Ja, du läste rätt. Mina fösta två högskoleprov skrev jag i gymnasiet med resultaten 0,25 och 0,3. Det var på den tiden då jag hade noll existerande självförtroende i skolan och F:en dök upp både här och där.

Redan från skolstart fick jag hör att jag hade svårt för både det ena och det andra och jag tog till mig det. I högstadiet kom jag fram till att jag vill bli läkare. När mina familjemedlemmar/ släkt fick höra detta skrattade dom åt mig. "Sluta drömma och kom ner till jorden nu", "Det kommer aldrig hända" & "Plugga till något du kan bli istället!" är bara några exempel jag fick höra ofta.

Detta stjälpte mig. Den långa resan med negativa tankar blev ännu värre. Men jag ville forfarande aldrig ge upp min dröm.

Efter jag gick ut gymnasiet började jag komvux på distans för att läsa upp min behörighet. Innan hade jag läst natur- samhällskunskap. Detta kändes som en nystart. Jag ville ge mig själv en ny chans och verkligen försöka göra mitt bästa i skolan. I gymnasiet kändes det som att jag inte ens försökt, tänkte alltid "men det kommer ju inte gå i alla fall, så varför försöka". Jag pluggade intensivt och dom högre betygen började trilla in. Är väldigt tacksam över denna period då jag fick lära mig både disciplin, studieteknik och hantera mina tankar bättre.

Högskoleprov-pluggandet är en resa för sig. Det har inte bara varit en fight mot dessa siffror och ett bättre resultat utan också mot negativa tankar och ångest. Nu börjar dock hårt arbete mot tankarna ge resultat- dom negativa tankarna stöter jag inte på så ofta vilket är en stor befrielse för mig! Jag tänkte skriva mer om min mentala resa och mitt HP pluggande men det får bli i separata inlägg. Om inte annat skrev jag pluggdagboken Min väg till läkarprogrammet (100 dagar kvar!) innan.

Här kommer en grov översikt över mina resultat under det senaste året (tror jag). Resultaten står ej i ordning.

Det var en liten presentation av mig.

Jag hoppas denna pluggdagbok kan inspara och hjälpa dig på något sätt.

Håll i hatten för nu kör vi!

Jag tror att du kommer klara dig i slutändan. Jag skrev själv 0,3 och 0,45 de två första gångerna och har ännu inte kommit in på min utbilding. Om du har motivationen och viljan att komma in på läkarprogrammet så kan inget hindra dig från att uppnå dit mål.
Lycka till!!!!!

sng_spiro skrev: ↑ons 03 nov, 2021 11:33 Jag tror att du kommer klara dig i slutändan. Jag skrev själv 0,3 och 0,45 de två första gångerna och har ännu inte kommit in på min utbilding. Om du har motivationen och viljan att komma in på läkarprogrammet så kan inget hindra dig från att uppnå dit mål.
Lycka till!!!!!

Tack! Vad snällt av dig! Jag har envisheten på min sida (både på gott och ont- fråga killen) och en enorm viljestyrka såklart!
Jag hejar på dig! Vi är många som brottas med HP-plugg och vilja nå upp till våra drömutbildningar

Vill man det tillräckligt så kan man. Många vill, många försöker, men få går hela vägen. Du har haft en längre väg än de flesta, så fortsätt håll ut, det kommer vara värt det!

Kan ge som tips att drömma dig bort i framtiden. Du vill bli läkare, fan va kul! Vilka möjligheter kommer det ge dig, träffa nya människor, kanske komma bort från en miljö du inte gillar? Det kan egentligen vara vad som helst. Jag har alltid gillat skapande på något sätt och vill då in på arkitektprogrammet, samtidigt ser jag fram emot vissa hobby/sidoprojekt jag gärna vill börja med när jag kommer in på linjen. Motivation är definitivt en färskvara, men flera motivationskällor ökar hållbarheten

Lycka till dig och mig själv

Antonb02 skrev: ↑ons 03 nov, 2021 22:41 Vill man det tillräckligt så kan man. Många vill, många försöker, men få går hela vägen. Du har haft en längre väg än de flesta, så fortsätt håll ut, det kommer vara värt det!

