Hej gott folk!

Jag överväger att hoppa på läkarprogrammet till hösten men är fundersam över huruvida medicin som ämne passar mig. Jag älskade inte gymnasiebiologin, då det kändes som att stor vikt lades på memorering (utan större krav på förståelse). Det hela kändes rätt så oinspirerande.

Från det jag har läst på om läkarprogrammet, förekommer det rätt mycket korvstoppning av information under den prekliniska delen. Jag har en föreställning om att man som läkarstudent (och läkare) förväntas kunna resonera analytiskt och kritiskt i diverse kliniska fall, och att man således inte klarar sig på enbart memorisering? Ni får gärna rätta mig om jag har fel

Ni märker kanske att jag inte är ett stort fan av inlärning som ställer låga krav på reflektion..

Kan lite kort nämna varför jag har mina ögon på läkarprogrammet:

Läkaryrket är otroligt brett och det finns förmodligen flera områden som hade intresserat mig som specialitet. Gillade verkligen kemin på gymnasiet och har fått för mig att medicin på universitetsnivå i själva verket är en syntes av biologi, kemi (och stundvis lite fysik). Jag gillar att arbeta utredande/utforskande och trivs i socialt arbete. Får ut mycket av att hjälpa människor och ser mig själv som en rätt så empatiskt och altruistisk människa (lol). Jag är driven och älskar intellektuella utmaningar.

Jag vet inte om min frågeställning kom fram tydligt men all input uppskattas enormt.

Allt gott! / Dendärtypen

Hmm antar att du undrar om läkarprogrammet är rätt för dig? Baserat på din beskrivning av dig själv så låter det som att du skulle kunna passa som läkare, men även som sjuksköterska!

Extremt svårt att veta om du kommer gilla medicin som ämne, alla är olika och det finns flera saker som påverkar, bland annat lärare, upplägg på utbildning (ex hur mycket PBL), och hur du lär dig bäst. Medicin är ett ämne som kräver att du kan memorera stora mängder info, men du måste också kunna se allt som ett stort samverkande system.

Mitt råd till dig: du vet inte om du kommer gilla det förrän du provat, och gör sen en bedömning om det är ett ämne för dig eller inte.

Jag kan bara berätta hur det är under de tidiga terminerna på Umeå Universitet, så kan väl flika in med lite input

Det är väldigt mycket kunskap som ska memoreras (särskilt inom "Organsystemens struktur och funktion") med redan tidigt (till och med termin 1) kommer det en del cases. Då är det rätt så mycket resonerande (beroende på case) och är rätt så roliga! Jag börjar T4 till hösten, och då börjar patologin, med typ... 12 cases. Då hoppas jag man får använda sin kunskap och börja resonera lite mer...

Som du själv är inne på är det väldigt mycket mer sen på den kliniska delen av utbildningen (gissar jag såklart) och jag håller med den som svarat mig innan. Jag tycker det är värt att prova! Jag trivs väldigt bra och tycker mycket om det vi haft än så länge (även om tentaångest är en grej för mig på detta program). Sen finns det vissa på programmet som bara kör igenom, inte gillar den prekliniska biten men förmodligen kommer stormtrivas på den kliniska delen!

Självklart är det mycket "korvstoppning" i början och mycket utantill-kunskap som man bara "måste lära sig" - men det är en förutsättning för att kunna resonera och analysera kritiskt senare. Min uppfattning är att läkarprogrammet ställer höga krav hela tiden så det behöver du inte vara orolig för! Det svåra/utmanande under preklin är att det är mycket faktakunskaper du ska lära dig på förhållandevis kort tid Värt att nämna är dock att under preklin bygger du upp de kunskaper du sedan ska använda för att just kunna analysera, ta beslut, ställa diagnos och dif. diagnos osv senare under utbildningen. Oavsett vad du läser måste du ju börja någonstans