Ni som pluggar psykologprogrammet på KI, respektive SU. Hur ser schemat ut? Läser ni två kurser samtidigt eller en i taget? Är det mycket schemalagt eller mycket självstudier? Är schemat regelbundet? O.s.v.

Vad tycker ni generellt? Är det som ni hade tänkt er? Ångrar ni er? Hur svårt upplever ni att det är och varför? Hinner man med livet? Finns det någon chans till att träffa nya vänner? Ni kan egentligen inte ge för utförliga svar. Är nyfiken och osäker på vilket universitet som skulle passa mig bäst.

Tack på förhand!

Kan försöka besvara lite frågor kring upplägget på SU som student på T7.

Upp till termin 7 är det en kurs i taget som gäller, huvudsakligen 7,5 hp per kurs. Sen för exempelvis termin 7 och 8 är det två kurser per termin (15 hp vardera) som löper parallellt. Märkbart är att tempot ökar efter termin 7, vilket också bekräftas av tidigare studenter.

Schemat har varierat lite mellan kurserna. Vissa kurser har mer obligatorisk närvaro än andra gällande föreläsningar. Graden av praktiska moment och seminarium varierar men finns oftast som inslag i någon form. Vissa kurser är det 9-16 varje dag (dock allt som oftast inte allt obligatoriskt). Utöver det skulle jag uppskatta cirka 100-200 sidor litteratur per vecka (ungefär). Ett mycket (enligt mig) positivt inslag är samtalsövningar (med inspelning och feedback) redan från termin 1.

Generellt två examinationer per kurs (för en 7,5:are), ett grupparbete och en individuell tentamen. Vi har ju F-A som betygssystem, ambitionsnivå (samt givetvis andra faktorer) styr mycket av tiden du kommer/vill lägga på studierna. Jag eftersträvar dock alltid 40 timmar i veckan (inkl. föreläsningar), även om vissa kurser kan kräva mindre och andra (mer sällan) mer än så.

Jag är överlag nöjd med mina studier här, även om kvaliteten på kurser och föreläsare varierar så tycker jag att nivån på utbildningen sammantaget varit god. Vissa upplever studierna svårare än andra, vet att många brukar beklaga sig över statistik- och metodkursen bland annat. Jag tänker dock allmänt att det svåraste är att komma in på programmet. Med det sagt kräver det ändå att du lägger ner mycket tid på dina studier. Vet andra medstudenter som läst andra kurser/utbildningar på högskola/universitet som tycker att det är mer att göra här än andra områden de läst.

Angående det sociala har jag träffat många nya vänner. Det är mycket givande att ha en gemensam grund för vad som intresserar en, tänker jag (samt att stötas och blötas tillsammans). Hett tips är att studera tillsammans med individer som har en liknande ambitionsnivå, det blir mycket roligare i grupp (tycker många).

Jag har extrajobbat en del under programmet och då blir det inte allt för mycket tid över till annat. Men det handlar mycket om vilken nivå du lägger dina studier på, skiljer ju mycket mellan E och A exempelvis. Hittills har jag aldrig upplevt någon kurs som "för svår" men vissa har krävt mer ansträngning än andra. Jag har dock som rutin att se varje dag som en arbetsdag, dvs. att jag studerar x antal timmar rutinmässigt.

Värt att komma ihåg är att vid SU så väljer du inriktning gällande KBT/PDT inför termin 7.