Baranikki skrev: ↑ons 15 nov, 2023 12:02 Hej!

Jag har mina intervjuer idag på förmiddagen. De kändes helt okej. Min känsla är att jag inte hade kunnat vara mig själv mer. Känner mig osäker på om det kommer att räcka eller om de saknar något. Time will tell! Har du haft dina?

Isa2021 skrev: ↑fre 24 nov, 2023 19:12 Hej! Hur gick intervjuerna för alla? Mina båda kändes tyvärr inte nå vidare… har ställt in mig på att inte komma in vilket känns väldigt surt då detta är min dröm! Jag håller tummarna dock! Hur upplevde ni det?

bonden323 skrev: ↑sön 26 nov, 2023 21:58 Är riktigt kluven

Första intervjun kändes som ett normalt samtal men i slutet av den ändrades tonen helt , intervjuaren började ha en otroligt nedlåtande ton om kollegor och dylikt. Bästa sättet jag kan beskriva switchen i samtalet är att beskriva vad jag tänkte i stunden: "shit det här är inte min kompis, detta är ju rent skådespeleri".

Intervju två var en ren grillning. Hon som höll i intervjun hade en nonchalant ton genom hela intervjun, var ifrågasättande till allt, skrattade då och då till mina svar, kollade på sin telefon 5 eller 6 gånger och avbröt mig . I slutet bad hon om ursäkt för att hon "pressat mig så hårt".

kontentan är att det var kul men svårt och jag gick därifrån med en rätt dålig känsla

Isa2021 skrev: ↑mån 27 nov, 2023 8:40 Hej! Till att börja med så kan jag säga att jag är en kvinna på 21 år vara största dröm är att komma in på läkarprogrammet. Här följer redogörelser för mina intervjuer utförda den 20/11!

Min första intervju var med en kvinna. Samtalet var rätt likt en ”vanligt” intervju, ungefär en arbetsintervju med undantaget att den hade större fokus på barndom än vad jag brukar tycka. Det var fokus på ganska jobbiga saker och jag hade svårt att inte börja gråta vid två tillfällen men höll mig ifrån det. Är rädd att hon tyckte att det visade på att jag är för fragil, å andra sidan är det saker som varit väldigt tuffa… hoppas hon kan se skillnad på det… Jag hade svårt att få allt jag ville sagt och inser, i vanlig ordning, att ”det där borde jag ha sagt, varför sa jag det där” osv.. Svårläst situation. Jag nämnde forskningsintresse och talade lite grann och tidigare (väldigt begränsade dock) erfarenheter inom vården. Det frågades en del om mitt nuvarande jobb och mina personliga egenskaper men jag var mycket nervös och tyckte inte riktigt att jag lyckades förmedla dessa. Jag är även min egna största kritiker så jag har svårt lite svårt att sälja in mig själv… men ansåg jag mig inte lämpad som läkare hade jag inte suttit på intervjun från första början. Jag hoppas att jag inte framstod som omogen, då jag använde engelska uttryck 3-4 gånger, eller skrattade ihop med intervjuaren en gång… Min magkänsla efter denna intervjun var inget vidare. Under intervjun antecknade hon en del, dock inte särdeles mycket. Intervjun avslutades med att jag sa något i stil med ”jag hoppas vi ses i vår!” Och att hon besvarade det i stil med ”det förstår jag att du hoppas”… jag är osäker på om jag enbart övertolkar hennes kommentar som en något stöddig kommentar eller om det verkligen var det, alternativt om det var något hon skulle svara oavsett hur det hade gått. Jag hoppas att jag fick fram tillräckligt om hur jag är som person och får en bra bedömning men det är oerhört svårt att säga. jag har redan tagit ut i förskott att jag inte kommer in till våren vilket känns SÅ surt men jag håller alla tummar!! Jag hoppas att min magkänsla helt enkelt intalar mig fel…

