Vi vet att det finns en enorm åldersnoja i det här landet (och här på HPGuiden) och jag skulle vilja samla alla fördelar för den som är på väg att ge upp sin dröm för att hen är "för gammal".

Jag börjar.

* Mognare
* Bättre studieteknik (tid att hitta en riktig studieteknik som du kan använda på universitet)
* Möjligt att göra annat som man tycker är kul - ut och resa, kanske jobba, lära känna sig själv bättre osv.
* Vill du leva resten av livet med "vad om" istället för att vänta kanske något eller ett par år för att uppfylla din dröm?
* Bostadskö - Går inte att underskatta

Fyll gärna på med era egna fördelar, gärna från egna erfarenheter.

När jag skrev det senaste provet nu i oktober började jag prata med en man under rasterna som skrev i samma provsal som mig. Det visade sig att han tog provet eftersom han ville byta utbildning och komma in på ett annat program. Han läste vid tillfället en ekonomutbildning men kom till insikt med vad han egentligen brann för, vilket var juridik. Han var 40 år gammal. Kan säga er att jag blev oerhört inspirerad av honom, all respekt åt honom för att han kämpar trots att han anses som "för gammal" enligt samhället. Jävligt cool var han.

Rätt till tilläggslån i 120 veckor om man tidigare har haft en viss inkomst.

Jag tror du har glömt ordet "man" i din rubrik.

I övrigt kan jag säga att jag är 26 år och ska söka till högskolan nästa år och när jag väl kommer in(om jag gör det) kommer jag att vara 27.

Jag har under mina år hunnit göra en hel del roligt t.ex. bott och studerat utomlands, lärt mig ett nytt främmande språk, hunnit göra militär tjänst något som jag alltid velat göra. Jobbat i försvaret i ett par år, som tyvärr kommer mest bli ihågkommen för att jag vantrivdes där pga. vissa idioter som existerade men jag fick lära mig en hel del nytt vilket jag kanske inte kommer att ha nytta av vid mina universitets studier men förhoppningsvis i livet i övrigt, i livet framöver som kommer efter universitetstiden.

Så jag har nog hunnit få en hel del erfarenheter. Jag kan tänka mig hur det annars hade sett ut om jag pluggat på högskolan när jag var 20 och blivit klar när jag var 25. Då hade jag inte hunnit göra alla dessa grejer.

MEN, samtidigt kan jag ändå tänka mig alla de som kom in på högskolan tidigt och pluggade det dom ville ganska omgående efter gymnasiet och nu lever sina drömmar och har god lön. Saker som jag inte har och måste antagligen vänta tills jag är 31-32 år gammal. Och då kommer dessa människor att ha mycket högre än mig och längre arbetslivserfarenhet.

Och det känns liiiiiiiiite försent. Hade hellre föredragit att vara färdigutbildad och klar vid 30 års åldern.

Problemet är pga. att jag gick samhällsvetenskapliga linjen på gymnasiet och var tvungen att plugga 3 år(2012-2015) på komvux för att få alla naturvetenskapliga ämnen för att kunna söka till det jag vill.

Så det finns för- och nackdelar med att vara "sent" ute. Jag kan inte på rak arm säga att det är bra att vara så sent ute, men kan inte heller säga att det är dåligt. För hur man än gör, så kommer man gå omkring och väga för- och nackdelar på de beslut man tar.

age aint nothing but a number......

Jag började plugga år 2000 på högskolan, jobbade några år, pluggade vidare innan jag in på min drömutbildning vid 32 års ålder. Läser i köpenhamn vilket föranledde flytt från uppsala till malmö med familj och barn. Har jobbat 50% vid sidan av plugget och inte tagit något CSN lån . Min fru har varit hemma med våra 2 barn utan ersättning( bortsett från barnbidrag). Det har krävts mycket blod, svett, tårar och böner.

Trodde aldrig att jag skulle klara av detta, hur skulle jag kunna konkurera med "ynglingarna" som kan plugga hela dagarna. Är ingen "geni" som har lätt att lära sig saker utan har fått kämpa hela mitt liv med att vara "medelmåtta". Har 16,0 enligt gamla betyg systemet som aldrig riktigt räckte för att komma in. Har skrivit Hp 12 gånger med 1,3-1,4 som bäst men aldrig givit upp.

