Efter att ha läst bloggen postpreklin (som är skriven av en medlem här) så undrar jag om påståendet i rubriken stämmer. Bloggaren skriver även att han kan ge många olika skäl till detta.
Det hade varit guldvärt om du som skrivit detta och ni andra som har koll skulle kunna utveckla det ovan. Många som pluggar hårt inför hp har just läkarprogrammet som mål och jag tror det hade varit supernyttigt för oss alla att veta lite mer om den svenska vården.

Bloggen är för övrigt väldigt bra och jag rekommenderar alla till att läsa den, även till er som inte planerar läsa till läkare. Det tar inte långt tid att läsa hela.

Det finns förmodligen en sanning i detta blogginlägg ... Svensk vård, och mycket annat i vår välfärd har under lång tid urholkats ... men att det skulle vara av den dignitet att vården är ett "sjunkande skepp" kan jag emellertid inte svara på ... Det låter lite för dramatiskt enligt min mening. Författaren påstår att det finns hundra olika skäl till varför, utan att nämna ett enda.

"sjunkande skepp" är väl lite överdrivet. Men till viss grad är det ändå rätt... Personalen räcker inte till, vårdplatser hålls stängda, folk överarbetar otroligt mycket. Vi i Sverige är lite bortskämda, så våra problem går inte ens att jämföra med problem som våra grannländer har - ex. Estland, Lettland, mm. Men i våra "svenska" skalor är det verkligen så att sjukvården brister på många nivåer.

Jag jobbar på KS nu och ser det dagligen - personal från akuten pressar upp patienter till avdelningar och till platser som inte finns. Patienter pressar på akuten för att bli bedömda av läkare som inte räcker till. Om man tittar på KS beläggningsportal så har mer än hälften av alla avdelningar valt att skära ned på platser pga personalbrist. Folk sjukskriver sig pga stress.

AT-platser är inte lätta att få tag på om man bor i en stor stad, och lön för en AT-läkare är egentligen inte så mycket mer än min lön som sjuksköterska.

MEN! Allt detta ska inte påverka ens vilja att bli läkare. Att veta lite mer om sjukvården är bra inför sitt val, men låt inte er bli skrämda av blogginlägg som målar fan på väggen och berättar hur uselt svensk sjuvård är för tillfället.

Det är ett av de svåraste och mest givande yrken som finns. Strunta i platsbrist, i eviga finansieringsproblem och annat trams. Jag hoppas verkligen på att alla ni (vi) som pluggar stenhårt till nästa HP gör det inte för att få prestige och kalla sig själv en "läkare", och inte för att tjäna massvis med pengar (det kommer man knappt göra, om man har 2.0 i HP och vill tjäna pengar då är HHS ett myyycket bättre alternativ). Jag hoppas att vi alla gör det för att vi är genuint intresserade av medicin och vill och kan arbeta med folk.

Anonymous_v1 skrev:Författaren påstår att det finns hundra olika skäl till varför, utan att nämna ett enda.

Jag kan nämna ett par skäl här.

1) Offentlig upphandling som tvingar landstingen att köpa in de billigaste (och minst färdiga) elektroniska journalsystemen.

2) De "billiga" journalsystemen försvårar mer än de förenklar. Ett exempel jag brukar höra nämnas är att med pappersjournaler fick man en bra överblick av hur patienten mådde och vad det var för sorts patient (baserat på färgkoder) utan att ens behöva öppna journalen. Nu är allt du ser de 20 senaste noteringarna och måste klicka dig vidare 20 noteringar per klick för att komma vidare in i journalen. Ingen överblick överhuvudtaget. I journalen sitter du och scrollar och scrollar och hittar ingenting. Sökfunktioner existerar inte ens i Cosmic. Antagligen av integritetsskäl, som borde få en egen punkt i den här listan.

