Bodybuilder skrev: Håller med dig om detta...
Verkligen tråkigt att det har blivit en hets att påbörja sina medicinstudier så tidigt som möjligt!

Hets? Svenska studenter är alltjämt äldst i världen. Klart att det ska finnas vägar in i utbildningen även som äldre, men att det skulle vara bättre med praxis där alla är typ 25 (dvs att man gjort annat i 5+ år sedan gymnasietiden) innan de påbörjar en grundutbildning kan jag inte komma på något bra argument för.

Tjäng skrev:

Bodybuilder skrev: Håller med dig om detta...
Verkligen tråkigt att det har blivit en hets att påbörja sina medicinstudier så tidigt som möjligt!

Hets? Svenska studenter är alltjämt äldst i världen. Klart att det ska finnas vägar in i utbildningen även som äldre, men att det skulle vara bättre med praxis där alla är typ 25 (dvs att man gjort annat i 5+ år sedan gymnasietiden) innan de påbörjar en grundutbildning kan jag inte komma på något bra argument för.

Till läkarutbildningen vore det nog bra med en sådan praxis. Lite livserfarenhet från annat skulle knappast skada...

spike skrev:
Till läkarutbildningen vore det nog bra med en sådan praxis. Lite livserfarenhet från annat skulle knappast skada...

Det argumentet dras alltid upp, men jag har liksom aldrig sett något konkret bevis för att det skulle vara så.

Oavsett om det finns konkreta bevis på att livserfarenhet är en bra egenskap för en läkare eller inte, kan vi väl ändå konstatera att det inte är gynnsamt att oroa sig över om man är för gammal eller ej? På vilket sätt skulle det underlätta studierna eller göra en till en bättre läkare? Don't worry, be happy.

empezar skrev:Oavsett om det finns konkreta bevis på att livserfarenhet är en bra egenskap för en läkare eller inte, kan vi väl ändå konstatera att det inte är gynnsamt att oroa sig över om man är för gammal eller ej? På vilket sätt skulle det underlätta studierna eller göra en till en bättre läkare? Don't worry, be happy.

Det beror helt på hur man resonerar kring det hela!
Läkare är ett speciellt jobb, kanske vore det en bra ide att veta lite mer om livet än bara vad gymnasietiden har haft att erbjuda?

Arbetslivserfarenhet tillämpas vid de flesta psykologutbildningar, dock är detta kriterium på väg bort.
På gott eller ont?

Bodybuilder skrev:

Obachan skrev:Äsch, ingen kommer bry sig när vi alla sitter där 50-62 år gamla och är specialister sedan flera år tillbaka inom vårt område

30-åring!!
Härligt att det finns de som är "lite äldre" som vill satsa på att bli medicinare!
Var ska du läsa?

Haha, tur att man i alla fall är så ung ännu att man kan ta "lite äldre" med en klackspark Blir KI om jag har tur, Linköping lite sannolikare men annars får det bli 1,9 och börja till hösten nånstans.

Obachan skrev:

Bodybuilder skrev:

Obachan skrev:Äsch, ingen kommer bry sig när vi alla sitter där 50-62 år gamla och är specialister sedan flera år tillbaka inom vårt område

30-åring!!
Härligt att det finns de som är "lite äldre" som vill satsa på att bli medicinare!
Var ska du läsa?

Haha, tur att man i alla fall är så ung ännu att man kan ta "lite äldre" med en klackspark Blir KI om jag har tur, Linköping lite sannolikare men annars får det bli 1,9 och börja till hösten nånstans.

Hoppas att vi ses i Linkan då!!


EDIT: skojade bara lite med din ålder. Klart att 30 år är ingen ålder på en häst=)

Vad är detta nurå, inga "gubbar" till Umeå eller?

Åldern är inte så viktig på universitetet, men däremot vill jag påstå att den personliga mognaden spelar en stor roll på de flesta utbildningar men extra mycket på denna. Generellt sett tror jag att de flesta skulle må bra av ett uppehåll efter gymnasiet men eftersom det är högst personligt finns säkert många som klarar att gå direkt till läkarprogrammet. För mig fanns det i tankarna redan när jag var 18 men jag kände mig inte beredd att möta de delar av utbildningen som består av att konfronteras med lidande och misär.
Jag valde istället en utbildning där åldersfördelningen är betydligt yngre, men trots det hade de äldre inga problem att vara en del av gemenskapen på samma sätt som alla andra. Jag började min andra utbildning som 22 och det kändes faktiskt betydligt bättre både socialt och studiemässigt.
Nu är jag 26 och det är dags igen. Har inga som helst planer att känna mig som gammal utan siktar på att kunna umgås med alla åldrar både i och utanför skolan. Det är en ny stad och jag har ingen lust att sitta där alldeles ensam bara för att man är lite över medel...

