tigerdrottningen skrev: ↑sön 26 feb, 2023 11:10 Hej hallå!
Jag går termin 3 på läkarprogrammet i Linköping, blev antagen via högskoleprovet efter många års kämpande. Gör detta inlägg då jag själv vet att jag hade tusentals frågor som jag önskade att någon läkarstudent ville besvara, men väldigt få som redan var antagna loggade in här. Därför; har ni frågor om livet som läkarstudent? Om resan till 1.7, om studentlivet i stort eller specifikt LiU? Eller kanske något annat? Hit me up så ska jag försöka besvara det så gott jag kan!

Lycka till med högskoleprovet!

P.S. Har en instagram som ni kan följa vid namn enlakarstudentsdagbok, där har jag skrivit flera utförliga inlägg om alla mina tips inför högskoleprovet

sarahest skrev: ↑sön 26 feb, 2023 11:17 Jag undrar en sak! Om jag har nära och kära i Stockholm och vill kunna hälsa på, hur ofta finns den möjligheten? Varje helg? Eller finns det perioder där man har flera dagars självständigt arbete? Kort och gott, vilka möjligheter finns till att åka "hem" till Stockholm och hur långa vistelser kan man vänta sig? Mvh, Sara

R00kie skrev: ↑sön 26 feb, 2023 12:59 Hej!
Tack snälla att du skriver här! Jag har också några frågor och det viktigaste är hur PBL är i LiU. Jag har hört mycket blandat om det, men vad tycker du? Jag undrar också, precis som Sara, hur mycket egna studier man har då jag kommer från GBG och vill gärna åka hem då och då.

XvCl skrev: ↑sön 26 feb, 2023 22:11 Jättebra initiativ! Det här behövs verkligen.
Jag har några frågor…
Vad gjorde du under tiden som du försökte komma in? Hade du något jobb? Flyttade du hemifrån? Hur långa tid tog det för dig tills du lyckades?
Får man också fråga dig vad som fick dig att satsa på Hp? Vad hade du i BI?

hpmatilda skrev: ↑sön 26 feb, 2023 22:40

tigerdrottningen skrev: ↑sön 26 feb, 2023 11:10 Hej hallå!
Jag går termin 3 på läkarprogrammet i Linköping, blev antagen via högskoleprovet efter många års kämpande. Gör detta inlägg då jag själv vet att jag hade tusentals frågor som jag önskade att någon läkarstudent ville besvara, men väldigt få som redan var antagna loggade in här. Därför; har ni frågor om livet som läkarstudent? Om resan till 1.7, om studentlivet i stort eller specifikt LiU? Eller kanske något annat? Hit me up så ska jag försöka besvara det så gott jag kan!

Lycka till med högskoleprovet!

P.S. Har en instagram som ni kan följa vid namn enlakarstudentsdagbok, där har jag skrivit flera utförliga inlägg om alla mina tips inför högskoleprovet

Vad snällt av dig att lägga ner tiden för att svara på andras frågor, det behövs verkligen!!

Undrade hur du gjort med bostad (om du nu flyttat i samband med att du kom in), hade du stått i bostadsköer sedan tidigare, pendlar du, andrahandshyrt, studentlägenhet, hur går det till helt enkelt?
Och hur är det med ekonomin, räcker csn eller bör man fundera på eventuellt lån eller jobb? samt funkar det verkligen att ha något jobb att passa vid sidan av läkarstudierna, finns det något "vanligt" andra/du gör?
Har också funderat på hur man gör egentligen, har hört att studentlägenheter brukar ligga nära, men är det tillräckligt nära för att slippa köra/åka kollektivt?
många frågor men sista nu hehe
Hur känns det att plugga på LIU, studentliv, universitet, föreläsningar, osv

anvandareee skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:38 Kul intiativ, det känns skönt att få höra från någon som faktiskt pluggar programmet!
Ibland kan jag känna en rädsla att man kämpar på så mycket för att komma in på läkarprogrammet men sedan upptäcka att det inte alls var som man tänkte sig. Att man har valt helt fel. Jag kan vara ganska försiktig och lite tillbakadragen som person men tycker ändå att jag har god social kompetens, men är ändå rädd att detta ska vara ett hinder i yrket. Hur är de studenter du pluggar med, är alla väldigt framåt och uttåtriktade?
Är du nöjd med utbildningen än så länge? Vad tycker du har varit svårast med utbildningen?
Tack för att du lägger tid på att besvara våra frågor!