Kan ge som tips att drömma dig bort i framtiden. Du vill bli läkare, fan va kul! Vilka möjligheter kommer det ge dig, träffa nya människor, kanske komma bort från en miljö du inte gillar? Det kan egentligen vara vad som helst. Jag har alltid gillat skapande på något sätt och vill då in på arkitektprogrammet, samtidigt ser jag fram emot vissa hobby/sidoprojekt jag gärna vill börja med när jag kommer in på linjen. Motivation är definitivt en färskvara, men flera motivationskällor ökar hållbarheten

Lycka till dig och mig själv

Tack Anton!

Oja, drömmer mig bort varje dag Få sätta på mig sjukhuskläderna, rocken och slänga stetoskopet runt halsen. Men också SÅ mycket annat. Träffa patienter och allmänt äta och sova medicin.

Det har du rätt i! Motivation är en färskvara. Följer både medicin- & träningskonton på sociala medier för att hålla motivationen uppe. Slutar oftast med att jag slutar skrolla och börjar jobba i stället.
Men ibland räcker inte motivationen till och då är det bra att ha disciplin som stöttar. Tror vi alla har velat ligga kvar i sängen någon gång

Kul att du gör mig sällskap på resan!

Jag berättade om mina två första skrivningar, och helt ärligt kommer jag inte ihåg så mycket från dem mer än en otrolig ångest och panik. Någon av er kanske känner igen hjärtklappningarna, yrsel och illamåendet, svettningarna och kippandet efter andan.

Tredje gången var i maj. Skrev 1,2 på kvantitativa-delen och 0,5 på den verbala. Skrev om den några dagar efteråt och fick då:

Verbala: 1,0

Pass 1)

• ORD: 6/10

• LÄS: 7/10

• MEK: 7/10

• ELF: 6/10

26/40- 1,1

Pass 4)

• ORD: 6/10

• LÄS: 6/10

• MEK: 6/10

• ELF: 7/10

25/40- 1,0

Kvantitativa 1,3

Pass 2)

• XYZ: 12/12

• KVA: 9/10

• NOG: 4/6

• DTK: 8/12

33/40- 1,5

Pass 5)

• XYZ: 7/12

• KVA: 8/10

• NOG: 4/6

• DTK: 8/12

27/40- 1,1

Efter att dom hade skannat in provpassen så har jag kunnat gå igenom passen och gjort en felanalys. Det är en hel del slavfel som gjorts.
Jag kommer ihåg att jag fick en så otrolig tidspress på första passet som rubbande mig helt mentalt. Därefter gick det bara utför tyvärr. Jag hade även denna gång en del prestationsångest att handskas med.

Sist gick det inte heller så bra att skriva. Dock så lyckades jag hantera min prestationsångest, så det måste jag ändå säga är ett framsteg.
Sedan i somras läser jag matematik på universitetet utöver HP-pluggandet och jobbet. Det var mycket i slutet av oktober, både duggor och skrivningar skulle skrivas efter HP. Det blev en hel del kaffedrickande för att orka med.

Såhär i efterhand skulle jag ha lagt vissa saker åt sidan och bara fokuserat på HP, och mindre kaffedrickande förstås. Under HP-dagen så tryckte jag i mig tre energidrycker och jag kände mig fortfarande väldigt trött. Nope, ingen bra dag alls. Ren katastrof om jag ska vara helt ärlig. Och det är ju så tråkigt för att jag vet att jag kan skriva så mycket bättre än vad jag gjort nu.

Och för att ni (och jag) ska få en överblick på hur jag ligger till så har jag räknat på det. Dessa resultat har tagits från provpass jag gjort hemma (under tid såklart).
ORD tycker jag är svårt och har aldrig varit bra på det. Dock förvånar det mig att jag ligger efter så mycket i MEK och ELF. Trodde jag låg bättre till, men det förklarar mina resultat på verbala. Har aldrig fått ihop den ekvationen innan.
___________________________________________________________________________________

ORD: 6, 6, 6, 4, 3, 5, 4, 3, 7, 3, 5, 5, 4, 3, 3, 3, 4, 3, 4, 6, 7, 6, 5, 4, 7, 7, 4, 3, 2, 5, 5, 5/10

183/32≈ 6 ---> 6/10
___________________________________________________________________________________