3) De "billiga" journalsystemen kräver investeringar i utveckling eftersom de är ofullständiga (och därav det "billiga" inköpspriset). Inga landsting vill betala för detta eftersom de får de nya funktionerna gratis om ett annat landsting bestämmer sig för att betala för det. Således blir det ett waiting game där ingen vill betala för funktioner som behövs i dag. Detta är antagligen orsaken till varför journalsystemen är så omoderna. När sedan landsting har gjort enorma investeringar i sina journalsystem är det omöjligt att byta eftersom ett byte också kostar pengar, och med de enorma investeringarna man gjort i sitt existerande journalsystem kan ingen motivera ett byte. Nya journalsystem kräver dessutom t ex utbildning av personal, så kostnaderna springer snabbt iväg.

4) De politiska incitamenten som införs, t ex "kömiljarden", leder främst till att sjukvården styr om sin "produktion" av vård så att de ska få sina pengar, helt oavsett om det faktiskt leder till bättre vård eller inte. Ett exempel är att man på akuten i Uppsala drar en tejp på golvet och klassar ena sidan av tejpen som avdelning, och den andra sidan som akuten. När dagen börjar ta slut rullar man över patienter till andra sidan linjen för att klassa dem som "inlagda", allt för att få ta del av miljarden. Är detta beteende till gagn för patienten alls? Nej. Ett annat exempel är att man kanske opererar en höft på en överviktig patient med höftbesvär i stället för att göra en gastic bypass (eller ge kostråd?), därför att man inte uppnått sin kvot av höftoperationer. Men patienten hade kanske mått bättre av en gastric bypass-operation som hade lindrat knäsmärtorna OCH bidragit till bättre hjärt- och kärlhälsa (och många andra fördelar av att gå ner i vikt).

5) Man tänker för kortsiktigt i personalfrågor. Man bränner ut de anställda och vägrar gå med på deras önskemål om högre löner. När den mest erfarna personalen sagt upp sig tvingas man anställa nyexaminerade med samma eller till och med ännu bättre villkor än vad den erfarna personalen krävde - fast nu med nyexaminerad personal som måste tränas upp av personal med sämre betalt än de som nyss blev anställda. Hur många stannar kvar?

6) Landstingen tänker för kortsiktigt i utbildningsfrågor. Man vägrar (även om vissa nu på senare tid mjuknat i frågan) att ge sjuksyrrorna betald vidareutbildning, och tvingas stänga ner avdelningar och avboka operationer för att personal saknas. De säger upp sig eller byter jobb.

7) Staten är populistisk. När Uppdrag Granskning granskade läkarprogrammet och berättade om hur Läkarförbundet ville hålla ner antalet studenter för att "hålla uppe sina egna löner" så utökade man läkarprogrammet drastiskt. Ökade man antalet AT- och ST-platser proportioneligt? Så klart inte. Svennebanan skrek inte efter ökat antal specialistläkare. De ville bara trycka ut fler underläkare så att läkarnas löner skulle komma ner. Fast det fick ju inte den effekten heller eftersom vi nu i stället har ett överflödigt antal underläkare som inte får AT-tjänst inom rimlig tid och i stället utnyttjas som billig arbetskraft på sjukhusen. Det är inte särskilt vanligt bland de jag känner som gått färdigt programmet att de faktiskt är nöjda med sitt yrkesval. Men har man investerat 5,5 år så har man. Jag är så glad att jag hoppade av.

8) Lagar står i vägen för innovation. Vi ska tydligen bli bäst i världen inom e-Hälsa inom 9 år. Problemet är bara att vi har massor av lagar som gör att innovation inom området nästan är omöjlig. Det största problemet är offentlig upphandling där man i stället för att köpa in bra grejer tvingas vara dumsnål och kortsiktig. Att ta sig in och slå sig förbi giganter som Cambio är nästintill omöjligt för mindre företag och ska du lyckas måste du ha ett väldigt bra kontaktnät. Datainspektionen ställer också till det genom att inte kunna svara på om en lösning är okej eller inte, utan du måste frivilligt ställa upp och bli granskad av dem. Som att ringa Skatteverket som företag och be dem att komma och granska ditt företag. Patientdatalagen och EU:s dataskyddsreform ställer också till det. Det är viktiga lagar men det är så mycket att hålla koll på (och i dataskyddsreformens fall så stora bötesbelopp att företaget konkar direkt) så det blir lättare att helt enkelt innovera inom ett annat område.