För 3 år sidan var det "nära" att jag gav upp, övervägde studieuppehåll efter att "kuggat" en tenta 2 gånger på 4 termin(i danmark så får bara 3 försök, sedan kan man ansöka om dispens, vilket sällan beviljas). Med mycket plugg( ändrat studieteknik) och stor hjälp OVANIFRÅN (tack ALLAH), klarade jag mig GALANT och sedan har det bara rullat på. Jag ligger nu "på övre halvan" betygmässigt( i danmark har ett annat betyg system). Det krävs mycket hårt arbete, disciplin och vilja för att orka "plugga" på detta sätt i så lång tid. Jag läste t o m in en extra termin och ligger nu före mina "klasskamrater". Om 2 månader tar jag min "EFTERLÄNTAGDE EXAMEN"( som jag drömt om i 25 år), där jag nästan gjort det "omöjliga" dvs en medelmåtta som inte bara klarat tentorna med bra betyg utan även gjort det på 5,5 år istället för 6 år med både jobb, familj och allt vad det innebär.

Så enligt mig är det inte "ålder" utan "viljan" som är avgörande. Man skal aldrig ge upp, KAN JAG SÅ KAN ALLA.
MVH
en 37 årig förväntansfull medicinstudent a.k.a. DINOSAURIE

musali skrev:age aint nothing but a number......

Jag började plugga år 2000 på högskolan, jobbade några år, pluggade vidare innan jag in på min drömutbildning vid 32 års ålder. Läser i köpenhamn vilket föranledde flytt från uppsala till malmö med familj och barn. Har jobbat 50% vid sidan av plugget och inte tagit något CSN lån . Min fru har varit hemma med våra 2 barn utan ersättning( bortsett från barnbidrag). Det har krävts mycket blod, svett, tårar och böner.

Trodde aldrig att jag skulle klara av detta, hur skulle jag kunna konkurera med "ynglingarna" som kan plugga hela dagarna. Är ingen "geni" som har lätt att lära sig saker utan har fått kämpa hela mitt liv med att vara "medelmåtta". Har 16,0 enligt gamla betyg systemet som aldrig riktigt räckte för att komma in. Har skrivit Hp 12 gånger med 1,3-1,4 som bäst men aldrig givit upp.

För 3 år sidan var det "nära" att jag gav upp, övervägde studieuppehåll efter att "kuggat" en tenta 2 gånger på 4 termin(i danmark så får bara 3 försök, sedan kan man ansöka om dispens, vilket sällan beviljas). Med mycket plugg( ändrat studieteknik) och stor hjälp OVANIFRÅN (tack ALLAH), klarade jag mig GALANT och sedan har det bara rullat på. Jag ligger nu "på övre halvan" betygmässigt( i danmark har ett annat betyg system). Det krävs mycket hårt arbete, disciplin och vilja för att orka "plugga" på detta sätt i så lång tid. Jag läste t o m in en extra termin och ligger nu före mina "klasskamrater". Om 2 månader tar jag min "EFTERLÄNTAGDE EXAMEN"( som jag drömt om i 25 år), där jag nästan gjort det "omöjliga" dvs en medelmåtta som inte bara klarat tentorna med bra betyg utan även gjort det på 5,5 år istället för 6 år med både jobb, familj och allt vad det innebär.

Så enligt mig är det inte "ålder" utan "viljan" som är avgörande. Man skal aldrig ge upp, KAN JAG SÅ KAN ALLA.
MVH
en 37 årig förväntansfull medicinstudent a.k.a. DINOSAURIE

så himla bra gjort!! Grattis! Skam den som ger sig

musali skrev:age aint nothing but a number......

Jag började plugga år 2000 på högskolan, jobbade några år, pluggade vidare innan jag in på min drömutbildning vid 32 års ålder. Läser i köpenhamn vilket föranledde flytt från uppsala till malmö med familj och barn. Har jobbat 50% vid sidan av plugget och inte tagit något CSN lån . Min fru har varit hemma med våra 2 barn utan ersättning( bortsett från barnbidrag). Det har krävts mycket blod, svett, tårar och böner.

Trodde aldrig att jag skulle klara av detta, hur skulle jag kunna konkurera med "ynglingarna" som kan plugga hela dagarna. Är ingen "geni" som har lätt att lära sig saker utan har fått kämpa hela mitt liv med att vara "medelmåtta". Har 16,0 enligt gamla betyg systemet som aldrig riktigt räckte för att komma in. Har skrivit Hp 12 gånger med 1,3-1,4 som bäst men aldrig givit upp.

