Okej, nu kanske vissa kommer tycka att jag är konstig och rent av lite knäpp, men det bjuder jag på

Efter mkt om och men har jag till slut kommit fram till att det är juridik jag vill plugga till hösten och nu återstår bara en fråga; var?

Så bland de städer som jag skulle vilja plugga i Lund, Uppsala och Gbg(förlåt Umeå, Örebro, Sthlm):
Var hittar jag det universitet som har skönast stämning, bäst gemenskap studenter emellan och lägst betygshets?
Då jag flyttar från Norrland lägger jag även stor vikt på rikt studentliv (minus för Gbg??)
Aspekter som att lärosätet skulle klassas lägre bland toppadvokatbyråer eller dylikt berör mig inte, jag är ändå inte ute efter någon topp position/lön!

Vad gäller inlärningsmetoder lägger jag ingen större vikt hur mkt PBL man använder sig av, har svårt att avgöra för egen del vad jag skulle föredra.

För att motivera mina önskemål vill jag även säga att två av mina största farhågor vad gäller utbildningen och vad som har gjort att jag tvekat till att söka är:
1. Uttjatat jag vet, men den allmänt kända betygshetsen och av vissa menat dåliga stämning och konkurrens juriststudenter emellan (tar gladeligen emot bevis på att mina ej vetenskapliga påståenden är felaktiga!)

2. Passar jag in i "juristvärlden"? Missförstå mig rätt, men kommer man från en vänsterfamilj med väldigt "humana" värderingar kan man inte undgå att ställa sig frågan (drar dock inte alla Stureplansbrats över en kam, ni kan vara sköna lirare ni med )

Lund, Uppsala, Gbg? Okej, alla åsikter är subjektiva, men jag kan ändå inte hjälpa att ställa mig frågan.
Vore supertacksam för alla svar jag kan få så här i sista minuten innan mitt val ska vara gjort!
TACK:)

Jag har lite svårt att se varför "Stureplan-brats" skulle dras till just juridik och utgöra en större mängd studenter än på någon annan utbildning..

Jag läser inte juridik men känner några som gör det och jag(Går på civilekonomlinjen på SU)har parallel föreläsningar med juridikstudenter, så man har lärt känna många.

Av de tre orterna som du vill plugga på hade jag definitivt valt Uppsala. De har Sveriges mest ansedda juristutbildning(SU är en nära tvåa men du påpekade att du inte ville läsa i Stockholm) och även om Göteborg är en storstad hade jag ändå valt Uppsala när det gäller studentliv. Uppsala är ju mer eller mindre en studentstad och väldigt riklig när det gäller platser man kan besöka som student.

Vad beträffande Stureplansbrats, förstår jag inte riktigt hur du resonerar där. Om du har den bilden av killar som lever på farsans pengar, lär de inte gå på en såpass svår utbildning som juristlinjen. Det finns givetvis några men de är verkligen en minoritet, eller det är vad jag har sett på SUs juristlinje iaf. På vår ekonomlinje har vi också några sådana men jag måste erkänna att det finns otroligt många Stureplanbrat-wannabes En del av dem lär kugga på mittvägen på utbildningen...

Jag håller definitivt med dig vad beträffar Uppsala. Verkar vara en trevlig studentstad med mkt studentatmosfär, men där man samtidigt (om man nu mot förmodan skulle bli less på studentlivet) kan hitta alternativa nöjesområden.
Om det nu är så att de har Sveriges mest ansedda juristutbildning är det ju iofs ingen nackdel, men det som då skrämmer mig att det kanske ställs extra höga krav, vilket i sin tur kan leda till ökad betygshets/konkurrens...

Jag läste fö. en nyligen gjord undersökning som visade att studenter som tagit examen fr Gbg hade överlägset flest Ab:n, medan studenter fr Uppsala hade sämst resultat.
Detta har säkerligen inte bara en orsak, men möjligen kan en bidragande orsak vara att extra höga krav ställs.

Stureplansbrats var nog fel benämning benämning av mig.
Mer rätt är kanske att säga de som kommer från välbergade familjer och som siktar mot de höga lönerna och de höga positionerna i karriärenrna (vilket iofs inte är något fel med det).
Åter vill jag påpeka att jag inte påstår att det automatiskt medför att man vare sig är otrevlig eller inhuman.
Men som sagt, jag kan inte låta bli att känna en viss oroskänsla att man kanske inte (rent värderingsmässigt osv.) passar in...