LÄS: 7, 7, 6, 6, 8, 7, 6, 7, 8, 8, 4, 6, 9, 6, 4, 7, 5, 5, 5, 7, 7, 6, 8, 8, 8, 7, 7, 7, 5, 7, 6, 6/10

218/32≈ 7 ---> 7/10
___________________________________________________________________________________

MEK: 7, 7, 6, 5, 3, 6, 7, 5, 6, 5, 6, 6, 7, 5, 7, 4, 6, 4, 6, 5, 3, 4, 4, 4, 6, 4, 5, 5, 3, 6, 5, 5/10

167/32≈ 5 ---> 5/10
___________________________________________________________________________________

ELF: 6, 5, 7, 3, 5, 3, 3, 4, 5 ,7, 7, 5, 4, 5, 6, 6, 6, 6, 3, 8, 5, 5, 6, 6, 7, 7, 8, 8, 7, 7, 6, 6/10

176/32≈ 6 ---> 6/10
___________________________________________________________________________________

XYZ: 12, 7, 10, 11, 9, 11, 10, 7, 8, 9, 12, 9, 12, 9, 10, 9, 8, 10, 9, 9, 8, 9, 12, 9, 8, 9, 8, 11, 10, 11, 9, 8/10

272/30≈ 9 ---> 9/12
___________________________________________________________________________________

KVA: 9, 8, 10, 6, 9, 3, 8, 7, 7, 5, 7, 6, 6, 8, 5, 5, 9, 6, 9, 7, 10, 7, 6, 5, 7, 8, 6, 9, 7, 5/10

210/30≈ 7 ---> 7/10
___________________________________________________________________________________

NOG: 4, 4, 6, 4, 3, 1, 5, 3, 4, 5, 5, 6, 6, 5, 4, 3, 4, 3, 2, 2, 5, 2, 3, 5, 2, 2, 2, 4, 4, 4/6

112/30≈ 4 ---> 4/6
___________________________________________________________________________________

DTK: 8, 8, 7, 8, 8, 10, 8, 9, 7, 7, 6, 10, 5, 7, 9, 12, 10, 7, 7, 6, 8, 9, 6, 8/12

190/24≈ 8 ---> 8/12
___________________________________________________________________________________


Jag var så arg på mig själv innan när jag inte kunde koncentrera mig så länge som jag önskade, eller att jag var mer trött än vanligt. Att ha bra förutsättningar till en pluggdag ger otroligt mycket i slutändan. Några exempel på dessa är:

Sömn
Sömn är otroligt viktigt för focus och inlärning. Jag rekommenderar starkt att lyssna på Matthew Walker för att få en större förståelse.






Träning
För mig är träning A & O för att jag ska kunna studera bra. Varje gång jag känner stressen närma sig är skogen/ löpbandet och sim-bassängen min bästa vän.





Rutin och planering
Jag rekommenderar starkt dessa två böcker. Dem har jag lärt mig jättemycket av. Vikten av rutiner näms och hur man bygger upp dom bland annat. Vad ska prioriteras och hur tänker man runt det? Tycker det borde finnas en oskriven lag att läsa dessa, haha!
Finns uppläst gratis på Youtube.

• Atomic Habits- James Clear

• 7 habits of highly effective people- Stephen R. Covey.

Något som spelar roll när man pluggar exempelvis ord, är Active recall och Spaced repetition. Detta är något anki-flashcard jobbar med. Denna video förklarar detta mer. Många läkarstudenter använder sig utav detta.





Men hur ska man orka hålla koncentrationen uppe? Denna video är guld tycker ja.



Övriga Youtube-klipp som jag rekommenderar starkt! Denna lista kommer uppdatera sig, så håll utkik framöver!

Hej på er!

Jag lyssnade på ett podavsnitt jag gärna skulle vilja dela med mig av.



Jag vet ju egentligen om detta men det behövdes en påminnelse tydligen. Det gav mig i alla fall väldigt mycket motivation att höra detta igen.

