Hej EmelieAE!EmelieAE skrev:Hej allihop!
Igår hade jag mina intervjuer, och nu undrar jag mer än någonsin:
Vilka är bedömningspunkterna? Vad är det intervjuarna betygsätter?
Bedömer de olika saker, (typ psykologen = empatisk förmåga, och läkaren = motivation, osv...) eller kollar de på samma saker?
Någon som vet?
Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.EmelieAE skrev:Hej allihop!
Igår hade jag mina intervjuer, och nu undrar jag mer än någonsin:
Vilka är bedömningspunkterna? Vad är det intervjuarna betygsätter?
Bedömer de olika saker, (typ psykologen = empatisk förmåga, och läkaren = motivation, osv...) eller kollar de på samma saker?
Någon som vet?
Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal. Jag tror att de är rätt skickliga på att läsa mellan raderna och se personen bakom svaren. Utifrån det väljs (därmed inte sagt att man är olämplig om man inte får tillräckligt höga poäng - det är ju tuff konkurrens)oscar_bakhouch skrev: Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.
Huruvida det verkligen stämmer vet jag ju inte såklart. Jag tycker heller inte att det ska vara ett krav; att man under hela sitt liv känt att det är just läkare man vill bli.Linda2 skrev: Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal.
Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.Linda2 skrev:Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal.oscar_bakhouch skrev: Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.
Haha, okej. Ja, då borde jag ha fallit på det också eftersom jag svarade något i stil med att jag väl fick inse min begränsning och köra på sjuksköterskespåret...Judelaw skrev: Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.
Linda: Sa dom något om att du va lite äldre än snittet när du sökte? Fick du många provocerande frågor? Och till sist...får man fråga vilken poäng du fick?Linda2 skrev:Haha, okej. Ja, då borde jag ha fallit på det också eftersom jag svarade något i stil med att jag väl fick inse min begränsning och köra på sjuksköterskespåret...Judelaw skrev: Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.
Hur långa va dina intervjuer?EmelieAE skrev:För mig var det lite "good cop, bad cop"-stil på intervjuerna.
Jag tyckte psykologen var jättetrevlig, och hon gjorde att det kändes naturligt att svara på alla frågorna.
(Och många av frågorna var ungefär de samma som man blir tipsad om på läkarstudent.se)
Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s
Jag har verkligen ingen aning om hur det gick.
Det här med "kallet"... det kanske bara är jag, men om jag skulle vara intervjuare så skulle en person med
"världen-går-under-om-jag-inte-blir-läkare-inställning" klara sig nästan lika dåligt som den som tar det med en axelryckning.
Bör man inte visa att man har motivationen och drivet, men samtidigt tror att man har en chans till lycka inom ett annat yrke?
hallå? Vad är det meningen att det ska ge för nån info om den som söker?EmelieAE skrev: Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s
Åldern verkade de mest positiva över. Rätt många äldre som antas via PIL. Att jag redan har en akademisk examen var också positiv.evce skrev:
Linda: Sa dom något om att du va lite äldre än snittet när du sökte? Fick du många provocerande frågor? Och till sist...får man fråga vilken poäng du fick?
Haha, ja, där har vi en till sak. Jag har antagligen sämst gymnasiebetyg av alla - vilket kom fram. Verkar inte heller vara något problem.EmelieAE skrev:Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s
