Fler än 248 000 nöjda studenter
Mer än 19 års erfarenhet
Alla coacher har 2.00
Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
hej
Jag är 22 år gammal och studerar för tillfället till tandläkarprogrammet tredje år. Jag har alltid haft drömmen att studera till läkare men det har inte varit möjlig pga mina låga betyg. Istället för att höja upp betygen och inte "slösa tid" valde jag tandläkarprogrammet, men drömmen fanns om att bli läkare. Ju mer jag har studerat till tandläkare ju mer känner jag att detta inte är vad jag vill syssla med för resten av mitt liv. Inte för att yrket är dåligt men jag känner att inget av yrket intresserar mig överhuvudtaget även om jag har försökt. Vill kunna hjälpa människor och breda ut mina kunskaper. Jag känner att tandläkaryrket är mycket begränsad och att det inte finns många specialiteter. Problemet är att jag också vill bilda familj inom snar framtid och känner att det kommer säkert vara omöjligt att kombinera pga långa dagar på klinik. Är det någon som är förälder och studerar samtidigt till läkare??
Jag har funderat på att göra prövning och förhoppningsvis kunna komma in VT22. Men får åldernojan då jag kommer vara 28 när jag är klar medan mina vänner redan har börjat med specialisering, fått familj, rest etc..
Tycker ni att det är försent eller borde jag satsa ? Jag är så rädd att inte komma in VT22. Hur tror ni antagningen kommer vara, öka eller minska?
Hjälp mig
Jag är 22 år gammal och studerar för tillfället till tandläkarprogrammet tredje år. Jag har alltid haft drömmen att studera till läkare men det har inte varit möjlig pga mina låga betyg. Istället för att höja upp betygen och inte "slösa tid" valde jag tandläkarprogrammet, men drömmen fanns om att bli läkare. Ju mer jag har studerat till tandläkare ju mer känner jag att detta inte är vad jag vill syssla med för resten av mitt liv. Inte för att yrket är dåligt men jag känner att inget av yrket intresserar mig överhuvudtaget även om jag har försökt. Vill kunna hjälpa människor och breda ut mina kunskaper. Jag känner att tandläkaryrket är mycket begränsad och att det inte finns många specialiteter. Problemet är att jag också vill bilda familj inom snar framtid och känner att det kommer säkert vara omöjligt att kombinera pga långa dagar på klinik. Är det någon som är förälder och studerar samtidigt till läkare??
Jag har funderat på att göra prövning och förhoppningsvis kunna komma in VT22. Men får åldernojan då jag kommer vara 28 när jag är klar medan mina vänner redan har börjat med specialisering, fått familj, rest etc..
Tycker ni att det är försent eller borde jag satsa ? Jag är så rädd att inte komma in VT22. Hur tror ni antagningen kommer vara, öka eller minska?
Hjälp mig
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Det är inte försent.
-
Bluebottel
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 32
- Blev medlem: tor 16 jul, 2020 1:13
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Jag är utbildad civilingenjör, 28 år gammal, och jag kommer med största sannolikhet påbörja läkarprogrammet till hösten. Följ din magkänsla/ditt hjärta!
-
mmayemelia
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 3
- Blev medlem: sön 27 sep, 2020 14:33
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Om du vill höra min åsikt så tycker jag inte alls du är eller kommer vara för gammal. Jag hade själv åldersnoja med fick helt enkelt acceptera läget för att i lugn och ro kunna plugga för att försöka nå mitt mål (yes jag är snart 22år, blev precis behörig till läkarlinjen men behöver få 1,75-1,8 på HP för att komma in + har aldrig skrivit provet innan)
Om du jämför dig med andra i din omgivning, har bråttom och låter rädslorna ta över finns det en risk att du ångrar dig i framtiden, och det är inte värt det. Gör det som känns bra i ditt hjärta! Vill du plugga till läkare så ska du göra det oavsett hur lång tid det tar, för det är något DU vill. Du kommer må så mycket bättre av att sätta upp och uppnå dina mål än att i framtiden behöva tänka "tänk om jag hade..."
