Är en naturlig följd av bland annat ökat antal utbildningsplatser och minskad betygsinflation( )

Men även att den genomsnittlige ungdomen presterar sämre i gymnasiet och på högskoleprovet..

Man läser om flera negativa effekter av platsökningen men finns det positiva också? Läggs det resurser på att se till att läkarprogrammet håller minst lika hög kvalitet i framtiden i takt med att man utökar antalet utbildade?

Spelar det någon roll vad man har för betyg/HP eller blir alla som tar sig igenom utbildningen lika bra läkare

många frågor

diskutera!!

t.ex ser man ju på de som kommit in via PIL att de klarar av utbildningen lika bra men dessa har ju samtidigt skrivit ett begåvningsprov och genomgått intervjuer..

skulle det vara riktigt enl. min åsikt så borde alla platser tillsättas med något prov/intervjuer (skulle gälla alla vårdyrken för den delen), de handlar om att jobba med människor, att kunna läsa o ha förståelse för andra människors situation, Ett högt betyg kan ge en läkare med stor teoretisk kunskap, men de är inte det samma som att man kan se människan bakom ...... men de hade väl blivit för komplicerat att tillsätta alla platser så antar jag

Förstår till viss del hur du tänker angående att alla platser skulle tillsättas via prov/intervju. Men det blir en svårare fråga om man ska välja vad som är viktigast, förmåga att ta till sig teori och ha en genomgående kunskap kontra att vara empatisk och bra på att möta människor. Vad är det som säger att man inte kan bli bättre på det sistnämnda under utbildningen? Är en empatisk men mindre kunnig läkare att föredra gentemot en som ger sämre intryck vid patientmötet men är bättre på att välja rätt diagnos och behandling?

Baltic skrev:Förstår till viss del hur du tänker angående att alla platser skulle tillsättas via prov/intervju. Men det blir en svårare fråga om man ska välja vad som är viktigast, förmåga att ta till sig teori och ha en genomgående kunskap kontra att vara empatisk och bra på att möta människor. Vad är det som säger att man inte kan bli bättre på det sistnämnda under utbildningen? Är en empatisk men mindre kunnig läkare att föredra gentemot en som ger sämre intryck vid patientmötet men är bättre på att välja rätt diagnos och behandling?

Jag tänker mig nog då att man måste ju ha en viss kunskapsnivå för att komma in, precis som den särskilda behörigheten idag Då har man ju också bevisat att man klarar hämta in kunskap...

Jo det är klart att man måste ha läst gymnasiekurserna, biologi kemi mm. Man skulle ju kunna tänka sig att man har ett prov innan intervjun med frågor om biologi, kemi, etik och lite medicin istället för det man har nu. Eller tror ni att det är bättre som det är nu med logisk problemlösning, hitta mönster, talföljder osv?

etik är för godtyckligt

hur menar du att de som nötat mest kemi och biologi förtjänar mest att komma in? handlar ju inte om att man ska lära sig så mycket av det som kommer under utbildningen innan man ens börjat utbildningen..


matte, svenska, engelska (och logisk problemlösning) är ju ett rätt bra mått på hur man kunnat ta till sig kunskap och vilken lätthet man haft för att lära sig under sitt liv då alla kommit i kontakt med dessa ämnen i större grad..

Personal Quality Assessment testet består i sin helhet av fyra delar, varvid KI endast använder sig av Test 1 "Mental Agility Test" under PIL. De andra delarna tar upp b.la. "Social Responsibility" och "Personal Characteristics Inventory".
http://www.pqa.net.au/files/description

Angående att det bara skulle handla om att nöta biologi och kemi innan så ser jag inte hur det skulle vara ett sämre sätt att sortera ut folk med än t.ex. talföljder och sannolikhet för de är ju inte helt omöjligt att träna på sånt inför provet heller. Visst har man kommit i kontakt med det via skolan tidigare, men detta antagningssätt borde kanske skilja sig mer från Högskoleprovet där man redan testar svenska, engelska och matte. Självklart ska man inte plugga in mycket av utbildningen innan man börjat, men det är ju skillnad på kunskaperna om man har G eller MVG i biologi och kemi från gymnasiet, ska inte de som har bra kunskaper i dessa relevanta ämnen privilegieras?

Baltic skrev:Förstår till viss del hur du tänker angående att alla platser skulle tillsättas via prov/intervju. Men det blir en svårare fråga om man ska välja vad som är viktigast, förmåga att ta till sig teori och ha en genomgående kunskap kontra att vara empatisk och bra på att möta människor. Vad är det som säger att man inte kan bli bättre på det sistnämnda under utbildningen? Är en empatisk men mindre kunnig läkare att föredra gentemot en som ger sämre intryck vid patientmötet men är bättre på att välja rätt diagnos och behandling?

