Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 13:12
Tack för ditt inlägg! Jag uppsakattar verkligen all tips jag har fått hittils.
Ja, Flytt väger tyngre tyvärr. Jag tänkte inte att jag skulle bli så här stressad och rädd för att flytta
Det sociala är oxå ett problem i sig och att skaffa vänner är inte de lättaste nuförtiden. Jag vill inte pendla heller, för att det är ändå 6 år och klininken blir svårar om man pendlar. Håller med om att veckorna bara flyger förbi, och 6 årkommer gå såå fort sedan när man väl börjat.
Tack och detsamma!

AlphaPi skrev: ↑mån 11 dec, 2023 23:49

Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 22:58

AlphaPi skrev: ↑mån 11 dec, 2023 20:07

Jag förstår. Det är inte ett lätt beslut du har att fatta. Jag är dock övertygad över att du kommer landa i det så småningom.

Som någon skrev (på andra inlägg), att flytta är läskigt men kan vara ett av de bästa besluten du någonsin kommer ha fattat. Vissa trivs, andra inte. Mår du dåligt och känner att Örebro inte var något för dig- kan du alltid komma tillbaka! Ibland måste man bara testa- och ta lärdom av det.

I vilket fall- GRATTIS till antagning. Du ska vara stolt över dig själv (oavsett slutlig beslut)!

Tack för peppen, det hjälper verkligen!!
Får man fråga om hur det har gått för dig i Linköping tillslut?

Absolut!!

Nej jag mådde för dåligt för att flytta till Linköping. Jag flyttade tillbaka hem och hoppade på Ssk-utbildningen (läst 5 av 6 terminer). Kämpande sönder med höstens hp (där det blev en ökning)...

Och kom nu in i Uppsala U. där jag faktiskt kan tänka mig att pendla till och från. Är reserv 3 i Bf-kvoten på KI också men det känns rätt kört där.

Ångrar inte att jag testade Linköping- livet men ångrar inte heller att jag kom tillbaka

Emmy88 skrev: ↑tis 12 dec, 2023 10:48

AlphaPi skrev: ↑mån 11 dec, 2023 23:49

Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 22:58

Tack för peppen, det hjälper verkligen!!
Får man fråga om hur det har gått för dig i Linköping tillslut?

Absolut!!

Nej jag mådde för dåligt för att flytta till Linköping. Jag flyttade tillbaka hem och hoppade på Ssk-utbildningen (läst 5 av 6 terminer). Kämpande sönder med höstens hp (där det blev en ökning)...

Och kom nu in i Uppsala U. där jag faktiskt kan tänka mig att pendla till och från. Är reserv 3 i Bf-kvoten på KI också men det känns rätt kört där.

Ångrar inte att jag testade Linköping- livet men ångrar inte heller att jag kom tillbaka

Grattis till antagningen till Uppsala! Jag är sjuksköterska och märker att det är skönt med vid förkunskaper. Kolla om du har någon liten kurs som du kan tillgodoräkna. Lycka till och njut!

Emmy88 skrev: ↑mån 11 dec, 2023 23:38

Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 22:50

Emmy88 skrev: ↑mån 11 dec, 2023 19:00 Grattis till en antagning till läkarprogrammet! Du skulle kunna börja och se hur det känns. Jag kom heller inte in i mitt första hand val och det kan kännas tufft ibland att vara långt från familjen och vännerna men Linköping är rätt nära Stockholm och jag har kunnat åka hem under några helger. Hittat man rätt människor under utbildningen (vilken kan ta tid) kan det ge förutsättningar för en väldigt trivsam tid ändå. Värt uppoffringen tyckte jag bara för att få uppleva min drömutbildning nu.

Gör som du känner är bäst efter att ha tänkt igenom beslutet ordentligt. Är du redo att plugga upp betyg/HP eller vill du hellre börja någonstans?

Tack Emmy! Förstår att det känns tufft ibland, och håller med om att det är värt uppoffringen 100%.
Båda valen känns väldigt svåra, att plugga till hp igen och att börja nånstans. Man får bita i det sura äpplet och nöja sig helt enkelt känner jag

Precis det kan alltid vara värt att prova - du kanske trivs jättebra? Vem vet förräns du har provat?! Det finns helt klart tuffa komponenter med att gå ifrån sin ”comfort zone” som finns i hemstaden men här är man ändå för att plugga och det mesta av koncentrationen läggs på det. Det som är bra med en studentstad är att flera är i din situation och att det inte är något konstigt alls. Så länge man hittar ett trivsamt boende och ett gäng att hänga med och ett annat att bolla plugget med så är man ganska hemma. Jag brukar jämföra med de som pluggar utomlands så fort jag får hemlängtan och blir genast tacksam över att jag bara är en 2 timmars tågresa från Stockholm. Sedan kan man planera för BT och ST hemma efter examen!

Samtidigt är min situation en sådan att jag bor själv och är rätt vann vid det. Har man en partner eller barn blir valet helt klart svårare så jag har förståelse för alla beslut - så länge det känns rätt!

