Fick reda på igår att jag blev antagen, letar nu febrilt efter någonstans att bo!

Jag hade turen att komma in första gången jag sökte, kom in på 20,0 och ett okej resultat på vårdprovet. Jag undrar vad medelåldern kommer att vara ungefär? Känns som jag med mina 19 år kommer vara ganska ung jämfört med alla andra.

Ser hursomhelst verkligen fram mot att börja, trots att man lämnar kvar pojkvän och familj i Göteborg...

Grattis till platsen..
Men du menar väl 2008

Kanske är lite dumma frågor, men jag har verkligen ingen koll alls på hur det funkar att studera vid SLU, eller på universitet överhuvud taget. Får man mat där? Eller någon sorts lunchkuponger? Eller tar man med sig/äter ute?

Har man höstlov/andra lov eller är det bara vinter och sommar?

Det är ju typ 100 st antagna, studerar alla tillsammans? Eller blir man uppdelade i typ 3 klasser?

Skulle bli jätteglad för all information som finns att få från ni som vet lite mer.

izi_89 skrev:Kanske är lite dumma frågor, men jag har verkligen ingen koll alls på hur det funkar att studera vid SLU, eller på universitet överhuvud taget. Får man mat där? Eller någon sorts lunchkuponger? Eller tar man med sig/äter ute?

Har man höstlov/andra lov eller är det bara vinter och sommar?

Det är ju typ 100 st antagna, studerar alla tillsammans? Eller blir man uppdelade i typ 3 klasser?

Skulle bli jätteglad för all information som finns att få från ni som vet lite mer.

Lunch ordnar man själv, dvs matlåda eller resturant. Ekonomisk ersättning för måltider utgår ytterst sälland. Kan ske vid placering på annat ställe än vid ordinare lärosäte.

Loven liknar i stor utsträckning de lov man har i gymnasiet. Men räkna med att loven ibland kan vara inläsningsperioder för en tenta som ligger efter lovet.

Klasser existerar sälland på högskola/universitet. Undervisningen är dock ofta uppbyggd på gruppundervisning eller annna uppdelning av årskursen. Dessa indelningar varierar genom hela utbildningen. Är det föreläsning betyder det emellertid ofta att det är alla på en gång.

Jag vet inte hur det ser ut på SLU i Uppsala, men jag antar att det ser ut som på de flesta andra Universitet.

Tack för alla svar Katharina
Nu vet jag i alla fall LITE mer vad man ska förvänta sig.

Jag är också antagen till veterinärprogrammet nu i höst!

Ja, då ses vi väl där Är det någon här som jag som "bara" är 19 och precis gått ur gymnasiet som kommit in?

Lön - veterinär

Veterinär har blivit ett kvinnoyrke, och det blir bara fler och fler kvinnor inom yrket. Därför kan man vänta sig en lönesänkning! Statusen på veterinäryrket kommer också att sänkas.

Är du säker på att du ska börja nu direkt efter gymnasiet? Det blir ju MYCKET högre tempo i 5,5 år! Är du riktigt riktgt studiemotiverad för det första? Har du kännt efter och provat på yrket för det andra? Klarar du av att ge sprutor, stå till knäna i koskit och blod förlösandes en kalv och aliva en fullt frisk alldeles underbar hund som ägarna inte vill ha kvar? Det är ingen dans på rosor detta yrke med ulliga gulliga djur. Vekligheten är tunga lyft, skumpandes omkring ensam i en bil mellan olika gårdar och att man får se en hel del lidande. Ta mulesing på lammen i Australien som exempel. Där avhornar och kastrerar de även kalvar utan bedövning. Det är outhärdligt att höra kalvarna skrika när de skär bort den känsliga hornvävnaden med kniv. Sedan stapplar de omkring med blodet sprutandes ur de djupa såren i huvudet och blodet rinnandes ner i ögonen. Som tur är gör vi inte så i Sverige. Jag tycker du borde fundera på om det är detta du vill. De flesta brukar ju dra ut och resa efter gymnasiet och skaffa sig nödvändig livserfarenhet. Jag har svårt att tro att du kommer ta dig tid till en sådan resa när du är klar veterinär- du kommer troligtvis börja jobba som just veterinär direkt sedan. Dessutom vågar man ju prova på mer saker när man är ung, när man blir äldre är det lättare att stanna hemma för att allt känns så krångligt och man har så många åtaganden. Du gör som du vill, men ta dig en ordetlig funderar om du inte hade velat se lite mer av världen först. Det ger en otroligt mycket och man blir starkare som människa. Lycka till!

Haha, tack för alla de uppmuntrande orden Sara

Är väldigt säker på att det är vad jag vill bli - har velat bli veterinär i stort sett hela mitt liv och djur är mitt stora intresse. Kanske hade det varit bättre och roligare att ha ett friår och jobba och resa lite, men som jag ser det kanske detta är enda chansen jag får att komma in - det är ju ganska hög konkurrans.