Thoughts

Hej,

Det var ett tag sen jag uppdaterade här och det är för att jag inte gjort annat än Memrise. Har varit så fruktansvärt slutkörd efter jobbet. Igår var jag tvungen att ta pauser medan jag lagade mat, gick mellan soffan och köket medan maten stektes för att jag inte orkade stå upp. Duschade sen och la mig i min säng och fick verkligen kämpa för att ta mig upp och föna håret.
Idag jobbade jag över pga sena prover och kände när jag lämnade jobbet hur tröttheten slog emot mig. Sover inte jättebra men tror min trötthet går djupare än enbart sömnbrist vid det här laget.

Hur som helst, jag har tänkt simulera VT15 nästa lördag - alltså den 20 februari, men har ingen aning om var denna simulering ska ske. Så det återstår att lista ut
Biblioteket där jag bor tillåter ej att man sitter och pluggar där utan det är snabbt in för att låna en bok och sen ut. Detta är egentligen bra, men eliminerar en bra plats att ha en provsimulering på.

Imorgon funderar jag ändå på att skriva ett verbalt och ett kvantitativt provpass från HT17. Tror att det är bra att hålla igång provskrivandet så jag inte tappar förhållningen till 55 minuter/provpass. På söndagen blir det DTK, LÄS och NOG. Tänker att jag skriver ett äldre prov, har inte bestämt år än.

Jobbet kommer kräva mycket energi nu framöver. Det är mycket som händer och jag förväntas planera inför framtiden; upplärning av ny personal, öka behörigheterna för befintlig personal, hålla saker och ting flytande och se till att folk återhämtar sig ordentligt.
Kan ibland känna att jag själv stretchas ut för att allt ska funka och det är så klart inte okej. Det är inte många månader kvar nu tills jag får gå ner från den här rollen, men det har förlängts ytterligare en månad nu. På sätt och vis kan jag känna tacksamhet för att det ändå inte blev mars för min del. Dels för att jag nu måste ha rollen som arbetsledare under mars men också för att jag är så fruktansvärt trött och sliten. Hur ska jag förväntas prestera på topp när jag mår dåligt?
Tanken är att jag ska återhämta mig under/efter mars och i maj skriva ett kickass resultat för att jag har kämpat som en dåre så himla länge nu. Jag vill se vad jag kan åstadkomma. Har aldrig i mitt liv förberett mig inför något så mycket som jag gjort inför HP.
Min vilja har överlevt två inställda prov, en pandemi och livet. HP ska inte gå mig ur händerna nu när jag är så, så nära. Men jag måste se till att själen inte dör på vägen mot provdagen.

HT17 pp1 & pp3

Hej!

Idag har tyvärr varit en usel dag för mig prestationsmässigt. Känner mig väldigt besviken på mig själv och lite rädd inför framtiden. Tänk om jag skulle skriva jättedåligt på provdagen?
Försöker dock att inte fastna i ältandet. Skrev dåligt och kan inte göra något åt det nu, förhoppningsvis kan jag rädda upp resultatet med de två andra provpassen.
Kom på nu att jag igår skrev att jag skulle provsimulera VT15 nästa vecka, det innebär att jag måste skriva klart HT17 imorgon. Så får skjuta upp LÄS, DTK och NOG till nästa söndag.
På ett sätt skönt, för då får jag se om jag lyckas fixa ett okej resultat trots dagens resultat.

HT17 pp1
ORD 7/10
LÄS 7/10
MEK 10/10
ELF 10/10

Tot: 34/40

Var väldigt långsam idag. Brukar nästan alltid ha 16 minuter över när jag svarat på alla frågor men nu hade jag knappt någon tid. LÄS gick sämre än vanligt idag, velade mellan korrekt svar och det felaktiga som jag till sist valde. På ORD hade jag övervägt korrekt svar på ett av orden men valt fel. Så resultatet hade kunnat sett bättre ut. Måste fortsätta jobba på att inte vara för långsam men också att inte tveka för mycket.
Skrev 25/40 på detta provpass 2020.

