Välkomna

Hej och varmt välkomna till alla er som finns här och läser detta inlägg!
Härmed skapar jag min pluggdagbok.
Jag måste medge att det känns lite läskigt. Det är den sista lilla biten i att exponera mig och i att acceptera vem jag är, vart jag kommer ifrån och vad jag håller på med just nu.
Det är här jag kommer notera hur det går för mig i HP-plugget och vidare



Min bakgrund

Jag känner att jag behöver sammanfatta min bakgrund på ett väldigt förenklat sätt, innan jag faktiskt fortsätter med plugget och den här pluggdagboken.

Vad skolan var för mig
Likt vissa andra här gled jag igenom plugget utan större narrativ eller drivkraft.
För mig var grundskolan, gymnasiet och även universitetet ungefär som ett "förlängt dagis". Det var en ställe man gick till för att umgås med vänner, fram till det att föräldrarna kom hem från jobbet.
För mig gick dagarna ut på att ha så roligt som möjligt, få andra att skratta och att bli omtyckt. Jag var busig och nyfiken, äventyrlig och excentrisk. Jag var vild, men rar. Det blev min styrka och min svaghet.
Det gjorde så att jag tidigt lärde mig att röra mig bland olika grupperingar av klasskamrater. Jag blev en social kameleont, något som är ett ovärdeligt verktyg för mig även idag.
Men jag tyckte även om att lära mig saker i skolan. Jag kunde höra ibland att jag var smart, snabblärd och kvicktänkt.
Men jag kunde inte sitta still. Jag kunde aldrig förmå mig/orka läsa eller skriva ned det läraren sade. Jag fick myror i benen och olustiga känslor så fort dessa moment skulle äga rum. Jag undrade ofta hur andra kunde sitta ned medan JAG var tvungen att röra på mig, hitta på något, driva eller tänka på andra ting?!
Frågar du mina gamla klasskamrater från den här tiden var jag nog en rolig och charmig kille. Frågar du andra var jag en stökig buse som hindrade dem från att hålla lugn och ro. Detta ledde till att jag ofta kände mig dum och oönskad.
Skolan var i allmänhet lätt fram till högstadiet.
Men plötsligt började betygen sjunka kraftigt, parallellt med att provtillfällena ökade.
Man behövde helt plötsligt ta eget ansvar och det var där jag föll.
Det fanns ingen disciplin eller pluggrutin i mig. Jag fungerade ju som en nyckfull vind.
Jag blev slaktad.
Förutom att gå på lektionerna för att lyssna på det läraren sade var man plötsligt tvungen att sitta ned och läsa böckerna. Både i skolan och på kvällen hemma, för att få godkända betyg. Mina VG:n och G:n började bli IG:n.
Detta gjorde att jag inte längre kunde klassa mig bland mina andra skolkamrater. Nästan alla i klassen fick jämt och ständigt MVG och VG. Jag började snabbt jämföra mig med dem och kom fram till att jag "dålig och oduglig".

Detta fortsatte under gymnasiet och även universitetet, som bägge var terror och trauma. Jag kan fortfarande inte förstå att jag tog mig igenom dessa, med tanke på hur dåligt jag mådde.
Var jag än hamnade så klarade jag mig alltid med precis godkänt.
(Och såklart med fruktansvärd självkänsla och psykisk ohälsa utan gränser).
Jag brukar skämtsamt berätta för mina vänner och bekanta att jag alltid på något konstigt sätt klarat mig likt Indiana Jones. Ni vet den scenen då han alltid klarade sig och fick med sig hatten?



Efter gymnasiet skrev jag HP, utan att veta vad det var eller vad jag ville.
Jag fick 0,75 poäng.

Mina insikter
Kort efter att jag erhöll min kandidatexamen fick jag ett jobb i samma genre.
Allt gick enligt planen! Nu var jag äntligen klar. Som jag kämpat!
Men det var här jag insåg vilket läge jag befann mig i.
Trots att jag kämpat så mycket och "tagit mig igenom allting" blev jag aldrig lycklig

Jag valde aldrig själv
Efter en lång tid av reflektion och känslobearbetning kom jag fram till något väldigt, väldigt viktigt. Jag valde aldrig själv.
Jag valde egentligen aldrig själv vad jag ville plugga på universitetet.
Jag minns att jag ansökte till flera olika program. Jag lurade mig själv att tro att jag ville läsa dem. Men jag trodde aldrig riktigt att jag skulle komma in på något av programmen, på grund av mina dåliga betyg och min självkänsla om att jag inte dög.
När jag väl fick besked om att jag blev antagen så gjorde jag det mest oheliga jag gjort i mitt liv:
Jag accepterade antagningen. Jag trodde att detta skulle göra att jag dög.

Sannolik ADHD
Jag och min psykolog håller i dagsläget på med att ta fram underlag för remiss om att bli utredd för ADHD i vuxen ålder. Det visar sig att jag med största sannolikhet haft oförstådd ADHD under min barndom och tid i skolan. Och detta har varken mina föräldrar eller skola förstått. Genom den förståelsen kan jag nu sluta vara så hård mig mig själv.
Genom att inte ha blivit förstådd har jag länge lidit.
Samtidigt accepterar- och inser jag att jag inte kan göra något åt det som redan skett.
Jag kan bara vara tacksam för en ny dag med nya möjligheter.

-

Idag är jag 27, något äldre men klokare.
Jag ångrar inte vad som hänt. I stället väljer jag att förstå varför det hänt.
Jag har också förstått att jag är smart. Och kombinerat med min nyfikenhet och öppenhet kan jag nog göra det mesta, givet lite tid.

Lärdomen från mitt förflutna är:

• Känn efter och väljd själv vad du vill göra

• Man kan lära sig vad man vill

• Det får ta den tid det tar

Vad jag vill (bli)
Vad vill jag bli om jag själv fick känna efter och välja?