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:57

anvandareee skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:38 Kul intiativ, det känns skönt att få höra från någon som faktiskt pluggar programmet!
Ibland kan jag känna en rädsla att man kämpar på så mycket för att komma in på läkarprogrammet men sedan upptäcka att det inte alls var som man tänkte sig. Att man har valt helt fel. Jag kan vara ganska försiktig och lite tillbakadragen som person men tycker ändå att jag har god social kompetens, men är ändå rädd att detta ska vara ett hinder i yrket. Hur är de studenter du pluggar med, är alla väldigt framåt och uttåtriktade?
Är du nöjd med utbildningen än så länge? Vad tycker du har varit svårast med utbildningen?
Tack för att du lägger tid på att besvara våra frågor!

Åh vad jag känner igen mig i det du skrev. Jag vill inte skrämma dig men om jag ska vara ärlig så var första halvan av första terminen riktigt jobbig. Jag hade någon slags vision om att allt skulle vara guld och gröna skogar men så är det inte. Första temat var PU (professionell utveckling) vilket var väldigt flummigt och man fattade typ inte att det var läkarprogrammet man pluggade ens. Men obs, viktigt att plugga på för kom massa tentafrågor om det och ingen hade pluggat på det temat så många kuggade pga det. Sen kom i alla fall cellbiologin och biokemi vilket var ett rent helvete för mig. Det var såååå svårt och jag fattade absolut ingenting alls; allt hade bara konstiga namn som är omöjliga att komma ihåg typ?? Men här ska man verkligen förstå att det är ens egna förutsättningar som spelar roll. Jag hade inte pluggat på 7 år och har alltid haft svårt för kemi så det kändes som en käftsmäll. Med facit i hand önskar jag att jag hade förberett mig lite innan, repeterat basic kemi liksom. Vi läste sedan VF (vetenskapligt förhållningssätt), vilket är viktigt att kunna då medicinstudier bygger på forskning men var ändå rätt trist. Allt detta var tråkigt och man fattade typ inte att man ens pluggade till läkare. Jag kände mig så malplacerad och var så ledsen och besviken med tanke på hur hårt jag hade jobbat för att komma in, och med tanke på att det varit min dröm sen jag var barn. Men håll ut!!! Allt löser sig, man får nöta nöta nöta kemin och sen sätter den sig. Vi läste även gastrointestinalkanalen och reproduktionsorganen inkl befruktning och sånt, samt endokrinologi och allt detta var jätteskoj. Så är man säker på att man faktiskt vill bli läkare, så håll ut och kämpa igenom för det kommer roligare saker sen. Om man däremot tvekar redan från början kanske man ska fundera ett extra varv för det är ganska plågsamt många gånger, ärligt talat. Extremt mycket som ska in i huvudet och även om informationen i sig är förståelig så är det en utmaning att hitta rätt studieteknik. Med detta sagt så ångrar jag absolut inte mitt val, hade aldrig valt något annat och avråder självklart inte från att plugga till läkare; tvärtom! Men vill ändå berätta om min upplevelse på ett ärligt sätt för många hade målat upp den så fint för mig, så jag fick ju en chock. Sen; fräscha upp kemin från gymnasiet om det är länge sen, då gör du dig själv en stoooor tjänst!

Många i klassen är ganska utåtriktade; hörs och syns mycket. Men säkert hälften är som jag, dvs lite mer introverta och vi klarar oss bra ändå. Man hittar ju sitt gäng tillslut och vad gäller patientkontakten så spelar det mindre roll, för då är man ju i sin professionella roll och där tycker jag inte att det är så märkbart. Så att vara lite tillbakadragen är inget att oroa sig för; det finns verkligen alla slags personligheter i klassen och jag tror att alla kommer bli utmärkta läkare! Alla kommer ju behöva jobba på olika saker, vissa behöver kanske bli lite mer självsäkra och ta mer plats i patientsamtalet, medan andra behöver tona ned sig och bli bättre på att lyssna på patienten. Men det är ju det utbildningen är till för; att utvecklas och lära sig jobba med sina sämre sidor samt att vidareutveckla de bra sidorna.