1Snöflingan1 skrev: ↑tis 12 dec, 2023 10:38 På ett sätt kan det ju också vara frigivande att flytta till en ny stad och skapa ett nytt liv, med helt nya människor - vem vet vad det kommer att leda till? Örebro och Stockholm är inte så långt ifrån varandra och du kan ju alltid åka hem på helger. Det värsta som kan hända att du inte trivs, men jag skulle i alla fall ge det en termins chans. Det kan ju hända att du kommer trivas superbra!

Jag har personligen flyttat väldigt mycket, sedan jag slutade gymnasiet. Först bodde jag i Glasgow när jag var 18-19. sen Brighton, sen Cardiff, sen Uppsala, sen Axvalla, sen min hemort ett par år (fick barn) och nu senast Umeå där jag pluggar andra terminen på läkarprogrammet. Är nu 28 år och jag känner att varje flytt har gett mig erfarenheter som är värdefulla. Visst var det svårt ibland, men jag träffade många intressanta människor och fick prova på olika saker.

Har du bostadskö-poäng i Örebro? Prova ett korridorsrum- det kan vara superkul! Skriv HP igen, i värsta fall flytta till Stockholm till sommaren om du känner att det inte går. Att gå om en termin om det skulle bli så är inte hela världen! Vad är egentligen 6 månader på ett helt liv? Ingenting! Istället skulle du då börja i nästa ort och kunna mer än de andra - vilken lugn och skön termin! Kan tillägga också att det finns också rätt många som behöver gå 13 terminer (eller fler) på läkarprogrammet, då inte alla klarar sina tentor och då blir man ibland spärrad och kan inte börja nästa termin innan man kommit ifatt.

Du är faktiskt bara 25 år (snart, inte ens än) och det är fortfarande väldigt ungt. Det är en fördel att vara lite äldre skulle jag säga, många kommer direkt från gymnasiet och det kan vara tufft. Slappna av! Många på läkarprogrammet är 25-30 så du kommer inte vara ensam.

Lycka till vad du än väljer!

Dutw skrev: ↑tis 12 dec, 2023 10:28

Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 13:12
Tack för ditt inlägg! Jag uppsakattar verkligen all tips jag har fått hittils.
Ja, Flytt väger tyngre tyvärr. Jag tänkte inte att jag skulle bli så här stressad och rädd för att flytta
Det sociala är oxå ett problem i sig och att skaffa vänner är inte de lättaste nuförtiden. Jag vill inte pendla heller, för att det är ändå 6 år och klininken blir svårar om man pendlar. Håller med om att veckorna bara flyger förbi, och 6 årkommer gå såå fort sedan när man väl börjat.
Tack och detsamma!

Det är ett stort steg helt klart.

Jag håller med om att skaffa vänner i sig inte ät det lättaste idag.
En sak som dock snabbt gör att man lär känna varandra ganska bra är när man "sliter" tillsammans under längre perioder.
Oavsett om det är akademiskt eller rent fysiskt.
Alla som är där kämpar med liknande saker, även många som flyttar dit och inte känner en kotte vilket är en ice breaker.
Vem vet, det kanske kommer en extrovert och tar dig under sina vingar och vips så har du en vän för livet

SaraFrank skrev: ↑tis 12 dec, 2023 12:58 Hej!

Läste inte tidigare inlägg i tråden men du kanske har bestämt dig.

I annat fall skulle jag säga att lyssna på din magkänsla (den som verkar säga nej) och inte flytta. Att komma in på en Läkarprogrammet och eventuellt få flytta till en ny stad ska kännas rätt, du vet vilken känslan är och kommer att känna den när det är just rätt. Lite som att bli kär eller hitta rätt pryl till något etc... Låter klyschigt men det är så.

Att flytta är också myyyycket praktiskt, ekonomi och mycket mer som med det sociala osv. Det känns inte värt om man inte känner pirret och glädjen inför.

Om jag utgår ifrån mig själv skulle det vara en kompromiss, att jag offrar mycket för att äntligen få börja på Läkarprogrammet. Men det skulle inte kännas rätt iallafall, skevt. Lite som när man köper för liten storlek av dem snygga skorna haha. Jag förstår ångesten och "åren går jag vill börja nu" känslan men om du har ångest och det inte känns rätt kanske avvakta är det rätta. Eventuellt ta en paus, resa/jobba sen ta tag i HP. Känns det segt och ger mer ångest fundera på om det är värt flytten till en stad du inte vill bo i. Kanske göra en lista, fördelar/nackdelar så får listan visa dig svart på vitt.

Är det fortfarande svårt att välja så skulle jag åka dit om jag vore du, en helgtrip. Ta tåget dit med någon vän/familj/partner, om ni har tid kanske stanna över på ett mysigt hotell och gå runt i stan, för mig brukar det ibland vara svårare att ta beslut på distans men kroppen brukar tala om ganska tydligt om det känns rätt eller fel på plats. Vet inte vad du har för relation till staden eller om du någonsin varit där, men jag brukar ha en bild av något ex en stad/en skola och oftast stämmer inte den alls, eller så är det mycket värre än vad jag romantiserade eller mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara. Du kanske får en positiv vibe av staden och folket, eller när du står utanför universitetet och vill prova på en termin, annars så har du mycket lättare att ta ditt beslut och gå vidare efteråt.

