Osäker på läkare

För dig som är eller är på väg att bli medicinstuderande
Skriv svar
99hesara
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 3
Blev medlem: ons 22 mar, 2017 21:33

Osäker på läkare

Inlägg av 99hesara »

Hej!
Sedan barnsben har jag fram och tillbaka haft tankar om jag ska bli läkare eller inte. Nu har jag tagit studenten med betyg som ger mig en chans att komma in, men jag känner ändå en viss oro: vågar jag läkarprogrammet? Det som får mig att vilja plugga till läkare är tanken att yrket är väldigt givande, att det skulle ge mig mening. Jag är också intresserad av biologi, men har ändå större oron i mig. En sak jag känner att jag skulle må riktigt dåligt av är dissektionen på utbildningen då jag för ett tag sedan mådde dåligt av att ha dissekerat en mus. Jag har hört att man vänjer sig vid de mer obehagliga delarna, men jag tvekar ändå. Någon annan här som tänker detsamma? Någon med tips?
Tack i förväg!
Babynimz
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 106
Blev medlem: mån 15 feb, 2016 20:50

Re: Osäker på läkare

Inlägg av Babynimz »

Hej! Ett tips är att du kan testa att jobba inom vården ett tag för att se om det verkligen är sånt jobb du är intresserad av . Det finns fler jobb som är givande som inte innehåller dissektioner av människor och med mindre än 5,5års utbildning . Bra att du tänker igenom innan du påbörjar något som du tvekar för. :)
CanAgh
Före detta VIP-Medlem
Före detta VIP-Medlem
Inlägg: 14
Blev medlem: mån 23 okt, 2017 14:26

Re: Osäker på läkare

Inlägg av CanAgh »

Hej! Jag har läst biomedicin och under fysiologi kursen var det frivilligt att dissekera en råtta. Förutom tidigare erfarenheter inom vård, blev jag efter detta mer säker på att jag kan klara av att bli läkare. Du kan ju fråga dig själv vad som gjorde att du mådde dåligt? Var det vid syn av blod? Då är det nog bättre att hitta en annan utbildning.
Användarens profilbild
hasselblad
Stammis
Stammis
Inlägg: 101
Blev medlem: tis 20 aug, 2013 19:59

Re: Osäker på läkare

Inlägg av hasselblad »

Kan inte sticka under stol med att obduktion av hel människokropp är riktigt räligt. Men det är ett begränsat inslag i utbildningen och det är samtidigt lika lärorikt/utvecklande som det är osmakligt. Man förstår verkligen vad en åderförkalkning är när man hållit ett igenproppat koronarkärl mellan tummen och pekfingret.

Med det sagt - det är naturligt att inte vilja utsättas för våld och blod. Det är en del av vår mänsklighet och empatiska förmåga. Att bara ta in studenter som är helt oberörda inför det vore inte rätt väg att gå.
Läkarstudent, T9
Användarens profilbild
empezar
Platinapostare
Platinapostare
Inlägg: 6368
Blev medlem: tis 24 okt, 2006 2:00

Re: Osäker på läkare

Inlägg av empezar »

Tycker inte att dissektionen var så hemsk. Det värsta är nog lukten (det luktar inte ILLA, bara speciellt). Sen känner man den doften här och där ute i verkliga världen, vilket är lite olustigt. Det var dock som hasselblad skriver, ett begränsat inslag. Dock gick jag anatomikursen i Umeå där man bara hade två dissektionstillfällen. I Uppsala har man dissektioner i typ 1-2 veckor. Så om det är ett stort problem för dig, välj en studieort där de har mindre sådant.

Angående "mening" så kan det finnas väldigt många andra yrken där du kan finna mening. Jag jobbar med e-hälsa som programmerare. Det är meningsfullt.
Användarens profilbild
hasselblad
Stammis
Stammis
Inlägg: 101
Blev medlem: tis 20 aug, 2013 19:59

Re: Osäker på läkare

Inlägg av hasselblad »

empezar skrev: tis 23 okt, 2018 12:32 Tycker inte att dissektionen var så hemsk. Det värsta är nog lukten (det luktar inte ILLA, bara speciellt). Sen känner man den doften här och där ute i verkliga världen, vilket är lite olustigt. Det var dock som hasselblad skriver, ett begränsat inslag. Dock gick jag anatomikursen i Umeå där man bara hade två dissektionstillfällen. I Uppsala har man dissektioner i typ 1-2 veckor. Så om det är ett stort problem för dig, välj en studieort där de har mindre sådant.
Låt oss säga att det är en intensivt sensorisk upplevelse. Det är också svårt att veta på förhand vad det är man kommer reagera starkast på, om det nu är lukten (ungefär som stora mängder gammal, rå och blodig fläskfärs), synen eller känseln. Vissa drabbas trots att de intellektuellt inte har något problem med vad som sker. De kan vara supernyfikna, men får synkope likt förbannat.

Men detta är en ritual man ska härdas genom. Man tar sig förbi det, växer lite som person och går vidare till nya utmaningar.
Angående "mening" så kan det finnas väldigt många andra yrken där du kan finna mening. Jag jobbar med e-hälsa som programmerare. Det är meningsfullt.
Så är det. Också detta med att "jobba med människor" (meningsfullt i sig självt som regel) är ju något som man kan hitta i jättemånga olika roller i både den privata och i den offentliga sektorn.
Läkarstudent, T9
99hesara
Newbie-postare
Newbie-postare
Inlägg: 3
Blev medlem: ons 22 mar, 2017 21:33

Re: Osäker på läkare

Inlägg av 99hesara »

Hej igen!
Tack för allas svar! Kom nyss in, och är mer osäker än någonsin! Trodde aldrig att jag skulle ha ett problem att överhuvudtaget vilja börja, hehe. Nåväl, det är som det är. Jag känner mig fortfarande riktigt dragen till att börja på programmet, men några bitar känns fortfarande lite skrämmande. Men, rent generellt, är det inte så att de flesta brukar vänja sig vid att skära i kroppar osv? Exempelvis känner jag en läkare som vid min ålder spydde vid en dissektion.
Användarens profilbild
hasselblad
Stammis
Stammis
Inlägg: 101
Blev medlem: tis 20 aug, 2013 19:59

Re: Osäker på läkare

Inlägg av hasselblad »

99hesara skrev: tis 11 dec, 2018 11:41 Hej igen!
Tack för allas svar! Kom nyss in, och är mer osäker än någonsin! Trodde aldrig att jag skulle ha ett problem att överhuvudtaget vilja börja, hehe. Nåväl, det är som det är. Jag känner mig fortfarande riktigt dragen till att börja på programmet, men några bitar känns fortfarande lite skrämmande. Men, rent generellt, är det inte så att de flesta brukar vänja sig vid att skära i kroppar osv? Exempelvis känner jag en läkare som vid min ålder spydde vid en dissektion.
Stort grattis! Att komma in på läkarprogrammet på mitt förstahandsval var för mig en karriärhöjdpunkt i sig själv.

Förvisso skulle jag säga att man vänjer sig vid "stötande" moment och alla dessa kroppsvätskor. Men snarare än att alla blir avtrubbade inför allting, så tror jag snarare att alla förväntas pröva på lite av det mesta och sedan utifrån vad man går igång på eller blir avskräckt från får göra de livsval/karriärval som bäst passar ens personlighet. Vissa kanske t.ex. känner äckel inför att arbeta och pilla med ögon, även efter avslutat läkarprogram, men givet den kunskapen så kan man ju se till att inte jobba som oftalmolog eller allmänkirurg.
Läkarstudent, T9
Skriv svar