HT17 pp3
XYZ 11/12
KVA 8/10
NOG 4/6
DTK 10/12

Tot: 33/40

Ingen aning om vad som hände här. Det kändes bra när jag svarade på frågorna så resultatet känns lite jobbigt. Några jag var tveksam över men hade inte tid att gå igenom provet. Hade kanske annars gått lite bättre då.
Skrev 35/40 förra året, så har sänkt mig.
NOG låg då på 6/6 och DTK på 11/12 medan XYZ låg på 10/12.
Vet inte vad jag känner ärligt talat.
Blir alltid så himla besviken när jag skriver sämre än jag förväntat mig. Har så lätt för att gripas av panik men jag har övat de senaste veckorna på att inte älta, inte övertänka och inte gå in i mitt oroande. Försöker intala mig själv att det bara var en dålig dag och det kan alla ha.
Då kontrar mina tankar med "Vad händer om du har en dålig dag på provdagen?".
Och jag kontrar med att inte svara på det haha.
Det som är jobbigt är att jag inte hinner plugga under vardagarna, så helgen är den enda tiden då jag kan mäta min utveckling. Jag lägger ner min lediga tid på det här varje helg och jag tänker på det här varenda dag; jag bryr mig väldigt mycket om HP med andra ord.
Det händer inte så mycket annat i livet i och med pandemin, därför gör det så ont när det går dåligt på provpassen. Det känns som om det som skänker mig lite glädje tas ifrån mig av mig själv. För jag blir väldigt glad och hoppfull när det går bra. Och när det inte går bra blir jag väldigt ledsen. Inte jättehälsosamt egentligen, men det är så det är just nu.

Målet inför imorgon är att säkra 1,6-1,7 på det här provet.
Gör jag det så ska jag vara glad för det räcker till en antagning.
Gör jag inte det blir det jobbigt men ska ta mig igenom det då.
Jag mår inte mitt bästa just nu så ska försöka att inte plåga mig själv med att övertänka dessa resultat. Idag tänker jag läsa ut Transcendent Kingdom och börja på en annan bok.
Imorgon ska jag skriva bättre än idag!

Hoppas att ni mår bra!

HT17 pp4 & pp5

Hej!

Gårdagen var en jobbig dag; jag kände mig väldigt nere, dels på grund av HP-resultaten men också av att jag känner mig så rastlös nuförtiden.
Det är svårt att finna glädje i något och jag kämpar verkligen för att hålla mig ovanför ytan.

Idag gick det liiiite bättre men är så fruktansvärt missnöjd med DTK - slarvade som satan. Riktigt sorgliga slarvfel, visste inte om jag skulle skratta eller gråta vid rättning.

HT17 pp4
ORD 9/10
LÄS 10/10
MEK 10/10
ELF 8/10

Tot: 37/40

På ELF hade jag övervägt korrekt svar på en fråga, svarat rätt på den andra frågan (som jag fick fel på) men sedan ändrat till ett annat svar i slutsekunderna. Var dock osäker på om jag inte skulle byta tillbaka till det jag först svarat men gjorde inte det.
Sorgliga här var att jag var 1 poäng ifrån 1,8 på både verbala och kvantitativa, och jag borde ha kunnat fått till det. Men så är det ibland.
Skrev 29/40 på detta provpass 2020, så en viss förbättring har ändå skett

HT17 pp5
XYZ 12/12
KVA 10/10
NOG 6/6
DTK 7/12

Tot: 35/40

Än en gång, DTK kunde ha gått så mycket bättre!!!!!!!!!!!!
Pinsamma slarvfel vid det här laget. Hade 4 minuter över och valde då att istället titta igenom en KVA-uppgift och en NOG-uppgift. Jag lyckades byta från fel svar till rätt på KVA och på NOG hade jag svarat rätt. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade varit mer värt att gå igenom DTK och upptäcka slarvfelen än att haka upp sig på två frågor. Måste bli snabbare på att skriva så att jag har tid att gå igenom hela provet, eller vara lite långsammare på DTK så jag slarvar mindre.
Var 1 poäng ifrån 1,8 vilket jag tycker att jag verkligen borde ha fixat så det känns lite surt.
Skrev 33/40 på detta pass förra året.