Lycka till <3

Justme skrev: ↑tis 12 dec, 2023 21:19

Emmy88 skrev: ↑mån 11 dec, 2023 23:38

Justme skrev: ↑mån 11 dec, 2023 22:50

Tack Emmy! Förstår att det känns tufft ibland, och håller med om att det är värt uppoffringen 100%.
Båda valen känns väldigt svåra, att plugga till hp igen och att börja nånstans. Man får bita i det sura äpplet och nöja sig helt enkelt känner jag

Precis det kan alltid vara värt att prova - du kanske trivs jättebra? Vem vet förräns du har provat?! Det finns helt klart tuffa komponenter med att gå ifrån sin ”comfort zone” som finns i hemstaden men här är man ändå för att plugga och det mesta av koncentrationen läggs på det. Det som är bra med en studentstad är att flera är i din situation och att det inte är något konstigt alls. Så länge man hittar ett trivsamt boende och ett gäng att hänga med och ett annat att bolla plugget med så är man ganska hemma. Jag brukar jämföra med de som pluggar utomlands så fort jag får hemlängtan och blir genast tacksam över att jag bara är en 2 timmars tågresa från Stockholm. Sedan kan man planera för BT och ST hemma efter examen!

Samtidigt är min situation en sådan att jag bor själv och är rätt vann vid det. Har man en partner eller barn blir valet helt klart svårare så jag har förståelse för alla beslut - så länge det känns rätt!

Exakt, jag kommer ge det en termin och se hur det går. Jag kanske trivs, och ja vi pluggar i Sverige och man kan alltid ta tåget hem. Det har helt rätt i

Justme skrev: ↑tis 12 dec, 2023 21:25

1Snöflingan1 skrev: ↑tis 12 dec, 2023 10:38 På ett sätt kan det ju också vara frigivande att flytta till en ny stad och skapa ett nytt liv, med helt nya människor - vem vet vad det kommer att leda till? Örebro och Stockholm är inte så långt ifrån varandra och du kan ju alltid åka hem på helger. Det värsta som kan hända att du inte trivs, men jag skulle i alla fall ge det en termins chans. Det kan ju hända att du kommer trivas superbra!

Jag har personligen flyttat väldigt mycket, sedan jag slutade gymnasiet. Först bodde jag i Glasgow när jag var 18-19. sen Brighton, sen Cardiff, sen Uppsala, sen Axvalla, sen min hemort ett par år (fick barn) och nu senast Umeå där jag pluggar andra terminen på läkarprogrammet. Är nu 28 år och jag känner att varje flytt har gett mig erfarenheter som är värdefulla. Visst var det svårt ibland, men jag träffade många intressanta människor och fick prova på olika saker.

Har du bostadskö-poäng i Örebro? Prova ett korridorsrum- det kan vara superkul! Skriv HP igen, i värsta fall flytta till Stockholm till sommaren om du känner att det inte går. Att gå om en termin om det skulle bli så är inte hela världen! Vad är egentligen 6 månader på ett helt liv? Ingenting! Istället skulle du då börja i nästa ort och kunna mer än de andra - vilken lugn och skön termin! Kan tillägga också att det finns också rätt många som behöver gå 13 terminer (eller fler) på läkarprogrammet, då inte alla klarar sina tentor och då blir man ibland spärrad och kan inte börja nästa termin innan man kommit ifatt.

Du är faktiskt bara 25 år (snart, inte ens än) och det är fortfarande väldigt ungt. Det är en fördel att vara lite äldre skulle jag säga, många kommer direkt från gymnasiet och det kan vara tufft. Slappna av! Många på läkarprogrammet är 25-30 så du kommer inte vara ensam.

Lycka till vad du än väljer!

Tack för att du delar med dig. Jag har haft en sån åldersnoje över min ålder men jag behöver verkligen slappna av som du säger. Ojj, va mycket du har flyttat, och skönt att du inte fått flyttångest. Hoppas du triv i Umeå och lycka till med studierna!
Jag har bostadkö i Örebro så det lär vara enkelt att hitta boende. Jag är dessutom reserv i Linköping och kankse kommer in där . Och ja, jag kanske kommer skriva hp igen och får se hur det blir sen.

Paiwand skrev: ↑mån 15 jan, 2024 23:12 Vilket val valde du? Flyttade du eller inte? Vill höra hur det gick!

Justme skrev: ↑ons 17 jan, 2024 21:34

Paiwand skrev: ↑mån 15 jan, 2024 23:12 Vilket val valde du? Flyttade du eller inte? Vill höra hur det gick!

Jag pendlar fortfarade till o från Örebro men kmr flytta dit om två veckor. Jag gillar faktiskt USÖ campuset, väldigt nytt och fräscht. Trivs sisådär i Örebro men vill inte förlora mer tid så det kommer bli Örebro de kommande 6 åren
Jag har inte anmält mig till hp heller, och kommer tacka nej till Linköping om jag blir erbjuden en plats där. Det är inte så farligt att flytta även fast man känner sig ensam ibland, men jag har redan skaffat vänner så det går bra generellt.