Kontakta en terapeut? Man behöver hjälp ibland av någon som ser det hela utifrån och inte bara vänner och familj.
28 år är egentligen ingenting, men jag förstår hur du känner och tänker för jag har känt likadant och kan fortfarande känna så ibland när allt känns "hopplöst"
Min mamma pluggade, jobbade och hade familj samtidigt när hon var 18 år och läste en 5 års lång utbildning Idag är hon enhetschef och en ensamstående mamma sedan 10 år tillbaka.
Allt går! Så länge det är något man vill!
Jag hejar på dig!!
Om du jämför dig med andra i din omgivning, har bråttom och låter rädslorna ta över finns det en risk att du ångrar dig i framtiden, och det är inte värt det. Gör det som känns bra i ditt hjärta! Vill du plugga till läkare så ska du göra det oavsett hur lång tid det tar, för det är något DU vill. Du kommer må så mycket bättre av att sätta upp och uppnå dina mål än att i framtiden behöva tänka "tänk om jag hade..."
Kontakta en terapeut? Man behöver hjälp ibland av någon som ser det hela utifrån och inte bara vänner och familj.
28 år är egentligen ingenting, men jag förstår hur du känner och tänker för jag har känt likadant och kan fortfarande känna så ibland när allt känns "hopplöst"
Min mamma pluggade, jobbade och hade familj samtidigt när hon var 18 år och läste en 5 års lång utbildning Idag är hon enhetschef och en ensamstående mamma sedan 10 år tillbaka.
Allt går! Så länge det är något man vill!
Jag hejar på dig!!
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Det är ju verkligen inte försent tänker jag! Jag började samma år jag fyllde 30, och en del kursare med mig var ännu äldre!
Jag tror att om det är något man verkligen vill så ska kör bara!
Jag började samma år jag fyllde 30, och en del kursare med mig var ännu äldre! Jag tror att om det är något man verkligen vill så ska kör bara!
Läkarstudent - f.n T9 på UmU.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
https://lakarstudentenchris.blogg.se/
Gjort högskoleprovet... för många gånger. Kör hårt.
-
wishforitnow
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 32
- Blev medlem: mån 15 nov, 2010 19:46
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Jag är 35 år, vill bli läkare. Kanske nästa år? kanske om 3 år? Tiden får visa. Men om jag säger så här. Jag är för gammal, alltså borde jag stanna kvar på mitt nuvarande jobb där jag vantrivs så pass att jag kommer hem med magvärk och dessutom har svårt att sova gott om nätterna, men va fan! jag är ändå för gammal så skit i det......
Eller inte? Nej, varför ska åldern bestämma? så länge skolan tillåter en så tycker jag man skall köra. Om skolan hade haft en åldersgräns vid säg 30 års ålder, ja då hade jag fått lov att ge upp drömmen och istället läsa en KY-utbildning eller valfri annan utbildning som tar in äldre fossiler som mig.
Eller inte? Nej, varför ska åldern bestämma? så länge skolan tillåter en så tycker jag man skall köra. Om skolan hade haft en åldersgräns vid säg 30 års ålder, ja då hade jag fått lov att ge upp drömmen och istället läsa en KY-utbildning eller valfri annan utbildning som tar in äldre fossiler som mig.
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Låter som att du känner att du behöver hinna med allt innan du är 30. Du kommer märka med åren att det behöver du inte! Livet är svårt att planera och du blir antagligen inte lyckligare av att du prickat av alla grejer du nämner att dina vänner gjort när du är 28.
Det är bra att du tänker framåt, men ge dig själv lite mer tid än så. När du sumerar ditt liv, kommer du inte att tänka "skit också! jag började läkarlinjen tre år för sent. Efter det blev hela mitt liv fel". Nej! du kommer att tänka
- Följde jag min dröm?