HT17 KVANT
XYZ 23/24
KVA 18/20
NOG 10/12
DTK 17/24

Tot: 68/80 --> 1,7

HT17 VERBAL
ORD 16/20
LÄS 17/20
MEK 20/20
ELF 18/20

Tot: 71/80 --> 1,7

Landar alltså på 1,7

Skrev 68/80 2020 på matten, så fick 1,7 då också. Minns att jag var så stolt över att vara 1 poäng ifrån 1,8 då.
På verbala skrev jag 54/80 vilket motsvarade 1,2, det var sämre än vad jag vanligtvis brukade skriva 2020.

Kunde ha skrapat ihop 1,8 men ska inte tänka på det.

På något sätt så måste jag försöka glädjas åt att jag lyckades rädda upp resultatet lite, jag hade otroligt många slarvfel på matten så ska ändå vara nöjd över 1,7.
På ett sätt är det bra att det inte går superbra varje gång, jag måste lära mig att acceptera att det går dåligt vissa gånger. Det är lite det jag också vill träna upp; acceptera att jag inte alltid kan prestera på topp. Jag är människa och inte robot.
Det stör mig så klart men jag måste acceptera det och blicka framåt. Nästa vecka ska jag skriva VT15 och jag hoppas innerligt på revansch.

1,7 hade räckt till en antagning. Och det är målet med allt det här.
Måste ständigt påminna mig själv om det.

Hej, Rainbow!

Ledsen att höra att du också mår lite svajigt nuförtiden. Om det är någon tröst så gör jag med. Tror det är tendenserna för vinterdepression som börjar ta sitt grepp om mig ordentligt nu, parallellt med tendensen mot utmattningsliknande symptom som jag också kan drabbas av. Kanske är det likadant för dig, i så fall, det är förståeligt. Inte okej, men förståeligt. Jag läste en sak fanny åström skrev för inte så länge sedan där hon typ skrev att medan individen självklart inte ska känna skuld för sina coping mechanisms (dvs typ att nt orka göra saker och t.ex. ligga i sängen en hel dag) är det inte okej ur ett samhällsperspektiv. Det är ett underbetyg, och det är ett underbetyg att ambitiösa tjejer är de som drabbas allra hårdas. Vi borde premieras för vårt slit men jag upplever nog att kraven bara höjs istället, om du fattar vad jag menar. Så, känner du dig under isen mitt under brinnande februari när du precis som jag balanserar jobb (du är också inom sjukvården va? dessutom!) med hp plugg och oro inför framtiden - det är inte konstigt.

The good news är att om du nu känner lite likadant som mig med den påverkan som vinterhalvåret har på en, är att du skriver provet i maj. För mig brukar det iaf kännas lättare i maj än i februari. Alltså, du kmr förmodligen må något bättre då än nu, och nu sätter du ju ändå 1.7. Jag svajar också i mina resultat, häromdagen gjorde jag övningsuppgifter i NOG-programmet efter jobbet och satte en stabil 6/12. Borde förstås tänkt att aaaaah, nu ska jag se över det här noggrant och verkl läääära mig. Det gjorde jag inte. Jag smällde igen datorn och gick och la mig i min säng och scrollade insta istället. Orkade inte annat. Och jag kan säga att jag också tyckte ht17 var svårt, gjorde det förra helgen och det gick mkt bättre på ht18 som jag gjorde igår, än det jävla skitprovet;)) haha. Det kan gå och dra ngt gammalt över sig ba.

En sak jag också tänkt på är det här med prestationsbaserad självkänsla. Det var nån som snackade om det för några veckor sedan och det slog verkl an hårt i mig. Insåg att det verkl var det jag har, och kanske har du det med. Känns som det inte är helt ovanligt för lite ambitiösare tjejer som kunnat prestera bra i olika saker som t.ex. skolan. Och while det ju absolut är nice med självförtroendet som man får när det går bra så blir man ju orimligt sänkt när det går dåligt, och det blir väldigt läskigt med situationer när ens förmåga ska bedömas liksom, eftersom man undermedvetet tänker att det säger väldigt mkt om en. Jag har ingen riktig lösning på det problemet, jag tror att det har lite med ~uppväxt~ att göra liksom, vad ens självkänsla och känsla av värde grundas i. Därmed är det ju också en process att ändra. Tror dock att det ksk vore bra både för dig och mig att göra det, speciellt om vi ska börja plugga krävande linjer på uni. Men som sagt, jag vet inte riktigt hur det ska gå till än.