9) Politikerna lägger hellre pengar på yta än på innehåll och effektiviseringar. Man skär ner på antalet kaffesmaker på kaffemaskinen men spenderar utan vidare 10 miljarder extra på Nya Karolinska Solna. Psykiatrins hus i Uppsala har stora glasväggar till föreläsningssalen där persiennerna är neddragna 24/7 för att ingen tänkte på att patienterna inte vill att en hel föreläsningssal med studenter ska titta på dem när de går in i entrén. Man satsade på öppna kontorslandskap där samtal om patienter kan höras av personal som inte har någonting med den aktuella patienten att göra. För det är ju snyggt. Man satsar miljarder efter miljarder på yta när pengarna borde gå till utbildning, personal och effektivisering av de groteskt utdaterade IT-systemen.

Vården kommer räddas så fort politikerna har något stort att vinna på det. Tills dess är det större utdelning på att bygga yta, driva populistiska frågor och skylla alla problem på sina motståndare.

Tack för mig.

Tack så jättemycket empezar!

https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsver ... -1.3452054

– En gammal klasskompis som delat mitt inlägg skrev att vi inte väntar på en kollaps, utan att vi står mitt i den.

Johanna har själv övervägt att lämna yrket.

Det gäller dock sjuksköterskor, men jag verkar inte vara den enda som tror att Sveriges vård ligger risigt till. Det kanske ser ut att fungera på papper, när man justerar siffror och bestämmer att alla måste jobba 30 procent hårdare för att budget ska kunna hållas. Men det är ju människor bakom siffrorna.

Hej empezar den vise, tack för att du har upplyst oss och berikat våra cerebrum med denna information. Det är bra att även negativa saker om vården blir belysta, ty det är många på detta forum som har planer på att initiera studier på läkarprogrammet, och då är det bra att man känner till båda sidor av myntet. Får jag slutligen ställa en konkret fråga: menar du att de negativa sakerna väger över de positiva, och således avråder du alla från att göra ett yrkesvägval inom svensk vård? Du får gärna korrigera mig om jag dragit fel konklusioner.

empezar skrev:https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsver ... -1.3452054

– En gammal klasskompis som delat mitt inlägg skrev att vi inte väntar på en kollaps, utan att vi står mitt i den.

Johanna har själv övervägt att lämna yrket.

Det gäller dock sjuksköterskor, men jag verkar inte vara den enda som tror att Sveriges vård ligger risigt till. Det kanske ser ut att fungera på papper, när man justerar siffror och bestämmer att alla måste jobba 30 procent hårdare för att budget ska kunna hållas. Men det är ju människor bakom siffrorna.

Har läst lite runt på forumet och fy vad ambivalent jag blir om läkaryrket är rätt för mig. Jag är beredd att jobba mycket men vill inte att det ska beröva all min fritid.
Skulle du rekommendera läkaryrket gentemot t.ex. ingenjör (pengar, arbetstider , framtid samt kvalité)
Har läst en del av dina andra inlägg och det har gett mig ett helt nytt perspektiv samt fått mig att börja fundera på andra yrken

Anonymous_v1 skrev:Hej empezar den vise, tack för att du har upplyst oss och berikat våra cerebrum med denna information. Det är bra att även negativa saker om vården blir belysta, ty det är många på detta forum som har planer på att initiera studier på läkarprogrammet, och då är det bra att man känner till båda sidor av myntet. Får jag slutligen ställa en konkret fråga: menar du att de negativa sakerna väger över de positiva, och således avråder du alla från att göra ett yrkesvägval inom svensk vård? Du får gärna korrigera mig om jag dragit fel konklusioner.