- Vågade jag vara den person jag ville bli?
- Tog jag väl hand om människor runt omkring mig?
- Gav jag min familj den tid och uppmärksamhet de behövde?
Om din dröm är att bli läkare, kör hårt!
Om du behöver mer perspektiv på livet, försök åka och resa en period.
Följ ditt hjärta, oroa dig inte. Glöm inte att du fick livet gratis, en vinstlott. Var tacksam.
Lycka till.
Det är bra att du tänker framåt, men ge dig själv lite mer tid än så. När du sumerar ditt liv, kommer du inte att tänka "skit också! jag började läkarlinjen tre år för sent. Efter det blev hela mitt liv fel". Nej! du kommer att tänka
- Följde jag min dröm?
- Vågade jag vara den person jag ville bli?
- Tog jag väl hand om människor runt omkring mig?
- Gav jag min familj den tid och uppmärksamhet de behövde?
Om din dröm är att bli läkare, kör hårt!
Om du behöver mer perspektiv på livet, försök åka och resa en period.
Följ ditt hjärta, oroa dig inte. Glöm inte att du fick livet gratis, en vinstlott. Var tacksam.
Lycka till.
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Bluebottel - får man fråga vad det är som får dig att lämna civilingenjörsyrket?Bluebottel skrev: ↑tor 11 mar, 2021 18:57 Jag är utbildad civilingenjör, 28 år gammal, och jag kommer med största sannolikhet påbörja läkarprogrammet till hösten. Följ din magkänsla/ditt hjärta!
Jag går för nuvarande mitt första år på KTH men jag känner att jag verkligen är osäker på om det är det här jag vill hålla på med i framtiden. Det är så extremt mycket matte, matematisk modellering, programmering, fysik. Saker som jag någonstans tycker är roligt men det blir typ för mycket.
Hur ser framtiden ut efter examen?
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Att vara 28 år när du är färdig med läkarprogrammet är ingenting. Jag är 28 och söker in till HT21. Visst är det surt att jag ser mina vänner klättra upp i deras karriärer och köpa bostäder osv men jag vill inte vara fast i en karriär som jag är i nu där jag inte kan utveckla mig själv. Och om jag t.ex pensioneras när jag är 65 kan jag fortfarande ha 31 år som läkare, och jag tar det 100% över vara i en karriär där jag är fast i samma roll och kan inte utvecklas. Det är så lätt att jämföra sig med andra, men i slutändan måste man tänka vad som kommer göra dig mest lycklig, inte alla andra.
Efter att ha jobbat i vården i ett år nu tror jag att det är väldigt gynnsamt att vara lite äldre med lite mer kött på bena för det är väldigt jobbiga situationer man måste hantera som läkare att om man inte är mogen nog kommer man bli knäckt. Jag var definitivt inte mentalt redo i tidiga/mitten tjugoårsåldern för att kunna vara läkare.
Efter att ha jobbat i vården i ett år nu tror jag att det är väldigt gynnsamt att vara lite äldre med lite mer kött på bena för det är väldigt jobbiga situationer man måste hantera som läkare att om man inte är mogen nog kommer man bli knäckt. Jag var definitivt inte mentalt redo i tidiga/mitten tjugoårsåldern för att kunna vara läkare.
-
Bluebottel
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 32
- Blev medlem: tor 16 jul, 2020 1:13
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Det är en kombination av faktorer men i slutändan tror jag det helt enkelt handlar om vad jag tror passar mig bäst. Jag vill hjälpa människor och känner inte att jag fått göra det hittills i min karriär och kommer nog heller aldrig riktigt få göra det som civilingenjör.MatFer0 skrev: ↑tor 18 mar, 2021 11:46Bluebottel - får man fråga vad det är som får dig att lämna civilingenjörsyrket?Bluebottel skrev: ↑tor 11 mar, 2021 18:57 Jag är utbildad civilingenjör, 28 år gammal, och jag kommer med största sannolikhet påbörja läkarprogrammet till hösten. Följ din magkänsla/ditt hjärta!