Ja, som du märker har jag ingen riktig plan med det här meddelandet. Ville mest få dig att känna dig mindre ensam i det. För det är du ju nt. Jag är härute jag med, haha. Sitter för tillfället i min säng med datorn och skjuter upp min sjukgymnastik genom att skriva meganorma meddelanden till dig. Och känner att februari och ens jävla hustlande (hustle är fö en lögn! Smutsig jövla skitlögn!!) med jobb och hp kan ta sig i röva. Bli arg istället om du orkar kanske, det är en metod jag har även om jag nt vet om den är så bra egentligen. Eller skratta åt det. Fyfan vad dumt allt är, och vilket synnerligen o-välfungerande typ av djur man är. Herregud. Gurka med ångest liksom. Eller ba samma gamla mantra som vanligt, this shall pass too. Det ska ju det. Både för dig och för mig. Det här kommer bara vara en period i våra liv, och en dag kommer vi sitta där med antagningsbeskedet och så kommer det vara över, och värt det. Oavsett när det blir. Och vi kmr va så fkn stolta över oss själva, och vi kommer ha lärt oss så mkt bra som vi har användning av. Oavsett när det blir. Och snart är det sommar. Och vi kommer befinna oss så långt ifrån brinnande februari som det bara är möjligt.

Och! nu kom jag på en till sak jag ville säga! Sitter dock på bussen på väg t sjukgymnastiken och skriver från mobilen så varnar för en del stavfel mm haha. Jaja. Hursomhelst.

Jag tkr inte du ska vara rädd för att tänka på att du ska komma in nu. Jag funderade på d häromveckan jag med. Man gör ju sig så jövla sårbar när man gör så och därför känner man ju automatiskt en motvilja mot det. Samtidigt, jag tror att vi MÅSTE göra så. Jag tror att vi, för att motivera oss själva t att ta oss igenom d här superjobbiga måste få känna att belöningen, en annan situation är NÄRA. Vi måste få hålla det där, det är en förutsättning. Och då måste d få vara så. Om det är d vi måste göra så måste vi göra så. Då får d vara värt det. Kan det hjälpa oss nu är det värt det. Misslyas vi så är det så, men oavsett smäll så kmr vi ta oss upp från det med. Så tänker jag ang mig sj iaf, och därför har jag totalt hängivet mig till att tänka på hur det kmr bli. Jag tkr du ska göra detsamma. Det är det enda jag pratar om numera med mina vänner och med min familj, haha. Hur jag kommer ha det i köket, vad jag kmr göra om dagarna, hur jag kmr lägga upp plugget, hunden jag ska köpa osv. Googlar bilder på skolan och ser mig i korridorerna. Ser skolans utsida och tänker att den kmr va min. Tittar på lägenheter och inreder i huvudet. Osv. Allt. Jag behöver det.

Och. Lyssna på musik som får dig att känna dig som den Boss Ass Bitch som du är.

FelEks skrev: ↑sön 14 feb, 2021 16:11

Hej Felicia!

Jag tror nog att det är detsamma för mig, vintermörkret och någon slags trötthetskänsla. Tråkigt att höra att du också känner så.
Håller med om att man kan vara väldigt hård mot sig själv gällande prestationer. Och som du säger tycker inte samhället riktigt att det är okej att bara "ligga och lata sig". Det är iaf vad man själv tror att samhället tycker fastän man vet om att man har god anledning till det.
Japp, jobbar inom vården och det har varit väldigt tungt på jobbet i flera månader nu. Det blir mycket på en och samma gång för mig, har nästan tappat bort mig själv på vägen till idag. Människor som är som oss tenderar att jobba hårdare om det inte går som man vill, man bortser ifrån varningsklockorna som ringer och bara kör sitt race. Det är inte alltid bra eftersom det är på bekostnad av ens mående.

