Jag tycker inte heller att man ska få tenta upp redan färdiga kurser. Betyget visar ju vad du kunde just då. De borde endast fungera som en merit och ge en bild av din begåvningsprofil.

Till universitet borde man, enligt min högst personliga åsikt, söka med ens aktuella kunskaper. Som exemel: Jag fick bara VG på MaA när jag var sexton år gammal. Efter det har jag plöjt mig igenom Ma-B, -C, -D och -E. Skulle jag nu tenta av MaA så skulle jag med största sannolikhet, utan någon större ansträngning, klara ett MVG på kursen. Men jag gjorde inte det för fyra år sedan.

Därför tycker jag att antagningen till universitet ska hänga mer på nytagna prover så som HP än gamla kunskaper, i form av gymnasiebetygen.

Visar inte dom gamla betygen hur motiverad man är över lag att plugga? Intervjuer kollar ju lämpligheten och motivationen. Har man haft höga betyg sen innan så visar det att man varit motiverad att plugga och att man kommer fullfölja sina senara studier

Edit: Det buddy glömde är att många inte vet vad dom ska bli ens när dom är klara med gymnasiet, Aboras, hur tror du det då är ifall man är klar när man är 17,5år enligt din teori?

Jag anser att större delen av svenska gymnasieskolan idag är mer eller mindre ett skämt - sett från både lärar- och elevperspektiv. Lärarna har liten eller ingen kontakt med eleverna på ett djupare och effektivare plan, medan eleverna är totalt "lost" i sin strävan efter "det goda livet, men utan större ansträngningar". Jag läste en artikel i ngn småländsk blaska om 80-talisternas "mentalitet", att det handlar mycket om att målet är att resa och må bra i allmänhet. Jag säger, sure, det låter jättesunt, men med vilka pengar? Dem du tjänat på äldrevården under sommaren? Det handlar om att man vill vara kulturell, intellektuell, spirituell, men utan större ansträngningar, som sagt (jag talar inte om de praktiska linjerna nu, utan de teoretiska linjernas avgångselever som efter tre år slår sig själva med tusen knytnävar i huvudet).

Min åsikt är att man redan i 8:an-9:an ska informera eleverna om hur viktigt gymnasiet är för ens framtid. Inget mer gullande på fel sätt, dvs. låta eleverna köra på fritt fall utan några gränser. Någon som talar om för dem att exempelvis Naturvetenskapsprogrammet ger behörighet till i stort sett de flesta utbildningarna, osv. Någon som berättar om t.ex. vilka framtidsutsikter de olika inriktningarna på Samhällsprogrammet har.


Men samtidigt får man inte skymma de ambitiösa eleverna som på egen hand lyckats förstå vitsen med gymnasiet. De som redan från första dagen tänker lugnt och sansat på hur man bäst kan fixa det optimala slutbetyget. Visst är skolan till för social träning och i många fall även en tredje förälder, men dess främsta syfte är väl ändå att utbilda folk? Jag gör honnör för the enlightened ones, men samtidigt så finns många andra som faktiskt behöver lite vägledning under denna kritiska och avgörande period i livet.

Jag och många andra i min omgivning var under gymnasietiden intresserade, men omotiverade, vilket resulterade i relativt mediokra betyg. Jag tror att detta kan appliceras på en hel del personer som gått ut dagens gymnasieskola. Det handlar inte om att man är "dum" eller "obegåvad", utan att man helt enkelt inte lär sig att utnyttja sin fulla kapacitet, man blir ej heller som sagt informerad om konsekvenserna av ens val. Jag kan ta min gymnasieskolas studievägledare som exempel. Hon kom första dagen i 1:an och sade att "Kom till mig om ni känner för att snacka", och det var allt. Nej, jag snackar hårda tag. Positiv press för att pusha eleverna och få dem att inse att lagom INTE är bäst. Sky's the limit liksom.

Så jag förstår att det finns de som läser upp sina betyg för att kunna komma in på en utbildning. Varför denna plötsliga låga? Jo, för att verkligheten kom och knackade på dörren lite för sent - efter tre "bortslösade" år på gymnasiet och wake up call som säger att "Dude, dina betyg räcker inte". Och DÅ kommer motivationen, inspirationen, pressen och insikten. Som egentligen skulle ha lockats fram redan under den vitala sista tiden i åk 9 på högstadiet.