Jag har alltid varit bra på att förstå, på att möta och -bemöta.
Och genom att lära känna mig själv och andra har jag byggt en fascination för kroppen och psyket. Inte bara i praktiken, utan även på ett teoretiskt/vetenskapligt plan.
Jag är nyfiken på hur människan fungerar i stort, så väl psykologiskt som neurobiologiskt.

Jag kan kan se mig själv som en beteendevetare eller psykolog med klienter.
Samtidigt är jag lika förtjust (om inte mer) i tanken om att forska på stress, sömn, Alzheimer eller neuropsykiatriska sjukdomar... Och då behöver jag ju komma in på läkarprogrammet

Ställer jag mig frågan om jag skulle kunna plugga psykolog eller läkare i 6 år+ är svaret JA.

Mitt mål

• Få 1,75 högskolepoäng under någon av de nästkommande HP

För att nå dit håller jag ett lagom tempo.
Jag pluggar på helger och på eftermiddagar utan att tu ut mig. Jag pluggar alltså en halvtimme här och där.
Det viktiga - har jag märkt - är att inte stanna upp. Utan det som gäller är att fortsätta nöta.

Pluggat lite huvudräkning genom Mathtrainer.org och en bra mobilapp som jag rekommenderar starkt! Man blir väldigt snabb i huvudräkningen.

Därefter har jag pluggat lite blandade uppgifter ur All matte du behöver. Det har gått förvånansvärt bra och jag märker att tidigare matteplugg har satt sig
Men jag kan fortfarande göra missar, såsom att glömma av att förenkla bråk, etc..

Efter att ha gjort blandade uppgifter noterade jag att det fanns några olika kapitel jag är svagare inom. Så jag valde ut ett utav kapitlen och lärde om grunderna lite extra. Idag blev det Räta linjens ekvation, alltså y = k * x + m. Senaste gången jag räknade med Räta linjens ekvation var läääääängesedan. Nionde klass? I så fall var det ca. 13-14 år sedan.

Sammanfattning:

• Fan vad grymt det gick idag, är riktigt nöjd!

• Det är intressant och påtagligt när man levt ett tag, hur man som människa inte kan komma ihåg varje kunskap och detalj efter ca 10 år.

Hej!

Jag har haft liknande uppväxt som dig vad gäller skolgång. Enligt min VIP-coach är det viktigt att ha grunderna i matematiken i ryggmärgen, därför gör jag och skulle även råda dig att gå igenom allt i "all matte du behöver" även om det är MYCKET repetition. Försök skapa ett schema som du håller dig till och som inte blir för mycket. Man ska satsa långt och hårt! Tänk positivit!! Har massa vänner som säger "xxxx du kan inte börja plugga nu du är 29 år det kommer va hela 5 år" men man måste inse att det inte är för sent för drömmar, och det är bara fortsätta nöta på även om man skulle misslyckas nu i höst.

Idag har jag pluggat vidare på Koordinatssystem och Räta linjens ekvation. Jag har lärt mig en regel för att snabbt räkna ut distans mellan två koordinater: roten ur (x1-x2)^2 + (y1-y2)^2.
Jag har även repeterat minsta gemensamma nämnare och addition av bråk.
Nu för lite huvudräkning och sedan lägga sig

IvaTop skrev: ↑tor 01 jul, 2021 10:24 Hej!

Jag har haft liknande uppväxt som dig vad gäller skolgång. Enligt min VIP-coach är det viktigt att ha grunderna i matematiken i ryggmärgen, därför gör jag och skulle även råda dig att gå igenom allt i "all matte du behöver" även om det är MYCKET repetition. Försök skapa ett schema som du håller dig till och som inte blir för mycket. Man ska satsa långt och hårt! Tänk positivit!! Har massa vänner som säger "xxxx du kan inte börja plugga nu du är 29 år det kommer va hela 5 år" men man måste inse att det inte är för sent för drömmar, och det är bara fortsätta nöta på även om man skulle misslyckas nu i höst.

Tack för de kloka orden och att du läst. Dina ord bekräftar att jag nog gör "rätt" då Jag jobbar upp matten och det är det jag behöver få flytande. Jag kör mycket övningsuppgifter hit- och dit och noterar vilka delar jag faller på, som jag sätter i kö att repetera/lära mig.
Jag kör lite matte i taget, 20-60 minuter någonstans varje-varannan kväll. Det blir/är riktigt kul tillslut!

Pluggat snabb huvudräkning idag. Det gick riktigt bra och jag börjar bryta ned multiplikationer och bråk hyffsat snabbt nu.

Jag har även gjort multiplikation av bråk idag här på sidan. Snubblade tillbaka en vända i Delbarhet eftersom att jag hade fel/inte orkade/klarade av att lösa en uppgift där man kunde delbarhet:a ned resultatet en aning med delbarhetsregel om 6. Så jag fick gå och repetera delbarhetsregeln. Nu känns det som att det sitter bra det där med att alla tal som är jämnt delbart med 3 är det också delbart med 6.
Jag glömmer lätt sådana räkneregler eftersom jag inte har någon/något (förutom HP) som kräver mig att kunna det.

Jag tycker dock det tar för lång tid för mig att primtalsfaktorisera MGN... Åtminstone får jag alltid upp en ruta som säger att "Tiden är ute" när jag kör övningsuppgifterna.
Är det någon som har tips för att snabba på?

Jag tycker också det är svårt att hitta MGN när MGN är större tal. Det tar lång tid och jag tycker det är svårt att avgöra/räkna hur exempelvis 294 (som ju är delbart med 6) blir 49 på ett snabbt vis. Någon som har knep för även detta?