zerloot skrev: ↑mån 23 okt, 2017 18:59

Scelyx skrev: ↑lör 07 okt, 2017 21:15 Hej
Jag har hört att jobba som läkare är bara en liten del av allt man kan göra efter examen, vilka mer jobb är möjliga med läkarexamen?

Tack för svar och ursäkta om frågan upprepas.

Dels finns det ett stort antal specialiteter inom läkarprofessionen, så bara där har du ganska många val. Du kan även forska, jobba inom myndigheter, konsulta eller jobba inom läkemedelsindustrin. Så det finns en bred arbetsmarknad!

Mvh

Tack för svar. Det låter bra!

jagarne skrev: ↑lör 02 jun, 2012 11:46 Här hölls det god ton ser jag...

Jag undrar hur många läkarstudenter som läst annat på universitetet innan de börjar plugga til läkare, och vad de har läst.

Jag är ju inte inne på läkarprogrammet än, men är 28 år, har en kandidat i gastronomi, och har jobbat som kock. Har dessutom en termin i företagsekonomi och drivit eget, och en sjöbefäl klass sju, och har jobbat som matros.

Vid läkarprogrammet så är det ett definitivt slut på omkringhoppandet ialla fall.

Någon som har eller i dagsläget studerar till läkare i GU? Hur ser utbildningen ut på ett ungefär där? (många små tentor, problemlösning osv?)

Är det i övrigt rekommenderat jämfört med resten av alla läkarprogram i landet? Tacksam för svar! (:

Iman.1998 skrev: ↑tor 16 nov, 2017 9:14 Någon som har eller i dagsläget studerar till läkare i GU? Hur ser utbildningen ut på ett ungefär där? (många små tentor, problemlösning osv?)

Är det i övrigt rekommenderat jämfört med resten av alla läkarprogram i landet? Tacksam för svar! (:

Galet segt svar men någon annan kanske får hjälp av det här.
Börjar 3e året till hösten, det är oftast en tenta och/eller munta per kurs, bortsett de större kurserna anatomi och fysiologi som är mer uppdelade (40.5hp omfattande munta är gött tung på fysiologin)

Tror inte skillnaderna mellan universiteten är jättestor, kan inte specifikt om något annat än GU men vi har inte jättemycket obligatoriskt vilket passar mig personligen bra. Skulle nog lägga fokus på staden snarare än programmet, var man kan tänkas bo, om man får/har bostad, studentliv etc etc

Jag är nyfiken på hur det är att att plugga till läkare! Vill bli antagen på läkarprogrammet, är snart 33 år gammal - kommer jag vara äldst? Har inte "råd" att ångra mig. Har tidigare (ca 8 år sedan) läst bla 2 terminer vid sjuksköterskeprogrammet och finner ämnena biologi, fysiologi och medicin väldigt intressanta, jag skulle dock inte "nöja" mig med att vara en underbetald bitter sjuksköterska och bestämde mig efter praktiken i slutet av T2 att försöka bli läkare istället. Sticker därmed inte under stolen med att en del utav det som lockar mig med läkarutbildningen är statusen och lönen och den någorlunda utstakade karriärsbana som det leder till. Visst går det att få en sjuksköterskeutbildning att återbetala sig och göra lönekarriär men det är inte lika lätt. Jag har ett enkelt jobb idag med en lön på strax under 30 t.kr i månaden men skulle gärna se mig själv arbeta med något mer stimulerande och där jag har möjlighet att löneklättra mer än dem dryga 2% per år man får annars. Jag har också funderat på att läsa något inom mitt nuvarande yrkesområde alt Företagsekonomi för att ha en stabil bas att stå på men detta är plan B - Plan A är fortfarande läkare eftersom jag själv ser upp till läkare och enligt mig är det verkligen "top notch" - har egentligen inget mer att grunda detta på mer än mitt eget avund/respekt för läkarna men så är det iallafall - + att det förmodligen kommer kännas väldigt givande att rädda liv alt bota och hjälpa människor. Det som talar för det andra är bättre arbetstider (slippa jour/natt) men å andra sidan blir man ganska rikligt kompenserad väl? För det och det skulle kännas fel att välja plan B bara för att det är enklare att bli antagen. Det som talar för plan B är den relativt korta utbildningen (2-3 år) jämfört med plan A, jag är ju trots allt 33 år - men hey, vi kommer ändå få jobba tills vi är 70 så varför inte välja något man verkligen drömmer om och inte känna att man valde plan B för det var lättare?

Tacksam för input på mina tankar

Supercalle skrev: ↑ons 08 aug, 2018 12:04 Jag är nyfiken på hur det är att att plugga till läkare! Vill bli antagen på läkarprogrammet, är snart 33 år gammal - kommer jag vara äldst? (...) det skulle kännas fel att välja plan B bara för att det är enklare att bli antagen.

Nej, du lär inte bli äldst. Jag är äldst i min klass nu då de som var äldre har hoppat av, men då började jag när jag fyllde 38 och lyckades hamna i den yngsta klass som Uppsala har haft på flera år. Nån måste ju vara äldst! Vi kommer att hinna jobba så många år ändå - jag räknar med 20-30 år som yrkesverksam läkare - så det är verkligen ingen panik!

