Den omöjliga drömmen ska bli verklighet. 0,75 till 1,8.
Postat: tis 07 aug, 2018 15:09
Hej forumsmedlemmar!
Jag har läst en del här på HP-guidens forum för pluggdagböcker. Känner verkligen att jag har blivit väldigt motiverad till att plugga när man ser lyckan i de som kämpar hårt för framgång. Med en pluggdagbok tror jag man blir mer motiverad till att faktiskt plugga för att kunna uppdatera sin progression. Det skapar även utrymme för fördelaktiga diskussioner som säkerligen kan gynna chansen att lyckas, både för mig själv men också för andra. Därför väljer jag att också dela med mig av min resa.
Jag är 20år. Tog studenten våren 2017 och har sedan dess jobbat som reskontra ekonom på en redovisningsavdelning på ett mindre företag. Motivationen i gymnasiet sviktade en del, delvis av problem hemma men också relationsproblem. Detta resulterade i att betygen halkade efter. Jag hamnade på 19,35 på Naturvetenskapsprogrammet. Poängen räcker inte för att bli läkare vilket jag kommit underfund med att jag vill bli under detta år.
Kvoten för de flesta läkarprogram ligger på mellan 1,6 till 1,75 vilket innebär att ett resultat på 1,8 borde ge mig en garanterad plats på det lärosäte jag prefererar.
Jag har skrivit högskoleprovet 4 gånger tidigare med resultaten:
0.75 - KVA: 1.0, VERB: 0.5.
0.85 - KVA: 0.9, VERB: 0.8.
0.95 - KVA: 1.1, VERB: 0.8.
1.15 - KVA: 1.2, VERB: 1.1.
De två resultaten var under gymnasiet. Påföljande två var de senaste två proven. Under de första tre proven pluggade jag egenhändigt men inte direkt så dedikerat. Visste inte riktigt vad jag ville med pluggandet egentligen så motivationen fallerade. Det senaste provet skaffade jag HP-guiden VIP med. Motivationen att plugga var dock fortfarande inte där men jag pluggade lite mediokert ca 1 ½ vecka innan provtillfället och fick 1.15 som resultat. Jag blev väldigt häpen och kände att det faktiskt kanske finns hopp om min framtid ändå.
Har nu bestämt mig för att plugga seriöst jämsides med ca 35 timmars arbetsvecka med ca två till fyra timmars plugg varje dag.
"Opportunities don't happen. You create them."
-- Chris Grosser
Jag har läst en del här på HP-guidens forum för pluggdagböcker. Känner verkligen att jag har blivit väldigt motiverad till att plugga när man ser lyckan i de som kämpar hårt för framgång. Med en pluggdagbok tror jag man blir mer motiverad till att faktiskt plugga för att kunna uppdatera sin progression. Det skapar även utrymme för fördelaktiga diskussioner som säkerligen kan gynna chansen att lyckas, både för mig själv men också för andra. Därför väljer jag att också dela med mig av min resa.
Jag är 20år. Tog studenten våren 2017 och har sedan dess jobbat som reskontra ekonom på en redovisningsavdelning på ett mindre företag. Motivationen i gymnasiet sviktade en del, delvis av problem hemma men också relationsproblem. Detta resulterade i att betygen halkade efter. Jag hamnade på 19,35 på Naturvetenskapsprogrammet. Poängen räcker inte för att bli läkare vilket jag kommit underfund med att jag vill bli under detta år.
Kvoten för de flesta läkarprogram ligger på mellan 1,6 till 1,75 vilket innebär att ett resultat på 1,8 borde ge mig en garanterad plats på det lärosäte jag prefererar.
Jag har skrivit högskoleprovet 4 gånger tidigare med resultaten:
0.75 - KVA: 1.0, VERB: 0.5.
0.85 - KVA: 0.9, VERB: 0.8.
0.95 - KVA: 1.1, VERB: 0.8.
1.15 - KVA: 1.2, VERB: 1.1.
De två resultaten var under gymnasiet. Påföljande två var de senaste två proven. Under de första tre proven pluggade jag egenhändigt men inte direkt så dedikerat. Visste inte riktigt vad jag ville med pluggandet egentligen så motivationen fallerade. Det senaste provet skaffade jag HP-guiden VIP med. Motivationen att plugga var dock fortfarande inte där men jag pluggade lite mediokert ca 1 ½ vecka innan provtillfället och fick 1.15 som resultat. Jag blev väldigt häpen och kände att det faktiskt kanske finns hopp om min framtid ändå.
Har nu bestämt mig för att plugga seriöst jämsides med ca 35 timmars arbetsvecka med ca två till fyra timmars plugg varje dag.
"Opportunities don't happen. You create them."
-- Chris Grosser