade på en Folktandvård och vi fick då en patient med utländsk bakgrund som skulle laga ett hål. Han sken upp som en sol efteråt och poängterade vilken bra tandvård vi har i Sverige, skakade hand med tandläkare och tandsköterska och t.o.m. mig som bara stått i klinikkläder och tittat på. Återigen är ju tandvården nånting ganska viktigt, som en del kanske upplever som "svidande" eftersom det kostar för att den ska kunna upprätthållas. Det finns något citat i stil med "The goal of dentistry is to eliminate the necessity of its existence.". Gäller kanske främst allmäntandläkeri då som ju idag är mer profylaktiskt mot för 50 år sedan. Tandläkarförbundet upplyser mer än gärna allmnänheten om hur man själv kan sköta sin munhygien. Sen kanske det finns enstaka tandläkare som vill sko sig, men det finns ju även läkare som ger sig in i yrket av samma (eller något annat dåligt) skäl. För dessa (tand)läkare är nog tillfredsställelsen med nöjda patienter eller att få jobba med något kul/intressant det sista de reflekterar över, men de kanske mår bra ändå och känner sig nöjda med sitt yrkesval, vad vet jag. Vet en privatpraktiserande tandläkare som är 70+ men ändå fortsätter "bara för att det är så himla kul" fastän han kan gå i pension när som helst. Men hans liv kanske bara går ut på att tjäna pengar så länge han kan, vad vet jag. Privatisterna som mest gör det för pengarna är nog inte dem som får trogna patienter i 30-40 år, utan deras patienter kommer efter ett tag att hitta andra, bättre tandläkare.

Klart att tandläkeriet och läkeriet ligger nära varandra, specialiteterna samarbetar ju. Det bästa exemplet är väl käkkirurgi som i Sverige är en tandläkarspecialitet (med 5 års ST-utbildning) men som i en del länder numera kräver både tandläkar- och läkar-examen. Gränsen mellan käkkirurgi, plastikkirurgi och restaurativ kirurgi m.m. är flytande. På den här nivån handlar det inte så mycket om vem som har utbildat sig till vad, utan det beror nog snarare på den enskilde kirurgens kompetens vem som anses lämpad att utföra en viss operation.

Måste man vara extremt intresserad av munnen för att vilja utbilda sig till just tandläkare och inte läkare som ju har fler specialiteter? Det är väl ett litet plus. Men man kanske är "praktiskt lagd". Man kanske har ett öga för estetik. Man kanske inte skulle klara av att vara en grön AT-läkare som går ensam nattjour. Man kanske inte vill ha så mycket jour. Bara de två sakerna gör nog att man kan räkna bort ganska många av läkarspecialiteterna och man kanske närmar sig de åtta som finns för tandläkare. Här står det om vad specialisterna sysslar med. Som framgår handlar det ju om så otroligt mycket mer än att bara "rota i munnar" och det gäller ju förresten även för allmäntandläkeriet. Kan ju t.ex. gälla att vara expert på röntgen (radiolog) eller olika typer av käkfrakturer, gomspalt eller t.o.m. skottskador (käkkirurg). Det krävs intellektuell förmåga och ingående kunskaper. Tandläkarspecialisterna får remisser från allmäntandläkare, specialisttandläkare och specialistläkare om särskilda patienter.
Tandläkaryrket är brett och ganska många skulle nog ha möjlighet att hitta en nisch och flera aspekter av yrket som de trivs med.

Information från SACO

Öppnar man en egen klinik så tjänar tandläkare bra mycket bättre än dom flesta överläkare också..[/quote] nu tog du kanske i lite väl mkt rub... de flesta privattandläkare jag känner till tjänar kring 40000/mån men det inkluderar iofs inte skattefusket

medicus_in_spe skrev:Öppnar man en egen klinik så tjänar tandläkare bra mycket bättre än dom flesta överläkare också..

nu tog du kanske i lite väl mkt rub... de flesta privattandläkare jag känner till tjänar kring 40000/mån men det inkluderar iofs inte skattefusket [/quote]

ja det är väl ungefär vad dom flesta tar ut i lön... Sen så var du nu har fått dom uppgifterna så visas ju aldrig aktieutdelning på några papper som tex aftonbladet har med i "så mycket tjänar din tandläkare"

Har man bara några få anställda så tar dom flesta privattandläkare ut ca 500 000 eller mer i bara aktieutdelning.. sen så har man ju ett företag som sitter på en massa pengar också.. + att då behöver man ju inte skatta 50% heller på dom pengarna.
Är ju liksom dumt att ta ut för mycket pengar i lön om man ändå måste skatta bort mer än hälften. Pengarna finns ju ändå i företaget som man själv äger.

Farsan har en polare som har en klinik med ca 12 anställda och han har en aktieutdelning på ca 2 miljoner varje år + sin lön på ca 600 000-700 000. Dom lönerna är rätt svåra att få om man är anställd av landstinget.

Sen det du säger om skattefusk.. Det finns nästan ingenting en tandläkare tjänar på att ta svart eftersom om man får ju en summa av försäkringskassan också.. tex att laga ett hål kostar kanske 700.. då betalar patienten kanske 400-500 och försäkringskassan resterande.. tar man det svart får man aldrig ut dom pengarna. En implantat operation kostar i stora drag nästan 100 000 men patienten betalar bara ca 12000 - 13000 och resten betalas av försäkringskassan.