Jag går för nuvarande mitt första år på KTH men jag känner att jag verkligen är osäker på om det är det här jag vill hålla på med i framtiden. Det är så extremt mycket matte, matematisk modellering, programmering, fysik. Saker som jag någonstans tycker är roligt men det blir typ för mycket.
Hur ser framtiden ut efter examen?
Jag har hunnit jobba som konsult och sedan på SAS innan jag blev varslad och min reflektion är att jag inte känner en ”mening” med att jobba för bolag där jag visserligen hjälper människor men endast indirekt och lite mer långsökt.
Jag har alltid haft tankarna på läkarprogrammet men hade inte betygen för att komma in. 19-åriga jag hade heller inte tålamodet och jag sökte in till Industriell ekonomi som andrahandsval som influerades av kompisar runt omkring.
Beslutet att börja plugga nu underlättades i och med pandemin eftersom jag kände en sån maktlöshet i att inte kunna hjälpa eller bidra ”på riktigt”.
Gällande framtiden efter examen skulle jag säga är väldigt öppen eftersom civilingenjörsutbildningen egentligen tränar upp din problemlösnings- och inlärningsförmåga framförallt vilket öppnar upp många dörrar.
Du kan säkert jobba som konsult/affärsutvecklare mot alla branscher, till och med kopplat mot läkemedelsindustrin. Jag själv har ställt mig frågan ifall det är en bra medelväg att ta men kom fram till att det inte kommer vara tillräckligt för mig att bara vara med på ett hörn!
Hoppas mina svar gav någon klarhet, hör av dig ifall du undrar något mer!
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Vad schysst av dig att ge ett sådant utförligt svar!Bluebottel skrev: ↑tor 18 mar, 2021 13:33Det är en kombination av faktorer men i slutändan tror jag det helt enkelt handlar om vad jag tror passar mig bäst. Jag vill hjälpa människor och känner inte att jag fått göra det hittills i min karriär och kommer nog heller aldrig riktigt få göra det som civilingenjör.MatFer0 skrev: ↑tor 18 mar, 2021 11:46Bluebottel - får man fråga vad det är som får dig att lämna civilingenjörsyrket?Bluebottel skrev: ↑tor 11 mar, 2021 18:57 Jag är utbildad civilingenjör, 28 år gammal, och jag kommer med största sannolikhet påbörja läkarprogrammet till hösten. Följ din magkänsla/ditt hjärta!
Jag går för nuvarande mitt första år på KTH men jag känner att jag verkligen är osäker på om det är det här jag vill hålla på med i framtiden. Det är så extremt mycket matte, matematisk modellering, programmering, fysik. Saker som jag någonstans tycker är roligt men det blir typ för mycket.
Hur ser framtiden ut efter examen?
Jag har hunnit jobba som konsult och sedan på SAS innan jag blev varslad och min reflektion är att jag inte känner en ”mening” med att jobba för bolag där jag visserligen hjälper människor men endast indirekt och lite mer långsökt.
Jag har alltid haft tankarna på läkarprogrammet men hade inte betygen för att komma in. 19-åriga jag hade heller inte tålamodet och jag sökte in till Industriell ekonomi som andrahandsval som influerades av kompisar runt omkring.
Beslutet att börja plugga nu underlättades i och med pandemin eftersom jag kände en sån maktlöshet i att inte kunna hjälpa eller bidra ”på riktigt”.
Gällande framtiden efter examen skulle jag säga är väldigt öppen eftersom civilingenjörsutbildningen egentligen tränar upp din problemlösnings- och inlärningsförmåga framförallt vilket öppnar upp många dörrar.