För att jag ska nå mina mål så måste jag skriva 1,7 räknar jag med. Vilket innebär olika scenarion:

1. Verbala: 1,4 - Kvant: 2,0
2. Verbala 1,5 - Kvant: 1,9

Jag tror det första scenariot är mer rimligt att uppnå för mig. Detta innebär då att jag måste få ihop 62-67 poäng i verbala delen och minst 74 poäng (76p för 2,0) i kvalitativa delen.
Detta betyder att jag bör ha 31-34 poäng per pass i verbala delen och 37-38 poäng i kvantitativa. (Herregud! Sitter lite skräckslagen här... Det är väldigt höga poäng, haha)
Men då tar jag föregivet att jag skriver jämt på alla fyra pass. Men andra ord måste jag vara väldigt stadig i mina resultat.

Okej, så var bör jag då ligga på vardera del för att få ihop denna ekvation?

Verbal del
ORD: 8/10
LÄS:9/10
MEK: 8/10
ELF: 9/10


Kvantitativ del
XYZ: 12/12
KVA: 9/10
NOG: 5/6
DTK: 12/12

Här ser man verkligen vikten av varenda poäng. Jag behöver alltså höja mig:

ORD: 2 poäng
LÄS: 2 p
MEK: 3 p
ELF: 3 p
XYZ: 3 p
KVA: 2 p
NOG: 1 p
DTK: 4 p

Jo, jag har en del att jobba med men nu har jag ett specifikt mål i vardera del. Och det är inte omöjligt!



Denna gav mig väldigt mycket också! I´m still working at breaking my ropes!

Minns ni att jag pratade om boken Atomic Habits skriven av James Clear? Den kommer här:


Vill du hellre lyssna på James Clear kan du göra det här:


Men jag skulle också rekommendera The tipping point- Malcolm Gladwell


Går du till gymmet en enda gång kommer du tyvärr inte bli mer fit, däremot om du går dit tre gånger i veckan under en längre tid så kommer du bli starkare.

Liknelsen kan appliceras även på plugget. Om du pluggar 100 ord en dag kommer det inte göra en jättestor skillnad. Om du däremot går igenom 10 ord per dag fram till provdagen, alltså i 120 dagar så kommer du täcka 1200 ord. Dina chanser att utvecklas ännu mer ökar markant.

Jag låter videoklippen tala för sig själva. Men dom har gett mig väldigt mycket förståelse och insikt.
De dagar då jag är supermotiverad vill jag hinna med och göra allt! 4 delprov, 100 ord, två delprov till då något inte gått tillräckligt bra, 40 KVA uppgifter och så vidare... Och jag förväntar mig 100% success. Men efter dessa fyra delprov så känner man sig rätt trött och allt blir pannkaka. Jag blir ledsen och irriterad på mig själv. Självförtroendet sviker.

Innan var mina vanor att läsa en artikel, plugga 20 ord och göra 20 uppgifter på mattespelet. Jag läser en del i min bok nu så jag har börjat testa något annat. Baserat på förra inlägget så behöver jag utveckla MEK, ORD, KVA och NOG bland annat. De rutiner jag har påbörjat nu är därför:

• 10 ORD

• 10 MEK

• 10 KVA

• 10 NOG

Jag ska dessutom skriva två provpass i veckan. Det är ungefär 20 veckor kvar, så kommer hinna skriva 40 pass (at least).

Jag kommer berätta mer om hur det gått hittills och hur det går framöver, men just nu är det en del föreläsningar jag måste prioritera.

Vill avsluta med denna video:

wooow ÄLSKAR DIN DAGBOK! med alla dina tips! böcker och allt annat !

Åh vad kul att du är tillbaka med en ny pluggdagbok - och en fantastisk sådan! Wow vad spännande att läsa dina inlägg!

Kommer följa slaviskt nu. Heja dig! Du har ju allt som behövs; viljan, målmedvetenheten och beslutsamheten. Det här grejar du!

futuredoctorswe skrev: ↑tor 11 nov, 2021 16:41 wooow ÄLSKAR DIN DAGBOK! med alla dina tips! böcker och allt annat !

Men åh vad glad jag blir! Tack Det jag länkar har hjälpt mig jättemycket! Hoppas på att det kommer till nytta för andra också. Önskar dig all lycka!