Ursäkta mitt sena svar, men jag anser definitivt att de negativa sakerna väger över de positiva. Nu är det snart tre år sedan jag hoppade av och jag har inte ångrat mig en enda sekund. MEN! Jag tror att läkaryrket passar vissa personligheter. Alla jag pratar med är inte lika missnöjda som jag är. De fokuserar inte på det negativa på samma sätt utan lever liksom på allt positivt som ändå finns i yrket. Jag avråder starkt alla som känner sig det minsta pessimistiska som personer att bli läkare. Det kommer definitivt bli ett riktigt dåligt yrkesval.

En vän till mig har jobbat i snart två år som läkare (och fortfarande inte fått AT pga Sverige), och för honom är läkaryrket bara ett jobb. Innan han började jobba var han ju lika positiv som de flesta läkarstudenter brukar vara, men det tog inte många veckor innan han suckade när man frågade hur det var på jobbet. Patienterna är dumma i huvudet (säger alltså personen som är den snällaste människa jag känner), politikerna sparar in på allting som är viktigt i vardagen för de som jobbar, IT-systemen är så dåliga att det ses som en befrielse när de helt slutar fungera i ett par dagar. Sedan har man arbetstiderna som är urusla, men som läkare är man väl ganska glad över det generösa OB-tillägget, som jag tror kommer försvinna innan de som börjar plugga idag blir färdiga. Men det är ju pessimisten i mig som talar igen! Ibland får man komptid i stället för pengar när man jobbar över, och då blir man ju inte rik. Men du får en massa timmar som du har rätt att ta ut på pappret men som i realiteten aldrig går att ta ut. Min vän hade 300 övertidstimmar förra året, och i somras var det mer regel än undantag att de ringde honom när vi sågs för att försöka få honom att komma och jobba (under hans en vecka långa semester), men han hade lärt sig att ignorera telefonen. Ganska ofta när vi ses säger han att han bara sovit 2-3 timmar de senaste dagarna. Ibland har han inte sovit alls; för att ha tid att umgås. Det blir ohållbart.

Scelyx skrev:Har läst lite runt på forumet och fy vad ambivalent jag blir om läkaryrket är rätt för mig. Jag är beredd att jobba mycket men vill inte att det ska beröva all min fritid.
Skulle du rekommendera läkaryrket gentemot t.ex. ingenjör (pengar, arbetstider , framtid samt kvalité)
Har läst en del av dina andra inlägg och det har gett mig ett helt nytt perspektiv samt fått mig att börja fundera på andra yrken

Du kommer ju ha massor av fritid, när alla andra jobbar. Pengar, arbetstider, framtid och kvalité är alla bättre för ingenjörutbildningar (åtminstone om man väljer rätt utbildning, vilket man kan göra om man har ett okej HP-resultat). Om du är ambitiös som ingenjör öppnas en väldans massa dörrar i livet, och lönen du kan få överstiger läkarlönen med råge (men då gäller det att man är vetgirig och skiljer sig från mängden). Arbetstider som ingenjör är ju (oftast) kontorstider. Om du väljer att jobba med startups blir du ganska fri vad gäller arbetstider, och kan (beroende på vad du gör) ofta jobba hemifrån eller från t ex Spanien. I framtiden råder i bästa fall status quo för läkare. I värsta fall är de ersatta av AI. Mest sannolikt blir de någon slags personlig assistent till datorn, och personen som tar ansvar för alla beslut som maskinen gör. Återigen, jag är en pessimist.

