Hej!

Jag har en låååång resa bakom mig, jag bestämde mig 2017 att jag ville bli psykolog och började göra lite högskoleprov. Jag hade dock inte disciplinen att plugga och jag blev till slut less på det och började plugga musik på folkhögskola istället. Efter 2 år på folkhögskola tänkte jag att det är lika bra att söka musikhögskolan nu då... jag kom in och gick några månader men jag kom ihåg min dröm om att bli psykolog och tänkte 'va fan jag måste ge det en ärlig chans' så hösten 2020 hoppade jag av musiklärarutbildningen och började plugga på HP. Jag jobbade bara 10% och levde på marginalerna, ibland hade jag knappt råd att betala hyran men jag hade tur att ha familj som kunde hjälpa mig när saker verkligen krisade. Och allt detta för att jag helhjärtat skulle kunna ägna mig åt HP och ge det en slutgiltig ärlig chans.

Jag och min sambo flyttade till en ny stad och levde nästan helt isolerat, hade inga vänner förutom mina kollegor jag träffade på jobbet som jag var så tacksam för. Jag höll modet uppe genom att tänka att det bara skulle vara såhär en begränsad tid. Och tiden gick jag gjorde först ett högskoleprov: 1,45. Det var högre än vad jag någonsin fått och jag började få lite hopp om att det här kanske skulle gå trots allt.

Jag anmälde mig till högskoleprovet för sent andra gången och fick inte plats i min hemstad utan vi fick bo på hotell i en annan stad så jag skulle kunna skriva provet där. Just den helgen var det en stor fotbollsturnering och hela hotellet var fyllt med högljudda tonåringar som skrek och sprang i korridorerna långt in på natten och jag som redan hade svårt att sova... Resultatet blev 2 h sömn och 1,5 på HP. Besvikelsen. Pressen och oförståelsen hos familj och vänner började komma, "kan man ens plugga till HP?", "Du kan ju bara plugga till socionom och vidareutbilda dig till psykoterapeut". Började bli ganska trött på att behöva besvara frågan "vad sysslar du med då?" med en stakandes redovisning av min situation.

Aja, nya tag, livet går vidare. Men jag började känna att livet höll på att gå vidare utan mig, många vänner skaffade familj och hus och gick klart sina civilingenjörsutbildningar och jag stod bara kvar och stampade på samma plats. 'Hm okej om jag kommer in näst år är jag klar när jag är 31, det är väl okej eller?'. Jag började känna att nästa prov måste vara det sista, annars skulle jag med säkerhet tappa det.

Så våren 2022 skrev jag 1,7, thank god. Efter resultatet kom blev jag såklart lättad men jag började också tänka... 'är det verkligen psykolog jag vill bli...?'. Det var som att jag började se vanligt igen efter att ha haft tunnelseende i så många år. Jag började utforska en annan dröm, en gammal dröm jag haft för läänge sedan om att bli läkare. Okej, men jag sökte psykologprogrammet ändå för att jag verkligen inte kunde bestämma mig.. började också plugga de kurser jag saknade för att komma in på läkarprogrammet.

Nu står jag dock här i valet och kvalet, ska jag verkligen tacka nej till psykologprogrammet i Lund (är 3e reserv) som jag har kämpat för såååååå länge och gått igenom all denna skiten för (sammanlagt 6 högskoleprov!). För att än en gång, denna höst, krypa in i min kammare och plugga i min ensamhet de sista 3 kurser jag behöver för att komma in på läkarprogrammet? Jag känner mig väldigt kluven just nu..

Hej! vilken resa du har haft och woow 1,45 på första och 1,7 senare! sjukt duktigt. Om dilemman mellan läkarprogrammet och psykolog kan jag säga att det är väldig stor skillnad på utbildningarna. Om du är intresserad av människokroppen och att träffa massa patienter och läsa om massa sjukdomar så är det läkarprogrammet, men tror psykolog är mest inriktad på själen och beteendevetenskap än sjukdomar och har inte så mycket kroppsliga undersökningar och så som läkarprogrammet. Du kan söka mer om varje utbildning på nätet och jämföra också Tuusen grattis också! tror du kommer hitta svaret om du tänker lite mera på varför du vill bli psykolog eller läkare från början.

Om du kunde drömma fritt utan några begränsningar, vad har du valt? Låter som att du nu har förstått att du inte behöver begränsa dig och att du nu kan satsa högre.

Det viktiga här är att inte tänka, what if. För då är det jobbigare

Hej!

Jag har börjat på natur i Folkhögskola och undrar om du kan ge faktiska exempel på vad som krävs för att få omdömet 4?

Hej!

Jag har börjat på natur i Folkhögskola och undrar om du kan ge faktiska exempel på vad som krävs för att få omdömet 4?

Testa en termin på psykologprogrammet! Det är den drömmen du har burit med dig längst, och du kommer nog aldrig kunna släppa den ordentligt om du inte provar. Det är inget som kommer att kännas onödigt heller om du sedan väljer att kliva på läkarlinjen istället. Kör i vind!