I Umeå känner jag studenter som pluggar och har besökt universitetet och den bilden jag har därifrån är att de har en bra stämning samt att betygshetsen inte är särskilt hög.
Men det känns som att det kan vara skillnad på de högre ansedda skolorna, att de drar till sig fler av dessa (förlåt mig uttrycket) stereotypa karriäristerna...
Bättre/sämre stämning eller krav vet jag inte om det för med sig, men intressant vore att höra om någon som pluggar i t ex. Uppsala eller Lund har någon åsikt.

Rudi skrev:Jag har lite svårt att se varför "Stureplan-brats" skulle dras till just juridik och utgöra en större mängd studenter än på någon annan utbildning..

Det gör dom...tro mig

När man kommer från en familj med värderingar som odlats under 100 kanske 200-300 år med många människor i framstående positiioner är det givetvis så att man själv drar sig dit, juridik/ekonomi är givna val för detta.

Jag har gått på Juristutb. i Göteborg. Det är ett ganska snobbigt urval av människor får man säga ja, betänk dessutom att utbildningen ges av Handelshögskolan, inne i dess lokaler, så det är ganska mycket till tendens av folk som fnyser åt kläder som inte kostar halva månadslöner. Vilket man iofs kan skita i.
Sen har de ju iofs väldigt stort intag, så med lite tur kan man ju hitta folk man trivs med ändå, undantag finns ju alltid

Jag har gått på Juristutb. i Göteborg. Det är ett ganska snobbigt urval av människor får man säga ja, betänk dessutom att utbildningen ges av Handelshögskolan, inne i dess lokaler, så det är ganska mycket till tendens av folk som fnyser åt kläder som inte kostar halva månadslöner. Vilket man iofs kan skita i.

Och det är just det här jag bl a är rädd för...
Visst måste man väga för och emot, viktigast är ju ändå att man väljer utbildning med hjärtat och efter intresse.
4,5 år är dock en lång tid och att behöva känna olust inför konkurrens, betygshets och snobbighet känns helt enkelt inte särskilt roligt.

Jag ser verkligen fram emot studentlivet, som jag tror (givetvis också blandat med mycket plugg och slit) och vill ska vara en givande, utvecklande och rolig tid.
Alltså en sådan beslutsångest, där jag vridit och vänt på i princip alla utbildningar som finns, tror jag faktiskt det är få som har/haft.
En av mina styrkor är att jag är väldigt bred och har kunskaper i många områden, men det gör det samtidigt extremt svårt att välja yrkesbana.
När jag pga. för dåliga betyg inte kan söka till läkare, har det efter mkt om och men kommit att stå mellan ekonom, jurist och personvetare.

Jurist kändes för några dagar sedan som det slutgiltiga valet, men när jag (dum som man är) går in och hittar undersökningar på internet om hur hög ohälsan är, den dåliga sammanhållningen, snobbiga studenter osv börjar känslomänniskan inom mig tveka...

Hmmm, kanske jag skulle bli personalvetare ist...

Jag har kollat runt lite dom senaste dagarna och bland annat hört lite med kompisar som känner juridikstuderande här i Stockholm. Jag får dock ingen större klarhet i hur det egentligen ligger till! Vissa vill påstå att betygshetsen är total och konkurrensen stenhård, medan andra tonar ned det hela och avfärdar det som delvis en myt.

Folk lever väl helt enkelt i sin egen verklighet. Hur den uppfattas varierar och kan nog ha en del att göra med vilket syfte man har med utbildningen, det vill säga hur högt man lagt sin egen ambitionsnivå. Jag är säker på att betygshetsen existerar, frågan är väl mer huruvida man tvunget måste delta? Vikten av adliga efternamn och rätt kläder betonas av ett fåtal, men vem orkar bry sig? Med en stor grupp människor följer grupperingar och lika barn leka bäst. Jag väljer dock inte mina vänner efter klädsmak, det finns inte heller något krav på tillgång till pappas plastkort. Folk som anser sig vara störst, bäst och vackrast finns ju dock i alla samhällsklasser, på alla arbetsplatser och på alla skolor. I slutändan tror jag att just den frågan besvaras väldigt individuellt. Vissa har stenkoll på kläder, andra bryr sig inte för fem öre. Vissa strävar efter att passa in, andra för att sticka ut. Lägger man sig i mitten och till vardags anser att en skjorta för 200 spänn funkar lika bra som en för 2000 så tvivlar jag på att man får några större problem..