Inte nödvändigtvis. Däremot kan kompliansen att följa läkarens ordinationer minska ifall läkaren inte förmår att uttrycka empati som är en del i PEARLS (riktlinjer i effektiv kommunikation med patient.)

Man lägger inte speciellt mycket resurser för att bibehålla kvaliteten på läkarutbildningen. Det finns för litet politiskt incitament. Sen vet jag inte ens om det är möjligt. De allra flesta läkare på sjukhuset är ju redan handledare åt läkarstudenter.

Sen tycker jag själv att betyg/hp verkar funka alldeles utmärkt för att selektera fram folk som kommer bli bra läkare. Jag tror de flesta som vill bli läkare kommer bli bra läkare om de bara tar sig genom utbildningen, så länge de är normalbegåvade. Att hävda att man måste ha någon slags intervjuprocess för samtliga platser bara för att man jobbar med människor tycker jag låter konstigt. Vill de som förespråkar detta att man ska ha intervjuer för ALLA yrken där man jobbar med människor?! Annars är man ju inte vidare konsekvent.

Baltic skrev:men det är ju skillnad på kunskaperna om man har G eller MVG i biologi och kemi från gymnasiet, ska inte de som har bra kunskaper i dessa relevanta ämnen privilegieras?

det gör de ju redan i betygskvoten, även om man nu råkar behöva ha MVG i en hel andra massa ämnen...

men tycker att betyg i relevanta ämnen skulle kunna vara en särskiljning för alternativt urval (PIL) tillsammans med HP, för att sedan få skriva något slags prov och ha intervjuer..

nu har vi dock gått utanför topic lite

Visste du förresten att det finns två länder i världen där man formellt kan utbilda sig till läkare på svenska? De två länderna är Sverige och överraskande nog Finland.

Om man vill jämföra antagningskraven mellan de Nordiska länderna, så tillämpar man i Finland inträdesprov till läkarutbildningen. Detta gäller samtliga platser vid alla universitet.
- Helsingfors universitet - www.med.helsinki.fi/svenska/
- Åbo universitet
- Tammerfors universitet
- Uleåborgs universitet
- Kuopio universitet
Utöver poängen från inträdesprovet räknar man till poäng från studentexamen (motsvarar den som man i Sverige avskaffade på 70-talet). Alltså ingen antagning på basis av endast betyg eller högskoleprov som i Sverige

Om ni vill se ett exempel på ett inträdesprov till Finland finns det här (på svenska):
Urvalsprov läkare Finland (svenska)
Svarsanalys (också på svenska)
Svarsanalys läkare Finland (svenska)

På frågorna i urvalsprovet skall man svara på basis av kunskaperna man fått i gymnasiet, särskilt i matematik, kemi, fysik och biologi.

Så olika urvalsmetoder tillämpas endast 100km från Stockholm...


/Johan

För närvarande kan fakulteten ordna ca 40 % av undervisningen på svenska, vilket innebär att även de som studerar på den svenskspråkiga linjen delvis undervisas på finska. Därför kan man inte studera på den svenskspråkiga studielinjen om man inte har mycket goda kunskaper i finska språket. Kunskaper i finska behövs även i kontakten med patienterna. Den studerande ska dock delta i den svenskspråkiga undervisningen alltid då sådan erbjuds.

http://www.med.helsinki.fi/svenska/grun ... utbildning

Dr.Portalen skrev:

För närvarande kan fakulteten ordna ca 40 % av undervisningen på svenska, vilket innebär att även de som studerar på den svenskspråkiga linjen delvis undervisas på finska. Därför kan man inte studera på den svenskspråkiga studielinjen om man inte har mycket goda kunskaper i finska språket. Kunskaper i finska behövs även i kontakten med patienterna. Den studerande ska dock delta i den svenskspråkiga undervisningen alltid då sådan erbjuds.

http://www.med.helsinki.fi/svenska/grun ... utbildning

Helt korrekt! Därför skrev jag att det finns två länder där man formellt kan utbilda sig på svenska till läkare. I praktiken krävs det nog ändå goda kunskaper i finska för att klara utbildningen här vid Helsingfors universitet. Vilket alla finlandssvenskar nog besitter. Men t.ex. alla tentor får man skriva på svenska.

Mitt syfte (vilket kanske inte blev helt klart), var att illustrera att det tillämpas olika antagningsförfaranden till läkarutbildningen mellan annars så likadana länder som Sverige - Finland.

Även om det finns andra skillnader i utbildningens (medicin) upplägg. Ett konkret exempel är t.ex. att läkarstudenterna och tandläkarstudenterna läser de pre-kliniska delarna tillsammans i två och halvt år (med några undantag). Det här leder i slutändan bl.a. till det att en tandläkare i Finland har fullständig föreskrivningsrätt av läkemedel, alltså samtliga läkemedel som en "vanlig" läkare får skriva ut (emedan en svensk tandläkare har begränsad föreskrivningsrätt).

/Johan från Finland