Sådär! Då var det äntligen dags för mig att börja med min lilla presentation här. Jag ska försöka hålla det så pass lakoniskt som det bara går!
Min story börjar med att jag fick för mig att jag ville bli psykolog någon gång i 7an eller 8an och det har jag varit inställd på ända sen dess.Tyvärr gick jag ut gymnasiet med betyg 19.5 (med merit) som ändå var bra, inte tillräckligt bra för att komma in på psykologprogrammet. Året efter det spenderade jag med att jobba och sen plugga till socionom, men redan efter en termin kände jag att det inte var för mig. Drömmen om att bli psykolog ekade fortfarande i bakhuvudet. Så jag valde att satsa allt på HP.
Jag hade gjort provet tre gånger tidigare (utan att plugga till det) och då hade det sett ut så här:
(1) 2013 - 0.55
(2) 2014 - 0.90
(3) 2014 - 0.65
Jag avslutade mina studier på socionomprogrammet och valde att ta ett halvår utan plugg eller jobb (bor hemma) för att satsa all in på detta med den naiva tron att jag skulle höja mig till 1.5 lite sådär i sporrsträck. Jag köpte VIP här och läste igenom en bok om HP och krigade på med matten som jag är så sjukt svag på. Oktober 2016 gjorde jag provet och fick till min besvikelse resultatet
0.90. Hade alltså inte ens nått ett nytt rekord för mig själv. Blev otroligt nedstämd av detta och det tog tid att få mig själv att inse att detta skulle ta längre tid än vad jag hade förväntat mig. Fortsatte trots allt att satsa på provet.
På nästa prov fick jag
1.15. Återigen en besvikelse, men trots allt en höjning. Och nu på senaste provet satsade jag mer på detta och pluggade mer än alla tidigare prov och fick
1.25.
Det har varit en enorm besvikelse att satsa så hårt på detta och inte få se resultaten av det. Jag har visserligen höjt mig vilket känns betryggande, men inte i närheten av så mycket jag förväntat mig. Men tills nästa nu är det en höjning på bara 0.25 minst för att komma in på psykolog på lite olika ställen i Sverige. Egentligen skulle det kunna gå med 1.4 med om man har tur med antagningen, men jag sätter mitt sikte på 1.5.
Jag har under denna resa även insett att det inte är särskilt effektivt (för mig iaf) att vara så pass insnöad i plugget och samtidigt inte göra något annat vid sidan av. Därför har jag fixat ett deltidsjobb som verkligen känns kul och stimulerande som jag går till ungefär 2 dagar i veckan. Resten av dagarna spenderar jag med att plugga, träna och träffa vänner.
Och så har det sett ut för mig de senaste tre veckorna. Jag har kommit igång med plugget igen, och har kul på jobbet och även kommit igång med träningen vilket känns jätteskönt. Någonstans inom mig finns det fortfarande en viss oro att tiden jag har inte kommer att räcka till. Men samtidigt tror jag att den här balansen av plugg, jobb och annat kommer att vara effektivt för mig. Jag lägger redan märke till hur jag känner mig "mer återhämtad" inför varje nytt pluggpass.
Så det var min story. Vet att jag lovade att hålla det lakoniskt men det är jag ganska kass på. Jag kommer att framöver skriva mer mekaniskt mitt pluggschema och vad jag har gjort under dagen osv. Men ville först av allt skriva av mig allt det emotionella som har skett under resans gång hittills. Så att andra som läser och kanske har upplevt detta själva kan se att dom inte är ensamma. De här senaste 1.5 - 2 åren har varit en av dom tuffaste perioderna i mitt liv, men samtidigt även den mest lärorika och givande.
Om ni har lyckats läsa igenom hela denna roman ända hit säger jag tusen tack till er och starkt jobbat! Ser hursomhelst fram emot att få skriva av mig här lite, just nu är jag kass på det som ni själva kan lägga märke till men hoppas på att jag kan bli bättre på det med tiden och med er hjälp.
NU KÖR VI!