DeniseStern skrev: ↑tor 11 nov, 2021 21:23 Åh vad kul att du är tillbaka med en ny pluggdagbok - och en fantastisk sådan! Wow vad spännande att läsa dina inlägg!

Kommer följa slaviskt nu. Heja dig! Du har ju allt som behövs; viljan, målmedvetenheten och beslutsamheten. Det här grejar du!

Hej Denise!! Gud så kul att höra från dig igen hur går det för dig?
Du är ju alldeles för snäll! Tack! Är lite dålig på att uppdatera men jag jobbar på det

Jag vill börja med att säga att jag inte skriver detta för att få medlidande, utan för att jag hoppas på att det kan hjälpa andra som är i samma situation. Det är många som haft det mycket värre. Men jag hoppas verkligen det kan ge något till er därute, för det är inte alltid lätt

Som jag skrev i mitt första inlägg så var det många som såg ner på mig redan när jag var liten. Och såhär i efterhand kan jag förstå lite varför. Utseendemässigt såg jag ut som en efterbliven liten glasögonorm och jag var dessutom ganska känslig som barn. Utskällningar slog hårt på mig och även så lärarnas kommentarer om att jag hade svårt i skolan.

Att läsa en bok i sexårs eller i ettan var inte så roligt då jag hörde lärarnas röster i huvudet: "ja, det tar ju tid för dig att läsa", "det blir ju inte alltid rätt när du läser upp orden", "detta får du nog öva mer på"... Jag kan hålla med om att det inte låter så farligt, det är ju inte riktigt på "fy f*n vad du är dålig, skärp dig!"-nivån. Men det var sättet dom sa det på, kommer ihåg det än i dag. Och det behövs nog inte så mycket för att påverka ett barn negativt.

Detta bar jag med mig genom hela min skolgång. Men jag gjorde mycket av det negativa arbetet själv, det var jag duktig på. Lärarna kryddade på lite bara. Höjda ögonbryn, djupa suckar, ignorerade frågeställningar och så vidare.
Jag hade dock en väldigt duktig svenskalärare första året på gymnasiet, där jag fick höra att jag var duktig på att skriva. Jag samlade till och med ihop några A:n, men jag skrev inte så bra på NP så jag fick bara D i kursen. Men någonstans efter det så hittade jag lite mer motivation och hopp om framtiden (och mig själv).
Verkligheten kom ikapp fort dock. Jag fick möjlighet till ett utbytesår i USA vilket jag tog. Både mitt självförtroende och min kunskap i engelskan förbättrades, men jag var självklart inte lika bra som dom amerikanska eleverna. Min värdemamma var van med A+ som hennes 10-åriga dotter levererade i skolan. Och detta fick jag väldigt tydligt förklarat för mig, att i skolan levererar man och det förväntades höga betyg.
Detta skolår räknades inte för mig och inget gick att tillgodoräkna i Sverige. Jag hade inte kunskapen för att få dessa höga betyg utan att mycket tid på plugget, tid jag ville lägga på annat roligt. Så som skolsporter och vänner.

Detta skapade förstås frustration i vår relation. Hon var ofta irriterad och till och med väldigt aggressiv ibland. Detta bland mycket annat fick mig att känna mig väldigt ensam i ett främmande land. Jag började stänga av mina känslor för att orka med, gjorde inte lika ont längre när hon skällde på mig. Tiden gick och jag hade ett behov av att vilja känna igen. Tanken om att skada mig själv lockade, att få känna, i detta fall smärta.

Jag försökte en gång men jag hejdade mig själv. Det känns som att vakna upp från en dröm. Verkligheten blev påträngande och jag bestämde mig där och då att det gått för långt. Jag bytte familj de sista månaderna till en 80-årig gammal dam. Helt underbar! Löpte fortfarande i skogen.

Jag vill bara påpeka att även om året var jobbigt så ångrar jag ingenting. Det var helt underbart bortsett från det jobbiga! Kan du åka så tycker jag att du ska göra det. Man växer så otroligt mycket som person. Jag hade bara otur.