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:30 När det gäller frågor om ekonomi och boende så är jag nog inte rätt person att besvara dem då jag är lyckligt lottad att inte ha behövt varken stå i bostadskö eller behöver oroa mig för min ekonomi då jag bor tillsammans med partner. Men ska ändå försöka ge dig lite perspektiv utifrån det jag vet om mina vänners situation.

Boende: Många står i bostadskö i flera år och får således studentlägenhet (egen eller korridor) tack vare det, men många hyr även i andrahand vilket kanske inte är optimalt men ändå verkar funka bra. Vet att många oroar sig för att inte hinna få boende i tid men det är faktiskt inte nödvändigt, då äldrekursare och faddrar i nödfall kan erbjuda en soffa. Förut har även Scandic haft en deal där de för en rimlig peng låter en hyra ett hotellrum en månad (vet dock ej om den dealen finns kvar). Boende löser sig alltid! Finns många facebook-grupper där omsättningen på boende är hög pga många studenter är på utbytesterminer osv och vill hyra ut sin lgh. Alla som inte självmant vill bo i en annan stad får boende i Linköping och behöver alltså ej pendla då det är gång/cykelavstånd överallt. Näst intill alla studenter cyklar till skolan.

Ekonomi: CSN (bidrag + lån) räcker för de allra flesta, vet ingen som jobbar extra i min klass. Det kan ju fortfarande vara nice dock för att kunna spara pengar eller om man helt enkelt inte vill ha lika tight ekonomi som man har med endast CSN. Men som sagt, man klarar sig, det är inget att oroa sig för. Jag har valt att inte jobba under terminerna men om jag gjort det så tror jag att 1-2 helger i månaden hade varit en lagom nivå, beroende på hur ens liv ser ut i övrigt.

Liu överlag: jag är inte engagerad i studentlivet för det lockar inte mig, men finns väldigt mycket fester och sånt för den som gillar det. Många föreningar som anordnar aktiviteter, en ordentlig nollning (obs snäll nollning) för att komma in i klassen osv. Man kan ju själv ansöka till föreningarna om man gillar sånt, man kan även vara fadder till nya studenter när man går termin 2. Finns massor att göra, även sånt som inte är festrelaterat. Tex sportevenemang, tävlingar, sykvällar, grillkvällar, brunch osv. Finns massor. Föreläsningarna är oftast bra och lagom frekvent. Vet andra universitet som har föreläsningar hela dagarna men det har inte vi, utan kanske 4-5 i veckan vilket är lagom då vi har annat schemalagt också. Man måste ju hinna plugga på innehållet i föreläsningen så det känns som en bra nivå. Sen är alla föreläsare inte superbra men så är det nog överallt, hehe. Jag skrev här ovan om PBL om du är nyfiken på hur det fungerar. Gillar man den pedagogiken är Linköping perfekt. Värt att nämna är att vi har terminstentor, dvs en kurs per termin och (oftast, finns undantag) en tenta per termin på 15 hp som ska täcka in hela terminens innehåll. De övriga poängen är andra obligatoriska moment så som basgruppsarbete men även det som kallas Strimma patientkontakt och Strimma läkarrollen. Kortfattat handlar strimma patientkontakt just om att lära sig prata med patienter, medan strimma läkarrollen handlar om att utvecklas i sin professionella yrkesroll. I övrigt är nästan inga andra moment obligatoriska, förutom ett fåtal seminarier och så.

hpmatilda skrev: ↑mån 27 feb, 2023 9:10

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:30 När det gäller frågor om ekonomi och boende så är jag nog inte rätt person att besvara dem då jag är lyckligt lottad att inte ha behövt varken stå i bostadskö eller behöver oroa mig för min ekonomi då jag bor tillsammans med partner. Men ska ändå försöka ge dig lite perspektiv utifrån det jag vet om mina vänners situation.

Boende: Många står i bostadskö i flera år och får således studentlägenhet (egen eller korridor) tack vare det, men många hyr även i andrahand vilket kanske inte är optimalt men ändå verkar funka bra. Vet att många oroar sig för att inte hinna få boende i tid men det är faktiskt inte nödvändigt, då äldrekursare och faddrar i nödfall kan erbjuda en soffa. Förut har även Scandic haft en deal där de för en rimlig peng låter en hyra ett hotellrum en månad (vet dock ej om den dealen finns kvar). Boende löser sig alltid! Finns många facebook-grupper där omsättningen på boende är hög pga många studenter är på utbytesterminer osv och vill hyra ut sin lgh. Alla som inte självmant vill bo i en annan stad får boende i Linköping och behöver alltså ej pendla då det är gång/cykelavstånd överallt. Näst intill alla studenter cyklar till skolan.