Min andra intervju var med en man som inledde samtalet med att mer eller mindre berömma mig. Han frågade om jag hade skrivit begåvningstestet och levnadsbeskrivningen tidigare vilket jag inte hade gjort. Då upplevde jag honom som imponerad och han berömde mig särskilt för en läslig levnadsbeskrivning med bra och rätt mängd innehåll. Han sa även att det är lite av en bedrift att bara ha tagit sig till intervju. Nu i efterhand vet jag inte om det var komplimanger han gav mig för att ge mig en falsk känsla av trygghet samt för att se hur jag förhöll mig till när han bytte spår… Jag fick inledningsvis en del standardfrågor såsom ”varför läkare? Goda och dåliga egenskaper? Intressen?” Sedan fick jag även en del frågor om det tuffare jag hade skrivit om i levnadsbeskrivningen. Resterande intervjun fick jag ganska många jobbigare frågor såsom ”du är läkare och din patienten behöver en blodtransfusion men är Jehovas vittne, vad gör du?” Eller ”varför ska jag välja just dig och ingen av de andra jag intervjuar?”, ”om du inte kommer in, vad gör du då?” Och ”jag är din överläkare och du är min överläkare. Jag ringer dig kl 7 elr lördag och frågor om du kan komma in till kl 8. Vad gör du? Du har ju andra planer”. Han ifrågasatte även mitt val av yrke genom att säga ”varför du studera i 13 år? Det är så lång tid.” Eller ”det är mycket helger och det är slitigt” och sedan frågade han mig även ”är läkare ett statusyrke?”. I flera av fallen fick jag hjärnsläpp då jag var SÅ extremt nervös. Jag hoppas dock att jag visade mig mycket motiverad, för det är jag! Jag nämnde dock inget om forskningsintresse i denna intervju vilket jag ångrar då intresset finns. Vid frågan om Jehovas vittne gav jag ett vagt svar om att min arbete och mål som läkare är att behandla men att jag inte kan tvinga en patient till vård… känns i efterhand som ett dåligt formulerat svar. Jag fick även frågan om mina intressen och svarade då kultur och konst och började tala lite mer och böcker och filmer. Fick då frågan om vilken den senaste filmen jag såg var och fick lov att tänka efter, för att sedan besvara frågan med en deckarserie jag såg dagen innan för att sedan flika in att jag såg filmen x senast. Han önskade ifrågasätta många saker jag sa och när jag nämnde att jag är vegetarian och motiverade detta med en hemsk djurindustri och fördelar för naturen kontrade han med ”tycker du om att köra bil?”. Jag svarade sanningsenligt att jag tycker att det är roligt och bekvämt men att jag är medveten om påverkan det har på klimatet…. Jag hoppas givetvis att även denna intervju gick bra, men magkänslan säger återigen det motsatta. Under denna intervju antecknade han ingenting… Jag har som sagt ställt in mig på att inte komma in till våren men jag vill i nuläget INGET hellre. Jag har kämpat för detta så länge nu. Jag håller tummarna!

Hur gick det för er? Fick ni några specifika frågor? Kände ni också att ni ångrar något / missade något? Vad är er magkänsla?

Rasmus9898 skrev: ↑sön 26 nov, 2023 23:02

bonden323 skrev: ↑sön 26 nov, 2023 21:58 Är riktigt kluven

Första intervjun kändes som ett normalt samtal men i slutet av den ändrades tonen helt , intervjuaren började ha en otroligt nedlåtande ton om kollegor och dylikt. Bästa sättet jag kan beskriva switchen i samtalet är att beskriva vad jag tänkte i stunden: "shit det här är inte min kompis, detta är ju rent skådespeleri".

Intervju två var en ren grillning. Hon som höll i intervjun hade en nonchalant ton genom hela intervjun, var ifrågasättande till allt, skrattade då och då till mina svar, kollade på sin telefon 5 eller 6 gånger och avbröt mig . I slutet bad hon om ursäkt för att hon "pressat mig så hårt".

kontentan är att det var kul men svårt och jag gick därifrån med en rätt dålig känsla

Ja, riktigt svårt att veta hur det gått med bedömning osv, antecknade dina intervjuare mycket?
Kändes som att inget man svarade var tillräckligt bra för dem…..

pikku.apina skrev: ↑mån 27 nov, 2023 22:29 Hur gick det för er? Fick ni några specifika frågor? Kände ni också att ni ångrar något / missade något? Vad är er magkänsla?