Man börjar ju bli till åren (fyller 22 i år) och det börjar väl bli dags att tänka på att sluta tramsa runt i världen och skaffa sig en utbildning. Hösten eller våren. Eller kanske nästa höst?
Nu är det så att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag vill. Psykologprogrammet lockar fortfarande, men jag vet inte egentligen hur intresserad jag är av att faktiskt arbeta som klinisk psykolog utan jag är mest intresserad av ämnet i allmänhet - men vill läsa ett program och inte lösa kurser. Kan nog
Jag har 1.7 på HP nu men jag avskyr småstäder så kan inte tänka mig att börja plugga PsP på någon av de mindre orterna där jag kan komma in med detta resultat. Alltid velat plugga på ett av de största universiteten också som har bättre rykte och större möjligheter till utlandsstudier etc. KI känns mest passande för mig men även Lund vore acceptabelt. Nu skulle ju jag behöva höja mig åtminstone 0.2 för att säkert komma in på någon av dessa orter... om inte kraven går ner om ett par år när barnkullarna är mindre. Vad tror ni om det?
Jag vettefan om jag kan höja mitt HP faktiskt, jag la ner stora mängder tid på NOG och DTK-plugg nu i höstas men landade ändå på 12 i NOG och 13 på DTK. Men visst, kanske skulle man kunna hårdplugga för HP i höst igen och försöka få upp det ytterligare lite? Vägen från 1.7 till 2.0 känns dock låååång.

Jag är väldigt bra på språk, och tycker det är roligt också. Men vad blir man av det? Översättare? Där finns inga pengar.
Jag har läst spanska utomlands i 7 månader samt rest i Centralamerika i 4 månader så jag är väl mer eller mindre flytande i det nu, men skulle vara kul att plugga det mer seriöst på universitetsnivå. Men känns lite som slöseri med studielån att göra det också, kommer ju troligen läsa något femårigt program i vilket fall och fem månader studiemedel är redan borta.
Spanska i Lund i höst vore dock ett alternativ... jag känner att språk kan ändå aldrig vara helt värdelöst plugg, man kan ju jobba utomlands med det liksom.
Sedan att jag ser mig själv flytta från Sverige permanent snart efter avslutad utbildning till antingen södra Europa eller Latinamerika gör ju också att spanskaplugg känns rätt motiverat medan jag väntar på att höja mitt HP tillräckligt.

Har inte pluggat något på universitet än så till viss del skulle jag vilja prova på att plugga lite psykologi också bara som kurs, för att se om det verkligen är så intressant som jag tror. Spanska deltid och psykologi deltid i Lund i höst? Vad tror ni?

Kriminologi känns intressant också men där finns inga jobb så det känns rätt kontraproduktivt.
Även funderat på att använda mitt hyfsat höga HP för att komma in på något annat "bra" typ ekonomi i Lund eller jurist någonstans men det känns föga intressant och jag tror man ska ägna sig åt något som känns kul för en själv.

Någon hobby-SYO som har lust att ge lite input?

Kan man inte gå den akademiska vägen som psykolog och hålla på uteslutande med forskning? Då får man ju verkligen gräva ner sig i ämnet.

Om du har ett stort språkintresse kanske du skulle bejaka det genom att läsa en språkvetarlinje eller dylikt. Annars tycker jag psykologi och/eller spanska låter som en bra idé. Eftersom du inte pluggat innan får du uppleva hur det är och samtidigt känna efter och se vad du vill. Dessutom har du ju åtminstone två CSN-terminer att "slösa bort" innan du läser ett program.

slowdive skrev:Man börjar ju bli till åren (fyller 22 i år) och det börjar väl bli dags att tänka på att sluta tramsa runt i världen och skaffa sig en utbildning. Hösten eller våren. Eller kanske nästa höst?
Nu är det så att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag vill. Psykologprogrammet lockar fortfarande, men jag vet inte egentligen hur intresserad jag är av att faktiskt arbeta som klinisk psykolog utan jag är mest intresserad av ämnet i allmänhet - men vill läsa ett program och inte lösa kurser. Kan nog


Någon hobby-SYO som har lust att ge lite input?

Att läsa till psykolog innebär inte att du blir terapeut, dvs psykolog som är verksam inom terapi. Jag läste grundkursen i psykologi på universitet förra hösten, riktigt intressant kurs. När jag påbörjade den trodde jag (naivt nog) att psykologi handlade om just terapi. Min bild av psykologi var att man hade samtal med en person som mådde dåligt, och försökte komma på varför.

Psykologi är dock så himla mycket bredare än så. Det finns så otroligt många områden att forska inom, beteenden på olika gruppnivåer och samhällsformer med mera. Om du är intresserad av det men inte är 100% säker tycker jag att du ska läsa grundkursen också, så får du känna på lite hur det är.

För övrigt var det den biologiska psykologin som fick mig att satsa på att bli läkare.

Cyanobakterie skrev:Om du har ett stort språkintresse kanske du skulle bejaka det genom att läsa en språkvetarlinje eller dylikt. Annars tycker jag psykologi och/eller spanska låter som en bra idé. Eftersom du inte pluggat innan får du uppleva hur det är och samtidigt känna efter och se vad du vill. Dessutom har du ju åtminstone två CSN-terminer att "slösa bort" innan du läser ett program.

Det skulle alltså kunna fungera att läsa grundkurs psykologi på halvfart och spanska på halvfart simultant? Eller blir det kanske för mycket på en gång?
Eller ska man koncentrera sig på en sak, kanske... men fan jag vill läsa båda ju.

slowdive skrev:Det skulle alltså kunna fungera att läsa grundkurs psykologi på halvfart och spanska på halvfart simultant? Eller blir det kanske för mycket på en gång? Eller ska man koncentrera sig på en sak, kanske... men fan jag vill läsa båda ju.

Jag har tänkt läsa 200 % nu i höst, där den ena kursen är Psykologi A (alt. psykologprogrammet om jag kommer in), men då har jag tillryggalagt fyra terminer i vanlig helfart sedan innan, så jag har fått upp en viss studievana. Jag är inte säker på att jag kommer klara det, men det känns värt att åtminstone testa. Du kan ju göra detsamma och sedan fokusera på den mest intressanta kursen om det blir för mycket med två.