Ekonomi: CSN (bidrag + lån) räcker för de allra flesta, vet ingen som jobbar extra i min klass. Det kan ju fortfarande vara nice dock för att kunna spara pengar eller om man helt enkelt inte vill ha lika tight ekonomi som man har med endast CSN. Men som sagt, man klarar sig, det är inget att oroa sig för. Jag har valt att inte jobba under terminerna men om jag gjort det så tror jag att 1-2 helger i månaden hade varit en lagom nivå, beroende på hur ens liv ser ut i övrigt.

Liu överlag: jag är inte engagerad i studentlivet för det lockar inte mig, men finns väldigt mycket fester och sånt för den som gillar det. Många föreningar som anordnar aktiviteter, en ordentlig nollning (obs snäll nollning) för att komma in i klassen osv. Man kan ju själv ansöka till föreningarna om man gillar sånt, man kan även vara fadder till nya studenter när man går termin 2. Finns massor att göra, även sånt som inte är festrelaterat. Tex sportevenemang, tävlingar, sykvällar, grillkvällar, brunch osv. Finns massor. Föreläsningarna är oftast bra och lagom frekvent. Vet andra universitet som har föreläsningar hela dagarna men det har inte vi, utan kanske 4-5 i veckan vilket är lagom då vi har annat schemalagt också. Man måste ju hinna plugga på innehållet i föreläsningen så det känns som en bra nivå. Sen är alla föreläsare inte superbra men så är det nog överallt, hehe. Jag skrev här ovan om PBL om du är nyfiken på hur det fungerar. Gillar man den pedagogiken är Linköping perfekt. Värt att nämna är att vi har terminstentor, dvs en kurs per termin och (oftast, finns undantag) en tenta per termin på 15 hp som ska täcka in hela terminens innehåll. De övriga poängen är andra obligatoriska moment så som basgruppsarbete men även det som kallas Strimma patientkontakt och Strimma läkarrollen. Kortfattat handlar strimma patientkontakt just om att lära sig prata med patienter, medan strimma läkarrollen handlar om att utvecklas i sin professionella yrkesroll. I övrigt är nästan inga andra moment obligatoriska, förutom ett fåtal seminarier och så.

Tack så mycket för de otroligt bra och utförliga svaren, så snällt!! Kom faktiskt på en till fråga som jag grubblat på från och till de senaste månaderna, vet inte om du har stenkoll men det är värt ett försök!
Hur går det egentligen till efter studierna, när man är "färdig" läkare, tänker främst när man ska specialisera sig, söker man in till universitetet man gick på? Söker man in med merit/hp/universitetsbetyg, eller kommer alla läkare in? Vad bestämmer ifall man kan börja specialisera sig? När jag tidigare försökt söka upp detta får jag alltid upp att man först måste arbeta i minst 5 år, men aldrig om hur det går till därefter, så det har blivit till ett litet mysterium för mig.
Tack igen

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 10:00

hpmatilda skrev: ↑mån 27 feb, 2023 9:10

tigerdrottningen skrev: ↑mån 27 feb, 2023 8:30 När det gäller frågor om ekonomi och boende så är jag nog inte rätt person att besvara dem då jag är lyckligt lottad att inte ha behövt varken stå i bostadskö eller behöver oroa mig för min ekonomi då jag bor tillsammans med partner. Men ska ändå försöka ge dig lite perspektiv utifrån det jag vet om mina vänners situation.

Boende: Många står i bostadskö i flera år och får således studentlägenhet (egen eller korridor) tack vare det, men många hyr även i andrahand vilket kanske inte är optimalt men ändå verkar funka bra. Vet att många oroar sig för att inte hinna få boende i tid men det är faktiskt inte nödvändigt, då äldrekursare och faddrar i nödfall kan erbjuda en soffa. Förut har även Scandic haft en deal där de för en rimlig peng låter en hyra ett hotellrum en månad (vet dock ej om den dealen finns kvar). Boende löser sig alltid! Finns många facebook-grupper där omsättningen på boende är hög pga många studenter är på utbytesterminer osv och vill hyra ut sin lgh. Alla som inte självmant vill bo i en annan stad får boende i Linköping och behöver alltså ej pendla då det är gång/cykelavstånd överallt. Näst intill alla studenter cyklar till skolan.

