Hej allihop!
Igår hade jag mina intervjuer, och nu undrar jag mer än någonsin:
Vilka är bedömningspunkterna? Vad är det intervjuarna betygsätter?
Bedömer de olika saker, (typ psykologen = empatisk förmåga, och läkaren = motivation, osv...) eller kollar de på samma saker?
Någon som vet?

EmelieAE skrev:Hej allihop!
Igår hade jag mina intervjuer, och nu undrar jag mer än någonsin:
Vilka är bedömningspunkterna? Vad är det intervjuarna betygsätter?
Bedömer de olika saker, (typ psykologen = empatisk förmåga, och läkaren = motivation, osv...) eller kollar de på samma saker?
Någon som vet?

Hej EmelieAE!

Skulle du kunna tala om vad de ställde för frågor?

mvh

EmelieAE skrev:Hej allihop!
Igår hade jag mina intervjuer, och nu undrar jag mer än någonsin:
Vilka är bedömningspunkterna? Vad är det intervjuarna betygsätter?
Bedömer de olika saker, (typ psykologen = empatisk förmåga, och läkaren = motivation, osv...) eller kollar de på samma saker?
Någon som vet?

Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.

Samtidigt är det också ens kapacitet att klara av studierna de tittar på, och inte hur bra läkare man är idag. Detta eftersom det inte går att förutsäga hur du kommer att vara om 6 år när du är klar med utbildningen. De vill dock inte ha en massa avhopp.

oscar_bakhouch skrev: Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.

Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal. Jag tror att de är rätt skickliga på att läsa mellan raderna och se personen bakom svaren. Utifrån det väljs (därmed inte sagt att man är olämplig om man inte får tillräckligt höga poäng - det är ju tuff konkurrens)

@ jude law: Som jag har uppfattade det är det en enorm spridning av tillvägagångssätt och samtalsämnen. Dels beroende på vilken psykolog/läkare som intervjuar, dels vem de intervjuar.

Linda2 skrev: Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal.

Huruvida det verkligen stämmer vet jag ju inte såklart. Jag tycker heller inte att det ska vara ett krav; att man under hela sitt liv känt att det är just läkare man vill bli.

Men det är som sagt vad psykologen sa till mig när jag var där.

Linda2 skrev:

oscar_bakhouch skrev: Det är nog väldigt svårt att ge ett hundraprocentigt svar på den frågan, men till mig sa iaf psykologen att det viktigaste är att den ansökande har läkaryrket som ett slags kall här i livet. Personen ska vara till nytta för utbildningen/yrket och inte tvärtom.

Tror du verkligen det där med kall? Jag är tveksam. Jag var rätt tydlig med att jag egentligen hade mest funderingar på sjuksköterska men att jag halkat till PIL på ett bananskal.

Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.

Judelaw skrev: Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.

Haha, okej. Ja, då borde jag ha fallit på det också eftersom jag svarade något i stil med att jag väl fick inse min begränsning och köra på sjuksköterskespåret...

Linda2 skrev:

Judelaw skrev: Har för mig att när psykologen och/eller läkaren ställde frågan "Vad gör du om du inte kommer in?" så skulle man svara då söker jag in igen. Om du läser på KI:s hemsida om PIL så ser du att antagningen baseras på den enskilde individens motivation samt lämplighet och då kan det ju vara smart att svara att det är det här man brinner för. De sållar hårt bland intervjuerna och misstänker de att någon inte brinner tillräckligt för yrket då är det sayonara med läkardrömmen.

Haha, okej. Ja, då borde jag ha fallit på det också eftersom jag svarade något i stil med att jag väl fick inse min begränsning och köra på sjuksköterskespåret...

Linda: Sa dom något om att du va lite äldre än snittet när du sökte? Fick du många provocerande frågor? Och till sist...får man fråga vilken poäng du fick?

För mig var det lite "good cop, bad cop"-stil på intervjuerna.
Jag tyckte psykologen var jättetrevlig, och hon gjorde att det kändes naturligt att svara på alla frågorna.
(Och många av frågorna var ungefär de samma som man blir tipsad om på läkarstudent.se)
Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s

Jag har verkligen ingen aning om hur det gick.

Det här med "kallet"... det kanske bara är jag, men om jag skulle vara intervjuare så skulle en person med
"världen-går-under-om-jag-inte-blir-läkare-inställning" klara sig nästan lika dåligt som den som tar det med en axelryckning.
Bör man inte visa att man har motivationen och drivet, men samtidigt tror att man har en chans till lycka inom ett annat yrke?

EmelieAE skrev:För mig var det lite "good cop, bad cop"-stil på intervjuerna.
Jag tyckte psykologen var jättetrevlig, och hon gjorde att det kändes naturligt att svara på alla frågorna.
(Och många av frågorna var ungefär de samma som man blir tipsad om på läkarstudent.se)
Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s

Jag har verkligen ingen aning om hur det gick.

Det här med "kallet"... det kanske bara är jag, men om jag skulle vara intervjuare så skulle en person med
"världen-går-under-om-jag-inte-blir-läkare-inställning" klara sig nästan lika dåligt som den som tar det med en axelryckning.
Bör man inte visa att man har motivationen och drivet, men samtidigt tror att man har en chans till lycka inom ett annat yrke?

Hur långa va dina intervjuer?

EmelieAE skrev: Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s

hallå? Vad är det meningen att det ska ge för nån info om den som söker?
Just intervjuerna finns ju för att man INTE ska bedömas efter betyget.... haha jag hoppas jag får den kommentaren när a
jag ska på intervjun

evce skrev:
Linda: Sa dom något om att du va lite äldre än snittet när du sökte? Fick du många provocerande frågor? Och till sist...får man fråga vilken poäng du fick?

Åldern verkade de mest positiva över. Rätt många äldre som antas via PIL. Att jag redan har en akademisk examen var också positiv.

Det mest provocerande jag råkade ut för var väl när psykologen avslutade med att fråga om det var något mer jag ville lägga till eftersom jag under de 12 åren jag levt längre än 19-åringarna borde ha samlat en hel del erfarenhet (Mitt svar var att jag var nöjd med vad jag sagt). I övrigt absolut inga provokationer utan rakt igenom trevliga samtal.

EmelieAE skrev:Läkaren däremot försökte testa mig rakt igenom, ifrågasatte alla svar han kunde och kallade bl.a mitt snitt från gymnasiet för "ganska skruttit". :s

Haha, ja, där har vi en till sak. Jag har antagligen sämst gymnasiebetyg av alla - vilket kom fram. Verkar inte heller vara något problem.

någon osm vet hur intervjuerna bedöms med poängen? Det är väl på en skala på 1-7? Får man två poäng från intervjuerna och det blir ett medelvärde på det eller går intervjuerna ihop och bedömer vilka som var 'bäst' och på så sätt är det delvis relativt till hur andra lyckades och de får ihop en gemensam poäng?

Det är nog väldigt olika beroende på vilka intervjuare man får. Både läkaren och psykologen var trevliga mot mig. Självklart så ifrågasatte de mina svar och ville att jag skulle motivera/argumentera, men de sa aldrig något provocerande.