Tack och hej, leverpastej.

schomodapants, väldigt bra skrivet, håller till 100% med.

Så jävla sant!!! Blev själv itutad att VG är ett bra resultat och fick dem genom minimal ansträngning, arbeten skrevs sista natten och pluggade på proven gjorde man på bussen mot skolan... Sedan kommer verklighetens kalldusch och det börjar så sakteliga gå upp för en att man lagt en rejäl bajskorv i det blå skåpet...
Jag är verkligen både glad och tacksam för att jag är en av dem som fått rätta till mina misstag även om det kostat på.

Schmoodapants //

Håller med.

Ankan1987 //

Kunskapen är väl ändå viktigare än begåvning för ett yrke/utbildning? Vem bryr sig om en astronautaspirant som kan spela tvärflöjt och piano samtidigt med en hand, om han inte har kunskapen att räkna ut koordinater?

E_ced //

Ja, om man e klar när man e 17,5 så har man sparat samhället på pengar (eftersom samhället inte behöver försörja människan tills denne blir 19) och gymnasieutbildningen inför det aktuella yrket/högkoleprogrammet har därmed effektiviserats...

Aboras skrev:Ja om du ska resonera så kan man oxo korta ner alla övriga gymansieutbildningar till 1 lr 2 år beroende på vilken utbildning man ska välja.

Lets face it. För läkare behöver man inte estetiskt skit, idrott eller massa andra ämnen. Man behöver ju bara engelska, svenska, matten, kemin, delar av fysiken och biologin. Det kan man göra på 3 terminer.

För juridik behöver man svenska a, b och samhälle A. En termin. Resten är bara överflödigt.

Eller?

Aboras, i din lilla drömvärld så ska gymnasiet vara ca 1-2 år.

Exempel. Olle, 15 år, går i nian, och ska välja gymnasieinriktning. Enligt statsminister Aboras så ska han gå på läkargymnasiet i 1 år, för att vid 16 års ålder börja på läkarprogrammet

Förstod jag rätt?

Jag tycker man får bra med tid för att komma fram till vad man vill göra under gymnasietiden. Ändå behöver några 1-2 sabbatsår för att fundera lite mer.

Jag tror en 20 åring vet lite mer vad han/hon vill göra i livet än, Olle, 15 år

Håller med E_ced87 om att det är jäkligt stor skillnad mellan en 16-årings förmåga att förstå begripa saker och en 20-årings. De ämnena som du tycker är överflödiga Aboras hjälper dig mycket mer än du tror. Tack vare naturkunskap vet du åtminstone de vitala sakerna om kroppen och naturen.

Skolan bör nog skyllas för att de inte motiverar eleverna tillräckliga. Jag kan ju ge mig som ett exempel. Det var ingen som talade om mig för mig hur viktiga betygen var när jag gick i ettan och då fick jag bara G i alla ämnen och med tanke på att man klarar kurserna bör det vara lätt att komma in i högskolan? Det var precis så jag tänkte men efter årskurs 1 talade jag om vad jag ville göra för studievägledaren, så sa han på ett hånfullt sett att jag aldrig skulle kunna komma in med mina betyg och att jag borde satsa på någonting som ligger på min nivå Istället för att uppmana mig till att plugga hårdare bad han mig att sänka mina mål i livet. I årskurs 2 och 3 skärpte jag mig och fick 19,1 i tvåan och 19 i trean men snittet från ettan sänkte mig till 16 och nu är min enda hopp för att komma in är högskoleprovet eftersom det krävs ungefär 18 nånting för att komma in.

Om någon hade talat om för mig att man måste plugga hårdare än man tror, så hade jag inte slappat så mycket i ettan...

Jag tycker att vi kan avsluta den här diskussionen. Den har inte handlat så mycket om universitet för Jur.kandidat på dom 2 sista sidorna och jag tror vi kan enas om att vissa tycker komvux är bra, andra dåligt och att vissa tycker att man är beredd för stora val tidigt medan andra inte..

vad sägs..

E_ced87 //

Inte undran på att du fortfarande hänger här. Pass på, provet är om någon dag och du ligger efter med läsförståelse...

Tack. Men jag klarar mig utmärkt. Kan du peka på vari facit har fel?

Då tråden fullgjort sitt syfte och ballat ur så låses den. Håll våld på er när det kommer till tuppfäktning i fortsättningen.