Ekonomi: CSN (bidrag + lån) räcker för de allra flesta, vet ingen som jobbar extra i min klass. Det kan ju fortfarande vara nice dock för att kunna spara pengar eller om man helt enkelt inte vill ha lika tight ekonomi som man har med endast CSN. Men som sagt, man klarar sig, det är inget att oroa sig för. Jag har valt att inte jobba under terminerna men om jag gjort det så tror jag att 1-2 helger i månaden hade varit en lagom nivå, beroende på hur ens liv ser ut i övrigt.

Liu överlag: jag är inte engagerad i studentlivet för det lockar inte mig, men finns väldigt mycket fester och sånt för den som gillar det. Många föreningar som anordnar aktiviteter, en ordentlig nollning (obs snäll nollning) för att komma in i klassen osv. Man kan ju själv ansöka till föreningarna om man gillar sånt, man kan även vara fadder till nya studenter när man går termin 2. Finns massor att göra, även sånt som inte är festrelaterat. Tex sportevenemang, tävlingar, sykvällar, grillkvällar, brunch osv. Finns massor. Föreläsningarna är oftast bra och lagom frekvent. Vet andra universitet som har föreläsningar hela dagarna men det har inte vi, utan kanske 4-5 i veckan vilket är lagom då vi har annat schemalagt också. Man måste ju hinna plugga på innehållet i föreläsningen så det känns som en bra nivå. Sen är alla föreläsare inte superbra men så är det nog överallt, hehe. Jag skrev här ovan om PBL om du är nyfiken på hur det fungerar. Gillar man den pedagogiken är Linköping perfekt. Värt att nämna är att vi har terminstentor, dvs en kurs per termin och (oftast, finns undantag) en tenta per termin på 15 hp som ska täcka in hela terminens innehåll. De övriga poängen är andra obligatoriska moment så som basgruppsarbete men även det som kallas Strimma patientkontakt och Strimma läkarrollen. Kortfattat handlar strimma patientkontakt just om att lära sig prata med patienter, medan strimma läkarrollen handlar om att utvecklas i sin professionella yrkesroll. I övrigt är nästan inga andra moment obligatoriska, förutom ett fåtal seminarier och så.

Tack så mycket för de otroligt bra och utförliga svaren, så snällt!! Kom faktiskt på en till fråga som jag grubblat på från och till de senaste månaderna, vet inte om du har stenkoll men det är värt ett försök!
Hur går det egentligen till efter studierna, när man är "färdig" läkare, tänker främst när man ska specialisera sig, söker man in till universitetet man gick på? Söker man in med merit/hp/universitetsbetyg, eller kommer alla läkare in? Vad bestämmer ifall man kan börja specialisera sig? När jag tidigare försökt söka upp detta får jag alltid upp att man först måste arbeta i minst 5 år, men aldrig om hur det går till därefter, så det har blivit till ett litet mysterium för mig.
Tack igen

Specialisttjänstgöringen är en tjänst man söker, så det är inte knutet till ett specifikt universitet och inte heller till dina meriter direkt. Däremot, som vilken arbetsgivare som helst, kan de ju ändå titta på det eftersom det är konkurrens osv. Specialisttjänstgöringen tar ca 5 år att slutföra och är betald utbildning kan man säga, då du får lön precis som vem som helst och alltså ej behöver ta CSN. Den kan påbörjas direkt efter avslutad BT (bastjänstgöring). Nu vill jag dock kasta in en liten brasklapp eftersom det nya läkarprogrammet har startat och vi som sagt gör BT, inte AT. Det har varit tal om att BT ska ingå som en första del i en specialistutbildning, men hur exakt det ser ut med det vet jag inte riktigt. De som läste gamla läkarprogrammet kunde påbörja sin ST direkt efter avslutad AT, då de får sin legitimation. Vi får ju dock legitimation direkt efter examen så där skiljer det sig lite. Alla som vill kommer få gå ST, men vissa är mer populära än andra, vilket gör att man tyvärr kanske inte får göra sin specialistutbildning inom exakt det man hade önskat. Lösningen där är ju dock att antingen vänta och göra annat under tiden (dvs vikariera som leg läkare), eller annars söka till fler sjukhus än ett. Så det ska inte vara något hinder.