Har också tänkt så, att maj ändå ger en tid att må bättre innan det är dags för provet.
Det händer alla, det där med att man skriver sämre än vanligt, och det kan bottna i trötthet, lång dag, oro, nervositet etc så tycker ändå att du gjorde rätt som lyssnade på vad du ville göra just då. Tror att både du och jag lätt kan älta resultaten och överanalysera i onödan. Ibland har man bara en dålig dag, det är inte mer än så.
Hahaha skönt att höra att det inte bara var jag! Hade så många onödiga fel som jag himlade med ögonen åt vid rättning. Kände bara "Really Rainy?!"
Såg ditt sjuka resultat, grattis till det!!! Tycker att du alltid skriver väldigt bra, det ser stabilt ut inför maj

Jag har definitivt prestationsbaserad självkänsla. Har dock vetat om den sen jag var liten men aldrig riktigt kunnat göra något åt det. Ska man intala sig själv att man är nöjd med sin prestation när man inte är det innerst inne?
Tror också att det är väldigt vanligt bland ambitiösa tjejer, men säkert även bland killar.
Mm, man höjs verkligen till skyarna av sig själv när man presterat bra men kraschar i botten när det inte går som man tänkt sig. En person som inte baserar sin självkänsla på sina prestationer kan se på sina resultat och tänka "Det här gjorde jag bra" eller "Det gick inte som jag tänkt mig men det är bra ändå. Det kommer fler chanser" och i båda situationer inte älta något eller känna att alla ens tidigare resultat varit tur och att man nu tappat allt man tidigare kunde.
Jag jobbar hårt med att försöka tänka att allting är okej, ingenting är hugget i sten och att jag ska lära mig av alla mina misstag. Det funkar bra vissa dagar medan ångesten vinner andra dagar. Men man får försöka klappa sig på axeln och heja på sig själv, men det är så klart en lång process.

Uppskattar alltid dina långa meddelanden
Tack för att du tar dig tiden att peppa mig! Det betyder mycket för mig.
Jag känner samma sak, jobbet och HP och allt jävla elände - önskade att man kunde trycka på någon stopp-knapp och få en paus. Hade gjort vad som helst för en liten paus där jag bara kan få andas djupt och släppa allting.
Du har rätt, en dag kommer det här bara vara något man ser tillbaka på och känner sig stolt över att man tog sig förbi det. Jag är van vid mina mörka stormar vid det här laget, men jag hoppas att det klarnar upp snart och att solen kikar fram för oss båda. Vi är så onödigt hårda mot oss själva och det tjänar man egentligen ingenting på.

Det har du verkligen rätt i. Man blir lite mer glad och motiverad när man ser allting framför sig; universitetet, ens lägenhet, alla människor man kommer lära känna etc. Jag brukade också tänka på hur jag ville inreda min lägenhet och vilka tallrikar jag skulle köpa och allt det där, men ibland grips jag av panik för att jag skulle misslyckas i maj och hamna på botten. Det känns lättare att skjuta ifrån sig alla dagdrömmar och bara klamra sig fast vid verkligheten, men det får en också att må mycket sämre. Ska kanske börja tänka på allt det där igen. Tänkte faktiskt åka till Linköping efter HP och bara gå runt där, men kanske borde åka innan för att peppa mig själv ordentligt. Jag vet att poängen vi eftersträvar är höga, men samtidigt så är de inte omöjliga och man måste inse det någonstans.
Det är så onödigt att oroa sig över hur det kommer gå, för det är ingenting man kan styra.

Jag tror på dig. Du kommer skriva tillräckligt bra på HP i maj, tvivla inte på dig själv

DTK

Hej och hopp!

Måndag och jag lyckades klämma in 7 h sömn i natt, så hade lite energi över när jag kom hem. Bestämde mig för att göra 24 st DTK-uppgifter från 2007 (slumpade från både våren och hösten).
Var seg i huvudet efter första rundan, hade typ inbillat mig att jag hade energi haha.
Men det kändes ändå bra att jag pluggade och det kändes lite nostalgiskt att sitta och plugga efter jobbet - gjorde ju detta trots allt under hela förra året.

