Hej,

Jag vet inte riktigt om detta är rätt forum för mina känslor men jag behöver verkligen skriva av mig. Jag har sedan barnsben drömt om att bli läkare. Läste natur på gymnasiet men på grund av olika, jobbiga händelser i livet räckte inte betygen ens i närheten till. Jag har läst ett år och några terminer på olika program men hoppat av för att hjärtat alltid skriker att det är läkare jag ska bli. Idag är jag 25 och bestämde mig för ett halvår sedan att satsa helhjärtat på att bli läkare, trots att jag känner mig för dum och för gammal.

Till rubriken: Jag pluggade i ca 1 månad relativt intensivt, 2-3h om dagen till den kvantitativa delen till detta prov. Verbala brukar gå rätt bra och jag kände inte att jag behövde lägga krut på den grundat på den tid jag hade kvar. Jag kände mig REDO när jag gick till hp nu i oktober: Hade stenkoll på matematiska regler och formler och hade via hpguiden lärt mig hantera frågeställningar som kan tänkas komma upp. Tidigare gånger jag skrivit provet har jag skrivit som bäst 1.05 och 1.2. Jag har nu rättat provet jag skrev och det visa sig att jag har höjt mig EN råpoäng sen senaste provet på 1.2. EN!

När jag pratat detta prov med mina vänner och hjälpt dem rätta sitt (då de skrev första gången) har några av dem skrivit mellan 1.2-1.3 och andra 1.4. Detta är första gången de skrivit, helt utan förberedelser. Jag är glad å deras vägnar men JAG känner mig krossad. Det finns inget jag hellre vill än att studera till läkare och jag har verkligen kämpat mig igenom livet för att ens ha styrkan att våga tro på mig själv och min dröm. Hur kan jag vara så förbannat puckad att jag - trots plugg - skriver identiskt eller sämre resultat än mina vänner som skrivit för första gången? Jag känner mig som en total idiot och är bara så himla ledsen. Är det ens någon idé för mig att försöka bli läkare om jag inte har den kapacitet som krävs?

Jag vet inte vad jag vill ha för respons, vill väl egentligen bara skriva av mig och kanske finns det någon där ute som kan förstå mina känslor?

haha känner igen mig där.. Har en bekant som skrev 1.4 helt utan att plugga.
Kan inte säga hur du ska göra förutom att fortsätta plugga och jobba upp dina svagheter, sluta fokusera på andra eftersom ALLA tänker olika, ser problem med olika ögon och har olika styrkor/svagheter.
Att vara 25 och inte plugga/pluggat klart är väl inget, jag kommer ihåg när jag började uni, vi hade en som var 53 år och hade kastat om sin karriär, jag själv gick 2.5 år på en utbildning och hoppade av eftersom jag insåg att det inte var vad jag ville jobba med. Det finns ingen universell regel som säger "om du inte har den karriär du vill vid X år är ditt liv över." Fortsätt kämpa och se positivt på saker, det viktigaste med motgångar är hur vi bemöter samt lär av dem.

Sen vill jag även påpeka att följer man samtliga pluggdagböcker här på hpg ser man hur många HP berörda parter gör, hur länge (och hur mycket) samtliga pluggar och vilka olika resultat det kan leda till (eventuellt att man skriver 1.4 vi ett tillfälle och 1.3 vid ett annat samt 1.5 vid ett tredje)

Tycker att du först och främst ska sluta jämföra dig med andra människor. Jag har flera kompisar som pluggar min drömutbildning men jag försöker få det att motivera mig istället för att krossa mig. Tycker inte heller att du ska ge upp nu bara för att du pluggade i en månad och inte höjde dig särskilt mycket. Människor lär sig olika snabbt och du kanske behöver mer intensivt pluggande. Försök att få en uppfattning av det som du behöver bli bättre på och bara nöta på med uppgifter. Om det är kvantitativa som du behöver höja så finns det tusentals uppgifter här på hpguiden som är jättebra och att göra en massa gamla prov är också en jättebra taktik.

Jag har en dröm om att komma in på juristlinjen och även målet verkade så långt bort så har jag kommit närmare och närmare det och det känns så himla bra. Tycker att du ska fortsätta kämpa och plugga och inte ge upp. För känslan när vi äntligen kommit in kommer definitivt vara värd allt slit

Jag var också väldigt besviken när jag rättade mitt prov och insåg att jag kan ha sänkt mig -fastän jag pluggat? Tror det var tidspressen som förstörde för mig men i vilket fall som så ska du inte låta ett prov definera och bestämma hur duktig du är! Börja plugga redan nu, en månad är lite kort tid, lär dig grunderna på matte, läs böcker och artiklar, skriv gamla prov och felanalysera. Bestäm dig för att lyckas och kämpa för din dröm! Lycka till

Jag tror på dig, ibland behöver man ta ett steg bak för att ta två steg framåt. Lycka till!