Väl hemma i Sverige började jag andra ring på gymnasiet. Fortfarande rätt tagen efter USA men var taggad på en ny början. Dock hamnade jag fort tillbaka i samma tankemönster som innan och vad värdemamman hade sagt var grädden på mosset. Eftersom jag visse att jag ville bli läkare så tänkte jag att det var bra att börja träna HP redan nu. Resultaten hjälpte inte mitt självförtroende direkt. Fick höra i min omgivning vad jag var kapabel till och inte. "Men snälla, du kommer ju aldrig komma in på läkarprogrammet. Vad fick du i matten nu? D? Du vet att du behöver A i alla ämnen va?", "lägg ner tid på det du klarar av istället!", "Men för f*an, kom ner på jorden nu, seriöst!" och så vidare. Det är alltså nära släktingar/ familjemedlemmar som säger detta.

Efter gymnasiet pluggade jag upp min behörighet. Jag ville testa att börja på en ny kula ännu en gång. Och med en annan studiemiljö var det lättare att bryta tankemönstret. Jag läste allt på distans vilket gjorde att jag lärde mig studieteknik, disciplin och att tro på mig själv. Några månader senare var jag i mål! Med studierna i alla fall

Det är nämligen så hjärnan fungerar. Tänker du något negativt om dig själv varje dag så kommer hjärnan att lyssna på dig. Tankar som (i mitt fall) "Idiot, hur dum får man vara?", "Wow, du är ju ett stort j*kla skämt" eller "Ha! Och du vill bli läkare? Du kan ju inte ens lösa ett mattetal..." är livsfarliga, även om dom kommer någongång ibland.

Föreställ dig en stig i skogen Varje gång du går på denna stig blir den mer upptrampad, eller hur? Varje gång du tänker en negativ tanke blir stigen mer upptrampad. Det behöver inte handla om prestation, det kan handla om vad som helst. "Usch vad jag är ful, jag gillar inte...", "gud vad jag är dålig", "jag förtjänar inte... på grund av..." och så vidare. Alla dessa tankar trampar upp stigen till att den till sist blir en stor motorväg.

Men vill du bryta ett tankemönster så funkar det på samma sätt. Först måste du bli medveten om dina tankar. "Men idiot! Eller nej, juste! Så skulle jag ju inte tänka". Man kan även väga upp med något positivt för att neutralisera. "Men idiot, 3x4 är inte lika med 16! Nej juste, så skulle jag inte tänka. Jag har ju faktiskt inte sovit så bra inatt och alla gör slarvfel. Det är okej. Jag måste bara vara mer vaksam. Jag är ju faktiskt duktig på algebra".

Jag lovar att motorvägen blir mindre och mindre. Sen förvandlas den till en landsväg, sen en grusväg och till sist en liten, liten stig. Ser man till att inte gå på den stigen kommer den till sist växa igen. Jag kan tala efter erfarenhet

Så det gäller att träna sin hjärna hur man ska tänka. Jag har lämnat en drös med olika videos som jag lyssnat på. Detta är mitt sätt att träna mitt tankesätt. Jag har perioder då jag istället för att lyssnar på musik så lyssnar jag på en podd eller video. Jag har endast plockat ut litegrann om alla dessa videos, det finns alltså bra mycket mer att hämta. Jag vet att det är mycket material, men igen, det finns såå mycket bra tankesätt!

Men varför dyker dessa negativa tankar upp då?
Hjärnan är inte utvecklad för dagens samhälle. Den lever kvar på savannen då vi behövde vara på vår vakt precis hela tiden. Så när du vill hitta på något nytt, men tycker det är lite läskigt så försöker din hjärna stoppa dig genom att komma med alla slags bortförklaringar och argumentationer till att du inte ska göra detta. Jag tycker det är väldigt skönt att veta detta.
Exempelvis när jag bestämde mig för att skriva denna dagbok och berätta om mina erfarenheter. Då gick min hjärna igång: "men gud, läsarna kommer tycka att du är dålig", "men tänk om dom kommer på vem du är" eller "du kommer ju skriva massor med slarvfel!".
Jag kom på mig själv och tänkte sedan "se där, nu är hjärnan igång igen!" Om läsarna tycker att jag är dålig så får väl dom tycka det. Det handlar inte om dom, det handlar om mig. Kommer dom på vem jag är så har jag inget att dölja, jag är jag. Jag kommer säkert stava fel någongång, men det gör alla. Inget mer med det. Jag hoppas mer på, och tror mer på att jag kan hjälpa många i samma situation som jag varit i. Det är ju därför jag skriver här.