DTK
9/12
12/12

Tar 12/12 med en nypa salt för kände igen tre frågor MEN (and this is a huge but(t)) det kom riktigt jobbiga frågor som två (!) stycken om tiden mellan soluppgångar och nedgångar - fullständigt hatar såna frågor och jag lyckades svara rätt på båda!
Märkte också att jag tycker bråk med stora tal är aningen jobbiga så måste jobba med såna tal så jag lär mig exakt hur jag ska lösa dem. Är dock nöjd över att jag lyckades svara rätt på allt som jag inte kände igen.

Har funderat mycket på HT17. Verkligen tänkt på resultatet men också på min attityd till resultatet, och hur jag förstör för mig själv när jag bestämmer mig för att allt under ett visst resultat inte är "godkänt".
Tänkte idag på hur jag under januari 2020 skrev förtvivlat i trådar här på HPG om min rädsla för att aldrig komma över 1,35. Jag var verkligen rädd för att det aldrig skulle gå. Då var 1,7 en ouppnåelig dröm.
Hur kan jag glömma bort det? Hur kan jag helt förtränga det? Och hur kan jag vara så taskig mot mig själv efter allt mitt kämpande?
När jag såg det ur det perspektivet så klarnade saker och ting upp.
Fine, jag känner mig fortfarande lite irriterad över det hela men jag insåg också att 1,7 är ett bra resultat och att jag skulle vara glad om jag skrev det på provdagen.

Om jag ska utvecklas som människa så måste det vara slut på att klanka ner på mig själv och slut på rädslan för att misslyckas. Det kommer gå bra, hur skulle det inte gå bra nu jämfört med alla andra gånger jag skrivit? När har jag ens varit i närheten av att vara så förberedd som jag är nu?
Samma person som skrev 68/80 skrev 79/80, 76/80, 75/80, 67/80, 73/80, 72/80, 76/80 igen, 76/80 igen.
Det betyder ingenting.
Jag kan skriva 2,0 på varenda prov som finns och ändå skriva 1,35 på provdagen. Jag kan skriva 1,35 på varenda prov som finns och ändå skriva 1,8 på provdagen. Ingenting jag skriver hemma säger egentligen något, för ingenting räknas. Allt är träning inför det riktiga loppet. Inget är hugget i sten. Bara för att jag skriver något hemma så kommer jag inte skriva så i maj.
Nu gäller det bara att träna och tro på mig själv. Och sluta låta resultaten bygga upp mig eller rasera mig. De är bara resultat.

Jag hoppas ni mår bra och att ni tror på er själva. Det är nyckeln till det mesta i livet; tro på att du fixar det, för det gör du!

Rainbowgirl skrev: ↑mån 15 feb, 2021 22:15
Om jag ska utvecklas som människa så måste det vara slut på att klanka ner på mig själv och slut på rädslan för att misslyckas. Det kommer gå bra, hur skulle det inte gå bra nu jämfört med alla andra gånger jag skrivit? När har jag ens varit i närheten av att vara så förberedd som jag är nu?
Samma person som skrev 68/80 skrev 79/80, 76/80, 75/80, 67/80, 73/80, 72/80, 76/80 igen, 76/80 igen.
Det betyder ingenting.
Jag kan skriva 2,0 på varenda prov som finns och ändå skriva 1,35 på provdagen. Jag kan skriva 1,35 på varenda prov som finns och ändå skriva 1,8 på provdagen. Ingenting jag skriver hemma säger egentligen något, för ingenting räknas. Allt är träning inför det riktiga loppet. Inget är hugget i sten. Bara för att jag skriver något hemma så kommer jag inte skriva så i maj.
Nu gäller det bara att träna och tro på mig själv. Och sluta låta resultaten bygga upp mig eller rasera mig. De är bara resultat.

Jag hoppas ni mår bra och att ni tror på er själva. Det är nyckeln till det mesta i livet; tro på att du fixar det, för det gör du!

Du är så otroligt klok, hoppar in då och då och imponeras av din styrka. Du kommer att greja det här.