För 3 år sidan var det "nära" att jag gav upp, övervägde studieuppehåll efter att "kuggat" en tenta 2 gånger på 4 termin(i danmark så får bara 3 försök, sedan kan man ansöka om dispens, vilket sällan beviljas). Med mycket plugg( ändrat studieteknik) och stor hjälp OVANIFRÅN (tack ALLAH), klarade jag mig GALANT och sedan har det bara rullat på. Jag ligger nu "på övre halvan" betygmässigt( i danmark har ett annat betyg system). Det krävs mycket hårt arbete, disciplin och vilja för att orka "plugga" på detta sätt i så lång tid. Jag läste t o m in en extra termin och ligger nu före mina "klasskamrater". Om 2 månader tar jag min "EFTERLÄNTAGDE EXAMEN"( som jag drömt om i 25 år), där jag nästan gjort det "omöjliga" dvs en medelmåtta som inte bara klarat tentorna med bra betyg utan även gjort det på 5,5 år istället för 6 år med både jobb, familj och allt vad det innebär.

Så enligt mig är det inte "ålder" utan "viljan" som är avgörande. Man skal aldrig ge upp, KAN JAG SÅ KAN ALLA.
MVH
en 37 årig förväntansfull medicinstudent a.k.a. DINOSAURIE

Riktigt häftigt faktiskt! Var hittar du all din vilja ifrån?

viljan/motivation, får jag från min tro. Jag är troende muslim. Det kanske låter "konstigt" för många, men min tro har "räddat" mig många gånger. "GUD" har gett mig styrka, när jag behövt den som mest. Det har varit väldigt överväldigande för mig att försöka fullfölja med dröm eftersom min väg har kantats av många hinder. Men "HAN" har alltid funnit vid min sida, både i vått och torrt.

Detta är ingen PROPAGANDA, jag kan ärligt säga jag fått så många AHA upplevelser( i kid u not) på tentorna som gjort att jag kunnat lösa omöjliga uppgifter som jag aldrig hade klarat annars. Detta har stärkt min motivation och disciplin. Min mantra har varit, DET ÄR INGEN ANNAN SOM KOMMER ATT LÖSA PROBLEMET ÅT DIG.

Jag "känner" med er som kämpar. Jag har själv varit i samma situation. Pluggat ihjäl mig till varenda Hp test, men på provdagen så har inte allt men det mesta gått åt skogen. Jag har "gråtit" floder efteråt, försökt att analysera problemen och gjort nya försök. Men finns det MENING med allt som händer oss här i livet.

WAAW WHAT A STORY ..du måste vara MYYYCKET tacksam till din fru som har varit där för dig ..what a woman!
Jag är 36, kvinna, 3 barn, gift,svenskan är mitt andra språk, 5 HP (1.20; 1,4 kvant o 1,0 verb alla 5 ggr) vill bli läkare men provdagen har inte hjälpt mig hittills.Det blir fler HP men under tiden tänker jag plugga till sjuksköterska, det kanske är den närmaste jag kan komma läkaryrket:( utb. är kortare Du sa att du pluggade i KÖPENHAMN hur komm du in där? (om du kan ge lite detaljerade informationer )

musali skrev:viljan/motivation, får jag från min tro. Jag är troende muslim. Det kanske låter "konstigt" för många, men min tro har "räddat" mig många gånger. "GUD" har gett mig styrka, när jag behövt den som mest. Det har varit väldigt överväldigande för mig att försöka fullfölja med dröm eftersom min väg har kantats av många hinder. Men "HAN" har alltid funnit vid min sida, både i vått och torrt.

Detta är ingen PROPAGANDA, jag kan ärligt säga jag fått så många AHA upplevelser( i kid u not) på tentorna som gjort att jag kunnat lösa omöjliga uppgifter som jag aldrig hade klarat annars. Detta har stärkt min motivation och disciplin. Min mantra har varit, DET ÄR INGEN ANNAN SOM KOMMER ATT LÖSA PROBLEMET ÅT DIG.

Jag "känner" med er som kämpar. Jag har själv varit i samma situation. Pluggat ihjäl mig till varenda Hp test, men på provdagen så har inte allt men det mesta gått åt skogen. Jag har "gråtit" floder efteråt, försökt att analysera problemen och gjort nya försök. Men finns det MENING med allt som händer oss här i livet.

Wow MASHALLAH min broder, Må Gud fortsätta belöna dig och din familj InshAllah Starkt jobbat!

Tills Ramsbe

Självklart är jag OTROLIG TACKSAM, men först och främst till GUD som har gett mig denna möjlighet som är få forunnat( inget illa menat). För det andra är jag tacksam igen till GUD för att gett mig en "UNDERBAR FAMILJ" som har stöttat mig i allt. Mina föräldrar, mina syskon, min FRU och inte minst alla underbara människor/vänner som ber för mig. Utan allt detta hade jag inte kommit så här långt.
Så när jag menar att jag är stolt, så innebär det ALLA människor i min omgivning skall vara stolta, för att det är lika mycket deras "bedrift".