För egen del har jag med mina mediokra 1,3 bara att desperat hoppas på Umeå och Örebro vilka borde vara dom två lärosäten med minst andel Von Stekersch..

Antar att det är den här typen av människor ni har i åtanke?

Utdrag ur en blogg:

"..Tiden rusade fram och snart började man inse hur långt man ändå kommit i den juridiska insocialiseringsprocessen. Framåt vårkanten bar jag alltid skjorta och kavaj till serminariumen, och det kändes inte konstigt med det. Slipsen var det naturliga valet när det var utgång, i alla fall för mig. Jag antar att det till slut blev på sätt och vis ett signum för mig. Men för ett år sedan hade jag nog aldrig kommit på tanken. Nu kändes det naturligt. Juridiken hade blivit en del av ens identitet"

"..Tiden rusade fram och snart började man inse hur långt man ändå kommit i den juridiska insocialiseringsprocessen. Framåt vårkanten bar jag alltid skjorta och kavaj till serminariumen, och det kändes inte konstigt med det. Slipsen var det naturliga valet när det var utgång, i alla fall för mig. Jag antar att det till slut blev på sätt och vis ett signum för mig. Men för ett år sedan hade jag nog aldrig kommit på tanken. Nu kändes det naturligt. Juridiken hade blivit en del av ens identitet"

Haha!
Ja, detta skulle till en viss del kunna stå för vad jag menar...

Annat citat ur denna förbannade bloggvärld:

Att en juridikstuderande har mycket press och krav på sig är ingen nyhet. I senaste numret av ERGO presenteras resultatet av den senaste undersökningen om hur juriststudenterna mår. Det var över 400 studenter som fick delta i undersökningen, som utfördes av Studenthälsan i Uppsala. Juriststudenternas resultat jämfördes med en referensgrupp, och det visade sig att varannan juriststudent kände sig ledsen och nedstämd, vilket var en bra mycket högre siffra än referensgruppens resultat. Även på andra områden var juriststudenternas siffra högre, bl a när det gäller sömnbesvär, koncentrationssvårigheter, magproblem och nackbesvär.

Jag kan egentligen bara tala för mig själv, men ångesten tror jag är det värsta. För det finns bra mycket mer kurslitteratur än antal timmar på ett dygn, och alltid har man någonting att ha ångest eller dåligt samvete över. Det är sällan man noggrant hinner läsa varenda liten (eller stor) artikel, och varenda fotnot i doktrinerna, till varje seminarium. För att inte tala om alla rättsfall. Det gäller att prioritera. Och har man för en gångs skull läst allt som finns i kursmaterialet så finns det så mycket annat skrivet om samma ämne, så då har man ångest för att man inte går utanför kurslitteraturen när man för en gångs skull har tid. Det finns alltid någonting att oroa sig för, och alltid är det någonting att ha dåligt samvete över.

Huvva, jag får ont i magen bara av att läsa sånt här...

Visst handlar det dock huvudsakligen om hur man är som person och vad man har för egna mål med utbildningen.
Men risken är väl att man blir som man umgås...?

Ja 4,5 år ju lång tid ja...kanske var lite krasst av mig att skriva att man kunde skita i vad andra tycker bara. Är ju inte så kul att vara en utfryst ensamvarg i nästan fem år även om man har sin stolthet. Dock var det inte klädstressen utan den höga studietakten som fick mig att hoppa av...det är nog väldigt individuellt vad man klarar. Pröva ett halvår i någon av städerna och se! Kanske har du tur med att det är ovanligt lite snobbar just i din studiegrupp också så de där åren inte blir så hemska ändå! Lyckas man få en juristexamen med bra betyg är det vägen till ett riktigt intressant arbetsliv (om man är intresserad av juridik dvs)

Trivs du inte alls så ger dig första terminen på juristprogrammet ändå en hel del du kan ha nytta av på många andra utbildningar och i privatlivet när myndigheter strular (tolka lagbok & förarbeten i DTK-hastighet osv). Kan säga också att du kan väga in i ditt val att Göteborg har mycket grupparbeten, om det nu är ett plus eller minus för dig, mer än de andra orterna (reserverar mig för att saker kan ändras nu inför hösten...)