Kalleenberbido skrev: ↑sön 13 nov, 2022 12:00
Varför vill ni byta? Vad saknar ni och vad längtar ni efter?

Vildathebox skrev: ↑tor 17 nov, 2022 11:43 Jag har jobbat som undersköterska och gått två år på sjuksköterskeutbildningen innan jag tillslut bestämde mig för att hoppa av och satsa på att bli läkare. Jag kände visserligen redan innan jag började plugga sjuksköterska att jag egentligen ville bli läkare men vågade inte satsa då jag både saknade betygen och behörigheten. Jag har MÅNGA anledningar till varför jag vill vara läkare och inte sjuksköterska men här kommer några stora:

- Jag vill vara med i diskussionerna om vad det kan vara för diagnos, alltså själva "detektivarbetet". Jag upplevde mycket som sjuksköterskestudent att vi sjuksköterskor fick lämna ronden när det blev som mest intressant, alltså när man diskuterade vad patienten kan tänkas ha för sjukdom. Mest för att det kändes som att det inte var vårt uppdrag och att vi hade andra saker att göra.

- Jag upplevde mycket av sjuksköterskejobbet som tråkigt. En stor del av dagarna var att dubbelräkna alla tabletter igen, kolla personnummer för femtioelfte gången på samma patient, sätta massor med ringeracetat (kändes ärlig talat lite överdrivet hur många som skulle ha dropp hela tiden).

- Jag tror jag har ett lite för stort behov av att styra och leda. Mycket av sjuksköterskerollen är en samordnande roll där man måste vara väldigt diplomatisk och ta åsikter och skit både uppifrån och nedifrån. Lite mellanchefskänsla. Jag trivs inte i den rollen.

- Ärlig talat upplever jag att man som sjuksköterska lätt blir ihopbuntad i samma fack som undersköterskor och jag tycker att det är orimligt då undersköterska är en gymnasieutbildning medan sjuksköterskeutbildningen är en kandidat på universitet. Upplever att många som inte jobbar i vården knappt vet skillnaden på undersköterskor och sjuksköterskor. Känns också som att så fort man försöker prata om denna ihopbuntning får man höra "men undersköterskor är ju också jätteviktiga". Det är klart jag vet det men det är två helt olika utbildningsnivåer.

- Man får dessutom inte göra jättemycket mer som sjuksköterska än som undersköterska rent praktiskt. Beror på arbetsplats men ofta är det enda sjuksköterskor får göra som inte undersköterskor får göra är att hantera pvk och cvk. Undersköterskorna tar blodprov och sätter kateter, bladdrar, hanterar PEG, lägger om sår etc.

- Mycket administrativt arbete, både sjuksköterskor och undersköterskor jobbar med omvårdnad men jag skulle säga att undersköterskor jobbar mer utförande och praktiskt medan sjuksköterskor jobbar mer planerande och administrativt. Sjuksköterskan skriver planer om hur ett sår ska läggas om och undersköterskan genomför omläggningen. Sen kommer sjuksköterskan förbi nån gång och utvärderar såret och skriver en utvärdering och en ny plan. Helt enkelt samma fokus som undersköterskan men mer administrativt. Kändes lite som undersköterskans jobb men tråkigare.

- Kanske den största anledningen: jag brann aldrig för omvårdnad. Jag tänkte bli sjuksköterska för att jag alltid har intresserat mig för sjukvård, kroppen och medicin. Jag kommer från arbetarklass/medelklass och ingen i min släkt är läkare, jurist eller nåt liknande. Det kändes som att om man är den typen av människa som jag är, kvinna och medelklass, och gillar medicin så blir man sjuksköterska, inte läkare. Tror fortfarande att många i min familj inte riktigt tror på att jag kan bli läkare, hade mycket motstånd när jag sa att jag tänkte hoppa av sjuksköterskeprogrammet och satsa på läkare.

Slutligen: jag vet att läkare också har mycket administrativt arbete, också kan tvingas ta skit uppifrån och nedifrån och säkert också har många tråkiga uppgifter. Men jag tror verkligen jag har gjort rätt val när jag hoppade av sjuksköterskeprogrammet och att jag kommer trivas i läkarrollen och läkaryrket mycket bättre än i sjuksköterskeyrket.