Jag har bara sökt tandläkare till vårterminen i GBG och Umeå och tror att jag har goda chanser att komma in med mitt 1,8 på Högskoleprovet. Hade inte betygen och slet som en tok för att skriva tillräckligt bra, vilket jag förmodligen gjorde, med en råpoäng dessutom.
Nu frågar jag mig dock vad som fick mig att vilja bli tandläkare från första början. Jag har haft den "drömmen" sen början av det här året, då jag gick trean på NV-Natur på gymnasiet (därav grundläggande behörighet). Det var när jag hade tid för en undersökning på Folktandvården som jag började fundera på hur det var att vara tandläkare. Jag fick för mig att det skulle vara rätt "soft", bara laga lite hål, vilket jag då såg som positivt.
Min bästa kompis har säkert påverkat mig en hel del. Han är schysst och vi har alltid kul när vi umgås. Men så fort jag säger att jag tvekar på om jag vill bli tandläkare så ska han alltid övertala mig om att jag borde bli det. "Jag tror du gör ett jättebra val, bara du blir tandläkare.". "Om jag hade dina betyg och din matematiska intelligens skulle jag lätt bli tandläkare.". Och såna där kommentarer får man höra från honom hundratals gånger om. Jag vet att hans egen dröm är att bli tandläkare. Han har dock gått Samhällsvetenskapligt program och har således inte grundläggande behörighet, och anser sig inte kunna klara av "alla jobbiga naturämnen" som krävs även om jag tror att han skulle göra det. Så han tänker bli tandhygienist istället. Jag vet att han skulle tycka det var kul och finna glädje i att "fixa någons tänder", vare sig det är genom en fyllning eller att som ortodontist rätta till någons gluggar. Jag känner att jag inte skulle finna någon särskild glädje i att faktiskt utföra de där sakerna. Jag börjar bli rädd för att han på nåt sätt försöker leva sin dröm genom mig, om "inte han kan" bli tandläkare så är det i alla fall en tröst om jag blir det.
Min egentliga "dröm" är att resa. Men för mina speciella resmål kommer det behövas mycket pengar. Jag vill t.ex. chartra flygplan till ställen som det annars inte skulle gå att resa till (t.ex. olika platser på Ellesmere Island, arktiska Kanada) och det blir inte billigt, jag har varit i kontakt med ett flygbolag som skulle kunna göra det. Men det är likt förbaskat min dröm och jag vill till varje pris genomföra det. Jag kände väl att tandläkarutbildningen "var ett säkert kort" till att tjäna 60-70k i månaden i England under något år, och tjäna ihop de där några hundra tusen som skulle krävas för mitt resande.
Mina största intressen är väl egentligen geografi och språk. Jag kan i princip inte komma på något man kan bli inom geografi förutom geografilärare (säg gärna något om ni vet). Vad gäller språk så kan jag komma på språklärare, tolk och översättare. Men även om jag är intresserad för språk och geografi är det ju ingen garanti för att jag gillar de nyss nämnda yrkena i sig. Som lärare är det ju ofrånkomligt att handskas med elever, och det sa jag aldrig att jag gillade, till exempel. Omvänt kanske tandläkaryrket ändå kan visa sig vara kul, på något sätt. Men just nu känner jag att min enda anledning till att vilja bli tandläkare är pengarna att sen kunna resa för, och ett välavlönat yrke när jag kommer tillbaks till Sverige efter ett antal års resande.
Jag tror jag vill ha ett yrke som där hjärnan får arbeta mycket. Tror ni att tandläkare är/(kan vara) ett sånt yrke? Kanske inte så mycket genom att bara stå och borra hål, men som specialist lär det väl vara mer avancerat och teoretiskt i alla fall? Men jag vill inte bara gå och "hoppas" på att det ska bli bra.
Ni andra på det här forumet som vill/har velat bli tandläkare, som E_Ced och Vik_Elm, varför har ni det? Nu lämnar jag den här osammanhängande tråden så länge och väntar aktivt på svar. Det är jobbigt att inte veta vad man vill