Hej kära främlingar, tänkte dela med mig av lite tankar jag haft. Det har nyligen blivit mer och mer klart för mig att juristprogrammet hade varit något jag verkligen skulle vilja gå. Jag läste bl.a. en kurs under gymnasiet och tyckte det var så intressant, nu känner jag en klump i magen att jag inte insett det tidigare. Jag är 23 år och har redan gått ett år på yrkeshögskola, kommer även gå ännu ett halvår på Media och kommunikation. Men jag vill verkligen komma in på juristprogrammet.

Men jag har lite problem..

Jag har inte tillräckligt med höga betyg (cirka 18,9 max) och HP är katastrofalt dåligt haha, fick 0.7... Men det skulle jag isf lägga mer energi framöver.

Sedan hade jag allra helst viljat vara kvar i Göteborg som jag bor nu, stortrivs här. Det skulle dock innebära ett helt år till innan jag kan söka eftersom Göteborg bara har under höstterminen. Samtidigt känner jag att mitt bästa alternativ för att komma in på jurist är att göra UJIK som Lund har, eller gå ett "basår" som Uppsala har, eller söka i de mindre städerna med mindre antagningspoäng. Dessvärre har Göteborg inget sånt och jag måste därför förlita mig på HP, som jag planerar att göra nu till hösten. Samtidigt är jag inte den vassaste med just matte/svenska/engelska ämnen och är rädd att jag även om jag pluggar kommer få max 0.9-1 i poäng, vilket inte är tillräckligt

Mitt dilemma är egentligen att jag får en sån stress av att jag redan "slösat" ett helt år av CSN och kommer slösa ytterligare ett halvår till eller ett år till minst om jag vill försöka komma in på juristlinjen. Så vida jag inte hoppar av min nuvarande utbildning och jobbar istället, men det vill jag inte heller göra. Samtidigt är jag 23 och jag borde inte känna mig för gammal men får även en inre stress av att tiden bara går och jag fortfarande är helt vilsen med vart jag är och att jag redan bytt utbildning två gånger..

Någon som känner igen sig i tråden som varit med om detta eller är i samma sits? Hade varit så skönt att få höra andras synpunkter, är väldigt ensam i mina tankar.

Hej!

Själv är jag 28 år fyllda sedan ett par dagar tillbaks, och det var inte förrän vid 26 års ålder som jag genom dels uteslutningsmetoden och visdom om vem jag är och vad jag vill som jag kom till insikten att det är veterinär jag vill bli! 23 år är ingen hög ålder, och som en annan postare skrev ovan mig, vi har ett LÅNGT LIV framför oss.

Om du tycker att du "förlorat" tid som vid 23 års ålder insett att du vill bli jurist, tänk vad jag måste känna då xD

Nej, visdom, att växa och lära känna sig själv tar tid, och tänk hellre så här:
Bättre att veta vad du vill bli nu, än när du ligger i dödsbädden och har tankar om VAD FRAMTIDEN KUNDE HA BLIVIT.

Du har än möjligheten att förändra och påverka ditt liv i den riktning du vill, ett privilegie inte alla i världen får.