Hej!

Jag är i början av min resa här på HPguiden. Jag är 36 år och känner mig stressad över det och har åldersnoja. Jag har misslyckat med en byggingenjörsutbildning för länge sedan och inte avslutat det, gått på YH och försökt ta en genväg. Kunde lika bra kämpat med min fösta utbildning istället. Men nu känner jag bara, detta är verkligen inte för mig. Vet inte ibland om jag bara lurar mig själv och flyr. Vill inte tänka så längre och att jag inte kan. Jag hade en dröm om läkare när jag var yngre men vågade aldrig satsa och tänkte då att det inte gick.

Det var länge sedan jag gjorde provet sist och känner mig rätt överväldigad av allt man måste gå igenom på VIP just nu men det är nog för att jag tänker på att tiden går. Men blir inspirerad av alla trådar och hjälp som finns. Målet är att söka till läkare. Kanske väldigt högt mål med tanke på hur långsam jag känner mig för tillfället, dagarna går så snabbt och hur hinner vissa vara så flitiga och grymma!?

Har en lite allmän fråga om hur provet ser ut, är det på dubbla sidor och häftat? Hur gör ni med diagram och liknande om frågan och diagrammet inte är på samma sida. River ni ut sidor, blir det inte väldigt rörigt på ens skrivbord då?

Hälsningar,
Raif

Frågan och diagrammet är alltid på samma uppslag på det riktiga provet om det var det du menade När jag pluggar gamla prov skriver jag aldrig ut, utan har provet på datorn. Då måste man ju ibland skrolla fram och tillbaka för skärmen inte rymmer allt. Det jag gör då är att jag skriver ner frågan på mitt papper, samt dem olika alternativen. Sedan kollar jag diagrammet och löser uppgiften så.

Som Iza skriver är provet dubbelsidigt och häftat. Uppgifter som sträcker sig över två sidor är alltid på motstående sidor, så inget behov av att riva ut.
men, har du möjlighet att skriva ut på papper så gör det. I synnerhet DTK och LÄS. Jag har prövat att ha flera skärmar framför mig, men inget klår den överblick pappret ger. Och provet är ju dessutom på papper.
Lycka till!

Tack för svar!

Hörde ett tips från Samir Abedi på youtube om att skriva ut för det primar en. Tyckte det lät bra!

Aristofaned eller Jon, tack! Såg att du har mycket på youtube, ser super bra ut, mycket uppskattat! Har tryckt på följ och tumme upp

Tack. Ja, jag bytte nick till Jon. "Aristofanes" låter som om jag har med Grekland att göra, men sådana lånta fjädrar vill jag inte ha. Dessutom Är det bara de 100 första tecknen i titlarna som är ordentligt sökbara, och det var dyrbart att ödsla en massa tecken på ett så långt namn som ingen vet vad det står för.

Bortsett från miljö och kostnaderna är det överlägset bra att skriva ut.

Hej Raif!

Tack för att du delar med dig av dina tankar och din åldersnoja som många av oss bär på.

Jag ser mig själv när jag läser din text och har brottats mycket med liknande tankar och med mig själv och några få negativa "attityder" utifrån. Som du är jag 35+ och tog aldrig tag i drömmen om att bli läkare då det kändes omöjligt när jag var yngre. Har också gjort annat tidigare, ser inte ditt "tidigare liv" och dina erfarenheter som ett misslyckande. Jag tänkte alltid mitt som ett misslyckande tills en dag då jag bestämde mig för att vända på det istället, det låter klyschigt och ja man kan vända allt till sin fördel här i livet - men i detta fallet har du faktiskt gjort annat som var viktiga för dig då. Samma med mig och dem förde oss hit idag.

Ja de många enligt "samhällsnormen" kanske gör det åt andra hållet dvs. hade pluggat till läkare direkt efter gymnasiet i detta fallet och jobbat som det under några år för att sedan ev fundera på om det var annat man ville hålla på med. Eller kanske stöter på olika val/möjligheter/kriser i livet som gör att man hoppar av tåget. Men nu gjorde vi inte det utan vi behövde prova annat först, och ibland tänker jag att livet kanske är för kort för någon som vi... som vill prova ALLT eller mycket, olika saker, som har ambitioner, livslust och som kanske inte vill låsa sig vid det "svåraste" eller tyngsta först som purung. För oavsett så är läkarutbildningen och yrket en tung och lång utbildning och ett livslärande yrke, det kräver mycket av en framförallt tid.

Det ena är inte mer rätt än det andra.

Jag skrev ett inlägg om åldersnoja och skrev med många här på hp som fick mig att tänka om, och senaste tiden har det hänt saker i min omgivning som gjort det ännu tydligare om hur skört livet är.

Livet är kort och när du blir läkare så kvittar det om du blev det för fem år sedan eller när du är 40, du har ca 30 år kvar att jobba beroende på hur länge du vill jobba. Jag vill nog jobba/forska tills jag dör - så känner jag idag iaf. Ja det finns nackdelar med att jag kanske kommer in på läkarlinjen när jag är 40+ men nackdelar finns i allt, jag väljer istället att fokusera på fördelarna och att jag har möjligheten att göra detta nu. Så som du verkar ha, är glad för att vi fått denna möjligheten.

Sen kan du som jag säkert komma på mycket bra med att du gjort annat tidigare i livet, nu när du är påväg mot ditt drömyrke. Även det du ser som "misslyckanden" kommer att hjälpa dig nånstans under din resa.