Det är intressant att det här ämnet kommer på tal. Jag har alltid resonerat att man bör ha gjort någonting annat något eller några år efter gymnasiet. Man har lättare för att att se sammanhanget i det man pluggar och man lär sig att konfrontera obekväma situationer bättre. Jag ska ge ett litet exempel av många: Har en kompis som ville bli läkare men erkände att hon hade svårt för skratt när hon konfronterades med människor som talade om sina problem. Skrattet var antagligen en reaktion på den obekväma situationen. Har man behövt konfrontera obekväma situationer förut (tex i arbetslivet) så kanske man hanterar en sådan situation bättre. Allt detta har jag så klart inga bevis för men jag tror starkt på att det är så.

Med allt detta sagt så tror jag också det finns ett tak för hur gammal man kan få bli innan man börjar plugga =) Det e kul o se att det finns 30 åringar som vill bli läkare för det får mig att inte känna mig som ensammast i världen om att vara 28 och nyss komma på att jag vill spendera 5 år på att plugga! Jag har haft skaplig ångest för det!

Är jag den enda som inte riktigt tycker att 5,5 års utbildning känns som en speciellt lång tid? De senaste 5,5 åren har gått extremt fort för mig, och jag har nog inte ens haft i närheten så roligt som jag tror jag kommer ha på läkarprogrammet.

Att tjata om sin ålder är ett ganska bra sätt att bli allmänt avskydd på en ny utbildning. För de som är äldre kommer inte att tycka att det är kul att bli sedda som halvpensionärer bara för att de kanske valde fel väg första gången. Och är man 22 till exempel, så har man ju goda chanser att lyckas förolämpa de som är yngre än en själv också. I samma gnällande omgång. Vem ska man umgås med sedan, de som är födda samma dag?:evil:

När jag var 19 hade jag en del kompisar som var över 75 år (som tyvärr gått bort nu). Vi spelande i samma teatergrupp, det var så jag lärde känna dem, och hade mycket roligt tillsammans. Vi hängde också en del på den lokala puben och snackade skit. Tro mig, ålder är en sak man snabbt kommer över. Det är viktigt på gymnasiet, men sedan spelar det inte så stor roll. Härliga människor är härliga människor oavsett vilket år de är födda. Och motsatsen är också sann...

När man kommer ut i arbetslivet sedan så måste man kunna kommunicera med människor som är betydligt äldre eller betydligt yngre än man själv är. Personligen skiter jag i om min läkare är 25 eller 75 så länge han eller hon är kompetent, hyggligt social och engagerad i mina problem.

Alla vill väl vara unga och vackra! Men när man börjar jobba sedan är det knappast ett plus i patientkontakten att se alltför ung och fräsch ut En ung person kan vara precis lika kunnig som en äldre - men säg det till en pensionär med åldersfördomar! En 40-åring kan ha precis lika lätt att lära som en tonåring - men säg det till en 19-åring med åldersfördomar!

petsim skrev:kompetent, hyggligt social och engagerad i mina problem.

Alla vill väl vara unga och vackra! Men när man börjar jobba sedan är det knappast ett plus i patientkontakten att se alltför ung och fräsch ut En ung person kan vara precis lika kunnig som en äldre - men säg det till en pensionär med åldersfördomar! En 40-åring kan ha precis lika lätt att lära som en tonåring - men säg det till en 19-åring med åldersfördomar!

Bra sagt! Jag kan bara säga till er som är 22-24 och känner er gamla att det gjorde jag också då. Och nu är jag 30 och känner mig ung och pigg och taggad:) Kom ihåg att ni aldrig kommer bli yngre än ni är precis nu.

Nu är vi rätt friskt OT, men måste bara ändå flika in att livet inte är linjärt. Det går inte ut på att göra så lite (olika saker) som möjligt från födseln till graven.

Själv slappade jag några år efter lumpen och läste strökurser, men förutom det ångrar jag inget jag gjort trots att det innebär att jag kommer vara 40 när jag ger mig ut och söker AT-tjänst. Tio år i datorspelsbranschen t.ex. var grymt roligt, utvecklande och med en lön som det inte är helt lätt att slå, ens som läkare.

Tränar man dessutom ordentligt så håller man ju den biologiska åldern på en hyfsad nivå också

Visst, det hade haft sina fördelar att börja med utbildningen när man var 20, men i mitt fall hade jag missat så mycket att jag hade gjort samma val igen.

Först kanske man ska påpeka att det finns en samhällsekonomisk aspekt av att utbilda så unga människor som möjligt osv.

Men främst slås jag av att det finns en väldigt stor mosaik bland de personligheter som finns på läkarprogrammet (i vilket fall på KI).

Det tycker jag är väldigt viktigt och faktiskt värt att vissa tar examen 30+, vissa 40+ osv.