Du kan säkert jobba som konsult/affärsutvecklare mot alla branscher, till och med kopplat mot läkemedelsindustrin. Jag själv har ställt mig frågan ifall det är en bra medelväg att ta men kom fram till att det inte kommer vara tillräckligt för mig att bara vara med på ett hörn!
Hoppas mina svar gav någon klarhet, hör av dig ifall du undrar något mer!
Problemlösnings- och inlärnignsförmågan tränas definitivt upp skulle jag säga. Speciellt förmågan att under oerhörd press försöka orientera sig logiskt och kunna ta sig framåt.
Mina personliga aspirationer har alltid varit i teknik, produkter och att driva projekt framåt. Jag älskar att slita hårt för något jag verkligen tycker är trovärdigt och se belöningen i slutändan i form av "a job well done". Det finns många problem som jag skulle vilja lösa och jag insåg att jag behöver verktygen för att förstå dem på en grundläggande nivå. Men utbildningen gör mig utbränd så det blir inte så roligt som jag trodde.
Jag har inte samma behov att att hjälpa människor på det sättet som ni läkarmänniskor verkar ha. Funderade på läkare ett tag också men den arbetsmiljön är verkligen något som inte passar mig direkt har jag insett.
Mitt vision av att hjälpa är snarare i större skala känner jag.
Frågade för att se om det var något som var riktigt outhärdligt med ingenjörsyrket - men du verkar bara ha gjort fel val egentligen och insett det i slutändan. Kanske händer mig också; vem vet?
-
MichaelMcDaniell
- Newbie-postare
- Inlägg: 4
- Blev medlem: sön 18 aug, 2019 18:43
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Jag kommer bli 40 år när jag börja läkarprogrammet (HT21 eller VT22) så du är verkligen inte för gammal @ 22 år. Jag har dock redan familj och har gjort mycket annat. Det är inget man ska ha bråttom med. Ta det som det kommer.
Att läsa tre år utan CSN är ett större problem som du måste lösa. Du har redan läst 3 år på högskolenivå och man får bara 6 års CSN. Det nya läkarprogrammet är också 6 år. Jag själv kommer behöver att gå ned till 75% CSN mina sista fyra år på programmet eftersom jag har läst ett års biomedicin.
Mitt råd är att följa hjärtat och löser alla problem som uppstå när de kommer.
Lycka till.
Att läsa tre år utan CSN är ett större problem som du måste lösa. Du har redan läst 3 år på högskolenivå och man får bara 6 års CSN. Det nya läkarprogrammet är också 6 år. Jag själv kommer behöver att gå ned till 75% CSN mina sista fyra år på programmet eftersom jag har läst ett års biomedicin.
Mitt råd är att följa hjärtat och löser alla problem som uppstå när de kommer.
Lycka till.
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Ni har alla skrivit väldigt fina och uppmuntrande saker som inspirerade mig, därför tar jag lite av det ni skrivit och det jag själv kommit fram till och sammanfattar det här till 3 viktiga läxor!
1. Det är aldrig försent att följa sitt hjärta som den vise personen ovanför mig skrev!
2. Skit i vad andra tycker och gör, att andra har uppnått ditten och datten påverkar ej mitt eller ditt liv mer än att vi tänker på deras prestationer och ickeprestationer. En liten tankenöt när det gäller avundsjuka över andras prestationer som jag läste för ett tag sen. "Om du tar bort det du är avundsjuk på från en annan person, kommer det att påverka ditt liv?" Svaret är nästan alltid uteslutande NEJ! Således gör du bäst i att fokusera på ditt liv och ditt välmående!
3. Åldersnoja är hemskt och jag tror att vi alla upplever det till viss del oavsett vart man är i livet, är själv 25 och det har redan börjat krypa upp längs ryggraden hos mig! Men med det sagt är det saker vi INTE gjorde, som vi ångrar på vår dödsbädd, när vi ligger där kommer det krylla spöken av all vår oanvända potential runt vår dödsbädd och dem kommer att fråga dig, "varför försökte du inte"?