Sen vet jag inte vilka förutsättningar och förebilder du hade under din uppväxt, men mina var inte en rak väg till högre utbildning och framförallt inte läkaryrket. Alla har inte förutsättningar och förebilder för att hitta "hit" där vi är idag eller dit vi ska, det är orättvist att lägga allt på individen. Jag kan skylla mycket på mig själv, men inte allt och mycket sätts faktiskt redan när vi är barn.

Den tiden som går, den går oavsett och jag tar dag för dag. Små steg, jämför mig inte med andra. Det dödar allt! Jämför dig med dig själv, din utveckling osv. Det är roligare och tar dig vidare. Du kommer att nå ditt mål.

Jag tror på dig! Följ din magkänslan och lyssna bara på dem som tror på dig och det du gör.

Tack Sara!

Läste i din tråd och fick bra tips och inspiration. Haha ja, du har rätt i mycket! Vill också forska tills jag dör, vad är meningen med pension egentligen Tack för ditt inlägg och härliga energi

Jon! Jo, skriva ut kanske har en effekt på miljön men tur att papper växer på träd

Jag tycker att du ska satsa på din dröm! Man blir en mycket mer förstående läkare om man har haft andra erfarenheter bakom ryggen. Själv har jag alltid velat vara läkare (sedan 10-12 år gammal) men betygen räckte inte (överraskning ) så jag har istället testat på en civilingenjörsutbildning i 6 månader, klarade alla tentor men det var inte min grej. Sedan utbildade jag mig till sjuksköterska (funderade både en och två gånger att hoppa av och satsa på HP men ville göra klart det) och nu har jag jobbat i över 1,5 år som sjuksköterska satsar på HP i sidan om jobbet. Livet ser ut så, alla vägar är olika. Kanske är det inte alla läkarstudenter som har börjat direkt från gymnasiet super lyckliga med sina val. Livet är för kort för att inte sikta mot sina drömmar. Lycka till!

Hej!

Jag fyller 38 år i mars och läser termin 3 på läkarprogrammet. Det är aldrig försent. Satsa på det du vill oavsett vad någon annan tycker. Många höjde ögonbrynen och rynkade näsan när jag började prata om att plugga till läkare. Men jag ångrar det inte en sekund trots att jag har gjort massor med roliga saker tidigare och haft en bra karriär. Detta kommer finnas med mig resten av livet och arbetslivet är långt! Kör säger jag och ha inte ångest. De som borde ha ångest är de som spenderar livet missnöjda med sin lott, på ett jobb de inte gillar, år efter år. Vad är då 6 års utbildning i sammanhanget? Modigt av dig att vilja försöka göra en förändring i ditt liv. Lycka till!

RaiAnd skrev: ↑ons 18 jan, 2023 12:09 Hej!

Jag är i början av min resa här på HPguiden. Jag är 36 år och känner mig stressad över det och har åldersnoja. Jag har misslyckat med en byggingenjörsutbildning för länge sedan och inte avslutat det, gått på YH och försökt ta en genväg. Kunde lika bra kämpat med min fösta utbildning istället. Men nu känner jag bara, detta är verkligen inte för mig. Vet inte ibland om jag bara lurar mig själv och flyr. Vill inte tänka så längre och att jag inte kan. Jag hade en dröm om läkare när jag var yngre men vågade aldrig satsa och tänkte då att det inte gick.

Det var länge sedan jag gjorde provet sist och känner mig rätt överväldigad av allt man måste gå igenom på VIP just nu men det är nog för att jag tänker på att tiden går. Men blir inspirerad av alla trådar och hjälp som finns. Målet är att söka till läkare. Kanske väldigt högt mål med tanke på hur långsam jag känner mig för tillfället, dagarna går så snabbt och hur hinner vissa vara så flitiga och grymma!?

Har en lite allmän fråga om hur provet ser ut, är det på dubbla sidor och häftat? Hur gör ni med diagram och liknande om frågan och diagrammet inte är på samma sida. River ni ut sidor, blir det inte väldigt rörigt på ens skrivbord då?

Hälsningar,
Raif

Det har redan skrivits en hel del till folk med åldersnoja, både i den här tråden och andra, så jag säger bara kortfattat: oroa dig inte, det är ingen fara, du kommer inte vara äldst och det är ändå ingen som bryr sig.

Du kan titta på senaste högskoleprovet här: https://www.studera.nu/hogskoleprov/eft ... och-facit/

Det finns också en hel bunt äldre prov här:
https://www.studera.nu/hogskoleprov/inf ... skoleprov/

Där kan du se riktiga frågor från faktiska högskoleprov, så du kan se exakt hur de kan se ut. Undantaget ELF, som tas bort en vecka efter proven läggs ut p.g.a. copyright-skäl. Lyckas man kolla dem under den veckan så kan man däremot se ELF-frågorna.

Tack för att ni delar med er och peppen, sköna är ni! Imponerande Emmy88 och RacAbd. Haha sant Karlington!

Är själv 36, jobbat inom samma yrke i drygt 16 år och skrev nyss mitt andra HP då drömmen är läkarprogrammet.
Det må låta klyschigt men det som stört mig mest under livets gång är alla chanser jag haft men inte tog, stora som helt oväsentliga.
Detta gör mig övertygad om att jag på dödsbädden hade ångrat mig ifall jag inte åtminstone försökt nå denna dröm.
Skulle jag komma in till hösten o vara klar när jag är 42 så kommer jag ändå i slutändan ha jobbat längre som läkare (om jag inte döt i förtid) är jag gjort fram till nu i denna bransch.
Många som du nämnde som höjer ögonbrynen för ett sånt här beslut kanske inte vågar ta steget själv eller kanske inte ens stöttar dig nu, men när du väl är inne eller klar så kommer dom nog lära sig ett och annat också