Jag är i en liten kris och är osäker på vad jag ska bli. Ett tag ville jag bli sjuksköterska, vet att jag skulle ha blivit en utmärkt. Men det känns rätt surt att det inte spelar någon roll hur mckt man än utvecklas och stressar sönder sig när det kommer till lönerna.

Jag är nu tvungen att komma på något annat jag kan bli :/ och kom och tänka på tandläkare. Varför jag känner det är för att jag älskar att jobba med människor. Tanken av att ha patienter känns underbar sedan att det är i blandade åldrar och att man förmodligen stöter på dem senare känns inte helt fel. Sen att man även får göra praktiska saker dvs med händerna osv känns också som något jag skulle kunna bli duktig på samtidigt som jag skulle trivas med det. Är dessutom en väldigt ansvarsfull och tålamodig av mig som person.

MEN när det kommer till att syssla med tänder så måste jag erkänna att jag inte direkt har ett stort intresse för munnen. Visst blir det mesta säkert intressant när man läser om det och lär sig det, absolut. Men det är ju inte direkt så att jag är en munfantast så här i förväg. Detta gör mig osäker, till om jag borde satsa på att bli tandläkare eller inte.

Hur ställer ni er andra till detta? Är ni munfantaster eller tänker ni på dessa andra bitar runt omkring det hela? Är de flesta tandläkare munfantaster eller är det kanske något man blir med tiden ?

HJÄLP! :/

Akire. Det är svårt...valet är ändå ditt. Det måste kännas bra, intressant och trivsamt för dig.
Jag personligen tycker att det är såå smalt område och tänder vill jag inte hålla på med. Jag kom in i Umeå VT04 men tackade nej. Jag var vankelmodig ett tag innan...men när jag väl bestämt mig så känns det bra. Jag ångrar inte att jag inte började på tandläkarutbildningen. Det är klart att lönen är viktig men lönen är INTE ALLT. Trivsel, intresse, stimulans, kompetensutveckling m bl.a. är också viktiga komponenter. Utan dem är det inte kul att jobba även om man har bra lön.
Man ska nog ändå räkna med att jobba till 60-65 år med det (tänk på att du inte har så mycket studiemedel kvar efter din tandläkarutbildning om du skulle komma på att byta yrke sedan)
Att det inte passar mig betyder ju dock inte att läget är så även för dig. Det beror på om man vet exakt vad man vill syssla med...vet man inte det, så kanske praktik på tandläkarmottagning är en bra idé?

akire skrev:Jag är i en liten kris och är osäker på vad jag ska bli. Ett tag ville jag bli sjuksköterska, vet att jag skulle ha blivit en utmärkt. Men det känns rätt surt att det inte spelar någon roll hur mckt man än utvecklas och stressar sönder sig när det kommer till lönerna.

Har Du uteslutit läkare?

Inom sjukskötersyrket liksom läraryrket bör det ske en frapperande lönereform! De är de förtjänta av:

Låter som tandläkare skulle passa dig utmärkt! Det kanske skulle vara svårt om man hyser direkt avsmak för munnen samt tänder, men jag tror inte att alla potentiella tandläkare är några munfantaster heller. Tror det är precis som du känner, det ger med sig efter att man läser om det och blir mer intresserad av det på. Man ser det på ett annat sett, mer vetenskapligt skulle jag tro. Man brukar få upp ögonen för det man läser om =)

Jag läser till tandläkare. Det beror inte på att jag har en fetish för munhålan som många verkar tro att alla tandläkare har. Jag resonerade lite som du: tandläkaryrket är socialt, det innebär hantverk, patienter, omvårdnad, pappersarbete, bra lön, bra arbetstider etc. (en bra mix helt enkelt). För mig var valet enkelt eftersom jag har många nära som är läkare och vet hur oerhört dom får slita. Något många glömmer är att det finns många specialiteter inom läkaryrket som också bara arbetar med vissa delar av kroppen (öron-näsa-hals-läkare m.fl.)
Den avgörande skillnaden för mig var ändå att jag vill ha ett praktiskt arbete. Det har självklart många läkare/sjuksköterskor också men ofta måste man kanske som läkare vidareutbilda sig för att exempelvis jobba som kirurg.
Lessen om inlägget blev rörigt, hoppas du får ut nåt av det iaf!

akire skrev:Jag är i en liten kris och är osäker på vad jag ska bli. Ett tag ville jag bli sjuksköterska, vet att jag skulle ha blivit en utmärkt. Men det känns rätt surt att det inte spelar någon roll hur mckt man än utvecklas och stressar sönder sig när det kommer till lönerna.