Med allt det här sagt, go for it! Kör på, ge det allt du har och när du har gjort det, kan du rygga tillbaka och känna dig nöjd, tills dess, våga ta chanser, utmana dig själv och var ihärdig, belöningen kommer att komma! Kämpa på nu kära vänner!
1. Det är aldrig försent att följa sitt hjärta som den vise personen ovanför mig skrev!
2. Skit i vad andra tycker och gör, att andra har uppnått ditten och datten påverkar ej mitt eller ditt liv mer än att vi tänker på deras prestationer och ickeprestationer. En liten tankenöt när det gäller avundsjuka över andras prestationer som jag läste för ett tag sen. "Om du tar bort det du är avundsjuk på från en annan person, kommer det att påverka ditt liv?" Svaret är nästan alltid uteslutande NEJ! Således gör du bäst i att fokusera på ditt liv och ditt välmående!
3. Åldersnoja är hemskt och jag tror att vi alla upplever det till viss del oavsett vart man är i livet, är själv 25 och det har redan börjat krypa upp längs ryggraden hos mig! Men med det sagt är det saker vi INTE gjorde, som vi ångrar på vår dödsbädd, när vi ligger där kommer det krylla spöken av all vår oanvända potential runt vår dödsbädd och dem kommer att fråga dig, "varför försökte du inte"?
Med allt det här sagt, go for it! Kör på, ge det allt du har och när du har gjort det, kan du rygga tillbaka och känna dig nöjd, tills dess, våga ta chanser, utmana dig själv och var ihärdig, belöningen kommer att komma! Kämpa på nu kära vänner!
-
Fearfactor
- Före detta VIP-Medlem
- Inlägg: 56
- Blev medlem: mån 19 jun, 2017 20:20
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Navid412 skrev: ↑ons 28 apr, 2021 11:24 Ni har alla skrivit väldigt fina och uppmuntrande saker som inspirerade mig, därför tar jag lite av det ni skrivit och det jag själv kommit fram till och sammanfattar det här till 3 viktiga läxor!
1. Det är aldrig försent att följa sitt hjärta som den vise personen ovanför mig skrev!
2. Skit i vad andra tycker och gör, att andra har uppnått ditten och datten påverkar ej mitt eller ditt liv mer än att vi tänker på deras prestationer och ickeprestationer. En liten tankenöt när det gäller avundsjuka över andras prestationer som jag läste för ett tag sen. "Om du tar bort det du är avundsjuk på från en annan person, kommer det att påverka ditt liv?" Svaret är nästan alltid uteslutande NEJ! Således gör du bäst i att fokusera på ditt liv och ditt välmående!
3. Åldersnoja är hemskt och jag tror att vi alla upplever det till viss del oavsett vart man är i livet, är själv 25 och det har redan börjat krypa upp längs ryggraden hos mig! Men med det sagt är det saker vi INTE gjorde, som vi ångrar på vår dödsbädd, när vi ligger där kommer det krylla spöken av all vår oanvända potential runt vår dödsbädd och dem kommer att fråga dig, "varför försökte du inte"?
Med allt det här sagt, go for it! Kör på, ge det allt du har och när du har gjort det, kan du rygga tillbaka och känna dig nöjd, tills dess, våga ta chanser, utmana dig själv och var ihärdig, belöningen kommer att komma! Kämpa på nu kära vänner!
Väldigt bra punkter! Applåder till dig
Re: Åldernoja, ångest för att söka till läkarprogrammet.
Underbar peppande tråd! Tack för det! Hälsningar från en 27 åring som vill bli läkare
Natur på gymnasiet -> 6 mån civilingenjörsprogrammet -> Medicinska kurser -> Sjuksköterkseexamen ->
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
Mitt livsmål: Läkarprogrammet * Antagen HT 2023*