Fundera definitivt över andra yrken. Bli inte fixerad av den inbillade statusen som läkare har. Det är VÄLDIGT lätt att lura sig själv att man vill bli läkare när så många peppar en att plugga till läkare, när man sagt att man ska bli läkare så länge, när man "inte kan tänka sig jobba med något annat" men det kan man ju visst om man bara tillåter sig själv att överväga det. Det blir liksom ens identitet att man "ska bli läkare" efter ett tag, och det är svårt att släppa den identiteten. Vad ska folk då tycka om en? Strunta i vad andra tycker.

Ber om ursäkt om något i detta inlägg är en repetition av vad jag skrivit innan. Orkade inte läsa hela tråden igen

Det finns å andra sidan något som heter arbetslös ingenjör, men inget som heter arbetslös läkare. Som läkare har du en säker karriär fram till pensionsåldern. Lönen i Sverige är visserligen inte imponerande, och de undermåliga förhållandena ni skriver om kommer troligtvis att bli sämre med tiden. Utbildar man sig till läkare idag låter det klokt att planera för utlandet.

perfectmartini skrev: ↑fre 03 mar, 2017 18:05 Det finns å andra sidan något som heter arbetslös ingenjör, men inget som heter arbetslös läkare. Som läkare har du en säker karriär fram till pensionsåldern. Lönen i Sverige är visserligen inte imponerande, och de undermåliga förhållandena ni skriver om kommer troligtvis att bli sämre med tiden. Utbildar man sig till läkare idag låter det klokt att planera för utlandet.

Men om man istället skulle börja forska direkt efter läkarprogrammet tills läget inom vården förbättrat sig?
Är inte riktigt påläst när det gäller utlandet och läkare men hur enkelt är det att t.ex. jobba som läkare i England?
Tack

Alltså på riktigt. Det här var riktigt deppigt att läsa. Finns det någon liknande tråd på de som framhäver positiva saker om att läsa till läkare och jobba som läkare? Man vill ju gärna veta båda sidor av samma mynt. Kan ju på fullaste allvar också säga att jag tror långt ifrån alla har det på det sättet som ovan. Det måste väl variera extremt mycket beroende på vilken slags läkare man är och vart man jobbar någonstans. Men det är intressant att höra olika perspektiv på det hela.

perfectmartini skrev: ↑fre 03 mar, 2017 18:05 Det finns å andra sidan något som heter arbetslös ingenjör, men inget som heter arbetslös läkare. Som läkare har du en säker karriär fram till pensionsåldern. Lönen i Sverige är visserligen inte imponerande, och de undermåliga förhållandena ni skriver om kommer troligtvis att bli sämre med tiden. Utbildar man sig till läkare idag låter det klokt att planera för utlandet.

Helt sant. Är man inkompetent och vill vara garanterad jobb ska man bli läkare, inte ingenjör. Däremot känner jag till ganska många inkompetenta ingenjörer som får jobb ändå. Jag tror att nyckeln till att bli arbetslös ingenjör är att vara socialt inkompetent, snarare än inkompetent på själva arbetet. Missar man fönstret efter examen, där de flesta får arbete, hamnar man nog snabbt i en ond cirkel där du inte får jobb för att du inte fått jobb. Men jag tror att de flesta i min klass fick jobb innan examen och utan att ens försöka. Man blir ju uppsökt av arbetsgivare. Jag rekryterade själv en kursare till företaget där jag arbetar ett halvår innan hon skulle ta examen.

Allt färre läkare orkar med landstinget och väljer istället att jobba som stafettläkare. Vi har inte lika många privata alternativ som ingenjörer. Däremot kan vi, om vi vill, börja jobba med bemanningsbolagen som erbjuder flexibilitet, högre lön och många geografiska alternativ. Det som är grymt är att det finns många bemanningsbolag så vi har många möjligheter att trycka upp vår lön

Om man blir läkare är rekommendationen att jobba i annat land. Kanada och Australien har väldigt bra löner i jämförelse samtidigt som arbetstiderna inte är lika höga som i USA.

I Australien är genomsnittslönerna för specialister mer än tre gånger så höga med lägre skatt och levnadskostnad.