Jag är nu tvungen att komma på något annat jag kan bli :/ och kom och tänka på tandläkare. Varför jag känner det är för att jag älskar att jobba med människor. Tanken av att ha patienter känns underbar sedan att det är i blandade åldrar och att man förmodligen stöter på dem senare känns inte helt fel. Sen att man även får göra praktiska saker dvs med händerna osv känns också som något jag skulle kunna bli duktig på samtidigt som jag skulle trivas med det. Är dessutom en väldigt ansvarsfull och tålamodig av mig som person.

MEN när det kommer till att syssla med tänder så måste jag erkänna att jag inte direkt har ett stort intresse för munnen. Visst blir det mesta säkert intressant när man läser om det och lär sig det, absolut. Men det är ju inte direkt så att jag är en munfantast så här i förväg. Detta gör mig osäker, till om jag borde satsa på att bli tandläkare eller inte.

Hur ställer ni er andra till detta? Är ni munfantaster eller tänker ni på dessa andra bitar runt omkring det hela? Är de flesta tandläkare munfantaster eller är det kanske något man blir med tiden ?

HJÄLP! :/

Det är ju försent för dig att söka nu iaf, så du får väl fundera ett tag till. Men som någon skrev ovan, prova att få en praktikplats e.d. så kanske du finner dig tillrätta.

Majwig, det är inte för sent. Man kan söka senast imorgon, fredag den 18\4-2008.
Frågan är om det är vettigt att börja på något man är inte säker på. Hur som helt, det är inte vi som bestämmer

haha, nej,nej jag hade inte tänkt och söka nu.

Likt Asher hade inte jag heller nåt specifikt munintresse, men jag blir mer och mer peppad ju mer jag läser!
Hej Asher förresten! =)
Hur går det i götet?

Jo då det går bara fint! Dock måste jag säga att Umeå gav ett bättre helhetsintryck, bättre organiserat å sådär men jag klagar verkligen inte! Själv då?

Jo, går omkring och är sådär trevligt varm i kroppen efter att troligtvis ha klarat cellbiologin, lite drygt att vänta 2-3 veckor på bekräftelsen bara =)

Skönt att höra! Det gick bra för mig också, dock har vi inte kemin förrän nästa termin, något som jag inte ser fram emot sådär jättemycke...

Tror att - efter att studerat tandläkeri ett tag - bland det första du kommer se när du träffar någon på krogen är deras tänder.

Åter till "Stort intresse för munnen?", det är självklart svårare att relatera till om man skulle bli en ba tandläkare, som det kanske är att relatera till mer vardagsnära saker, exempelvis;

"Jag är duktig på att göra mat och tycker det är kul-jag ska bli kock!" än;
"Åh, så roligt det är borsta tänderna, och inte har jag några hål heller!-jag ska bli tandläkare"

Hehe, kanske dåligt exempelvis, skyller på överdos av tiamin(tyamin?). Jag har inte heller valt att bli tandläkare just för att det är munnen det gäller, även om jag inte kommit in än.
De kvaliteer som är åtråvärda för att bli tandläkare (bla estetiskt handlag, naturintresse och pedagogik) kan man behöva till väldigt många andra yrken, sedan är det nog mest slump/tur/ödet som gjort att man kommit till att man bestämt sig för just tandläkare.

sleeper skrev:Tror att - efter att studerat tandläkeri ett tag - bland det första du kommer se när du träffar någon på krogen är deras tänder.

Har redan lyckats med en sådan. En kollega på jobbet hade fått nåt trassel med en lagning som hon klagade över, och det första jag utbrister är;
"Nähä, får jag se?"
Det blev en lång pinsam tystnad där...