Själv närmar jag mig examen samtidigt som jag har en känsla att jag vill försöka göra hp och se om jag kan ta in mig på läkarlinjen en dag ändå Jag kommer nog trivas som sjuksköterska ett tag men kommer alltid gå med känslan att jag vill lära mig mer och kunna utföra det där detektivarbetet. Just nu har jag fullt upp med saker innan examen men kommer nog köra som dig under tiden jag jobbar.

Emmy88 skrev: ↑tis 16 feb, 2021 12:15

Rainbowgirl skrev: ↑mån 15 feb, 2021 22:15

Du är så otroligt klok, hoppar in då och då och imponeras av din styrka. Du kommer att greja det här.

Själv närmar jag mig examen samtidigt som jag har en känsla att jag vill försöka göra hp och se om jag kan ta in mig på läkarlinjen en dag ändå Jag kommer nog trivas som sjuksköterska ett tag men kommer alltid gå med känslan att jag vill lära mig mer och kunna utföra det där detektivarbetet. Just nu har jag fullt upp med saker innan examen men kommer nog köra som dig under tiden jag jobbar.

Kul Emmy! Examen är både läskig och spännande på samma gång. Tyckte övergången från student till arbetare kändes konstig. Var fortfarande student i mitt huvud
Tycker definitivt att du ska fortsätta skriva HP och komma in på läkarlinjen Speciellt om du fortfarande känner att det är det du vill göra, som du säger kan du jobba och få med dig massvis med erfarenhet inför läkaryrket sen. Du fixar det

Hej! Sorry för jag inte skrivit på år men har haft så himla mycket plugg, är helt slutkörd haha. Var som jag misstänkte att jag inte skulle hinna vara aktiv här, skriver nu mitt i en föreläsningsgenomgång vilket kanske inte är optimalt. Jag skriver till dig på mejladressen!

Rainbowgirl skrev: ↑tis 16 feb, 2021 15:26

Kul Emmy! Examen är både läskig och spännande på samma gång. Tyckte övergången från student till arbetare kändes konstig. Var fortfarande student i mitt huvud
Tycker definitivt att du ska fortsätta skriva HP och komma in på läkarlinjen Speciellt om du fortfarande känner att det är det du vill göra, som du säger kan du jobba och få med dig massvis med erfarenhet inför läkaryrket sen. Du fixar det

Kommer nog också känna att jag fortfarande är student haha Roligt det här.
Har du äntligen börjat känna dig varm i kläderna nu?

Tack för pepp! <3

Emmy88 skrev: ↑ons 17 feb, 2021 16:16

Rainbowgirl skrev: ↑tis 16 feb, 2021 15:26

Kul Emmy! Examen är både läskig och spännande på samma gång. Tyckte övergången från student till arbetare kändes konstig. Var fortfarande student i mitt huvud
Tycker definitivt att du ska fortsätta skriva HP och komma in på läkarlinjen Speciellt om du fortfarande känner att det är det du vill göra, som du säger kan du jobba och få med dig massvis med erfarenhet inför läkaryrket sen. Du fixar det

Kommer nog också känna att jag fortfarande är student haha Roligt det här.
Har du äntligen börjat känna dig varm i kläderna nu?

Tack för pepp! <3

Lite, men kan fortfarande ibland bli chockad över att jag har ett jobb
Känns overkligt trots att det snart gått 2,5 år haha

Rainbowgirl skrev: ↑ons 17 feb, 2021 18:13

Emmy88 skrev: ↑ons 17 feb, 2021 16:16

Rainbowgirl skrev: ↑tis 16 feb, 2021 15:26

Kul Emmy! Examen är både läskig och spännande på samma gång. Tyckte övergången från student till arbetare kändes konstig. Var fortfarande student i mitt huvud
Tycker definitivt att du ska fortsätta skriva HP och komma in på läkarlinjen Speciellt om du fortfarande känner att det är det du vill göra, som du säger kan du jobba och få med dig massvis med erfarenhet inför läkaryrket sen. Du fixar det

Kommer nog också känna att jag fortfarande är student haha Roligt det här.
Har du äntligen börjat känna dig varm i kläderna nu?