Av samma anledning valde även jag Sveriges längsta utbildning istället för att välja någon kortare och kanske enklare. Plan B heter ju B av en anledning. Åtminstone jag vill inte fortsätta säga till alla att "egentligen skulle jag bli läkare, men..."

Men nog är det en utmaning. Att plugga till läkare är den största utmaning jag någonsin gett mig in på, och då har jag ändå aldrig varit särskilt rädd för att utmana mig själv (har bl.a. drivit företag i flera år). Å andra sidan är det ju också så att ju mer man måste kämpa, desto bättre känns det att lyckas

hypea skrev: ↑ons 08 aug, 2018 14:58

Supercalle skrev: ↑ons 08 aug, 2018 12:04 Jag är nyfiken på hur det är att att plugga till läkare! Vill bli antagen på läkarprogrammet, är snart 33 år gammal - kommer jag vara äldst? (...) det skulle kännas fel att välja plan B bara för att det är enklare att bli antagen.

Nej, du lär inte bli äldst. Jag är äldst i min klass nu då de som var äldre har hoppat av, men då började jag när jag fyllde 38 och lyckades hamna i den yngsta klass som Uppsala har haft på flera år. Nån måste ju vara äldst! Vi kommer att hinna jobba så många år ändå - jag räknar med 20-30 år som yrkesverksam läkare - så det är verkligen ingen panik!

Av samma anledning valde även jag Sveriges längsta utbildning istället för att välja någon kortare och kanske enklare. Plan B heter ju B av en anledning. Åtminstone jag vill inte fortsätta säga till alla att "egentligen skulle jag bli läkare, men..."

Men nog är det en utmaning. Att plugga till läkare är den största utmaning jag någonsin gett mig in på, och då har jag ändå aldrig varit särskilt rädd för att utmana mig själv (har bl.a. drivit företag i flera år). Å andra sidan är det ju också så att ju mer man måste kämpa, desto bättre känns det att lyckas

Skönt att höra att åldern inte är något att oroa sig för , är det vanligt att folk skaffar barn under utbildningen? Kanske högst individuellt om man kan vara småbarnsförälder och plugga till läkare samtidigt? Borde ju dock gå eftersom studielivet skänker en viss flexibilitet
Precis som du vill jag inte säga "Jag skulle bli läkare men..."

Tack för svaren Hypea!

Supercalle skrev: ↑ons 08 aug, 2018 21:03 är det vanligt att folk skaffar barn under utbildningen? Kanske högst individuellt om man kan vara småbarnsförälder och plugga till läkare samtidigt? Borde ju dock gå eftersom studielivet skänker en viss flexibilitet

Det verkar inte vara helt ovanligt, men jag är djupt imponerad av dem som fixar det. Jag har några i klassen som har småbarn och de får slita som djur :/ Men, det mesta går om man bara vill det tillräckligt mycket. Universiteten är skyldiga att försöka förenkla för föräldrar (t.ex. att praktik görs på hemorten) och jag tänker att man ju är en fantastisk förebild för sina barn om man visar dem att man kan följa sin dröm, jobba hårt och lyckas uppnå det man vill. Det är ju inte som att man är borta hemifrån för att man inte vill vara med barnen, utan för att ge hela familjen en bättre framtid. Har man en förstående och hjälpsam partner som är villig att ta lejonparten av markservicen så kan det definitivt funka!

Gamla tentor, gamla tentor och gamla tentor. Då får man en mycket bättre uppfattning av vad man ska kunna än genom att läsa målen. Man kan ju läsa målen också, men tentorna visar vad som är extra viktigt. Den enda tentan jag misslyckades med var en tenta där jag pluggade målen och uppenbarligen lade alldeles för mycket tid på sådant som inte var särskilt viktigt....

Om vi säger att jag vill göra min AT i Göteborg. Är min chans mycket större om jag pluggar i Göteborg då? Vad är det som gör att man får AT:n där man får den? Har det med att göra om man har jobbat extra på det sjukhuset? Hur ska man göra för att maximera sina chanser att göra AT där man vill göra den?

Får man vara på den rättsmedicinska enheten om man gör AT på ett sjukhus där det finns?

Är det någon skillnad mellan läkarprogrammet i Uppsala och KI? Förresten, kul initiativ av dig, ts!

Är det någon skillnad på läkarprogrammet i KI och Örebro samt stämmer det att T1 och T2 är värst och att det blir lättare sedan.

Är ingen läkarstudent än, dock har jag en släkting som läser till läkare i Örebro. Enligt henne ska termin 1 vara svårast och terminen då flest avhopp sker, emellertid blir det enklare ju fler år man läser. (Detta är som sagt enligt henne, inget vedertaget alltså).

Hyr mycket måste man operera under utbildning och AT? Och vad finns det för ST som inte innehåller någon kirurgi?

Vad anser ni är viktigast att repetera inför medicinstudierna? Finns det något särskilt som kommer att underlätta avsevärt om man har det färskt i minne eller går man igenom allt från grunderna igen under utbildningens gång? Tacksam för alla tips! Är även nyfiken på vinnande studieteknik, hur antecknar ni, analogt eller digitalt? Appar eller dyl som är bra att ha inför anatomin etc? Tacksam för alla tips som kan underlätta livet på läkarlinjen (som förhoppningsvis blir verklighet till våren; väntar med spänning och frustration på antagningsbeskedet )