Med det sagt, så är det bara jag och GUD som vet, hur mycket "press" jag har haft för att "KLARA" tentorna och jobb eftersom "folk" att offrat så mycket för mig. Jag har genomlidit livskris( bortgång av vår dotter), panikattacker och nervös sammanbrott under detta underbildning. Men GUD har väglett mig och min familj så att jag kan kunnat behålla min fokus trots allt som har skett. Men jag "VET" att det finns "MENING" bakom allt, och allt som sker, är för vårt eget bästa, även om vi människor har svårt att förstå meningen med det...

På tal om annat, så är det så här att det är 2 intagningskvoter på köpenhamns universitet. Vet inte om dem övriga lärosäten( du kan finna mer info på www.läkarstudent.se). 10% av alla intag på köpenhamns universitet är kvot 2( som jag har kommit in via) där man förutom betyg, även tar hänsyn till livserfarenheter och skriver personligt brev. Man måste dock uppfylla vissa krav dvs läst Engelska C, matte E, Kemi B(mer info på läkarstudent.se). I Kvot 1 har man intagning via betyg.

ca 60 av 600 studenter kommer in via kvot 2 årligen på både tandläkare och läkarutbildningen. I våran klass när jag startade sep 09, hade vi både kockar, It ingenjören, barnmorskor, konstnärer, ja en salig blanding. Jag blev förvånad över detta, i Sverige skulle detta aldrig inträffa... vet att Linköping/umeå och KI har andra intagningssystem med intervju, men då måste man först klara "intagningstest".

Reglerna är ganska tuffa, du har 3 försök att "klara" tentorna, man kan få dispans om man har en "GOD" anledning, annars är det dock tack och hej..... mycket detalj kunskaper första 2.5 år med kemi, cellbiologi, biokemi och därefter mer sjukdomslära. ca 13% fullföljer utbildning på 6 år, annars är genomsnittstiden ca 7,5 år här i köpenhamn. Vet detta eftersom jag har en vän som sitter med i skolstyrelsen.

hoppas det hjälpte lite, du kan även hitta mer info om kvot 2 här:
http://studier.ku.dk/bachelor/medicin/a ... optagelse/

Det är god tanke med att läsa till sjuksköterska. Jag är själv anestesi sjuksköterska, jag har aldrig ångrat att jag "tagit" den långa vägen.

Det blev en lång inlägg,men hoppas ni kan ha överseende med detta...

till MUSALI

OH DEAR GOOD GOD ...din dotter gick bort...du har gjort mig gråta blod nu...det var den värsta som kan hända en människa!!!
Jag beundrar verkligen din förlåtelse förmåga, your power of movin on,...(Allah erhama!)Du har rätt, allt har en mening det tror jag oxå på.

Det verkar som jag måste läsa komvux eller distans kurser åtminstone matte 5.
Hur svårt var det med språket, danskan..? Det skrämmer mig mest av allt.
Pendlandet, var det jobbigt vinter tid?(jag bor i Lund)
Har du fått hjälp med skrivandet av personliga brevet?

Tack för hjälpen och tack för du är en sånt fin människa

till ramsbe...
danskan är inte så svår att förstå... man lär sig efterhand. De flesta lärare/läkare förstår svenskan väldigt bra. Det samma gäller patienter ute på praktikerna. Man får skriva tentorna på svenska eller engelska (som dock kräver dispans). Det har inte varit några problem kommunikations mässigt.
Pendling, är ju pendling oavsett årtsid... det är inte roligt i längden men jag använder tiden till att plugga på tåget, bussen medmera. Det har fungerat alldeles utmärkt, men det kräver disciplin. som student får 30% rabatt på tågkort, vilket är ju jättebra. Det tar ca 45-50 min att åka till skolan i köpenhamn, och upp til 1,5h när man har praktik beroende på vilken sjukhus man hamnar på. Som förälder så kan man få dispans att få praktik endast i köpenhamns området.

Nej, jag skrev personliga brevet själv på svenska. Det finns en mall med kriterier på vad brevet skall innehålla ( se länken nedan). Jag fick vetskap om det långt efter att jag hade skickat in brevet, men Alhamdulillah så gick det bra ändå. När det gäller brevet skall man vara ÄRLIG, motivera varför de just skall välja DIG framför andra och skriva på sådant sätt att du fångar upp deras "intresse". Det är rätt intressant intagningsprocess de har i köpenhamn.
Tid fristen går ut 15 mars varje år och man kan börja ansöka i feb månad. Men du kan läsa mer om det på läkarstudent.

http://studier.ku.dk/bachelor/ansoegnin ... ng-kvote2/

hoppas det hjälpte lite, och lycka till...