Umgås med dom som lyckats med dina mål. Själv sitter jag och pluggar på universitets sjukhuset. Blir tokig på alla läkarstudenter som kryllar runtom mig, vill också! Detta håller mig motiverad.
Jag ska också få möjligheten att skugga flera läkare, något jag ser fram emot sååå mycket

Träning, jag kan inte prata nog om det Känner jag mig stark fysiskt så känner jag mig starkare psykiskt. Jag vet inte om det finns någon forskning som kan backa upp detta men jag känner sådan skillnad. Jag har inte tränat ordentligt (och regelbundet) på säkert ett år tyvärr. Jag har inte prioriterat det. Plugget har gått före. Men egentligen ska dessa två saker dela första plats så jag känner en sådan stor skillnad. Tror det är en av anledningarna till att jag inte kommit så långt i min utveckling som jag önskat. Så hur kan jag prata så gott om det om jag inte gör det själv? En mycket bra fråga! Jag har fått en uppenbarelse igen och vill lyfta den. Har ingen annan än mig själv att skylla. Jag sitter här med en gipsad vänsterhand men jag försöker ändå komma ut i kylan. Det ska bli ändring på detta!

Har dom negativa tankarna försvunnit helt nu? Ja, i stort sätt! Och det är så skönt!
Det har emot litegrann att skriva det här, men jag måste ändå få ur mig att jag faktiskt är stolt över mig själv! Jag har en lång bit kvar, men jag tycker man ska blicka tillbaka ibland.
Jag kan ock inte säga att jag är duktig på det jag gör, för då är jag inte ärlig mot mig själv. Jag tycker faktiskt inte det. Jag måste se mer resultat för att kunna stå bakom det.
Jag är som sagt lite besviken på mig själv att jag inte kommit längre än jag gjort resultatmässigt. Jag känner mig lite avdomnad ibland mentalt. Nu skriver jag exempelvis om alla de senaste provpassen (kommer dela med mig av resultaten snart), men jag har inte motivation till det egentligen.
Så målet nu är att kunna ge mig själv komplimanger, kunna stå i spegeln och säga att jag är duktig på olika saker.

Men kom ihåg att allt är temporärt! Har du gått igenom ett breakup eller förlorat någon närstående? Fy satan vad ont det gör, men det kommer bli bättre! Håll ut!
Är du inte tillräckligt motiverad till att plugga? Gör det du ska göra i alla fall och så kommer motivationen senare. Allt går i vågor På gott och på ont!


Podcasts:
Framgångspodden- Framgångstips

Johannes Hansen- Din mentala styrka


Finns det fler avsnitt du gillar? Vilka är dina favoriter?

Tack för att du delar med dig. Ledsen att höra att du hamnat hos fel värdmamma, att dina lärare förminskat dina prestationer och att din familj och släkt försökt sänka dina drömmar. Det gör mig arg att läsa!

Det gläder mig att du lyckats ändra ditt tankesätt och tystat din inre kritiker, i alla fall fått den att ta mindre plats.
Jag tror att det är viktigt att vi som har gjort denna förändring berättar om den, att den är möjlig. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få övertaget över min hårda inre kritiker som kritiserat mig dagligen under nästan hela min uppväxt, det har tagit tid och mycket jobb men nu märker jag knappt av den alls. Det är som dag och natt.

Skulle säga att det finns mycket forskning som backar upp träningens positiva effekter. Jag har, precis som du, kommit till den punkten där jag vill prioritera träningen lika högt som plugget. För att prioritera min egen återhämtning, mitt välmående, självförtroendet och den förbättrade sömnen som kommer av att röra på sig. Och inte att förglömma, bättre minne och koncentration!

Återigen, tack för att du så öppet delar med dig. Ser fram emot att följa din pluggdagbok och få tips om bra Youtubeklipp. Du har säkert redan lyssnat en hel del på Mel Robbins, om inte - tips!