Tack för pepp! <3

Lite, men kan fortfarande ibland bli chockad över att jag har ett jobb
Känns overkligt trots att det snart gått 2,5 år haha

Wow tiden flyger!

Felanalys HT17

Hej!

Idag ska jag felanalysera hela HT17. Har felanalyserat provpass 1 där jag hade 3 fel på ORD och 3 fel på LÄS. Kunde nu direkt se vilka svar som var korrekta på LÄS. Det var så tydligt.
ORD var lite svårare, kan man inte ett ord så får man ju lov att gissa. Men har gått igenom orden och hoppas att jag känner igen dem om de skulle dyka upp igen.

Tisdag, onsdag och idag har varit riktigt dränerande dagar arbetsmässigt. I tisdags var jag tvungen att jobba över trots att jag i mitt huvud tänkt att jag skulle gå hem runt 16 då jag jobbar över så himla ofta. Det uppstod även en konflikt mellan två kollegor som jag var tvungen att ta tag i. På onsdagen var jag så galet trött och tänkte "Nu ska jag fan gå hem i tid" - men det hände så klart inte. Det kom ett sent prov och jag fick stanna en timme längre än tänkt. En kollega sa att hon ville prata med mig om en sak, men fick sedan migrän och gick hem och jag fick aldrig reda på vad det var.
Idag säger en kollega, som rätt ofta är på mig, att en bra ledare ser till att alla på jobbet mår bra. Hon menar alltså att jag är en dålig ledare, och påstår att jag ska se till att 13 personer alltid ska vara glada. Sen säger hon massa annat onödigt och respektlöst och jag kände hur jag suckade inombords och tänkte "Varför just idag?".
Orkade verkligen inte tjafsa med någon idag, ville fika ifred och gå hem tidigt. Sa i alla fall åt henne att det inte är mitt jobb att se till att alla mår bra, det är något man tillsammans måste göra på en arbetsplats.
Hur som helst så har det här tagit så himla mycket energi av mig idag och jag är så trött på denna kollega. Hon har ständigt klagomål att framföra och gnäller om allting trots att ingen annan gör det så nu har jag faktiskt bokat in ett möte med chefen om det här, där vi tre ska gå igenom vad det är som är så himla dåligt. Känner att jag just nu har annat att lägga fokus på än min arbetsplats och kollegor som är 20 år äldre än mig men som beter sig som småbarn.

Det här har egentligen ingenting att göra med HP, men värt att nämnas. Kan känna att sånt tar onödig mycket energi ifrån mig, jag ska simulera ett helt prov på lördagen och hade behövt en lugn vecka men något ska alltid, alltid inträffa.
Önskade att jag bara hade satt kollegan på plats men jag orkar inte med människor längre. Förut var jag så feisty, sa man något så var jag direkt på hugget och visade människor var gränsen gick men speciellt förra året och detta år är jag så fruktansvärt trött. Jag är nästan utmattad ärligt talat, känner hur jag inte orkar med någonting. Orkar knappt vara social och prata med vänner. Behöver en paus från giftiga miljöer och människor som vill mig illa. Är så trött på allting.
Jag kämpar för att inte låta mitt jobb förstöra HP, verkligen kämpar för att inte tänka på allt som händer och sägs på jobbet ,och inte låta det förstöra för mig; jag som jobbat så hårt för att lyckas med det här provet och få börja plugga till läkare någon gång.

Sorry att inlägget inte har något med HP att göra men behövde bara få skriva av mig. Imorgon ska jag se till att visa var skåpet ska stå.

Ska fortsätta felanalysera HT17 nu och förhoppningsvis så går provsimuleringen bra på lördag. Behöver ett fint avslut på denna hemska vecka.

Hej Rainbowgirl!
Måste bara berätta att jag scrollar in här ibland och kikar på din hp-resa. Blir så sjukt imponerad och motiverad av din resa.
Funderade på vad du har fått för högsta resultat på hp?
Keep up the good work, håller tummarna för alla som kämpar för sina drömmar! Hp vt21 - vi kommer besegra dig