Tjena, behöver lite hjälp i hur jag ska hålla uppe motivationen! Lite storytime först!

Jag pluggade inför vårens Högskoleprov med HP Guiden i några månader med målet att skriva minst 1.3 så att jag hade en god marginal till att komma in på mitt drömprogram. De gånger jag testade mig själv hemma med gamla prov så låg jag konstant på en nivå runt 1.5. När provet till VT väl kom kände jag mig väl förbered och jag skrev provet med höga förhoppningar.

När resultatet sedan kom en månad senare öppnade jag det och såg att jag hade fått 1.25, jag fick en klump i magen då det var lägre än vad jag hade förväntat mig och lägre än jag var kapabel till. Trist, men programmet jag ville läsa hade ändå haft en antagning på 1.20 i HP kvoten förra hösten, så hoppet var kvar! Jag väntade och väntade på antagningsbeskedet vilket sedan kom under sommaren. Ej antagen, jag var Reserv 5 i HP Kvoten. Antalet sökande till programmet hade ökat, vilket gjorde att antagningspoängen hade ökat i samma takt ända upp till 1.3 HP. Ännu en klump i magen, men då jag låg som reserv 5 på ett program som just hade antagit runt 100 personer så fanns hoppet fanns kvar att bli antagen!

Jag väntade tålmodigt till det andra urvalet, men möttes av ännu en klump i magen. Jag hade endast flyttats upp 2 platser till reservplats 3, då programmet hade ett överintag från 100 pers i Urval 1,ner till 80 pers i Urval 2. Såklart fanns chansen att bli inringd kvar, men nu kändes allt mer och mer ostabilt. Jag väntade till uppropet, och höll telefonen i högsta hugg för ett samtal. Nu veckan efter uppropet mailade jag universitetet och frågade om hur sannolikt det var för mig att bli inringd, vilket dom sa var osannolikt.

Nu när jag pluggar inför höstens HP kan jag inte sluta tänka på hur nära jag var att komma in, och att om jag hade haft ett till rätt på vårens prov så hade jag fått 1.3 och blivit antagen mitt drömprogram. För att göra det värre så finns programmet endast till HT vilket gör att det här lilla misstaget har kostat mig ett års tid.

Hur kan jag hålla mig motiverad när jag var så nära på att bli antagen?

Det som är kruxet med pluggande, rent generellt sätt och inte enbart för HP, är att motivation sällan är tillräckligt för att fortsätt plugga. Du måste ha disciplinen. Eftersom marginalerna är såpass små så har du goda förutsättningar att kunna skriva provet med bra resultat. Fokusera på att lära dig av dina misstag, skriv upp, repetera och plugga regelbundet så kan motivationen kanske komma tillbaka. Kanske läs mera om kurserna, inskaffa någon kursbok eller så för att bli inspirerad till plugget igen.

Jag kämpar själv att komma igång med plugget, fick 1.5 och behövde 3-6 poäng extra för att komma in, vilket känns surt men det är bara att fortsätta kämpa!

Allt som du pluggat och lärt dig fram tills nu finns kvar hos dig, och är inte bortkastat!

Det finns många saker som kan tas ifrån en; jobb, meritpoäng, möjligheter, drömmar, gymnasiekurser, betyg - allt!

Kunskap kan ingen någonsin ta ifrån dig.

Ett års framförflyttning kan innebära bortkastad tid - eller så kan det innebära två möjligheter till!

Om du vet vilket program som du vill läsa finns det inget som stoppar dig att själv börja läsa. Du kan inte sitta med på föreläsningarna förrän nästa hösttermin, men du kan enkelt leta upp all kurslitteratur och börja lära dig. Tänk vilket försprång du kommer ha nästa höst då

Fortsätt öva, utan att lägga för mycket värdering i din prestation. Du är människa, en flitig och drömmande sådan. Värna det. Var stolt över din höjning och din insats. Du behöver bara bli lite vassare för att få det resultatet som du vill nästa gång - det kommer inte kräva en lika stor insats som din förra.

Gör pluggandet och övandet till något trevligt. När du övar och pluggar så tar du kommandot över din dröm och din framtid. Jag antar att det ändå inte finns något annat som du hellre skulle vilja göra nu? Så varför inte fortsätta.

Lycka är att veta att du jobbar mot en långsiktig framtid som du drömmer om. Oavsett hur vägen dit ser ut så är det din vilja som kommer att ta dig dit.

Det är okej att känna sig besviken och utmattad när en är så nära, men ändå inte lyckas. (Jag kom så nära som det går att komma i år, nämligen på reservplats 1)!

Om jag får be dig om en sak, önskar jag att du aldrig någonsin låter misslyckanden och avslag skrämma dig eller stå i din väg - jag vill att du skall vara livrädd för att ångra att du inte tog chansen.

Man kan leva länge på hopp, hopp kan driva dig väldigt väldigt långt här i livet. Låt det göra det.

Och slutligen, det här fixar du! <3

Bossanova skrev: ↑fre 26 aug, 2022 8:54 Kunskap kan ingen någonsin ta ifrån dig.

Ett års framförflyttning kan innebära bortkastad tid - eller så kan det innebära två möjligheter till!

Om du vet vilket program som du vill läsa finns det inget som stoppar dig att själv börja läsa. Du kan inte sitta med på föreläsningarna förrän nästa hösttermin, men du kan enkelt leta upp all kurslitteratur och börja lära dig. Tänk vilket försprång du kommer ha nästa höst då

Du behöver bara bli lite vassare för att få det resultatet som du vill nästa gång - det kommer inte kräva en lika stor insats som din förra.

Gör pluggandet och övandet till något trevligt. När du övar och pluggar så tar du kommandot över din dröm och din framtid. Jag antar att det ändå inte finns något annat som du hellre skulle vilja göra nu? Så varför inte fortsätta.

Lycka är att veta att du jobbar mot en långsiktig framtid som du drömmer om. Oavsett hur vägen dit ser ut så är det din vilja som kommer att ta dig dit.

Och slutligen, det här fixar du! <3

Wow, vilket inlägg! Detta tände min gnista
Kommer att återkomma till detta inlägg de dagar jag behöver en extra push!

Tack för att du tar dig tiden att skriva och jag hoppas att TS blev lika peppad som jag.